Hur ÄR vi egentligen?

Låt pojkar vara pojkar och låt flickor vara flickor. Det finns en biologisk skillnad mellan könen och därför ska vi också behandlas olika. Vi bör inte sudda ut skillnader, utrota könen eller försöka vara något vi inte är. Att göra det skapar förvirring och är ett experiment, till skillnad från den bevisat lyckade metoden att särskilja så mycket det bara går. Det är bra att vi i dagsläget har olika kläder, frisyrer och uppgifter i hemmet. För att förebygga eventuella missförstånd om vem som är vad bör vi också införa separata arbetsplatser, skolor, badhus, restauranger och trottoaer. Vi bör också sitta på olika platser i bussar och ha separata tågvagnar. 

Men varför stanna där? Det finns väl andra biologiska skillnader som också bör uppmärksammas och spela roll i vårat dagliga liv?  Som hudfärg, ögonfärg, hårfärg, längd eller vilken hand man skriver med. För vi vet väl alla hur blåögda blondiner är? Eller brunögda korta asiater? Eller afrikanska, långa, svarthåriga män? 

Enbart vita flickor ska få vara Lucia. Pojkar bör inte ha klänning. Kvinnor lämpar sig inte som brandmän och poliser. Män ska inte gråta. Asiater är bättre än afrikaner på matematik. Afrikaner är bättre än asiater på att sjunga och spela musik. Flickor gillar rosa, men rödhåriga flickor gillar lila. Pojkar gillar blått, men brunhåriga pojkar tycker om både blått och grönt. Sydamerikaner är bra på fotboll, men borde förbjudas att söka in på tandläkarprogrammet. Vänsterhänta blir bra florister och tycker om att samla på saker. Kvinnor borde ha ett speciellt universitet och söka till, grönögda ska få sina egna klassrum. 

 Bör blondiner verkligen ha rösträtt?

Eller oj, ramlade jag just och slog huvudet i en sten...? 

----

Det talas ofta om hur folk är. Han är... Hon är... Kvinnor är si... Män är så... Italienare är... Svenskar gillar...

Att generalisera och förenkla är troligtvis mänskligt. För att vi ska kunna förstå och lära oss hur livet fungerar generaliserar vi människor, saker, företeelser. Vi lär oss att hitta de bra sakerna och undvika de dåliga.

Problemet är väl när folk börjar generalisera för mycket, inte kan släppa sina föreställningar om hur folk är och dessutom använder det som mall för hur människor ska behandlas. Det är då jag anser att det börjar bli farligt. För hur mycket vet i egentligen om hur folk är? Vet vi ens hur vi själva är? Människan är oerhört mångfascetterad. Jag tror att allt ryms inom oss, men att olika sidor av oss syns. 

För det första utvecklas man ju med tiden. Man kanske helt enkelt inte haft tid att visa upp en del sidor av sig själv ännu. Vem säger att universitetsstudenten som upplevs som väldigt strukturerad inte kommer leva ut en mer spontan och vild sida om den tar ett sabbatsår för att jobba som bartender? Man kanske inte heller ställts inför en viss situation i livet och man är ju garanterat inte som när man var femton. Eller? 

För det andra tror jag de flesta upplevs och beter sig olika av/med olika personer. Man är på ett sätt med sina föräldrar, och på ett helt annat ensam med sin partner. Man pratar inte om samma sak med sina barn som med sina kompisar. Arbetskamrater och syskon svarar troligtvis inte exakt samma sak på frågan om de kan beskriva Person X, hur den är. 

Sedan har vi ju det här med förväntningar. Vi människor drivs av en vilja att bli älskade och accepterade. Om vi lär oss att vissa beteenden blir positivt uppmärksammade vill vi förstärka dem, medan vi inte vill vara på ett sätt som gör att vi blir ogillade. Och eftersom ganska så många människor lever i föreställningen om att olika grupper ska vara på ett visst sätt, är det då inte naturligt att de som ställs inför dessa förväntingar blir just så? 

Det är ett maktspråk att tala om hur folk är. Att vilja kategorisera människor, särskilja dem. Att påpeka olikheter är en ursäkt för att vilja ha olika rättigheter. Om man inte vill belysa att vissa människor har det sämre än andra, kan man i stället ursäkta det med att det är ju faktiskt en annan grupp och att det därför inte går att jämföra. De med mest makt i samhället är också de som ivrigast pratar om hur andra, dvs kvinnor och invandare är, och hur de ska behandlas just eftersom de är annorlunda.