Att välja väg

Ibland funderar jag, liksom många andra nog gör, hur livet skulle blivit om... Alltså om saker varit annorlunda, om ens föräldrar hade varit på ett annat sätt, om man valt ett annat gymnasium, om man hade råkat ut för en olycka, om man blivit sjuk eller inte blivit sjuk, om man varit snyggare, om man fötts med ett handikapp, om man råkat välja lotten med storvinsten på, om man bara hade... eller inte hade... Ja, ni fattar. Alla de här valen man gjort omedvetet och medvetet och allting som andra har valt åt en eller som bara hänt (Gud? ödet? slumpen?) som har blivit ens liv är lite skrämmande att tänka på. Kanske ska man inte fundera så mycket, men jag brukar göra det ibland.

Jag brukar ändå till slut komma fram till att jag är rätt nöjd med mig själv och mitt liv och då kanske det inte finns någon orsak att grubbla över hur det kunde ha blivit? Nej, troligtvis inte. 

Något som jag däremot inte riktigt kan släppa, det är att jag faktiskt har bestämt vad jag ska bli när jag blir "stor". Jag brukade ha så många saker jag ville och kunde tänka mig att bli, och när man är både barn och ungdom kan man drömma om allt möjligt för man behöver inte stressa över att tjäna pengar eller fatta några beslut. Man har råd att drömma om allt från att bli superkänd Hollywood-skådis till taxichaufför eller varför inte thoraxkirurg? Man behöver ändå inte fatta några beslut just då. Någon gång måste man i alla fall göra något slags val och även om man kan välja om blir det allt svårare ju äldre man blir. Och helt utan att jag ens vet hur det gick till har jag "blivit stor" och det känns som om en dörr stängts igen bakom mig. I verkligheten är det förstås inte så dramatiskt, men det känns som det. Tänk om jag valt fel? Tänk om jag var ämnad att göra något annat? Kanske är det bara bäst att aldrig kolla bakåt. 

Några bra filmer på temat är: 

Sliding door

The butterfly effect

Life before her eyes