Lite om mig och min blogg

För cirka två år sedan började min väg mot det som kan kallas ett uppvaknande. Jag har börjat se världen på ett helt nytt sätt än jag gjorde förut. Visserligen tror jag att människan alltid är under utveckling, men för mig har klivet mot större kunskaper och ökat medvetande om omvärlden varit stort.

Det är flera olika faktorer som har skapat den person jag är idag. En är att jag började studera. Det är självklart inget unikt i att just jag gör det, men för mig har det betytt väldigt mycket i form av ökat självförtroende och nya, större kunskaper inom ett specifikt område. Så fort jag påminner mig om mitt gamla jobb, som jag verkligen avskydde, känner jag att mitt liv kanske har en mening trots allt. När jag slutade där kunde jag också få lite distans och tid att reflektera över mina år på den arbetsplatsen.

Jag träffade en person som introducerade mig för det som de flesta kallar konspirationsteorier. Vi ägnade åtskilliga timmar till att plöja genom och diskutera olika dokumentärer och jag började läsa böcker om alternativa världsbilder som inte presenteras via etablerad media eller skolan.

Sist men inte minst började jag läsa bloggar. Mitt nyväckta intresse för politik och samhället ledde mig till att (något upprört!) börja kommentera nyhetsartiklar och genom twingly hittade jag till noboytoy och shedlight.

Detta har först och främst lett har jag börjat försöka se saker ur ett globalt perspektiv, något jag sällan eller aldrig gjorde tidigare. Visst tänkte jag på hur människor i andra länder hade det, men jag hade svårt att släppa att allt inte utgår från Sverige. Jag fått en allt tydligare bild om hur världen hänger ihop och mer börjat tänka i termer av strukturer och sammanhang, snarare än att se på saker som enskilda företeelser.

Genom att jag började läsa de bloggar jag gjorde, öppnades mina ögon också för ett feministiskt perspektiv. För mig var det kanske det viktigaste som hänt i min utveckling, eftersom jag i princip kunde höra poletten trilla ner i mitt huvud. Det kändes som att knäcka en kod och att jag såg något som funnits framför mina ögon hela tiden, men ändå osynligt.

En allt starkare känsla av att den här jorden behöver en knuff i en positiv riktning växer inom mig. Det finns allt för mycket lidande och ondska, alltför många saker har gått fel. Jag har inte längre något förtroende för journalister och politiker, utan tror att pengar är det som styr de flesta människors beslut.

Jag anser mig inte vara helt säker på saker eller "ha rätt" om allt. Tvärtom försöker jag alltid ifrågasätta och utvecklas i mina tankar. Men jag anser mig dock säker på att vi inte får sluta ställa frågor och aldrig tro att det vi ser är den enda sanningen. Ju mer frågor jag ställer, desto tydligare blir det för mig att många frågor saknar svar. Det finns mer därute som vi inte känner till och jag vill verkligen veta och känna till mer än jag gör idag.

Det som slår mig är att när man väl öppnat och klivit igenom en viss dörr, stängs den bakom dig. Du kan inte "o-se" de saker du redan sett, de går inte att radera. Ibland skulle jag faktiskt vilja gå tillbaka. Inte för att livet någonsin har varit lätt, men på något sätt hade det kanske varit mindre komplicerat att inte tänka så mycket. Det hade varit så mycket enklare att bara strunta i allt, att bara leva mitt liv och inte bry mig om vad som händer i världen. Läsa Aftonbladet, ägna kvällarna åt nöjesprogram på TVn, läsa modebloggar och bara inte bry sig så mycket mer. Men det går inte.

Jag startade den här bloggen för att jag har väldigt många tankar i huvudet och hoppas att något jag skriver kan nå ut och få andra människor att tänka vidare. Jag anser att kunskap och tankar ska spridas och att många små positiva saker kan skapa något stort bra! Jag vill påverka världen till det bättre och tror att det går - om tillräckligt många bara inser att vi måste göra det.