Barn som beskriver obekväma sanningar riskerar att inte bli trodda på. Många sprider bilden av barn som lättpåverkade, manipulerbara, klipska, drivna av ekonomiska motiv och lögnaktiga. De vill påstå att barn är något slags docka som man kan programmera bäst man vill. Att man kan "plantera in" minnen i barnen, få dem att hålla sig till samma lögnhistoria och få de att tro på det som andra vuxna säger till de att tro på. Så att även om barnet inte skulle vara en lögnare själv är det i alla fall någon annan vuxen som använder barnet som vapen för att få sprida falska sanningar. De vill få det till att man inte kan lita på barn. Att det som barn berättar är mindre trovärdigt än vuxnas versioner.
Jag vet inte hur lätt det är att påverka ett barn till att ljuga, men vad jag med största sannolikhet vet är att vuxna ljuger. Oj oj oj, så mycket vi vuxna ljuger. Finns det något vi inte ljuger om?
Vi drar vita lögner för att vi inte vågar säga ens de enklaste sanningarna. De flesta människor är så vana att spela "vardagsspelet" att de knappt vet hur man är ärlig. Jag år en av de som, till skillnad från de flesta barnen, inte vågar säga mina åsikter rätt ut. Jo tack soppan var jättegod (fast det smakade som att någon tappat saltkaret i den). Bussen var försenad (satt och bloggade och brydde mig inte om att komma i tid). Snyggt - köp den! (dina överarmar ser feta ut i linne men det finns inget smidigt sätt att säga det på). Vuxna vill att allt ska vara bekvämt, att stämmningen ska vara bra, att man ska vara trevliga.
Vuxna lever också ofta i en livslögn, där man inte vågar se saker för vad de är. Livet rullar på, och man lyckas inte bryta mönstrena eller ifrågasätta sitt liv. Man skapar ideal för hur saker "ska" vara och sedan fortsätter man på det spåret. Till detta hör att inte våga ifrågasätta könsroller, att leva i ett dåligt förhållande eller inte kunna ta sig ur ekorrhjulet som snurrar allt fortare. Man intalar sig själv att man är lycklig och allt är bra.
Kanske främst ljuger vuxna för sin egen vinnings skull, rena lögner alltså. Vuxna vågar inte stå för sina misstag utan gör allt för att dölja dem. De nöjer sig inte med att sopa undan spåren efter sina handlingar, utan ljuger och förnekar aktivt. En del vuxna ljuger också för att framställa sig själv i bätte dagar. Allt för att få något bra eller slippa något dåligt.
Enligt mig är det vuxna, som har förmågan att tänka långsiktigt och är medveten om konsekvenser för olika skeenden, som är de mest påverkbara och mest lögnaktiga. Vuxna är de som är medvetna hur man ska manipulera människor, hur man drar fördelar från händelser, hur man framställer sig i bästa dagar och undviker att hemligheter avslöjas. Hur skulle barn som inte kan planera och har liten livserfarenhet vara de värsta lögnarna? Nej, självklart är det vuxna som ljuger mest, bäst och värst. Inte ens det kan många vuxna stå för.
Det finns vissa lögner som är oförlåtliga. Det är dem som skadar andra människor, speciellt barn. Det finns ingen förmildrande omständighet, inga ursäkter. Bara sanningen kan ställa allt till rätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar