Blessing från Sydafrika blev utsatt för övergrepp första gången då hon var tre år. Vid tio hade hon fått könssjukdomar. Senare i livet blev hon gruppvåldtagen och gravid.
Rosangela från Brasilien ville skiljas från sin våldsamma man. Då tände han eld på henne och hon drabbades av brännskador på 70% av kroppen. Läkarna ville inte hjälpa henne, eftersom de trodde att hon ändå skulle dö. Ledaren för en kvinnogrupp var den som övertalade läkarna att hon skulle få hjälp.
Ezster från Sverige blev våldtagen av en okänd man, som ansåg sig ha rätt till hennes kropp eftersom hon var full.
Nur från Egypten levde ensam tillsammans med sin pappa som misshandlade henne. När hon var sex år lämnade han henne ensam och hon blev ett gatubarn.
Akhtar från Pakistan blev misshandlad av sin man, sin son, sin svåger och svägerska.
Detta är inte unika fall. Detta pågår just nu, som du läser detta och det tar inte slut. En av anledningarna till att det inte tar slut hittar vi i kommentarsfältet under en av artiklarna tillhörande artikelserien i vårt svenska Aftonbladet:
"Alltså vad trött jag blir... Varför göra detta till en kvinnosak? Män misshandlas, mördas med mera på löpande band, och ni har mage att försöka göra detta till en "tycka synd om kvinnan" kampanj? Fan, vad ruttet.
Våld, vare sig psykiskt eller fysiskt är lika fel OAVSETT kön och det är DET ni borde koncentrera er på, istället för att försöka få det att se ut som att män är fega jävlar som BARA ger sig på kvinnor(även om det finns sådana också).
Sitter och kollar listan på de som ligger bakom artikeln, noterar ni hur många killar som finns med?"
Så oerhört kallt. Inte ett ord om dessa 5 kvinnor och deras livsöden. Inte en gnutta medkänsla över att människor blir uppeldade och sjukhuset inte vill hjälpa dem, människor blir våldtagna, människor blir lämnade att klara sig själva vid 6 års ålder, människor blir misshandlade och kontrollerade av sina släktingar och egna barn, barn blir utsatta för övergrepp av vuxna.
Hur är det ens möjligt att kommentera dessa artiklar utan att uppröras över våldet de faktiskt handlar om? Hur kan man få det till att det är synd om någon annan?
Vad är viktigast, att utsatta människor får berätta sina historier eller att skydda människor från att känna sig "utpekade" (vilket de inte skulle behöva göra)?
Vem har sagt att våld är okej mot det ena könet?
Ska inte Aftonbladet få skriva om dessa oerhört tragiska människoöden?
Vem bestämmer vad Aftonbladet eller någon annan ska koncentrera sig på?
Om man vill upplysa svenska folket om något speciellt, kan man inte bli journalist eller starta en blogg då?
Varför tror folk att skribenterna bakom artikelserien försöker få det till att män är fega jävlar?
Brukar inte många tycka att de svenska jämställdhetsproblemen är för små för att ta upp och att man istället ska prata om hedersvåld i utlandet (sk "riktiga jämställdhetsproblem")?
Varför är det då fel när någon väl gör det?
Vad är viktigast, att utsatta människor får berätta sina historier eller att skydda människor från att känna sig "utpekade" (vilket de inte skulle behöva göra)?
Vem har sagt att våld är okej mot det ena könet?
Ska inte Aftonbladet få skriva om dessa oerhört tragiska människoöden?
Vem bestämmer vad Aftonbladet eller någon annan ska koncentrera sig på?
Om man vill upplysa svenska folket om något speciellt, kan man inte bli journalist eller starta en blogg då?
Varför tror folk att skribenterna bakom artikelserien försöker få det till att män är fega jävlar?
Brukar inte många tycka att de svenska jämställdhetsproblemen är för små för att ta upp och att man istället ska prata om hedersvåld i utlandet (sk "riktiga jämställdhetsproblem")?
Varför är det då fel när någon väl gör det?
Bra skrivet.
SvaraRaderaJag blir förbannad och upprörd när jag läser om dessa kvinnors öde, men jag blir ännu mer förbannad på dessa inskränkta människor som kommenterar så korkat.
/Hanna
Tack Hanna. Ja, förbannad blir man verkligen! Förbannad på våldsamma människor, och förbannade på dem som vill tysta ner debatten om det. Det är därför vi (alla som bryr sig) måste prata om det, sprida information, bry sig.
RaderaBara en blind kan missa att det är våld och psykisk misshandel av män som det inte ska talas om. Våldet mot kvinnor får mer än 99% av allt utrymme i media.
SvaraRaderaDe få gånger det skrivs om våld mot män eller kvinnor som misshandlar och dödar, så skylls det bort. Då är det mannens eget fel eller så är det synd om den våldsamma kvinnan.
Vad är ditt förslag på hur medias utrymme ska fördelas? Vad anser du att Aftonbladets debattartiklar borde handla om? Förtjänar inte just dessa fem kvinnor att få berätta sina historier? Förstår du hur omfattande våld mot kvinnor är världen över?
RaderaDe som kommenterar på det sätt du exemplifierat i ditt inlägg är själva en del av problemet. Det är just så kallt och okänsligt som de som slår och förtrycker kvinnor resonerar.
SvaraRaderaPå så sätt kan man sätta ihop en "vitbok" av dessa signaturer och få en viss bild hur män runt världen resnerar , åtmistone i samma kulturella kontext som västvärldens män existerar i.
Jag tycker det är jättebra dessa journalister gör detta grävande i våld mot kvinnor, och att AB framhåller deras arbete. Den delen av AB är bra, den sexistiska delen där de själca nedvärderar kvinnan är inte bra. Så samma tidning visar både orsak och verkan.
Men jag kan också reagera på att det hävdas att slaveriet har förbjudits.
Det har det inte, fler kvinnor /flcikor än någonsin uttnytjas för att de är just ägda kroppar.
Det överstiger numera vida det antal som skickades över Atlanten tidigare århundraden. Jag vidhåller det jag skrivit tidigare; om det enbart var kvinnor som skickats i denna trasatlantiska slavhandel hade man kallat det frivillig prostitution och då hade män med makt inte engagerat sig och förbjudit det. För det är den sitution vi har idag.
Man pratar inte om slaveriet/prostitutionen för att det är mest kvinnor/flickor.
Det är också en sida av våld mot kvinnor som skulle fram här istället för att hävda att slaveriet har förbjudits.
För det hänger ihop med hur samhället ser på kvinnor som ägodelar att slå, förtrycka och mörda.
Är det någon som tvivlar på problematikens omfattning så är det bara att läsa Lydia Cachos senaste bok Maktens slavar.
Jag tror att du har rätt. Vi hade inte brytt oss om det bara gällt kvinnor. För jag ser inte många som talar om eller fördömer den just nu pågående slavhandeln. Maktens slavar är en av de viktigaste böckerna jag läst. Den visar att slavhandeln i allra högsta grad är levande. Och hur lite folk bryr sig. Det tystas ner, ursäktas och förtigs.
RaderaDe som skriver sådana kommentarer har ingen empati eller skam i kroppen. Läser de alls och reflekterar över vad det står, eller räcker det med vetskapen om att ämnet är något feminister bryr sig för att de ska börja klaga?
Instämmer helt och hållet med Shedlight. Våldet och det sexuella våldet mot kvinnor, tystas ner och nonchaleras.
SvaraRaderaFör min del tror jag att det i grunden handlar om att kvinnor fortfarande ses som mäns ägodelar. Något män kan handla med, något som alltid "hör ihop" med män. Det sexuella våldet som begås kallas "sex", eftersom det är det som "enheten" man och kvinna har, det som är "naturligt och biologiskt". Likadant är det med relationsvåldet, "domestic violence" som det kallas i USA som inte ses som "riktig" misshandel utan som "hushållsvåld" och "familjedraman". Överlagt mord kallas "familjetragedi".
Dessa benämningar används bara när det är kvinnor som utsätts för manliga gärningsmän.
Jag tror också att grunden till allt är synen på kvinnan det handlar. Därför måste också förändringen börja på mikronivå. Lagar kan ju uppenbarligen inte skydda kvinnor och barn. Men hur ska rättsväsendet kunna fungera när de som ska tillämpa det har en annan uppfattning än vad lagarna säger? Den dagen kvinnor anses ha något värde kommer det ju avspegla sig i brottstatistiken och hur samhället ser ut.
RaderaDet kommer att ta ytterligare många, många hundra år att förändra mäns syn på kvinnor och kvinnors syn på sig själva. Frågan är om det ens är möjligt med tanke på det enorma motstånd som män i alla tider har bjudit på. Så fort kvinnorörelsen växer sig stark, så kommer det massiva manliga motståndet och vi är alla tillbaka på ruta ett.
RaderaDet krävs samhällsomstörtande förändringar, vilket många konservativa makthavande män inte är alls intresserade av. De längtar tillbaka till 50-talet.
Ja, det är väl på 50-talet vi levde som mest "biologiskt" och i vårt "naturliga tillstånd". Så klart man längtar tillbaka då. :)
RaderaVisst behövs en samhällsomstörtande förändring, men hur ska det kunna ske om ingen vill?