Aimi Eguchi - i gränslandet mellan teknik och människa

Det här är den japanska popartisten Aimi Eguchi. Om du inte redan har läst om henne, kanske det vore intressant att kolla på det här klippet där hon presenterar sig som popgruppen AKB48:s nya medlem (strunta i att du inte förstår vad hon säger!). I samband med hennes inträde i musikvärlden kunde man se henne i såväl Tv-reklam och tidningsreportage.

En tid senare avslöjades det att Aimi inte var någon riktig människa. Hon var bara en virtuell skapelse, sammansatt av de andra bandmedlemmarnas olika ansiktsdelar. En CGI-effekt, en bluff, ett PR-trick.

Jag läste om det här för flera månader sedan, men reagerade inte nämnsvärt. Först nu när debatten om "mangamannen" blossat upp, kom jag att tänka på det igen. Och jag ser det i ett annat ljus ju mer jag tänker på det.

Att man kan skapa en virtuell människa är i sig inte något helt nytt, och inte det jag främst vill lyfta fram. Även om teknik är ett intressant ämne i sig, tycker jag det är mer intressant hur vi människor föhåller sig till den och till vad man kan använda den.

För det första, är många människor väldigt villiga att ta till sig teknik utan ifrågasätta och reflektera kring hur den påverkar. Självklart debatteras media, teknik och kommunikation, men i tillräcklig utsträckning? Jag tror inte det. Jag anser att det är alldeles för tyst om strålning från mobiltelefoner, hur man ska bedöma vad som är ett verkligt foto i dessa Photoshop-tider, CGI-effekters påverkan på hur vi uppfattar filmmediet - för att  bara nämna några exempel. Är det så att de ekonomiska intressena för att få ut fler och fler produkter på marknaden stoppar debatten om vad som är bra för oss och inte?

Gränserna mellan vad vi ser på bild och video och vad som är verkligt håller på att suddas ut. Vi blir dagligen utsatta för propaganda i form av retucherade bilder på människor som inte ser ut som människor gör. Det sägs att vi förstår att bilderna är retucherade och bara finns i marknadsföringssyfte, men gör vi det då? Gör alla det, även de barn som växt upp i ett samhälle där ingen människa (speciellt inte kvinnor) får visas på bild som de verkligen ser ut? Och när sedan CGI gjorde inträde i filmvärlden, kan vi ännu mindre lita på vad vi ser. När vi ser dagens filmer, är vi helt på det klara med vad som är verkligt och inte, hur de skapat explosionerna, bränderna, biljakterna etc?

I fallet med Aimi Eguchi, handlade det inte om något missförstånd eller tolkningsfråga. Skivbolaget marknadsförde henne som en verklig, levande person i syfte att vilseleda människor. Det var meningen att man skulle tro att hon fanns, och vad hade folk för anledning att ifrågasätta och inte tro på det? Hon såg ju ut som alla andra unga japanska popartister ser ut.

Jag har inte lyckats hitta någon relevant information om varför man gjorde det här, vem som kom på idéen eller skivbolagets tankar kring det. Självklart handlar det delvis om pengar, eftersom alla sådana här jippon genererar uppmärksamhet, vilket leder till intäkter. Att de gjorde människor besvikna och fick de att känna sig lurade vägde troligtvis inte speciellt tungt om det fanns pengar att håva in.

Det finns dock ett annat motiv till varför någon skulle vilja skapa Aimi. Jag ser det som ett test för pejla hur väl en sådan här fiktiv person mottas av massan, om de hade lyckats skapa henne så äkta att hon passerade för en vanlig tjej. Och hur snabbt människor börjar kolla upp var dessa fiktiva personer bor och när de är födda, vilket ju kan bli ett problem om man på längre sikt vill hålla en "Aimi" vid liv.

För jag kan snabbt komma på flera obehagliga sätt man skulle kunna använda virtuella människor på. Även om det inte var syftet just denna gång, kommer andra i framtiden kunna använda tekniken i negativa syften.

Man skulle kunna skapa en virtuell terrorist som hotar med terrorbrott och bomber. Detta utan att de som står bakom hotet behöver figurera med sina ansikten, men ändå lyckas skrämma upp människor maximalt. Hot blir såklart mer verkliga och skrämmande om man ser en människa uttala dem.

Man skulle kunna skapa en virtuell människa av den typ man vill ska framföra en viss åsikt, i propagandasyfte. Exempelvis: man vill framställa det som att kvinnor är positiva till sexköp. Om ingen verklig kvinna är villig att uttala dessa åsikter, skapar man en CGI-kvinna som får framföra dem. Eller, man vill framställa det som att muslimer är hatiska mot judar, men hittar inga bevis på detta, och skapar då en CGI-muslim som öppet sprider hat mot judar. Detta är bara några exempel, men förhoppningsvis är det tydligt vad jag menar.

Sist men inte minst, anledning till att jag kopplade det här till "mangamannen": Man kan skapa ett virtuellt barn som utsätts för övergrepp av en virtuell vuxen. Det är det naturligt steget efter att ha gjort tecknade övergrepp accepterade och lagliga, vilket det i skrivande stund lobbas extremt hårt för att få igenom. För kan inte exakt samma retorik som används för att få oss andra att förstå hur ofarligt tecknade övergrepp på barn är, användas för CGI-övergreppsbilder? "Inga verkliga människor skadas", "fantasier", "fantasifigurer", "jag hade förstått om det var ett RIKTIGT barn, men nu är det ju bara på låtsas", "moralpanik", "vår informations- och yttrandefrihet kapas" "virtuella människor är inte människor"...

Jag blir rejält skrämd av det här, för jag ser faktiskt inte mycket som kan stoppa den här utvecklingen. Folks naivitet och bristande intresse/förmåga för att ta reda på saker och ifrågasätta, tillsammans med oändliga tekniska möjligheter bådar inte gott. Det kommer alltid finnas människor som utnyttjar saker till att skada andra. Och om propedofilmaffian skulle få igenom att tecknad barnporr blir lagligt, ser jag inte att steget till CGI-teknik är speciellt långt alls.

Man får inte glömma att teknik redan har förändrat världen radikalt, och på sätt som människor inte kunde tänka sig före de blev verklighet. Det går inte att slå saker ifrån sig med att "nej men så blir det ju inte, det kan man inte göra".

Aimi Eguchi är redan född, frågan är vem som skapas imorgon?











"Man måste tro på det som inte finns för det som finns har en gång inte funnits."
-Alice Teodorescu (?)