Glädjande (glädjande för vem? Dig, Rolf Hillegren? Simon Lundström? Barn i allmänhet eller Lundstroms dotter i synnerhet?) nog friades Simon Lundströmav HD i det uppmärksammade mangamålet. Men dessvärre är han den enda som har anledning att vara nöjd – och endast tillfälligt, då domen inte ger någon vägledning för framtida innehavare av teckningar som kan tolkas som barnpornografiska (Vi vet - nästa steg i processen är att fria de som tidigare har varit fällda för bilder som inte bara tolkats vara barnpornografi utan som ÄR det!). I just detta fall har HD utfört en bragd (Oj här tar vi i. Precis som shedlight skrivit verkar det här vara det viktigaste som hänt i år) då den åstadkommit ett förnuftigt domslut, trots att uppgiften var att tillämpa en ogenomtänkt lag (Här använder han sig av värderande ord som 'förnuftigt' och 'ogenomtänkt' som om hans egna åsikter är en självklarhet) Men vägen till domslutet var långt ifrån spikrak. HD tvingades anstränga sig till det yttersta (Återigen, det här var ett väldigt viktigt fall) genom att kryssa bland argument om yttrandefrihet och informationsfrihet (Läs: var tvungna att hitta på pseudoursäkter för innehav av barnpornografi. Vad yttrade eller informerade Simon Lundström genom att inneha dessa bilder?) men kom ändå fram till att en av 39 bilder var straffbar (Ändå straffades han inte för den. VARFÖR INTE, Rolf Hillegren?).
Trots det friade man Lundström då innehavet ansågs försvarligt på grund av hans yrkesverksamhet. För att lyckas med konststycket ("Lyckas med konststycket"? Kan det sägas tydligare att rätten ville hitta anledningar till att fria och inte var neutrala?) att frikänna Lundström konstaterar HD att ”….en fällande dom skulle utgöra en inskränkning i den tilltalades informationsfrihet.” Är det rimligt att man ska behöva tillhöra någon form av priviligierad grupp för att få inneha tecknade bilder av fantasifigurer (Lögn! Bilderna föreställer inga fantasifigurer, utan barn), oavsett vad dessa ägnar sig åt (Barnen på bilderna "ägnar sig åt" att bli våldtagna och betraktade avklädda)?
Framtiden är således fortfarande oviss för alla innehavare av teckningar som avbildar barn eller barnliknande figurer i situationer som censorer inom rättsväsendet kan finna barnpornografiska (Är inte framtiden mer oviss för alla de barn som nu riskerar att bli avmålade eller uppvisade barnpornografi). Verkar det vettigt? Nej, torde många anse att döma av den debatt som förts såväl före som efter domen. Frågan är dock om det finns tillräckligt många politiker i den gruppen (se gärna min artikel på Newmill 2/6).
Till att börja med kan man konstatera att den gällande lagstiftningen är en följd av den moralpanik (Att ha moral är något fint och bra. De som vill ägna sig åt sådant som de vet är dåligt för andra försöker framställa moral som något dåligt och hysteriskt och använder därför ordet moralpanik) som i vart fall de senaste tjugo åren genomsyrat det mesta som haft anknytning till underlivet (Precis. Folk brukar drabbas av denna 'moralpanik' när de inte vill se små flickor våldtas eller för den delen se kvinnors underliv uppfläkta i tid och otid), . En ingrediens i denna panik är en pedofilskräck (så skräck för pedofiler är obefogad? De kanske inte gör så stor skada?) som knappast står i proportion till antalet aktiva pedofiler. Inflytelserika personer och grupper har haft ett osunt inflytande på lagstiftningsarbetet (Syftar han på när barnpornografi eller prostitutionsköp blev förbjuden? Eller är det att etikettsbrottet våldtäkt blev det?) . Och resultatet har blivit att vi fått minst sagt egendomliga inslag på sexualbrottsområdet, vilket lett till såväl orimliga lagar som orimliga domar (Finns många orimliga domar. Alla handlar om våldtäktsmän och pedofiler som blivit friade). Detta är extra märkligt då Sverige tidvis beskrivits som världens mest frigjorda land (Frigjort = barnpornografi, fri tillgång till vuxenpornografi och sexköp? Frigjort = nakna kvinnor?) . Men idag befinner vi oss i ett läge då det för vissa anses olämpligt att ens småbarn badar nakna (Nej det olämpliga är inte barnen som badar nakna i sig, utan pedofiler som antastar och fotar småbarn. Man vill med all rätta skydda sin barn från dem).
Det är lätt att förstå att man valt att kriminalisera fotograferad barnpornografi, då den knappast kan framställas utan att barn måste utsättas för övergrepp. Men det är betydligt svårare – för att inte säga omöjligt - att förstå varför innehav av tecknad barnpornografi ska vara kriminaliserad (Jo, du vet varför, men du låtsas inte förstå). De argument som använts är att barn som grupp inte får kränkas samt att även teckningar kan avbilda existerande barn. Inget av argumenten håller ens för en snabb granskning (Eh jo, de håller visst?). Det första argumentet är rent bisarrt och leder närmast till obehagliga associationer kring avbildningar av Muhammed (För Rolf Hillegård är våldtagna barn exakt samma sak som att rita en bild på någon som aldrig existerat) och det andra argumentet förefaller tämligen långsökt. Jag tror knappast att någon gör sig besväret att arrangera övergrepp på barn för att först fotografera och därefter utföra en teckning efter fotot (Varför inte? Om det ena är lagligt och det andra olagligt, väljer man väl det lagliga när även det gör en upphetsad?). En hyfsat skicklig tecknare behöver knappast gå denna omväg.
Att ha pedofila böjelser är naturligtvis en olycka för de individer som har det (Det är en olycka för de barn som råkar ut för övergrepp, inte för dem som våldtar, men Hillegren tycker såklart synd om pedofilerna), då de är utestängda från möjligheten att få utlopp för sin sexualitet utan att begå brott . Jag tillåter mig här att lansera en för vissa kanske hädisk tanke, men i den mån pedofiler nöjer sig med att betrakta bilder borde man rentav kunna skydda barn från övergrepp genom att avkriminalisera innehav av tecknade bilder med barnpornografiskt innehåll (Och hur kan Rolf Hillegren veta att pedofiler nöjer sig med det och inte blir triggade?). En avkriminalisering av detta slag skulle också leda till att poliser, åklagare och domare kunde ägna sig åt mer angelägna sysslor än att studera könsbehåring och annan kroppsutvecklingen hos fantasifigurer för att konstatera huruvida de nått pubertetsstadiet (Du kan vara lugn, de la nog inte så mycket tid på att avgöra åldern då det är ganska uppenbart hur gamla "fantasifigurerna" ämnar att föreställa).
Såväl tingsrätt som hovrätt fällde Lundström, medan HD friade. Alla instanserna gjorde rätt men ändå blev det så fel. Vem vågar säga att lagen är bra? Processen tog två år och under den tiden tvingades Lundström leva i ovisshet om huruvida han gjort sig skyldig till barnpornografibrott som utan tvekan tillhör de mest stigmatiserande brotten (Buhu snyft! Så synd om Lundström det är. Varför nämna ett ord om vad han utsatt sin familj för?). En sådan dom riskerar ofelbart att leda till att den dömde av omgivningen blir betraktad som pedofil (Simon Lundström har själv i princip sagt att han är pedofil genom att erkänna att han blir upphetsad av bilder på våldtagna barn). Jag tror att många skulle föredra stämpeln mördare, trots att straffet för barnpornografibrott är betydligt lindrigare än för mord. Detta är en aspekt som inte borde vara oväsentlig för politiker som är beredda att stifta lagar alltför lättvindigt (Skydda pedofilerna!).
Av den debatt som förekommit under de två år som detta mål pågått förefaller det finnas en stark opinion för en lagändring i riktning mot en rimligare lagstiftning (Så att ännu färre våldtäktsmän och pedofuiler fälls i rätten. Några få procent av alla anmälda brott är väl alldeles för många, Rolf Hillegren?). Dessvärre kan jag inte påminna mig att någon politiker framfört synpunkter i den riktningen. Jag tror därför att det är alltför optimistiskt att räkna med en snabb lagändring men jag hoppas givetvis att jag har fel på den punkten. Nog borde det vara möjligt att enas om att vi bör ha så få lagar som möjligt som drar löje över rättsväsendet? (Ja visst är det löjeväckande att man inte får titta på och sprida bilder av nakna barn... eh, jag menar fantasifigurer?)
Den "frigjordheten" gäller bara mäns rätt till kroppar.
SvaraRaderaSom alltid när maktens MÄN utrycker sig.
Han skriver ett helt debattinlägg om "sexuell (mäns) frigjordhet" men kommer fram till att barnporrmanga är fantasier.
Hur hänger det ihop?
Återigen en jurist - åklagare som har verkat i många år. HUR har han tillvaratagit barns och kvinnors intressen???
Hur många sådana här finns det?
Vi har inte ett rättsväsende utan att mansväsende.
Det verkar finnas hur många som helst. Rolf Hillegren och Göran Lambertz gör att man inte är förvånad över hur få våldtäktsmän som fälls. Tänk så många liknande personer som måste finnas, men som aldrig skriver och debatterar utan verkar i det fördolda.
RaderaInget av det de skriver går ihop. Tvärtom är allt jättesnurrigt. Att runka till bilder är informationsfrihet? Ena stunden är det fantasifigurer, nästa föreställer de människor. Först är allt bara oskyldiga fantasier, sedan handlar det om "mäns rätt att utöva sin sexualitet". Men men, kanske inte så lätt att hålla isär alla lögner och propaganda?
Den där Roffe verkar vara lite för mycket intresserad av att försvara tecknad pedofilporr? Är det viktigt för män som Roffe att tillhandahålla porr åt pedofiler? Varför? Har han själv intresset?
SvaraRaderaHan kanske har det intresset, eller så har han inte det. Tror iof han får en liten peng av någon varje gång han producerar texter likt dessa.
Radera