I sommar satt jag tyst

Scenen: Tidig sommar. Släktsammankomst med tillhörande grillning, öl och lantchips. Vädret har varit fint men stor del av tiden har spenderats inomhus för det var ju faktiskt FOTBOLLS-VM. Det bästa med sommaren var för övrigt när VM tog slut och man slapp höra "Vem tror du vinner ikväll då?", "Såg du matchen igår?", "Frankrikes målvakt ser ut att vara lite ur form ikväll". Fotboll fotboll fotboll fotboll. Tänk på filmen 'I Huvudet på John Malkovich' men byt ut Malkovich mot ordet fotboll - så tycker jag att det kändes under VM. I alla fall; barnen springer omkring och leker, på bordet ligger blommiga servetter och doften av flintastek sprider sig över trädgården. 

Då kommer någon på att vi ska prata om våldtäkterna och morden av de två flickorna i Indien. "Läste ni om vad som hänt i Indien?!" Alla blir ivriga. Nu minsann.  "Usch, ja flickorna..." "Ja fy fan vad hemskt! Kan du skicka mig beasåsen, förresten?" "Jag kommer aldrig åka dit alltså. Vad är det för fel på indier, egentligen?" "IHemsk kultur. Agnes, hämtar du ungarna, jag vill inte att de leker nere vid bryggan" 

Och jag sitter helt tyst. Säger varken det ena eller andra. Önskar bara att de kunde sluta prata. Jag vill faktiskt inte höra om några våldtäkter och jag tänker inte säga att det var vidrigt och hemskt och sorgligt. Känner mig faktiskt inte ens speciellt upprörd över händelsen. Betyder det att jag är ovanligt känslokall, medan min släkt är empatiska människor som bryr sig om unga flickors situation? Nja, snarare motsatsen skulle jag vilja säga. 

Nästan alla i min släkt är typiska antifeminister. Kärnfamiljen är bäst, kvinnor falskanmäler våldtäkter, herregud såg du, hon hade inte rakat sig under armarna? alltså whaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaat?!, homofobi, tjockishat, bantning, män och kvinnor är olika, kvinnor passar inte som brandmän, pojkar kan inte ha rosa, mamma lagar maten, pappa klipper gräset. Allt det där var helt normalt under min uppväxttid. Inte undra på att jag blev som jag blev först, och inte undra på att jag till slut blev som jag är nu - alltså feminist. Som feminist tänker jag dagligen på kvinnors och barns situation världen över, jag läser texter om det, analyser, debatterar ibland, försöker förändra. För mig är våldet mot kvinnor och barn symptom på de ojämställda könsrollerna och maktobalansen könen emellan. Våldet är en självklar del i patriarkatet. Det händer ju hela tiden, varje dag, dygnet runt. Även när Aftonbladet inte väljer att göra jätterubriker av någon enstaka händelse. Jag vill förändra allt, men ser ingen jättestor vits med att sitta och oja mig över en händelse av miljontals likadana en sommarkväll när jag träffar mina släktingar för första gången på evigheter. Min släkt resonerar helt tvärtom. De vill egentligen inte förändra något, men vill verka medvetna, pålästa, jämställda genom att slänga ur sig lite tomma kommentarer. 

Så, ja, jag sitter tyst. Det jag egentligen borde gjort var förstås att ta debatten. Belysa vad som sker runt bordet just där och då. Påpeka hur farbror Eric hela tiden avbryter sin fru när hon försöker berätta något. Be pappa sluta mansplaina allt och för en gångs skull lyssna på alla andra. Be mormor sätta sig och sluta springa omkring och fixa allt hela tiden. Säga till min kusin att det faktiskt är okej att låna sin systers docka. 

Kanske för att jag vet att det inte kommer hjälpa. Fast jag vet att jag borde försöka. Nästa gång. 

Kvinnors ska straffas om de inte ställer upp för ensamma män

Läste precis om en 22-årig man, Elliot Rodger, från Kalifornien som mördat 7 (inklusive sig själv) och skadat ytterligare 13. Varför? Jo, det förklarar han i en video  samt i ett manifest han la ut på internet innan morden begicks. Kort sagt kan man förklara det som att Elliot tyckte väldigt synd om sig själv. Han förklarar bittert att han var oskuld och aldrig kysst en kvinna. Det var inte rättvist, tyckte Elliot, och nu var det dags att ta ut hämnd på mänskligheten, främst kvinnor. I sin video säger han först att kvinnor å ena sidan är slampor och bjuder ut sig till de populära killarna, för att i nästa stund förklara att allt han ville var ju att få älska och bli älskad (samt dyrkad!). 

Det är så lätt att avfärda honom som en ensam, tragisk galning. För visst är han ju helt galen?! Men Elliot är snarare en produkt av ett kvinnohatande samhälle där män ska ha rätt till kvinnor och kvinnor förväntas ställa upp. Bland dessa kvinnohatande män frodas idéer om att kvinnor är ytliga, otrevliga och dömande mot män. Detta tar sig uttryck i att kvinnor inte svarar på mäns raggningsförsök på krogen och på nätet, ja, helt enkelt inte har sex med alla som vill ha sex med dem. I verkligheten är det förstås inte kvinnors skyldighet att ställa upp för män. Inte heller har kvinnor fel attityd till männen. För kvinnor vill självklart inte vara med män med dålig kvinnosyn. Och den dåliga kvinnosynen finns ju inte där på grund av kvinnor utan just för att vi lever i det samhälle vi gör.

Faktum är att jag helt missat denna nyhet och hittade den genom denna familjelivstråd där en svensk man skriver 

"En oskuld kille skjöt vilt igår, skadade många och dödade 6 personer. Varför? För att han inte var snygg. Oskuld. Ingen Brad Pitt. Han postade en video där han pratar om hur han nedvärderats hela livet av tjejer, hur han hatar alla kvinnor och män och varför de är så ytliga. Precis egentligen som så många svenska killar också känner idag, bara det att de inte har modet att gå ut och döda. Ännu?

Vad tycker vi om det? Varför är kvinnor så ytliga? Varför ger de inte en chans till män som inte ser ut som Brad Pitt?

Har kvinnor ingen logik? En dålig tjej vill inte ha en dålig kille, vilket vore det bästa, de skulle ju passat, hon vill ha en bra kille och får det.


JAG DÅ? vem fan ska jag leva med."

Detta är alltså antifeminism i sin vidrigaste uttryck. Män ska ha rätt till kvinnokroppar, annars har män rätt att döda. Dessa män förstår inte ens att vissa män är ensamma för att de inte kan bete sig bra mot sina medmänniskor och att det också finns ensamma, utstötta kvinnor (som inte anser sig behöva döda på grund av sin ensamhet). De anser på fullt allvar att kvinnor nedvärderar män och att massmord är en fullt rimlig följd utav detta. När kommer mannen som skrivit detta gå ut och mörda oskyldiga? Det finns redan flera trådar på Familjeliv och Flashback med temat "Jag kommer snart begå en våldtäkt" där män precis på samma sätt som Elliot Rodger gör beklagar sig över alla hemska kvinnor som inte vill älska dem (undra varför!), och att de snart "måste" bli våldtäktsmän på grund av detta. Elliot Rodger hängde för övrigt på den nu nedtagna sidan puahate.com där män beskyllde så kallade Pick Up Artists och kvinnor för sin ensamhet. Puahate hade även ett twitterkonto som de också tagit ner det senaste dygnet. Jag förstår inte varför. Kanske blev det för jobbigt att stå för kvinnohatet när en av deras medlemmar bestämde sig för att gå all in och hämnas orättvisorna. Jezebel har i alla fall skrivit om sidan. I samma trådar där män beklagar sig över sin ensamhet tipsar andra män om den ultimata lösningen "men köp en hora. Detta återkommer gång på gång och visar på vad prostitution är: Mäns rätt till kvinnokroppar när helst de vill. Inte en tanke på kvinnorna och flickor som ska ställa upp. Nej, allt som betyder något är mäns rättigheter. Ytterligare återkommande kommentar i många av dessa trådar är "Nej, feminism och jämställdhet gör inte att man får sex" (efter att andra poängterar männens uppenbara kvinnoförakt). Eh... Nej, feminism leder inte till sex utan är liksom en förutsättning att man ens ska vilja prata med en man. 

En annan dimension är idealen, förväntningarna och könsrollerna männen sätter upp för sig själva och ivrigt klänger sig fast vid genom att motarbeta feminismen. Sex ska ses som något oerhört viktigt och män ska gärna ha sex med så många som möjligt. Män ska vara starka och mäktiga. Samtidigt uppfostrar man pojkar till att inte visa känslor, inte gråta och ger de inte verktygen till hur man kommunicerar och pratar om sina känslor. Att de pojkar och män som inte lever upp till idealen då får väldigt svårt att göra något åt saken och istället ofta vänder sin ilska utåt är alltså bara en naturlig följd av mäns snäva könsroller. 

Feminism behövs för både män och kvinnor. Hur svårt ska det vara att se detta? 

Trust - en film om grooming

För ett tag sedan såg jag filmen Trust, och den har verkligen etsat sig fast i mitt minne sedan dess. Kort handlar det om 13-åriga Annie som blir groomad av äldre man på nätet. Jag vet ingen annan Hollywoodfilm som tar upp detta ämne (även om det säkert finns) och just därför tycker jag att den känns som en väldigt viktig film. Tänkte highlighta några saker som jag tänkte på efter att ha sett den:

Groomare som blir äldre och äldre
Annie har precis fått sin första, egna laptop och i ett chatrum får hon kontakt med 16-åriga Charlie. Precis som hon spelar han volleyboll och han ger henne tips om hur hon ska få plats i den nya skolans volleyboll-lag, då hon just börjat High School. De pratar på nätet varje dag och till slut går hon med på att skicka en bild på sig till honom. När hon ber honom göra samma sak...

I have a confession to make
WAT?
I'm really twenty. Sophomore at UC Berkeley. 
I said I was in high school because I didn't want to sound preachy giving you advice because I play college Volleyball. 
Do u hate me :( 

Här biter sig Annie i läppen och viskar "Twenty" för sig själv... Uppenbart skärrad tvekar hon med händerna på tangenterna. Han har ljugit för henne och självklart känns det inte bra, men...

No, it's ok. I still like you. It was sweet of u 2 try 2 make me comfortable. 

Och Annie är fast i fällan. För vad är det egentligen som har hänt här? Charlie har här erkänt en lögn, för att sekunden efter komma med en förklaring varför han gjorde det och sedan göra sig själv till ett offer genom att skriva "Do u hate me :(". För att fortsätta prata med honom (vilket hon ju vill) måste hon nu acceptera att han "blivit" 4 år äldre. De har nu en relation där det är okej att han ljuger för henne och han har tänjt på den första gränsen. När Charlie har gjort detta, finns det faktiskt inte mycket som stoppar honom för att släppa nästa bomb. Han påstår att han kommer åka till Chicago och frågar om de kan träffas. Dagen de ska träffas sitter Annie på en bänk i det lokala köpcentrat men när Chalie dyker upp så är han plötsligt inte 20 eller ens 25 längre. Snarare 35. Hon böjrar gråta, men Charlie tröstar henne.

"Annie, It's still me, forget  about the age thing! All the stuff that we talked about, all the things that we shared... It's  me, Charlie. I'm sitting right here next to you. 

Genom att spela på hennes känslor får han henne att acceptera att han är samma person som hon pratat med hela tiden, att han är personen hon drömt om hela tiden, fast i en annan kropp. Han kallar de själsfränder och säger att han trodde hon skulle hantera det bättre. Detta, att så att säga bli äldre och äldre, är ett sätt för groomaren att tänja på gränserna. Det upprepade ålderslögnerna är ett sätt att bryta ner barnet och få de att acceptera en allt högre ålder. Groomaren gör sig först mentalt viktig i barnets liv, så att hen sedan kan acceptera vilka lögner som helst egentligen.

Stockholmssyndromet och barnet som ställer sig på förövarens sida
Annie berättar för en vän att hon haft sex med Charlie. Vännen blir rädd, ringer polisen som hämtar Annie från skolan och kontaktar hennes föräldrar. Plötsligt har Charlie blivit ett fall för FBI, Annie får gå genom undersökningar på sjukhuset och förhörs av polisen. Men Annie är rasande! Ingen förstår ju hennes relation med Charlie. Det är inte Charlie som gjort henne illa, utan hennes kompis som skvallrat och hennes föräldrar som ser henne som våldtäktsoffer. Allt hon vill är att prata med honom. Detta visar på hur starkt förövaren binder sig till offret genom olika mentala manipulationer.

Andras döttrar är okej att sexualisera
Annies pappa Will jobbar som något slags reklamansvarig på American Apparel. Det är förstås ett medvetet drag av filmskaparna, och görs troligtvis för att visa på hans dubbelmoral. Han står och väljer bland bilder som ska användas i nästa kampanj, för att i nästa stund ta hand om sin dotter som blivit filmad av Charlie. Trots att man kan motsäga sig reklamen för det unkna företaget AA så funkar det faktiskt bra som ett slags pik i filmen. För inte en enda gång verkar pappan stanna upp och reflektera över sitt jobb och de bilder han har omkring sig i sitt jobb. Som vi alla vet använder de sig ju av väldigt unga modeller - som skulle kunna vara Annie. Han reagerar istället med aggressivitet och börjar leta upp pedofiler som han fantiserar om att misshandla. Andras döttrar, men inte sina egna, ska kunna sexualiseras och fläkas ut.

Ingen riktig våldtäkt?
Pappan blir allt mer ostabil och försenar arbetet på sin arbetsplats. En kollega ifrågasätter honom:

Kollega: What the hell is going on?
Will: It's Annie... she was sexually assaulted.
What? Oh my goood...I had no idea, Will.
Sh'es fine, I mean, she wasnät, but she's ok.
Did they catch the guy? 
They're looking for him. 
They started with the crime scene, the motel
Jesus, was she kidnapped?
No, she sort of knew the guy. 
I don't understand.
It was someone she met online. Someonne she'd been talking to for a while. 
Oh, I thought you meant she was like attacked or something. You scared the shit out of me. 
She was raped! She's 14, the guy's in his 30s!
I know, I know, it was just that I was picturing... No, not like picturing... Could have been much worse. 

Även detta visar på att manusskrivarna är medvetna om folks inställning till våldtäkt och vlll medvetandegöra skuldbeläggandet av flickor och kvinnor. För det är ju så det brukar låta, har en flicka följt med någon, har hon pratat och känner hon förövaren blir hans skuld mindre och hennes större. Det är ingen riktig våldtäkt. Den här scenen och kollegans reaktion borde spelas upp och analyserar i skolor.

Det mentala sveket är lika hemskt som sexuella övergrepp
Groomaren vill ju som alla förstår ha sex med barnet/tonåringen. Och det är ju av naturliga skäl ofta det fysiska övergreppet som man fokuserar på om sådant inträffat. Att få sin sexuella och kroppsliga integritet kränkt kan ge livslånga problem och trauman. Något som inte lika ofta pratas om är att förövaren och offret faktiskt ofta bygger upp en ganska "nära" relation, vilket gör att den groomade kan känna sig enormt sviken när den förstår vad den varit med om. Unga människor är sårbara och många längtar efter vad som helst som de tror är kärlek. Ofta avslöjar de väldigt mycket privat information om sig själv, sitt liv och sin familj för förövaren och tror att de hittat någon som lyssnar och förstår dem. Kanske till och med älskar dem. Att senare förstå att förövaren gått igenom kanske flera månader av prat för att snärja dem för att få ha sex med dem kan vara väldigt smärtsamt.

Riktiga chatkonversationer
Pappa Will sätter sig och chattar med pedofiler på nätet och utger sig för att vara en tonårstjej. De citerar några inlägg från en verklig chatkonversation som finns att läsa här... Det är mycket jobbig läsning, men visar på just hur aggressivt groomaren letar efter svagheter och utnyttjar ett ensamt barns rop på hjälp.

Varför klä av barnskådespelare?
Annie och Charlie möttes som sagt i ett köpcentrum och efter att ha handlat underkläder till henne tar han med henne till ett motell där hon uppmanas sätta på sig underkläderna. Hon är mycket nervös och mumlar att hon inte vill göra honom besviken när hon sätter sig på sängen bredvid honom strax innan de ska ha sex. Men, det är bara det att... Det är ju faktiskt inte bara Annie som står där ensam och avklädd. Det är ju faktiskt också skådespelerskan Liana Liberato som inte var äldre än 15 år när denna scen spelades in. Det är Liana Liberato som visar upp sig inför den nästan 25 år äldre Chris Henry Coffey, filmteamet och alla som sett filmen... Varför var hon tvungen till det? Varför måste vi se det som alla förstod skulle hända och som Annie faktiskt kunde berättat hände? Är det Annie eller Liana som inte vill känna sig som en besvikelse och tvingas uppfylla andras förväntningar? Var det ingen som reagerade på att filmteamet gör exakt samma sak som Charlie, dvs filmar och sprider en film på Liana? Jag förstår inte detta, utan tycker detta drar ner helheltsintrycket av filmen rejält. Om det inte finns något uppenbart syfte med att visa detta, verkar det tyvärr inte bättre än de "sålde filmen med en tjej" som så många andra gånger förr...

Vad lite systerskap kan göra för besöksstatistiken

I morse när jag vaknade såg jag att Calleism hade skrivit att jag mfl var föremål för veckans bloggpepp. Jag tyckte det var väldigt generöst med tanke på att jag inte är speciellt aktiv i bloggvärlden och min blogg är väldigt liten. Nu när jag kollade datorn några timmar senare har jag haft fler besökare på min blogg än någonsin förr! I absoluta tal är det säkert inte så många jämfört med de som har stora bloggar, men det är ungefär 6 gånger fler än jag brukar ha när jag har varit mer aktiv på bloggen. Kul! 

Så jag får väl säga tack så mycket för fler besökare, 

Calle

NoBoyToy

WhenDarknessFalls

Nästan lite "dolda kameran" över detta...

OS i Sotji och självklart ska kvinnor kläs av!

Då var det dags för vinter-OS och som i vanlig ordning i sportsammanhang ska kvinnors idrottsprestationer osynliggöras och nedvärderas, medan (de tillräckligt snygga) kvinnornas kroppar ska visas upp. Några kända ryska idrottskvinnor har fått den stora äran att få visa upp sina avklädda kroppar i en kampanj som går ut på att männen bakom kampanjen ska kunna tjäna pengar på det. Samtidigt hjälper man till att upprätthålla ointresset för kvinnligt idrottsutövande och cementerar bilden av att idrottskvinnorna bara är intressanta utan kläder.

Kampanjen är gjord av den ryska sidan adme.ru, men svensk media rapportera förstås också. "Suck. Detta är den äldsta och långtråkigaste historien i boken om synen på idrottskvinnor" skriver HD. Men självklart har de också valt att illustrera artikeln med en av de avklädda bilderna. För inte kan man väl missa en sådan chans att tjäna lite extra pengar på kvinnors kroppar?

Varför vill en enda kvinna stötta detta ryska OS eller något annat idrottsevenemang heller för den delen? Som jag skrivit tidigare förstår jag inte vitsen med att kolla på andra som utövar idrott över huvud taget, men om man nu tycker det är så kul, tycker jag att man borde stötta flickors och kvinnors idrottande för att väga upp mot resten av Sveriges Zlatanpsykos.



(Woohoo, årets första inlägg!)

Månadens kvinnliga förebild: Gudrun Schyman

Vem är hon och varför är hon en förebild? 

Det  är nu sista dagen på år 2013 och jag tänkte avsluta året med en sista, tolfte kvinnlig förebild, nämligen Gudrun Schyman. Den som har hittat hit vet ju med största sannolikhet vem hon är, eftersom hon ju varit en aktiv politiker sedan 80-talet, till att börja med i Vänsterpartiet och sedan i Feministiskt initiativ.

Hon har givit den svenska feminismen ett ansikte och har på många sett bidragit till att den vuxit sig starkare, främst genom bildandet av Feministiskt initiativ. Även om partiet inte är så stort är det ändå viktigt att det finns som en plattform för feministiskt arbete. Gudrun är en person som vågar ta plats i den offentliga debatten och säger och gör saker som andra inte vågar. Exempelvis provocerade hon många genom att under Almedalsveckan 2010 elda upp 100 000 kronor för att uppmärksamma kvinnors lönediskriminering.

Citat

"Men just nu tänker jag uppehålla mig en stund vid det krav på förändring som växer ur det mest universella förtrycket av dem alla. Det förtryck som går djupare in i kropp och identitet än något annat; det som är äldre än klassamhället och som bestått över klassamhällenas konvulsioner, det förtryck som format och präglat varje klassamhälle och anpassat det till sina villkor: kvinnoförtrycket. Det tar sig många uttryck. Diskrimineringen och kränkningarna ser olika ut beroende på var vi befinner oss. Men det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige"

GOTT NYTT FEMINISTISKT ÅR! 

God jul!

Jag hoppas att alla där ute har haft en fin jul och får ett riktigt trevligt avslut på året.

Månadens kvinnliga förebild: Louise Hay

Vem är hon?

Louise Hay föddes 8:e oktober 1926 i Los Angeles. Hon hade en svår uppväxttid då hon blev utsatt för övergrepp och som 15-åring födde hon en dotter som hon tvingades adoptera bort. I 50-års åldern blev hon diagnosticerad med obotlig cancer, något hon trodde berodde på all smärta som hon hade inom sig. Hon hävdar att hon blev frisk med hjälp av positivt tänkande, förlåtande, kost och terapi. Hon har skrivit en lång rad böcker om självhjälp, positivt tänkande, meditation, hur man förändrar sitt liv och liknande ämnen. Hon drev även en organisation (Hay Rides) för personer smittade med HIV eller AIDS, som startade som några möten i Louises vardagsrum och sedan växte till en jätteorganisation. Hon har gjort filmen "You can heal your life".

Varför är hon en förebild? 

För mig är hon en förebild eftersom hon tagit sig genom svåra personliga trauman, men ändå försöker göra det bästa av sitt liv samtidigt som hon försöker hjälpa andra. Det finns allt för många människor som tyvärr inte lyckas vända sin smärta till något positivt, utan tvärtom skadar andra för att de själva mår dåligt. Louise har genom sitt vuxna liv försökt sprida budskapet att det finns en väg ut ur mörkret, att man ska försätta kämpa och att man kan hela sig själv. Även om man inte tror på att positivt tänkande hjälper en, tycker jag hon verkar vara en väldigt sympatisk person som delar med sig av sig själv - och kan det hjälpa någon?

Hemsida

Månadens kvinnliga förebild: Elise Lindqvist

Vem är hon? 
Elise Lindqvist föddes 1936 i Lycksele. Under sin barndom blev hon utsatt för sexuella övergrepp för att sedan dras in i prostitution som 16-åring. Hennes barndom satte djupa i spår i henne och hon mådde mycket dåligt större delen av sitt vuxna liv. När hon var 58 år fick hon äntligen hjälp, på Mössebergs kurort i Falköping. Efter det började hon engagera sig i Sankta Claras kyrka i Stockholm. På fredagkvällarna brukar hon vara på Malmskillnadsgatan och hjälpa hemlösa och prostituerade kvinnor.


Varför är hon en förebild? 
Elise kämpar varje dag för att sprida värme och omtanke hos de som har det svårt. I en värld som tycks bli allt mer våldsam och kall behöver vi medmänniskor, som ger av sin tid och sig själva för att hjälpa andra. När man läser om Elise är det tydligt att hon har hjälpt väldigt många unga flickor och betyder väldigt mycket för många kvinnor.


Intervju: 

Imorgon kväll, fredag 1/11, kommer Elise ses som gäst hos Skavlan.