Behöver jag säga att det är ett ologiskt resonemang som inte alls håller? Jag skulle exempelvis kunna hävda att jag aldrig har märkt av något krig, så det finns inte. Eller jag har aldrig blivit slagen, så våld är ett låtsasproblem. Eller jag har aldrig blivit hotad, så det är nog inte ett så stort problem. Eller jag är ju vit, så rasism är något överdrivet och fånigt.
Det är ett väldigt cyniskt och arrogant sätt att se på världen. Att förneka att andra har problem, bara för att man själv har lyckats.
En annan aspekt av det är ju att dessa kvinnor som det har gått så bra för, aldrig är den som det gått bäst för. Alltså; de kvinnliga akademikerna som minsann är doktorer råkar som av en händelse alltid studera på en skola med en manlig rektor. Den kvinnliga chefen jobbar i ett företag där en man är VD. Den kvinnliga politikern är politiker i ett land med manlig statschef. Kvinnan som vunnit något flashigt pris blir tilldelad det av någon organisation styrd av män (och det är alltid fler män som fått samma pris tidigare) Osv. Ja, ni fattar... Men detta verkar gå dessa kvinnor förbi i sin iver att förneka att det finns en matkobalans män och kvinnor emellan.
Det finns ingen kvinna/feminist som påstår att det inte är har gått bra för någon kvinna, någonsin. Det är liksom inte det det handlar om. Jag tycker det är fånigt och beklämmande när exempelvis en kvinnlig chef vill avfärda hela feminismen bara för att just hon är chef. Som om hela världen utgår från henne.
Det finns kvinnor som har köpt hela den manliga antifeministiska teorin, att kvinnor som har mage att debattera kvinnors livsvillkor i världen och feminism, utmålar sig själva som "offer" för män.
SvaraRaderaVem vill framställa sig själv som ett offer, liksom? Starka kvinnor, är ju inga offer, eller hur? De vill alltså framstå som både starka, självständiga och icke underordnade män för egen del.
Samma sak med hemmafruar som karriärkvinnor som porrskådisar som prostituerade... Ingen vill framstå som ett offer för män, manliga strukturer, manlig makt och manlig samhällsuppbyggnad och manlig historia.
Antifeministiska män, däremot, har inga problem alls med att utmåla sig som offer för kvinnor, feminister och till och med barn.
Problemet är att kvinnor ÄR offer för män, världen över. Människor tror tex att slavhandeln är avskaffad, men år 2012 handlas både barns och kvinnors kroppar med, främst i syfte att tillhandahålla deras kroppar åt allehanda män att runka av sig i.
Som du skriver, AG så bortser dessa kvinnor helt och hållet från samhällsstrukturer, makt pga kön, ras och klass, den globala bilden av det manliga hatet och förtrycket mot kvinnor och vår långa historia av det manliga hatet och förtrycket av kvinnor.
Hur de har förmåga att "missa" allt detta och hur de har blivit så pass oförmögna att sätta allt detta i sitt sammanhang, övergår mitt förstånd.
Du har väl rätt, man vill inte vara något offer helt enkelt... Men, ändå? Vissa saker är ju så himla uppenbara. Som om att det är helt ologiskt att påstå att feminism är överflödigt för att man själv är akademiker (vilket en del kvinnor säger). Det finns ju ingen logik alls?
SvaraRaderaMen ja, har man hört en miljon gånger att feminister är fula, rabiata och manshatare kanske det blir svårt att ta till sig feminismen. De antifeministiska männen lyckas alltså.
Kanske är det enklare mekanismer bakom, som tankar om utseende och en slags behagsjuka inför män, som du säger? Självklart blir man mer populär som kvinna om man efterlever de manliga idealen om hur kvinnor skall vara.
RaderaJag vet faktiskt inte och jag har många gånger funderat över varför vissa kvinnor inte bara nonchalerar, utan också motarbetar kvinnorörelsen. Det finns väl ingen kvinna i världen som tror att feminism är mer skadligt för kvinnor och barn, än den flera hundra år (räcker det?) manliga antifeminismen? Eller..?!