Nora

Squarreye skriver i sin blogg om, och länkar till, en radiodokumentär i P1 som handlar om "Nora" en av tjejerna som fd polischefen Göran Lindberg våldtog. Den handlar om hennes liv både före och efter att Göran Lindberg utsatte henne för en grov våldtäkt. Om hur hon växte upp med en misshandlande pappa. Om hur hon slussade runt på olika ungdomshem utan att få någon egentlig vård. Om hur hon inte fick komma hem till sin mamma trots att föräldrarna skilt sig. Om hur hon som minderårig kunde ta droger och prostituera sig samtidigt som hon bodde på ett "vårdhem". Om våldtäkt och självmordsförsök.

Jag blev djupt berörd och kan bara hoppas att Noras framtid blir bättre.

En av de mest upprörande sakerna är ett samtal mellan Nora och Ola Gefvert, en psykiatiker som ska ansvara för hennes vård men som vägrar ge henne en kvinnlig psykolog att prata med. Trots att man kan höra hela samtalet i radioprogrammet valde jag att transkribera hela samtalet. Detta för att det är så sjukt att det måste uppmärksammas ord för ord. Jag visste inte att man kunde få så här dålig vård och att det fanns så opsykologiska psykiatiker idag i Sverige.

Detta utspelar sig alltså mer än ett år efter Lindberg-rättegången.

Nora: Får jag komma in, eller?

Ola: Ja.

Mm, nä för jag har lite frågor jag skulle vilja få någon sådan här klarhet i. Ja men först det här när din tanke om kvinnlig psykolog var tänkt.

Nej.

Men när i såna fall?

Det är sex månader. När du skött dig i sex månader så kan vi ställa upp på det.

När jag skött mig, i sex månader? Aa . Enligt min advokat så blev hon väldigt förvånad för hon tycker att efter att Lindberg blivit dömd för den här grova våldtäkten, så tycker hon att jag borde ha rätt till en kvinnlig. Att det är en självklarhet egentligen att jag ska få bearbetning av en kvinnlig psykolog.

Nej nej. Man ska inte bearbeta. Det är ingen som tror på bearbetning längre.

Eh ja, fast jag tror på det.

Nej ingen i vården gör det. Det som har hänt har hänt och det är skitsamma hur man tänker på det.

Mhm, mm.

Ju mindre vi pratar om det, desto bättre är det. Om sex månader kan läget vara helt annorlunda. Du kan vara frisk. Du kan ha blivit kär och flyttat till Afrika med en svart man. Det är så mycket som kan hända så du ska inte se sex månader framåt i tiden. Utan gå till Johan, du. 

Asså sen. Ja det var ju det jag frågade på mötet där som du inte ville svara på,  men jag undrade lite om det här med min diagnos.Vad  det är som du bygger borderline på, för det har jag aldrig fått någon klarhet i, förutom det här självskadebeteendet. 

Du uppfyller tror jag alla kriterier på emotionell instabil personlighetsstörning. 

Men alltså...

Du funkar inte i samhället, du har inte funkat i samhället sen du blev vuxen. Att du har stor impulsivitet. Svart-vitt tänkande. 

Men svartvitt tänkande till exempel,  det tycker jag inte att jag har för att..

Det tycker jag. 

På vilket sätt då, att jag...?

Det tycker alla som har träffat dig så jag behöver inte kvalificera det mera. 

Men kan jag då, kan jag då kräva en utredning så att jag får det svart på vitt?

Det finns ingen, det behövs inte. Det är bortkastad tid. 

Nej... Jag tycker det är viktigt för mig. För det jag frågat också när jag pratat med (?) förut om han tycker att jag har posttraumatiskt stressyndrom. 

Men det tror inte jag på. 

Du tror inte det?

Nej. 

Så du tror att jag gått helt oberörd efter hur jag har växt upp och den här händelsen med Lindberg, till exempel? 

Det här leder ingenstans. Du får prata med Johan och och... ta hand om det. 

Men det är ju inte så lätt när jag inte får den vården, som jag skulle vilja ha och som jag tror på. 

Det är så att, den vården du vill ha... Om du kommer till en cancerläkare och säger jag vill ha cellgifter för jag tror jag har cancer. Då säger han men du har inte cancer så jag kan inte ge dig cellgifter. Jo jag vill ha cellgifter. 

Fast det är ju inte alls samma sak. 

Det är precis samma sak!

Nää... för att om jag nu bara. Grejen är ju den att jag ska känna mig trygg till den kontakten jag går och pratar med. Om jag ska kunna prata om saker som jag tycker är jobbigt, så då underlättar ju det väldigt mycket för mig att få prata med en kvinnlig. 

Men gräv inte ner dig i det. Du får prata med en kvinnlig - när du har skött dig. Och nu gör du ju det bra så det kommer ju om sex månader. 

Och sköter mig bra... Betyder det att jag inte...?

Är självdestruktiv. 

Och hamnar på Ulleråker, eller vad var det?

Det finns inget stöd för att det blir något bättre för man pratar med en kvinna. 

Ja fast det är min känsla, att det känns bättre för mig. 

Ja men då säger jag, är du självskadefri i sex månader så ska jag köpa en kvinna. 

Är det för att det kostar pengar du inte vill skicka mig vidare till Unga Vuxna? 

Nej. 

Vad är det liksom som är...? 

Jag måste ha en terapeut som jag kan lita på. 

Ja men det är ju inte du som ska gå hos den, det är ju jag som ska gå hos terapeuten!

Men det är ju jag som ska skicka en av de mest vårdkrävande patienterna i hela Uppsala län. Jag måste ju veta att det är en super-terapeut som jag skickar till. 

De mest vård... krävande?

Krävande, ja. 

Och det anser du att jag är då?

Det är väl bara att läsa journalen då sista tre åren så ser vi vem är det som legat inne mest på Ulleråker?

Men tycker inte du då att det är viktigt att lyssna på vad jag känner? 

Det viktiga är då för mig som behandlar själens svåraste sjukdomar är faktiskt att ge dig bra behandling och inte lyssna så mycket på vad du jiddrar om. 

Är det viktiga att du ska tycka att det känns att det är bra? Är inte det viktigare att jag ska tycka att det  känns bra?

Nej det ska inte kännas bra för mig. För när det känns bra för doktorn när man behandlar emotionellt instabila då vet jag att det är fel. 

Jag tycker inte du ska säga emotionellt instabil alltså för så länge du inte gjort någon utredning så...

Men det är... sluta prata om utredningar. Det det är fullständigt löjligt.

Sluta prata om... 

Ann-Charlotte, en av enhetscheferna på närpsykiatrin kommer in.

Ann-Charlotte: Hej. 

Du har haft jättebra frågor. Och funderingar. 

Mmm...

Jag står fast vid de enkla regler som jag har gjort. Och det är sex månaders självskadefritt beteende och då får du en kvinnlig terapeut. 

Men om jag nu är så vårdkrävande så måste man väl kunna lyssna lite till mina önskemål också? För att...

Vi lyssnar inte på dina önskemål, vi ser vad som är bra för dig. 

Men jag blir liksom så frustrerad över situationen. Jag är dömd till det här, jag måste gå till den samtalskontakt jag blir utdelad. Och det blir liksom... Om jag nu inte känner mig motiverad till att gå till någon manlig och börja starta upp någon, liksom...

Då behöver du inte göra det. 

Men vad ska jag göra då?

Har du varit självdestruktiv ifrån i sex månader så får du din kvinnliga terapeut. När det gått sex månader. 

Är det så här du behandlar dina patienter? 

Men jag tycker att du ska. Om jag får säga vad jag tycker som kvinna, här i det här. Jag tycker du ska gå till Johan och ta den här chansen, försöka bjuda till och ge den information som han vill ha. 

Det är som att jag ska förtjäna att få den vård jag skulle vilja ha. 

Ja men det är återigen så här, du kommer och säger att du har cancer och så vill du ha cellgifter.

Fast det är ju en så sjuk liknelse! Du vet ju inte...

Det är ingen sjuk liknelse! Det är så sjukt att skicka folk...

Vad är det som säger att jag inte har posttraumatiskt stressyndrom? Du har träffat mig tre gånger. Hur kan du avgöra det? Du verkar ju inte ens veta vad jag gått igenom då. 

Men det där ska du gå till botten med  och prata med Johan om. 

Med Johan. 

Men jag kan inte prata med manliga om det här som har hänt. Hur ska jag kunna göra...?

Jag tror utifrån att jag själv är kvinna... Jag tror att det kan bli bra, det tror jag. 

Du tror...Men jag tycker inte att det känns bra och jag ...

Charlotte och jag har jobbat med väsentligt svårare patienter med dig. Och vi har, vi har lyckats! Vi har lyckats väldigt väl. 

Faktiskt. 

Men det är inte det jag frågar ens.

Det är folk som har bott på LRV i sju år. Jag menar dina 18 månader på Ulleråker är ingenting. 

Men det har väl ingenting med det här....

Kapten Klänning är ingenting jämfört med vad de tjejerna vart ute efter. De kan berätta...

Men ska man jämföra eller? 

Ja det ska man. 

Men vet du, har du ens någon aning om vad som hände då? 

Du, det spelar ingen roll.

Men hur vet du då att de haft det värre än mig?

*suckar*

Men du kastar ur dig så konstiga saker, Ola. Jag förstår inte. 

Nej, okej. Du behöver inte förstå. 

Och ge Johan en chans. Om jag var i dina kläder skulle jag göra det. 

Jag är så jäkla less på att hoppa runt överallt, så jag tänker inte bara lägga mig platt och låta andra bestämma vad som passar och som inte passar. 

Nu har jag nästa patient. 

Men jag tror det att här kan hjälpa dig, ändå. Jag tror det. Annars skulle vi inte föreslå det. 

Men det är som att för att det står borderline i min journal så är det som att man dumförklarad och manipulativ och allt vad det är. Alla andra vet mycket bättre. Jag får ju inte min röst hörd. 

Nej just det! Vi lyssnar inte på den emotionella delen. 

Nej det är det jag menar. 

Nej den ska vi inte lyssna på. Vi ska lära dig att leva ett vuxenliv. Det är det som terapin går ut på. Tack och hej!


Det är nog flera som behöver vård här.