Fredag den 13:e

Igår var det fredag den 13:e, kan jag upplysa den som missade det. Jag gjorde det definitivt inte!

Dagen började med att jag klev upp trött (eftersom jag gått och lagt mig alldeles för sent kvällen innan) för att ringa ett telefonsamtal på utsatt tid. Målet med samtalet misslyckades och efter det kunde jag inte somna om, trots att jag inte hade behövt gå upp förrän senare.

Sedan händer något oväntat som gör att jag får en akut räkning på 1000 kronor, vilket för mig är väldigt mycket pengar just nu. Jag försöker tänka att det är sådant som kan hända, det fanns inget jag kunde göra för att förhindra det och det kanske löser sig. Vad annat kan man göra liksom?

Senare på kvällen gör jag en pytteliten omedveten rörelse med min hand. Ett föremål jag inte tänkt på skulle vara speciellt ömtåligt träffas av min hand, ramlar ner från bordet på golvet och går sönder. Jag kan först inte fatta att den faktiskt gick sönder, utan försöker laga den, men får till slut ge upp och inse att det faktiskt är kört. Föremålet kostar 800 kronor och jag kommer behöva köpa en ny inom en månad. Vid det här laget känner jag mig riktigt nedstämd, arg och uppgiven på samma gång. Varför var det bara tvunget att hända? Känns så meningslöst och fruktansvärt onödigt att en rörelse med handen ska behöva kosta mig så mycket pengar...

Då går jag mot köket, men tänker inte på/ser inte att jag flyttat en lampa från en hylla till ett annat bord, så att lampsladden hänger cirka 10 cm över golvet. Gissa om jag lyckas gå rakt på sladden och riva ner hela lampan. Själva lampställningen klarar sig, men glödlampan går självklart sönder.

Jag vet knappt om jag ska skratta eller gråta, men bestämde mig iallafall för att se på film och äta popcorn. Popcornen blev brända.

Och just det, jag får inte glömma att det regnade och var kallt hela kvällen också. Dt var min fredag den 13:e och jag ville bara skrika ut min frustration!
---

Visst kan man väl säga att jag var klumpig, men samtidigt känns det också som otur. Jag vet inte, men jag tror faktiskt inte exempelvis att föremålet jag hade i golvet nödvändigtvis måste gå sönder bara för att man tappar det. Men nu gjorde det, det.

Över huvud taget känns det som att om man väl har kommit in på en dålig bana i livet är det ganska svårt att ta sig ur det, att vända trenden. Jag tycker verkligen att det ligger något i uttrycket "en olycka kommer sällan ensam...". Går det dåligt på ett sätt, kommer det också gå dåligt på ett annat. Ta det här med sjukdom och pengar. Om man är sjuk leder det ofta till fattigdom. Om man var fattig från början, leder det ofta till att man blir sjuk (kan inte uppsöka läkare i tid, inte råd med bra mat, stress osv). Dåligt föder dåligt.

Sedan har vi ju det här med Murphys lag också. Om något kan gå fel kommer det också att göra det. Eller "
Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet" vilket tydligen ska ha varit det ursprungliga uttrycket. Så sant. 


Usch, livet är inte speciellt roligt just nu...