Lätt att välja fel när man är 16

Flera företagare framför i SVD ett förslag som innebär att de yrkesförberedande gymnasieprogrammen även ska kunna vara högskoleförberedande. Eleverna ska dock kunna göra ett aktivt val att välja bort teoretiska kurserna de inte vill läsa, om de vill satsa på praktiska ämnen. Skillnaden mot nuvarande ordning som genomfördes i och med Gymnasiereformen 2011/2012 är marginell.  Den lilla skillnad mot detta förslag är att just nu har eleverna inget val utan tvingas göra valet mellan högskoleförberedande och yrkesprogram när de väljer gymnasium i nionde klass. För vad är skillnaden mellan att välja 

Problemet med den här reformen, och även med förslaget i SVD, är att de beslutande utgår från att ungdomar mellan 15 och 19 ska kunna fatta beslut som påverkar resten av deras liv. Regeringen har delat in eleverna i ett A- och ett B-lag. De som ska läsa vidare och de som ska jobba. Akademikerna och arbetarna. Att som vuxen läsa in de betyg som behövs för högre studier är svårare än att läsa de när man som tonåring bor hemma. 

Och vilken tonåring kan egentligen välja "rätt"? Vem vet redan i grundskolan vad man som vuxen ska arbeta med? Hur många jobbar på samma arbetsplats eller i samma yrke under hela sitt liv? Är det inte väldigt många som bestämmer sig att läsa vidare först i vuxen ålder, ibland flera år efter att man gått ut gymnasiet? 

Denna reform uppmuntrar ungdomar att ta den lätta vägen. Att välja bort de "svårare" kurserna. Att inte kämpa med matematiken. Att inte utmana sig själv och inte tvingas att göra det heller. Den spär på gamla fördomar om att vissa har läshuvud och andra inte, att naturvetenskap är svårt eller att bara vissa är bra på språk. Trots att alla kan lära sig så mycket mer än de tror. Om det fanns rätt förutsättningar (vilket tyvärr inte elever har i många skolor) skulle de kunna lära sig allt och lite till. Alla kan klara gymnasieskolan, varför vill  inte regeringen att ungdomar ska få chansen att visa det?