Om att outa någons namn

Jag har märkt att det på sina håll i bloggvärlden är populärt att försöka ta reda på vem som döljer sig bakom anonyma nick och att skriva ut namnen på de nick eller bloggare man redan känner till identiteten på.

Bara de senaste veckorna har jag på tre olika ställen på nätet sett tre olika personer skriva ut namnet på en och samma bloggare som jag tidigare har trott varit anonym. Jag tror mig nu förstå att det rör sig om något slags "halvanonymitet", dvs att namnet är outat men att det inte är meningen att det ska skrivas ut i tid och otid. Det blir tydligt att det inte är någon slump att den verkliga identiteten nämns eftersom det har varit i samband med meningsskiljaktigheter och man verkligen velat framhäva att "dumma NN tycker så här". Jag har också sett en person poängtera namnen  på några som är inblandade i någon annans bloggbråk - trots att det inte alls var nödvändigt att nämna namnen utan hade kunnat använda sig av epitet eller omksrivningar. Jag känner inte behov av att precisera mig bättre än så. De som vet vad jag pratar om vet, och de som känner sig träffade kan få känna sig det.

Det är väldigt tydligt att man försöker skada den man skriver ut namnet på. Som sagt görs det ofta i samband med någon konflikt och jag antar att motivet är att hota den andra och skapa rädsla. Att skriva ut andras namn kan också användas i syfte att skuldbelägga någon annan för att tredje persons personuppgifter läckt ut. Ex: nu ska jag minsann skriva ut din mans namn överallt eftersom du var så dum att du råkade nämna det.

Det är absolut ingen ursäkt att fortsätta sprida namn eller andra uppgifter bara för att de redan finns ute någonstans på Internet! Det spelar ingen roll om en person själv har skrivit ut sitt namn någon gång eller om den på något annat sätt har blivit outad. För varje gång man nämner en persons uppgifter läser fler personer det. Personen må ha hur knäppa åsikter som helst - man har ändå ingen rätt att outa en hen.
Så tycker jag.

Ett med naturen

Hur gärna människan än vill, kommer hon aldrig kunna tämja och kontrollera naturen till fullo. Vi kan inte anpassa Moder Jord efter oss, utan måste anpassa oss efter henne. Denna gång var det Sandy som ville påminna oss om vår egen litenhet och hur maktlösa vi människor faktiskt är. 123 människor är omkomna, 21 saknas och jag hoppas de får vila frid.

Tänk om vi människor skulle sluta döda varandra och oss själva och istället lägga alla resurser på att rädda människor från naturkatastrofer. Tänk om vi tog alla pengar från krigsindustrin och istället använde de till att planera evakueringar och upplysa människor om vad de ska göra i krissituationer, sjukvård för skadade offer, sökinsatser, återuppbyggnad av förstörda städer, informationskampanjer, polisiära insatser, forskning och säker byggnadskonst. 

Den här videon som visar hur det går när man inte har koll på fysikens lagar är fascinerande: 

Kvinnohatet dödade Amanda

Amanda Todd, endast 15 år gammal, hittades för några dagar sedan död och orsaken tros vara självmord. I videon hon la upp 5 veckor tidigare förklarade hon vad som förstört hennes liv. Denna historia är oerhört tragiskt och det gör ont att försöka föreställa sig hennes smärta, och det gör ont när jag ser att folk fortsätter mobba henne till och med efter hennes död.

Så varför är hon död och varför skriver folk på nätet att hon förtjänade det? För att hon var flicka. Det Amanda gjort sig "skyldig" till är att en man övertalade henne att visa brösten i webcam för att sedan sprida bilden till alla hon kände flera gånger om, och att en pojke var otrogen mot sin flickvän med henne. För detta  blev hon utfryst, slagen och trakasserad. För det sitter folk efter hennes död och hånar henne, skämtar om hennes tidigare självmordsförsök och sprider hennes bild med massa elaka texter på.

Det är tjejer som (oftast) groomas och övetalas att visa sig själva över nätet, till både okända och bekanta människor. Det är tjejer som övertalas att ställa upp på lättklädda bilder i media, porr och hemma i sänghalmen. Det är tjejer som kallas "attention whores" och slampor när killar tittar på och sprider deras bilder. Det är tjejer som får skulden för killars otrohet då hon "lockat" honom. Flickor, tjejer och kvinnor som  visar sin kropp får aldrig mäns respekt - ändå övertalas de att klä av sig.

Amandas liv är slut, men vi som lever kvar måste fortsätta prata. Om groomingen och övertalningen att skicka nakenbilder som pågår på Internet. Om risken att ta bilder/filma sex. Om horifieringen av unga flickor. Om media som hjälper till att sprida bilden av kvinnor som objekt. Om porren. Om utseendesfixeringen. Om mobbning. Endast då kan Amandas (och andra mobbades) död få en mening.

Marrying too young

Jag skulle vilja uppmärksamma studien Marrying too young End Child Marriage gjord av UNFPA, som handlar om de miljontals flickor världen över som blir bortgifta innan de hunnit fylla 18 år. Det är fattiga flickor utan utbildning och som bor på landsbyggden som löper störst risk att hamna i arrangerade äktenskap. Länderna där jämförelsevis flest flickor gifts bort är bland andra Niger, Chad, Bangladesh, Guinea och Mali. Dock förekommer det i stora delar av Asien, Afrika och Sydamerika.

Utdrag:


"Yet, for millions of girls, marriage is anything but safe and anything but consistent with their best interests. Child marriage violates girls’ rights and it does so in a number of ways. It effectively brings a girl’s childhood and adolescence to a premature and unnatural end by imposing adult roles and responsibilities before she is physically, psychologically and emotionally prepared. It is not uncommon for marriage to impose social isolation on girls bringing unwanted separation from their friends and family. Often child marriage brings an end to a girl’s chance of continued education. Girls may be removed from school for many reasons: recent research suggests that dropping out of school is less likely to be a direct consequence of child marriage than of poverty, the low status afforded to women, and social norms that lead parents to discount the value of investing in girls and their education. But under these conditions, when girls drop out of school, they become even more vulnerable to child marriage.

Once married, girls are likely to feel, and in many cases are, powerless to refuse sex. They are likely to find it difficult to insist on condom use by their husbands, who commonly are older and more sexually experienced, making the girls especially vulnerable to HIV and other sexually transmitted infections. At its worst, child marriage can be tantamount to bonded labour or enslavement. It can be a sentence to regular exposure to domestic or sexual violence, and a pathway to commercial exploitation.

Married girls are often under pressure to become pregnant immediately or soon after marriage, although they are still children themselves and know little about sex or reproduction. A pregnancy too early in life before a girl’s body is fully mature is a major risk to both mother and baby. Complications of pregnancy and childbirth are the main causes of death among adolescent girls ages 15-19 years old in developing countries. Among the disabilities associated with early childbirth is obstetric fistula, an injury which leaves girls in constant pain, vulnerable to infection, incontinent, and often shunned by their husbands, families and communities."

Detta är ett brott mot flickors mänskliga rättigheter och måste få ett slut.

"Jag har minsann aldrig märkt av några orättvisor..."

Ibland hör jag kvinnor säga att de minsann inte har märkt av några orättvisor. Det är ofta karriärkvinnor det gått mer eller mindre bra för. Det kan vara akademiker, politiker, chefer eller kvinnor som skapat ett lyckat företag. De hävdar att man kan om man bara vill. "Se på mig, jag lyckades ju! Man måste bara kämpa lite! Det finns inget glastak och feminism behövs inte".

Behöver jag säga att det är ett ologiskt resonemang som inte alls håller? Jag skulle exempelvis kunna hävda att jag aldrig har märkt av något krig, så det finns inte. Eller jag har aldrig blivit slagen, så våld är ett låtsasproblem. Eller jag har aldrig blivit hotad, så det är nog inte ett så stort problem. Eller jag är ju vit, så rasism är något överdrivet och fånigt. 

Det är ett väldigt cyniskt och arrogant sätt att se på världen. Att förneka att andra har problem, bara för att man själv har lyckats. 

En annan aspekt av det är ju att dessa kvinnor som det har gått så bra för, aldrig är den som det gått bäst för. Alltså; de kvinnliga akademikerna som minsann är doktorer råkar som av en händelse alltid studera på en skola med en manlig rektor. Den kvinnliga chefen jobbar i ett företag där en man är VD. Den kvinnliga politikern är politiker i ett land med manlig statschef. Kvinnan som vunnit något flashigt pris blir tilldelad det av någon organisation styrd av män (och det är alltid fler män som fått samma pris tidigare) Osv. Ja, ni fattar... Men detta verkar gå dessa kvinnor förbi i sin iver att förneka att det finns en matkobalans män och kvinnor emellan. 

Det finns ingen kvinna/feminist som påstår att det inte är har gått bra för någon kvinna, någonsin. Det är liksom inte det det handlar om. Jag tycker det är fånigt och beklämmande när exempelvis en kvinnlig chef vill avfärda hela feminismen bara för att just hon är chef. Som om hela världen utgår från henne. 

Författare som sparkar på sina kollegor

Något jag inte förstår mig på är varför vissa redan väletablerade författare slår neråt genom att uttala sig nedlåtande om andra, mindre kända författare. Alltså, vad är deras problem? Har de drabbats av hybris? Tror dem att de står över alla andra för att de ...ja, varför de nu skulle tro det? Allmänt misunsamma och bittra människor? Känner de sig hotade av nya talanger? Personligen tappar jag all respekt för dessa författare som bara känner att de måste dissa andra, trots att de själva har sålt miljontals böcker och med värdigheten i behåll hade kunnat gratulera de yngre förmågorna till deras framgångar. Eller säga ingenting alls - för man måste faktiskt inte tala negativt om bara för att.

Stephen King kände sig tydligen tvungen att dissa både J.K. Rowling och Stephenie Meyer med dessa ord: 

"the real difference is that Jo Rowling is a terrific writer, and Stephenie Meyer can't write worth a darn. She's not very good." och fortsatte: "people are attracted by the stories, by the pace and in the case of Stephenie Meyer, it's very clear that she's writing to a whole generation of girls and opening up kind of a safe joining of love and sex in those books. It's exciting and it's thrilling and it's not particularly threatening because it's not overtly sexual."

När jag läste detta (vilket var igår, och anledning till att jag kom på att skriva det här bloginlägget) försvann all min respekt för Stephen King. Jag tycker det är oehört onödigt att uttrycka sig så och det doftar en blanding av förakt för både tjejer och den yngre generationen här. Vad gäller J.K. Rowling är det väl förvisso att sparka uppåt (då hon sålt sisådär 50 miljoner böcker fler än han på 1/4 så kort tid), utan det verkar mer vara allmän bitterhet över att folk älskar hennes böcker och hans stjärna börjat falna. Jag tillhör generationen som växt upp med Harry Potter och vet hur mycket läsglädje den bokserien skänkt många människor. 

Leif G.W. Persson uttalade sig väldigt förnedrande om Camilla Läckberg då han jämförde hennes böcker med en novell i Min Häst (och vi ska såklart förstå att Min Häst är något dåligt) och sa att hon skriver som Nicke Lilltror pratar. Det kändes tydligen bättre inombord när han fick trycka till någon som inte kommit lika långt som han. 

Björn Ranelid tycker att en miljon människor kan skriva som Liza Marklund och påstår att han inte vill nå ut till sina läsare "som en chockladkartong". Samma Ranelid som själv kände sig kränkt när han blev påhoppad av Linda Skugge som hellre ville recensera hans utseende än hans bok. 

Ernst Brunner tycker också att kvinnliga deckarföttare är dåliga och måste uttala sig om det. 

VS Naipaul (nobelpristagare) nöjde sig inte med att dissa någon särskild person utan ger en mer allmän känga åt kvinnliga författare. De skriver banalt, ingen kan bli hans jämlike mm. 

----

På Flashback kan man läsa mer i samma ämne i tråden Kvinnliga författare bara skräp?

För visst måste det vara så att kvinnliga författare är rätt kassa egentligen? Eller hur ska jag egentligen tolka det? 

Årstid

Om våren symboliserar nystart, symboliserar hösten förändring - vilket i och för sig kan ses som en nystart om man vill. Många börjar skolan då, vissa för första gången, och även arbetsplatser brukar "dra igång" efter folks semestrar. 

Vissa tidsmarkörer, vare sig de inträffar på hösten eller någon annan gång, blir sorgliga. Man minns vad man gjorde för exempelvis exakt ett år sedan och man tvingas att reflektera över tiden som har gått. Oftast kommer jag fram till att jag slösar bort mitt liv och inte tar vara på tiden. :) Födelsedagar och julafton är sådana gånger där det känns som att ett år bara har försvunnit eftersom man minns allt som hände förra gången som om det var igår. 

Här skrive Calle ett bra inlägg om tid. 

Man kan inte bli gravid genom våldtäkt, eller hur var det nu?

" Som jag förstår det så är det väldigt ovanligt. Om det är en riktig våldtäkt så har kvinnans kropp sätt att försöka stänga ned hela den processen.  Men låt oss säga att det kanske inte skulle fungera. Jag tycker då att det skulle bli något slags straff, men straffet ska riktas mot våldtäktsmannen, inte vara en attack på barnet". 

Så kan man svara på frågan om huruvida kvinnor som blivit våldtagen ska få genomgå abort eller inte. Man kanske skulle kunna tro att det var en taliban eller rentav en grottmänniska som påstår att en kvinna kan bestämma när kroppen ska bli gravid, men det var bara kongressledamoten Todd Akin  från Missouri som sa sitt. Liksom. 

Jag måste säga att det var ett ganska påhittigt sätt att väva ihop våldtäkt och abort så att hela ansvaret ligger på kvinnan och ingen annan. För bara hon har blivit gravid så är det ju faktiskt hennes fel, om hon bara inte velat bli gravid hade det ju inte hänt. Och om hon ville bli gravid kan det ju inte varit någon riktig våldtäkt. Då var det ju frivilligt eller kanske möjligtvis en sådan där låtsas-våldtäkt. Vad vet jag? Todd Akin kan säkert reda ut begreppen. 

Synd bara att folk blev så upprörda att han var tvungen att göra en pudel och ta tillbaka sitt uttalande. Men som någon på Twitter skrev:

"I misspoke" = "I accidentally said what I really believe"

Simsalabim - våldtäkten blev frivillig!

Skrivkramp?

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva i bloggen just nu. Det finns så många viktiga saker att ta upp, men jag känner mig lite ...off, eller vad man ska säga. Kanske botas skrivkramp genom att man bara börjar skriva om något. Jag har hört att en del konstnärer får problem med att börja måla på de vita dukarna, men att det blir bättre efter att de dragit det första penselstrecket. Sedan får de inspiration igen.

Hm, konst... Jag vet inte mycket om det. Länge trodde jag att det handlade om vilka tavlor som man tyckte var vackra eller möjligtvis intressanta/hade ett budskap. Sedan började jag förstå att dagens konstnärer ägnar sig åt helt andra saker. Som att baka skrikande tårtor, få sig själva inlagda på psyket, köpa prostituerade och filma det, dansa framför djur eller spraya ned en tunnelbanevagn. Jag kallar inte sådant konst, utan idioti. Självklart förstår jag att inte alla konstnärer sysslar med liknande saker, men för min del får jag en avsmak för hela konstvärlden när det är de "konstiga" som får all uppmärksamhet och folk försvarar dem. Inte min smak helt enkelt.

Ville mest bara skriva något, för att meddela att bloggen fortfarande lever.

Länge sedan jag bloggade

Tiden har gått och det är nu över en månad sedan jag bloggade sist. Kanske har någon lagt märke till det, kanske har alla varit för upptagna med sina egna liv. Vad vet jag. I alla fall har jag inte haft tillgång till Internet den senaste tiden och har därför inte kunnat följa med i bloggosfären. Visst saknar man att inte vara uppkopplad, att inte hänga med, men på ett annat sätt är det också skönt. Ett slags frihet. Möjlighet att kunna fokusera på andra saker. För det är ju sommar nu, om än en väldigt regnig sådan. Jag hoppas att alla har (haft) möjlighet att göra något trevligt och somrigt.