Vad skapar sänkta krav för slags samhälle?

Igår skrev jag om Yvonne Andersson som försökte komma med olika ursäkter till varför Sverige placerar sig så dåligt i PISA-undersökningarna. Idag går Sten Svensson ("fd chefredaktör Lärarnas tidning och utredare av skolans likvärdighet") ett steg längre och skriver i SVD att vi bör sänka kraven eftersom så få elever lever upp tll dem.

Man kan sammanfatta Sten Svenssons budskap så här:

Ett växande antal elever klarar varken grundskolan eller gymnasiet. Detta gör att de inte får jobb. Det är inte bra. Anledningen till att så många inte klarar att få E idag (eller G som det hette fram tills alldeles nyligen) beror inte på att eleverna inte lär sig tillräckligt mycket utan på att "något är fel". Lösningen på det är inte att lära eleverna mer utan att sänka kraven för godkänt nivån och/eller återinföra det relativa betygssystemet (där betyget är kvoterat i en kurva och ett bestämt antal elever i varje klass kan få varje betyg). Han skriver dock även att om man menar allvar med att alla ska kunna nå betygsmålen måste fler resurser sättas in. 

För mig är det en gåta hur en människa kan komma fram till att lösningen på elevernas kunskapsbrist skulle vara att sänka kraven. Det är helt enkelt ingen lösning. Målet med skolan är kunskap, och delvis förvaring av eleverna. Om alla ändå ska få godkänt hur lite man än kan skulle vi ju kunna låta eleverna göra vad de ville i 12 år och sedan ge de ett papper med ett stort E på lagom till 18-årsdagen. 

Sten Svensson inbillar sig att om alla fick godkänt hur de än presterade skulle samhället bli så mycket rättvisare och ingen skulle "slås" ut. Vilken värld lever han i egentligen? För det första kan man redan idag få en del jobb utan några betyg över huvud taget. Kanske inte drömjobben, men än dock jobb. Om gymnasiebetygen inte ska mäta verklig kunskap kommer det enbart leda till att högre utbildningar och arbetsplatser kommer skaffa sig sina egna mätinstrument för att se vilka som platsar. 

Och om det är något som är orättvist är det väl det relativa betygssystemet? I det relativa betygssystemet bedöms du inte utifrån hur mycket du lärt dig/kan prestera utan i jämförelse med de andra eleverna. Det spelar alltså stor roll hur resten av gruppen ser ut och en duktig elev i en högpresterande klass skulle således kunna få sämre betyg en den bästa av de i en lågpresterande klass. Den sistnämnda kan inte mer än eleven som hade större konkurrens men kan ändå komma in på en bättre utbildning. Detta system uppmuntrar ju inte alls till kunskap eller samarbete utan bara till konkurrens. 

I artikeln tas även upp att många invandrare får det svårt i skolan. Det är ett svårlösligt problem. För hur ska man egentligen göra med någon som kommer till Sverige som 15-åring utan att kunna ett ord svenska och i vissa fall med bristande skolgång i bagaget? Jag vet inte. Men jag förstår inte hur det skulle bli bättre för någon hur man sänkte gränsen för alla så att den eleven också klarade alla kurser. 

Resonemang likt dessa förstärker även myten att vissa inte kan lära sig lika bra som andra. Att begåvning är medfött och att olika grupper har speciella talanger (ex killar är bra på matte, tjejer på språk). När det som egentligen skulle behövas är att man skapar förutsättningar för eleverna att lära sig! 

Alla kan utvecklas och förbättra sig. Ingen elev är för dum!

  

Så snälla, kan inte alla bara kämpa för en bättre skola istället för att avveckla den helt? Hitta lösningarna!