Vad som hänt och vad som skrivits i Debatten om armhålan de senaste dagarna behöver jag nog inte skriva om. Det finns ju att läsa på så många ställen redan.
Jag vill istället att vi alla ska fundera på hur vi ska gå vidare efter det som startade med en killes attack mot en orakad kvinna. Det viktiga är vad vi lär oss av allting som händer, vad man tar med sig.
Vi vet nu att en person, i detta fall Hanna Fridén, kan dra igång en protest mot mobbarna som växte sig riktigt stor. Det gäller att en person tar det första steget, och sedan måste andra haka på. För hon hade inte kunnat göra det själv. Många, många har som stöd lagt upp bilder på sina egna orakade armhålor och samtidigt suttit och debatterat med mobbarna.
Det är inte den tysta massans fel att saker händer, men de är medskyldiga till att mobbning och trackasserier kan fortgå. Den som någonsin varit ensam och utsatt vet hur mycket man önskar att någon eller några ska ha modet att komma och "rädda" en. Alltför sällan händer det och det är mycket svårt att som ensam stå upp mot en hel grupp människor.
Vi måste säga ifrån. Vi måste ha modet, orken och viljan att stå upp för de som blir utsatta. Det är så vi kan skapa förändring. Om tillräckligt många ställer sig på den svagas sida, blir det plötsligt den starka sidan.
----
Läs även shedlights och noboytoys inlägg som på olika sätt handlar om att vi måste göra någonting.
Alla som kräver förändring måste rannsaka sig själv och hitta sitt eget sätt att bidra till att någonting händer. Vi måste agera, för det räcker nu. Det räcker med mord, hat, hot, mobbning, våld och förtryck.
Nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar