går till personangrepp. Nej, man framstår inte som intelligent för att man kan stava till ordet feministjävel, och nej, jag blir inte ledsen och vill sluta debattera för att någon tror att jag är ful/fet/en idiot/whatever.
märker ord. Man har precis skrivit ett jättelångt och sakligt inlägg någonstans. Man väntar med spänning på hur meningsmotståndaren ska lyckas svara på ens frågor. Efter en minut kommer: "Du har stavat fel på ordet 'etikett'". End of discussion.
struntar i att vara konsekventa. Om man anser att yttrandefriheten är det viktigaste vi har är det också så att man måste acceptera andras yttrandefrihet. Om man anser att människor har en fri vilja, så gäller det även en själv. En del människor kan bara utgå från sin egen synvinkel och vänder och vrider på saker för att det ska passa de själva. Det de påstår gäller för andra, gäller av någon märklig anledning aldrig de själva.
berättar för oss andra hur saker är. Det bara är så. Hur många gånger har man inte hört det? Värre blir det när folk gör det mer diskret. När de smyger in påståenden i en text och får det att låta som att det är en självklarhet, som inte ens behöver förklaras. Man måste alltid hålla ögonen och öronen öppna och vara beredd på att ifrågasätta varför något skulle förhålla sig på ett visst sätt. Annars kan man bli lurad.
förvränger motståndarens argument. Genom att ta ett av motståndarens argument och förvränga det, kan man få motståndaren att verka vara på ett visst sätt. Exempel: Om man är för insemination hatar man alla pappor och vill inte att något barn i hela världen ska få ha en pappa. Om man vill att folk ska sluta förtala människor på Internet är man en diktator som är mot yttrandefriheten. Inte riktigt samma sak, va?
använder sig av Guilt by association. Det är ett slags förlängning av punkten ovan. Man associerar en person med någon annan som har liknande åsikter som denna, och vill påstå att dessa är likadana. Man vill kollektivt skuldbelägga.
tar på sig offerkoftan. Även här bör man hålla ögon och öron öppna. För även om någon har blivit utsatt för antingen något i verkliga livet, eller blivit illa behandlad i en diskussion, har råkat ut för Guilt by association, måste deras egna åsikter ändå stå i centrum. Bara för att någon annan haft fel, betyder det inte att man själv har rätt. Det vill en del personer gärna få det till. De vill att vi ska tro att de har rätt, eftersom någon annan varit dum emot dem.
----
Folk har sällan verkliga argument för sina åsikter. De har antingen inte riktigt tänkt klart eller så låter de känslorna ta över helt. Det kan vara tröttsamt och det kan göra att du inte får fram dina egna ståndpunkter. För de försöker alltid förstöra diskussionen (vilket är naturligt eftersom de inte har något att komma med, men inte vill förlora), så de kommer försöka förvirra dig.
När jag var yngre kunde jag aldrig vinna en diskussion. Jag kände mig ofta osäker om det blev bråk eller om jag blev attackerad verbalt. För jag hade inte förstått hur folk gör. Jag trodde att man skulle ha 100% täckning på allt man sa, och inte uttala sig innan man var säker på sin sak. Det ledde till att jag trodde på när andra uttalade sig om saker. Om någon sa att jag var en idiot, trodde jag att det var så - för annars skulle de väl inte säga det?
Idag är jag som tur är mycket mer självsäker. Kanske är det så att man måste ha gått igenom ett par bråk, argumentationer och debatter för att inte låta sig tystas så fort någon annan öppnar munnen. Jag tycker att fakta och välgrundade argument alltid ska stå i centrum, men det skadar väl inte att vara medveten om att andra kommer försöka använda härskartekniker mot dig och att det är okej att påpeka när de gör det.
