jjjj

jjjj

måndag 31 december 2012

2013

Maya-indianerna hade fel. Det verkar som att det blir ett 2013 i alla fall. Undrar när nästa datum för en "jorden-kommer-gå-under-profetia" blir. Ingen som hört något om någon sektledare som fått en vision eller något datum som ristats in med hieroglyfer i en gravkammare?

I alla fall, 2013... Ännu ett "gott nytt år". Varje nyår känns som en nystart. Man känner att man kan ta nya tag och börja om, kanske avger man några nyårslöften och sätter upp mål. Åtminstone jag brukar känna så, men några klassiska nyårslöften blir det nog inte för min del. Mitt förra om att sluta med mina laster höll kanske en vecka, sedan ursäktade jag mig med att "en gång gör väl inget, alla regler har ju undantag" och sen var det kört. :) Dessa "jag ska sluta med..." eller "jag ska börja träna" ger jag alltså inte mycket för. Är man beroende av något eller bara en latmask finns det 365 dagar om året att göra något åt det. Det blir inte lättare bara för att kalendern säger nyår.

Däremot tror jag att nyår kan vara ett bra datum att tänka över sina drömmar och målsättningar och vart man vill komma med sitt liv. Man kan reflektera över var man står och vad man under det gångna året gjort.

Jag har två saker (som i och för sig rymmer flera små saker) som jag för min egen del vill uppnå. Dels vill jag att 2013 ska bli kärlekens år. Jag vill utveckla och stärka relationerna med dem jag har runtomkring mig. Dels vill jag att 2013 ska bli ordningens år. Då jag lär mig att organisera min tillvaro på ett bättre sätt. Lite lagom opreciserat sådär  så man slipper känna att man misslyckas på en gång (=ingen bra start).

Utanför mitt fönster finns en hel värld som behöver förändras. Min förhoppning är att världen blir en lite, lite bättre plats. Jag hoppas att de organisationer som jobbar för detta kommer fortsätta växa och att de bloggar jag brukar läsa även detta år kommer fortsätta sprida information om allt som är viktigt. Att alla ska fortsätta kämpa.

GOTT NYTT ÅR!




















och slutligen, till xx: 



torsdag 20 december 2012

Lätt att välja fel när man är 16

Flera företagare framför i SVD ett förslag som innebär att de yrkesförberedande gymnasieprogrammen även ska kunna vara högskoleförberedande. Eleverna ska dock kunna göra ett aktivt val att välja bort teoretiska kurserna de inte vill läsa, om de vill satsa på praktiska ämnen. Skillnaden mot nuvarande ordning som genomfördes i och med Gymnasiereformen 2011/2012 är marginell.  Den lilla skillnad mot detta förslag är att just nu har eleverna inget val utan tvingas göra valet mellan högskoleförberedande och yrkesprogram när de väljer gymnasium i nionde klass. För vad är skillnaden mellan att välja 

Problemet med den här reformen, och även med förslaget i SVD, är att de beslutande utgår från att ungdomar mellan 15 och 19 ska kunna fatta beslut som påverkar resten av deras liv. Regeringen har delat in eleverna i ett A- och ett B-lag. De som ska läsa vidare och de som ska jobba. Akademikerna och arbetarna. Att som vuxen läsa in de betyg som behövs för högre studier är svårare än att läsa de när man som tonåring bor hemma. 

Och vilken tonåring kan egentligen välja "rätt"? Vem vet redan i grundskolan vad man som vuxen ska arbeta med? Hur många jobbar på samma arbetsplats eller i samma yrke under hela sitt liv? Är det inte väldigt många som bestämmer sig att läsa vidare först i vuxen ålder, ibland flera år efter att man gått ut gymnasiet? 

Denna reform uppmuntrar ungdomar att ta den lätta vägen. Att välja bort de "svårare" kurserna. Att inte kämpa med matematiken. Att inte utmana sig själv och inte tvingas att göra det heller. Den spär på gamla fördomar om att vissa har läshuvud och andra inte, att naturvetenskap är svårt eller att bara vissa är bra på språk. Trots att alla kan lära sig så mycket mer än de tror. Om det fanns rätt förutsättningar (vilket tyvärr inte elever har i många skolor) skulle de kunna lära sig allt och lite till. Alla kan klara gymnasieskolan, varför vill  inte regeringen att ungdomar ska få chansen att visa det? 


måndag 17 december 2012

Kvinnokroppen är inte till salu

Sveriges Kvinnolobby uppmärksammar i SVD att var tredje sexköp utomlands sker i och med tjänsteresa och anser därför att företag ska införa etiska riktlinjer för sina anställda. Det är ett bra initiativ. Kvinnans kropp är inte till salu, varken på hemma- eller bortaplan. Det ska inte vara okej att kunna blunda för och förneka andra människors utsatta situation, eller de ojämlika maktförhållandena mellan köpare och säljare. Det ska inte vara okej att utnyttja andra bara för att det är lagligt någon annanstans eller för att man inte riskerar upptäckt.

Varje kvinna som tvingas sälja sin kropp är en människa, någons dotter, barnbarn, syster, vän och ibland mamma.


torsdag 13 december 2012

Glad Lucia!


Idag har jag tyvärr inte deltagit i något Lucia-firande, helt enkelt för att jag inte hade tid eller möjlighet. Istället får jag passa på att "fira" högtiden virtuellt här på min blogg. Jag tror att traditioner är viktiga för att människor behöver trygghet. Även om ens liv förändras ska man veta att åtminstone traditionerna är bestående och högtiderna återkommande. Det är förstås bara min egen personliga åsikt, men jag vill fira saker på samma sätt som jag alltid gjort. Kanske är det bakåtsträvande, vad vet jag. För mig är det också väldigt viktigt att man inte dricker alkohol vid högtider.

Jag har fått uppfattning om att en del har börjat ta avstånd från Lucia-firande (och eventuellt andra högtigtider). Det verkar vara väldigt svårt att bestämma sig huruvida pepparkakor kränker, stjärngossar kan associeras med KKK, stjärngossar kan bli stjärnflickor, om Lucia får vara en pojke eller svart eller måste vara blond, om tomtar får finnas eller om det är okej att rappa i ett Lucia-tåg. Jag kommer inte ihåg att det hela var så komplicerat förut. Kanske är det bara i tidningar och på nätet sådant här blir ett problem.

Själv skulle jag nog helst vilja vara en pepparkaksgumma. Glad Lucia!




onsdag 5 december 2012

Jag ser det snöar...

Min vana trogen ska jag göra ett "årstidsinlägg" som jag har gjort sedan jag började blogga i våras. Nu är det dags att välkomna vintern! Och vilken dag passar bättre än en dag som denna, med stopp i lokaltrafiken, klass 2-varning utfärdad från SMHI och CHOCK-rubriker på Aftonbladet?

Jag tycker om våra årstidsskiften och alla årstider har sin charm, men... Om jag tvingades välja bort någon av dem skulle det nog få bli vintern ändå. Bara på vintern kan man lyckas komma några timmar för sent till jobbet på grund av stillastående bussar och tåg, tvingas gå runt timtal med blöta fötter, måste man skotta fram bilen och bara på vintern blir det mörkt alldeles för tidigt.

Men nu var det ju tänkt att jag skulle hylla vintern och naturens mångfald!Vintern är ju faktiskt mer än jobbigt väder. Det är att bygga snögubbar och lyktor, att göra snöänglar, grilla korv och dricka varm chocklad, pulkaåkning, skidåkning, tända ljus, brasor, inomhustofflor, skridskor, vinterskogspromenader och mycket annat. Och kanske det viktigaste av allt: att vi har hela tre högtider att fira + adventssöndagarna. Med de följer ju glitter, luciatåg, gran, pepparkakor, lussebullar, must, julbord, paket, julkalender och fyrverkerier! Vintern kanske inte är så tokig trots allt?

Några vinterminnen  för min egen del jag kan komma på är: romantisk promenad på frusen sjö i mörkret, att bada isvak, bada i sådan där utomhusbadbalja mitt i vinternatten (härligt!), överleva fruktansvärt oväder med enorm sjögång ute på havet och att ramla på is för att man envisades gå runt i högklackat.

För övrigt ska jag försöka bli bättre på att blogga. Det går alldeles för långt mellan inläggen.









onsdag 7 november 2012

Om att outa någons namn

Jag har märkt att det på sina håll i bloggvärlden är populärt att försöka ta reda på vem som döljer sig bakom anonyma nick och att skriva ut namnen på de nick eller bloggare man redan känner till identiteten på.

Bara de senaste veckorna har jag på tre olika ställen på nätet sett tre olika personer skriva ut namnet på en och samma bloggare som jag tidigare har trott varit anonym. Jag tror mig nu förstå att det rör sig om något slags "halvanonymitet", dvs att namnet är outat men att det inte är meningen att det ska skrivas ut i tid och otid. Det blir tydligt att det inte är någon slump att den verkliga identiteten nämns eftersom det har varit i samband med meningsskiljaktigheter och man verkligen velat framhäva att "dumma NN tycker så här". Jag har också sett en person poängtera namnen  på några som är inblandade i någon annans bloggbråk - trots att det inte alls var nödvändigt att nämna namnen utan hade kunnat använda sig av epitet eller omksrivningar. Jag känner inte behov av att precisera mig bättre än så. De som vet vad jag pratar om vet, och de som känner sig träffade kan få känna sig det.

Det är väldigt tydligt att man försöker skada den man skriver ut namnet på. Som sagt görs det ofta i samband med någon konflikt och jag antar att motivet är att hota den andra och skapa rädsla. Att skriva ut andras namn kan också användas i syfte att skuldbelägga någon annan för att tredje persons personuppgifter läckt ut. Ex: nu ska jag minsann skriva ut din mans namn överallt eftersom du var så dum att du råkade nämna det.

Det är absolut ingen ursäkt att fortsätta sprida namn eller andra uppgifter bara för att de redan finns ute någonstans på Internet! Det spelar ingen roll om en person själv har skrivit ut sitt namn någon gång eller om den på något annat sätt har blivit outad. För varje gång man nämner en persons uppgifter läser fler personer det. Personen må ha hur knäppa åsikter som helst - man har ändå ingen rätt att outa en hen.
Så tycker jag.

onsdag 31 oktober 2012

Ett med naturen

Hur gärna människan än vill, kommer hon aldrig kunna tämja och kontrollera naturen till fullo. Vi kan inte anpassa Moder Jord efter oss, utan måste anpassa oss efter henne. Denna gång var det Sandy som ville påminna oss om vår egen litenhet och hur maktlösa vi människor faktiskt är. 123 människor är omkomna, 21 saknas och jag hoppas de får vila frid.

Tänk om vi människor skulle sluta döda varandra och oss själva och istället lägga alla resurser på att rädda människor från naturkatastrofer. Tänk om vi tog alla pengar från krigsindustrin och istället använde de till att planera evakueringar och upplysa människor om vad de ska göra i krissituationer, sjukvård för skadade offer, sökinsatser, återuppbyggnad av förstörda städer, informationskampanjer, polisiära insatser, forskning och säker byggnadskonst. 

Den här videon som visar hur det går när man inte har koll på fysikens lagar är fascinerande: 






måndag 15 oktober 2012

Kvinnohatet dödade Amanda



Amanda Todd, endast 15 år gammal, hittades för några dagar sedan död och orsaken tros vara självmord. I videon hon la upp 5 veckor tidigare förklarade hon vad som förstört hennes liv. Denna historia är oerhört tragiskt och det gör ont att försöka föreställa sig hennes smärta, och det gör ont när jag ser att folk fortsätter mobba henne till och med efter hennes död.

Så varför är hon död och varför skriver folk på nätet att hon förtjänade det? För att hon var flicka. Det Amanda gjort sig "skyldig" till är att en man övertalade henne att visa brösten i webcam för att sedan sprida bilden till alla hon kände flera gånger om, och att en pojke var otrogen mot sin flickvän med henne. För detta  blev hon utfryst, slagen och trakasserad. För det sitter folk efter hennes död och hånar henne, skämtar om hennes tidigare självmordsförsök och sprider hennes bild med massa elaka texter på.

Det är tjejer som (oftast) groomas och övetalas att visa sig själva över nätet, till både okända och bekanta människor. Det är tjejer som övertalas att ställa upp på lättklädda bilder i media, porr och hemma i sänghalmen. Det är tjejer som kallas "attention whores" och slampor när killar tittar på och sprider deras bilder. Det är tjejer som får skulden för killars otrohet då hon "lockat" honom. Flickor, tjejer och kvinnor som  visar sin kropp får aldrig mäns respekt - ändå övertalas de att klä av sig.

Amandas liv är slut, men vi som lever kvar måste fortsätta prata. Om groomingen och övertalningen att skicka nakenbilder som pågår på Internet. Om risken att ta bilder/filma sex. Om horifieringen av unga flickor. Om media som hjälper till att sprida bilden av kvinnor som objekt. Om porren. Om utseendesfixeringen. Om mobbning. Endast då kan Amandas (och andra mobbades) död få en mening.

söndag 14 oktober 2012

Marrying too young



Jag skulle vilja uppmärksamma studien Marrying too young End Child Marriage gjord av UNFPA, som handlar om de miljontals flickor världen över som blir bortgifta innan de hunnit fylla 18 år. Det är fattiga flickor utan utbildning och som bor på landsbyggden som löper störst risk att hamna i arrangerade äktenskap. Länderna där jämförelsevis flest flickor gifts bort är bland andra Niger, Chad, Bangladesh, Guinea och Mali. Dock förekommer det i stora delar av Asien, Afrika och Sydamerika.

Utdrag:


"Yet, for millions of girls, marriage is anything but safe and anything but consistent with their best interests. Child marriage violates girls’ rights and it does so in a number of ways. It effectively brings a girl’s childhood and adolescence to a premature and unnatural end by imposing adult roles and responsibilities before she is physically, psychologically and emotionally prepared. It is not uncommon for marriage to impose social isolation on girls bringing unwanted separation from their friends and family. Often child marriage brings an end to a girl’s chance of continued education. Girls may be removed from school for many reasons: recent research suggests that dropping out of school is less likely to be a direct consequence of child marriage than of poverty, the low status afforded to women, and social norms that lead parents to discount the value of investing in girls and their education. But under these conditions, when girls drop out of school, they become even more vulnerable to child marriage.

Once married, girls are likely to feel, and in many cases are, powerless to refuse sex. They are likely to find it difficult to insist on condom use by their husbands, who commonly are older and more sexually experienced, making the girls especially vulnerable to HIV and other sexually transmitted infections. At its worst, child marriage can be tantamount to bonded labour or enslavement. It can be a sentence to regular exposure to domestic or sexual violence, and a pathway to commercial exploitation.

Married girls are often under pressure to become pregnant immediately or soon after marriage, although they are still children themselves and know little about sex or reproduction. A pregnancy too early in life before a girl’s body is fully mature is a major risk to both mother and baby. Complications of pregnancy and childbirth are the main causes of death among adolescent girls ages 15-19 years old in developing countries. Among the disabilities associated with early childbirth is obstetric fistula, an injury which leaves girls in constant pain, vulnerable to infection, incontinent, and often shunned by their husbands, families and communities."


Detta är ett brott mot flickors mänskliga rättigheter och måste få ett slut.


lördag 13 oktober 2012

"Jag har minsann aldrig märkt av några orättvisor..."

Ibland hör jag kvinnor säga att de minsann inte har märkt av några orättvisor. Det är ofta karriärkvinnor det gått mer eller mindre bra för. Det kan vara akademiker, politiker, chefer eller kvinnor som skapat ett lyckat företag. De hävdar att man kan om man bara vill. "Se på mig, jag lyckades ju! Man måste bara kämpa lite! Det finns inget glastak och feminism behövs inte".

Behöver jag säga att det är ett ologiskt resonemang som inte alls håller? Jag skulle exempelvis kunna hävda att jag aldrig har märkt av något krig, så det finns inte. Eller jag har aldrig blivit slagen, så våld är ett låtsasproblem. Eller jag har aldrig blivit hotad, så det är nog inte ett så stort problem. Eller jag är ju vit, så rasism är något överdrivet och fånigt. 

Det är ett väldigt cyniskt och arrogant sätt att se på världen. Att förneka att andra har problem, bara för att man själv har lyckats. 

En annan aspekt av det är ju att dessa kvinnor som det har gått så bra för, aldrig är den som det gått bäst för. Alltså; de kvinnliga akademikerna som minsann är doktorer råkar som av en händelse alltid studera på en skola med en manlig rektor. Den kvinnliga chefen jobbar i ett företag där en man är VD. Den kvinnliga politikern är politiker i ett land med manlig statschef. Kvinnan som vunnit något flashigt pris blir tilldelad det av någon organisation styrd av män (och det är alltid fler män som fått samma pris tidigare) Osv. Ja, ni fattar... Men detta verkar gå dessa kvinnor förbi i sin iver att förneka att det finns en matkobalans män och kvinnor emellan. 

Det finns ingen kvinna/feminist som påstår att det inte är har gått bra för någon kvinna, någonsin. Det är liksom inte det det handlar om. Jag tycker det är fånigt och beklämmande när exempelvis en kvinnlig chef vill avfärda hela feminismen bara för att just hon är chef. Som om hela världen utgår från henne. 

lördag 6 oktober 2012

Författare som sparkar på sina kollegor

Något jag inte förstår mig på är varför vissa redan väletablerade författare slår neråt genom att uttala sig nedlåtande om andra, mindre kända författare. Alltså, vad är deras problem? Har de drabbats av hybris? Tror dem att de står över alla andra för att de ...ja, varför de nu skulle tro det? Allmänt misunsamma och bittra människor? Känner de sig hotade av nya talanger? Personligen tappar jag all respekt för dessa författare som bara känner att de måste dissa andra, trots att de själva har sålt miljontals böcker och med värdigheten i behåll hade kunnat gratulera de yngre förmågorna till deras framgångar. Eller säga ingenting alls - för man måste faktiskt inte tala negativt om bara för att.

Stephen King kände sig tydligen tvungen att dissa både J.K. Rowling och Stephenie Meyer med dessa ord: 

"the real difference is that Jo Rowling is a terrific writer, and Stephenie Meyer can't write worth a darn. She's not very good." och fortsatte: "people are attracted by the stories, by the pace and in the case of Stephenie Meyer, it's very clear that she's writing to a whole generation of girls and opening up kind of a safe joining of love and sex in those books. It's exciting and it's thrilling and it's not particularly threatening because it's not overtly sexual."

När jag läste detta (vilket var igår, och anledning till att jag kom på att skriva det här bloginlägget) försvann all min respekt för Stephen King. Jag tycker det är oehört onödigt att uttrycka sig så och det doftar en blanding av förakt för både tjejer och den yngre generationen här. Vad gäller J.K. Rowling är det väl förvisso att sparka uppåt (då hon sålt sisådär 50 miljoner böcker fler än han på 1/4 så kort tid), utan det verkar mer vara allmän bitterhet över att folk älskar hennes böcker och hans stjärna börjat falna. Jag tillhör generationen som växt upp med Harry Potter och vet hur mycket läsglädje den bokserien skänkt många människor. 

Leif G.W. Persson uttalade sig väldigt förnedrande om Camilla Läckberg då han jämförde hennes böcker med en novell i Min Häst (och vi ska såklart förstå att Min Häst är något dåligt) och sa att hon skriver som Nicke Lilltror pratar. Det kändes tydligen bättre inombord när han fick trycka till någon som inte kommit lika långt som han. 

Björn Ranelid tycker att en miljon människor kan skriva som Liza Marklund och påstår att han inte vill nå ut till sina läsare "som en chockladkartong". Samma Ranelid som själv kände sig kränkt när han blev påhoppad av Linda Skugge som hellre ville recensera hans utseende än hans bok. 

Ernst Brunner tycker också att kvinnliga deckarföttare är dåliga och måste uttala sig om det. 

VS Naipaul (nobelpristagare) nöjde sig inte med att dissa någon särskild person utan ger en mer allmän känga åt kvinnliga författare. De skriver banalt, ingen kan bli hans jämlike mm. 

----

På Flashback kan man läsa mer i samma ämne i tråden Kvinnliga författare bara skräp?

För visst måste det vara så att kvinnliga författare är rätt kassa egentligen? Eller hur ska jag egentligen tolka det? 

måndag 1 oktober 2012

Årstid



Om våren symboliserar nystart, symboliserar hösten förändring - vilket i och för sig kan ses som en nystart om man vill. Många börjar skolan då, vissa för första gången, och även arbetsplatser brukar "dra igång" efter folks semestrar. 

Vissa tidsmarkörer, vare sig de inträffar på hösten eller någon annan gång, blir sorgliga. Man minns vad man gjorde för exempelvis exakt ett år sedan och man tvingas att reflektera över tiden som har gått. Oftast kommer jag fram till att jag slösar bort mitt liv och inte tar vara på tiden. :) Födelsedagar och julafton är sådana gånger där det känns som att ett år bara har försvunnit eftersom man minns allt som hände förra gången som om det var igår. 

tisdag 21 augusti 2012

Man kan inte bli gravid genom våldtäkt, eller hur var det nu?

" Som jag förstår det så är det väldigt ovanligt. Om det är en riktig våldtäkt så har kvinnans kropp sätt att försöka stänga ned hela den processen.  Men låt oss säga att det kanske inte skulle fungera. Jag tycker då att det skulle bli något slags straff, men straffet ska riktas mot våldtäktsmannen, inte vara en attack på barnet"

Så kan man svara på frågan om huruvida kvinnor som blivit våldtagen ska få genomgå abort eller inte. Man kanske skulle kunna tro att det var en taliban eller rentav en grottmänniska som påstår att en kvinna kan bestämma när kroppen ska bli gravid, men det var bara kongressledamoten Todd Akin  från Missouri som sa sitt. Liksom. 

Jag måste säga att det var ett ganska påhittigt sätt att väva ihop våldtäkt och abort så att hela ansvaret ligger på kvinnan och ingen annan. För bara hon har blivit gravid så är det ju faktiskt hennes fel, om hon bara inte velat bli gravid hade det ju inte hänt. Och om hon ville bli gravid kan det ju inte varit någon riktig våldtäkt. Då var det ju frivilligt eller kanske möjligtvis en sådan där låtsas-våldtäkt. Vad vet jag? Todd Akin kan säkert reda ut begreppen. 

Synd bara att folk blev så upprörda att han var tvungen att göra en pudel och ta tillbaka sitt uttalande. Men som någon på Twitter skrev:

"I misspoke" = "I accidentally said what I really believe"




Simsalabim - våldtäkten blev frivillig!


lördag 18 augusti 2012

Skrivkramp?

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva i bloggen just nu. Det finns så många viktiga saker att ta upp, men jag känner mig lite ...off, eller vad man ska säga. Kanske botas skrivkramp genom att man bara börjar skriva om något. Jag har hört att en del konstnärer får problem med att börja måla på de vita dukarna, men att det blir bättre efter att de dragit det första penselstrecket. Sedan får de inspiration igen.

Hm, konst... Jag vet inte mycket om det. Länge trodde jag att det handlade om vilka tavlor som man tyckte var vackra eller möjligtvis intressanta/hade ett budskap. Sedan började jag förstå att dagens konstnärer ägnar sig åt helt andra saker. Som att baka skrikande tårtor, få sig själva inlagda på psyket, köpa prostituerade och filma det, dansa framför djur eller spraya ned en tunnelbanevagn. Jag kallar inte sådant konst, utan idioti. Självklart förstår jag att inte alla konstnärer sysslar med liknande saker, men för min del får jag en avsmak för hela konstvärlden när det är de "konstiga" som får all uppmärksamhet och folk försvarar dem. Inte min smak helt enkelt.

Ville mest bara skriva något, för att meddela att bloggen fortfarande lever.


onsdag 8 augusti 2012

Länge sedan jag bloggade

Tiden har gått och det är nu över en månad sedan jag bloggade sist. Kanske har någon lagt märke till det, kanske har alla varit för upptagna med sina egna liv. Vad vet jag. I alla fall har jag inte haft tillgång till Internet den senaste tiden och har därför inte kunnat följa med i bloggosfären. Visst saknar man att inte vara uppkopplad, att inte hänga med, men på ett annat sätt är det också skönt. Ett slags frihet. Möjlighet att kunna fokusera på andra saker. För det är ju sommar nu, om än en väldigt regnig sådan. Jag hoppas att alla har (haft) möjlighet att göra något trevligt och somrigt.





måndag 2 juli 2012

Otrevliga frisörskor och ologiskt hyckleri

Blond frisörska, muslimsk tjej, nekad praktik, skadestånd, avpixlat. Känns det bekant? Om inte, vi tar det från början!

För ungefär ett år sedan klev Rayan Abdel Rahman, 17 år, in på frisörsalongen Emesuell i Malmö, som drivs av Vicky Sjöberg. Emesuell hade avtal med Rayans skola att ta emot praktikanter därifrån, och det var därför hon kom dit. Dock tyckte inte Vicky om att Rayan hade slöja på sig, eftersom man borde "visa olika stilar" när man jobbar på en frisörsalong, och nekade därför Rayan platsen.

Redan här måste jag göra en paus i historian, för Vickys resonemang är inte logiskt någonstans. Frisörens hår eller eventuell huvudbonad och kundens nöjdhet har inget som helst samband. Jag har blivit klippt av hyperblonderade svenskor, thailändskor med långt svart hår, arabkillar med backslick, flintskalliga gubbar och många andra. Jag har alltid blivit ungefär lika nöjd, men jag har inte en enda gång önskat mig någon speciell klippning baserat på hur frisören såg ut. Jag förstår inte varför man skulle bry sig om frisören har slöja, tuppkam, truckerkeps eller inget hår alls. 

Självklart har Vicky rätt att själv bestämma vem som ska jobba på hennes frisörsalong, men att hon inte ens kunde låta en ung gymnasietjej med "fel" utseende vara där ett par veckor tycker jag säger en del om henne som person. Dock förvånar det mig inte att en frisörska väljer att agera på det viser eftersom jag personligen långt innan jag läste om detta första gången utnämnde just  frisörskor till den otrevligaste yrkesgruppen. Kanske har jag bara dåliga erfarenheter, men jag har stött på alltför många snorkiga, dryga och ibland direkt elaka sådana. Som sagt har jag nästan alltid blivit nöjd med själva klippningen, men sällan på bemötandet. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra saker som "men guuuud hur länge sedan var det du klippte dig egentligen?", "vad slitet ditt hår är" "du kanske ska tänka lite på ditt hår också!" och liknande saker. Detta för att mitt hår är ganska känsligt och lätt ser slitet ut. De verkar också tro att man har obegränsat med tid, intresse och pengar att lägga på sitt utseende. Som om de inte fanns viktigare saker här i livet. =) Alla frisörskor är - till skillnad mot vad de själva tror - inte heller alltid så vackra i håret. 

Nåväl. Vad hände sedan då? Rayan som tvingades gå ifrån salongen valde att både polis- och DOanmäla händelsen. Skolan avbröt samarbetet med Emesuelle. Vicky fick betala 27 500 kronor i skadestånd.

Efter att allt detta hänt och tidningarna skrivit om händelsen sprider sig det här såklart till Internetvärlden, bla Avpixlat, Flashback och diverse bloggar. Dessa vill göra en stor affär av detta och föga förvånande måla ut Rayan som den onda och Vicky som offret. I debatten kallas Rayan på sina håll "slöjan", hon utmålas som pengagirig, det ritas nidbilder och ingen bryr sig om att det faktiskt handlar om en ung tjej som bara var 17 år när händelsen utspelas. Vicky å andra sidan beskrivs som modig, en hjälte, och folk på Avpixlat hjälps åt att samla ihop pengar som hon tvingats betala i skadestånd och rättegångskostnader. 

Denna gamla händelse kom jag att tänka på när jag läser om att en krog i Visby stängde ikväll, eftersom den kvinnliga ägaren till krogen inte vill att Sverigedemokrater ska komma dit. Idag är det Sverigedemokraternas dag under Almedalsveckan. Jag kunde bara inte låta bli att dra paralleller mellan Vicky och Tina Fridell som är restaurangchef på krogen. Personligen förstår jag inte hur man kan välja att stänga en restaurang på det sättet, men det intressanta är ju inte vad jag tycker utan hur andra reagerar. För det lustiga är att exakt samma personer som hyllade Vicky och ansåg att hennes yttrandefrihet skulle värnas, nu känner sig lika kränkta och diskriminerade å de sverigedemokratiska politikernas vägar som de inte ansåg Rayan hade rätt att vara. 

Det bloggas om att Donners Brunn "förbjuder åsikter", vilket såklart inte är sant. Det kallas apartheid (jaså är Sverigedomkrat en ras numera eller?) Tina Fridell kallas vänsterhagga. Nu ska "allas lika värde" tillvaratas. Allt är fel, dumt, idiotiskt, diskriminerande mot de stackars Sverigedemokraterna. 

Samma bloggare, samma kommentatorer, samma grupp som vanligtvis hånar alla som känner sig diskriminerade, som vill värna yttrandefrihet, som tyckte att privata entreprenörer skulle få bestämma över sina egna företag, har nu tagit plats på de kränktas bänk. 

Varför var Vicky Sjöbergs yttrandefrihet självklar? Varför anses det fel av Tina Fridell att uttala sig om att hon inte vill servera en viss grupp? Kan det ha något om vem/vilka som var offret för diskrimineringen att göra tro? 

Ett fruktansvärt hyckleri enligt mig. 

lördag 30 juni 2012

Fantastisk film om djur som jagar

Jag tycker om att titta på film i allmänhet och dokumentärer i synnerhet. Det är ett jättebra sätt att lära sig om saker, det känns som om kunskaper och fakta bara glider in i hjärnan. Just nu har jag snöat in på dokumentärer om djur och natur, och de är speciellt bra eftersom de förutom att vara informativa också är vackra att se på.

I natt såg jag klart på en av de bästa dokumentärerna jag sett på länge; Predators - The Ultimate Killing Machines. Det lite överdrivna namnet till trots överraskade den här filmen mig verkligen till det bättre. Otroligt vackert foto och massa närbilder, massa fakta, intressanta djur och en skotte som berättarröst. Vad mer kan man begära? :)


En av de saker jag tycker är mest intressant är att världen är så perfekt designad. Nästan alla djur har både styrkor och svagheter. Ingen jägare är oövervinnelig och de flesta som blir jagade har vapen att försvara sig med. Geparden som är världen snabbaste löpare orkar inte springa så långt. Zebror kan sparka lejon. Bisonoxar försvarar sina barn mot angripare genom att stångas och sparkas. Vissa djur har dålig syn, men desto bättre hörsel. Och så vidare. Allt är verkligen så perfekt och alla djur är unika.  

onsdag 27 juni 2012

Battle Royale eller Det perfekta samhället?


Jag har kommit på en jättebra plan. Vi ska ge alla nyliberalister en alldeles egen ö som de ska få bo på och bestämma över. Beroende på hur många nyliberalister det finns (bör kontrollräknas) får vi välja en mindre eller större ö. Detta måste vara den bästa lösningen för alla. På så sätt slipper nyliberalisterna alla feminazister, moraltanter och andra människor som kan tyckas inskränka deras rättighet till total frihet. Och vi andra, som ...ja, som helt enkelt inte är nyliberalister, slipper dem. Win-win!

Reglerna för ön är det att det inte finns några regler. För att precisera lite:

-Total yttrandefrihet, pressfrihet och tryckfrihet råder på ön.

-Alla droger är tillåtna och det finns inga restriktioner för alkohol eller tobak.

-Ingen betalar någon skatt. "Bidragsparasiter" gör sig icke besvär.

-Ingen inskränkning vad gäller pornografi. Prostitution och sexköp är självklart också tillåtet!

-Våldtäkt eller andra sexuella övergrepp bör anses som etikettsbrott och tillrättavisas därför bäst med en menande blick och en harkling.

-Alla har ansvar över sig själv och kan inte skylla eventuella tillkortakommanden på andra. Om någon försöker berätta att någon annans handling har påverkat denne, kommer andra bara att svara "Skyll dig själv. Du har ansvar över ditt eget liv och kan inte förvänta dig att andra ska låta dig åka på ett banaskal"

-Alla är välkomna! Eller ja, förutom... Tokfeminister, muslimer, Mena-människor, "överlevare", vänsterpack, miljöpartister (eller räknas de till vänsterpack?), orakade kvinnor, moraltanter och alla människor som inte anser att yttrandefriheten står över precis allt annat.

Jag undrar om nyliberalisterna skulle trivas på denna ö. Ingen aning faktiskt. Personligen tycker jag inte det låter speciellt trevligt, men det måste väl vara det för dem? Någon som har förslag på ledig ö?


Bland rosa mjukisbyxor och blå kepsar

I dagarna har jag tänkt en del på det ständigt aktuella ämnet hur vuxna formar barn och deras könsroller. Hur  (en del, inte alla) vuxna verkligen pressar in sina såväl som andras barn i en mall och sedan kallar det naturligt, medfött eller barnens egna vilja. Dessa människor är så blinda för verkligheten att det är skrämmande. För hur ser verkligheten egentligen ut bland flickorna respektive pojkarna?


Förra helgen umgicks jag med en grupp pojkar och flickor i åldrarna 3-5 och deras föräldrar. Alltså det var ingen barngrupp utan pojkar och flickor. För trots deras ringa ålder var grupperna redan utstakade och särskiljda.

I flickornas värld 


Nästan alla flickor i gruppen hade något rosa på sig. Väldigt många hade rosa mjukisbyxor, varav en hade mjukisbyxor med tryck på rumpan. Utöver rosa hade de överlag ganska färgstarka kläder; orange, gröna, vita, blå, lila, gula. Några, men inte alla, hade kjol. 


En flicka hade utöver sina vanliga kläder med sig en så kallad prinsessklänning. Rosa, så lång att den släpade i marken, med flera lager tyll och rosetter på. "AG, kan du  hjälpa mig dra upp dragkedjan på den här?" frågade hon och jag svarade att visst det kunde jag väl. När hon hade fått den på sig ställde hon sig framför mig, drog i en av rosetterna och log med ett förväntansfullt leende. Jag kunde riktigt känna förväntningen att jag skulle säga "Vad fin du är!". Något i hennes mimik fick mig bara att förstå att hon var van att vuxna skulle säga så. Men det gjorde jag inte, utan sa istället: "Men du hade ju redan kläder på dig, behöver du verkligen en klänning ovanpå dem? Kan du springa och leka i den där?" "Ja jag kan springa" blev svaret. "Men jag vill inte"


En annan flicka hade en docka som hon bar runt på hela dagen. Om någon petade på den skrek hon: "Rör den inte han sover!" och stirrade med arg blick på den som hade dristat sig till att röra dockan. "Det här är min bebis!" upplyste hon mig om. 


I grupp lekte flickorna mamma-pappa-barn, eller om det var mamma-bäbis-storasyster-lillasyster-husdjur. Någon pojke var i alla fall inte med och fick fylla upp någon papparoll. Det verkade vara ett evigt göra att samla ihop löv som skulle tjäna som mat och hålla koll på "husdjuret" som var rymningsbenägen. 

Flera av flickorna plockade blåklockor från ett dike och gav mig. "Här får du AG, visst är de fiiiiina?"

I pojkarnas värld


Pojkarnas kläder gick i dova, mörka eller naturliga färger. De flesta hade jeans, annars var det mörkgröna eller bruna tygbyxor som gällde.

Nästan alla pojkar hade kläder med tryck från Disneys Bilar. Hade ingen aning om att det var så populärt, men det fanns en Blixten McQueen-bild på alltifrån strumpor, byxor, skor, tröjor och kepsar.

Förvånansvärt nog (eller inte) lekte alla pojkar med bilar. Några hade sådana där plastbilar som man kan sitta på och köra runt med. Annars nöjde de sig med små leksaksbilar. Det var hård konkurrens om de största och mest avancerade leksaksbilarna.

En pojke upplyste mig om att hans favoritfärger var blå och rosa.

Utomshus lekte de med gegga och pinnar.

----


Här är en del av ett citat skrivet av NoBoyToy inne hos Monica Antonsson:

"Jag kan ta ett exempel i min omedelbara närhet. Min systerson har kommit upp i skolåldern och det är ungefär nu som fenomenet blir uppenbart. Jag såg exakt samma sak hos min lillebror. Fenomenet där han tar avstånd från allt det som han har blivit lärd att uppfatta som "kvinnligt". Han gillar inte rosa färg, han vill inte titta på "tjejfilmer" som tex Skönheten och odjuret, han vill inte baka längre eller hjälpa till med maten.

Han tycker att många av pojkarna är jobbiga på rasterna eftersom de slåss, men han kan inte tänka sig att istället umgås med flickorna i skolan. Han kan inte heller tänka sig att ha flickor som vänner och leka med dem efter skoltid. Han tycker att det är orättvist att flickorna aldrig får skäll av lärarna. Jag undrade om det kanske kan bero på att flickor är lite lugnare och inte ställer till med lika mycket "bus" och då höll han med om att det nog kunde vara så, men det var ändå orättvist att flickor kom undan skäll. Han har börjat tala om det kvinnliga könet som "svaga, lipsillar, okunniga, rädda" osv och han kommenterar gärna "tjocka och feta" kvinnor som han ser på tv eller på stan. Han blir skitförbannad när han förlorar i spel mot kvinnor men inte när han förlorar mot män. Han skrattar rått när jag säger att jag, mormor eller mamma skall laga hans leksaker. Han tror att kvinnor inte kan laga saker, annat än mat, möjligen. Ändå ser han kvinnor i sin närhet som både kan åka inlines, köra åkgräsklippare, köra motorcykel, fixa med bilen och som är mer tekniska än vad hans pappa är. Han har börjat tro att han kan bossa runt både mamma, mormor och mig (moster) och att han har bestämmaderätt över oss, något som han definitivt inte inbillar sig när det kommer till morbror, pappa eller andra män i sin närhet. Han tycker att mamma är ganska värdelös på olika saker, jämfört med pappa, och han tar sig rätten att uttala det högt, trots att vi vuxna ser det motsatta.

Fortfarande är han så liten, dock, att det är moster, mamma och mormor han kryper upp till i soffan om kvällarna;) "



----


Ingen kan få mig att tro att det här kommer "naturligt". Att det bara blir så här. Det är föräldrarna som skapar  dessa barn, i dubbel mening. Självklart med hjälp av andra vuxna och samhället. Ändå är det de som aktivast pressar in barnen i könsroller som också starkast förnekar att de gör det.

När man bara är tre är man inte speciellt medveten om saker. Visst uppfattar man världen, men man har ingen större förståelse för den. Många människor har sina tidigaste minnen från tre års ålder, och ändå påstår vuxna att de vid den åldern är så pass medvetna att de kan göra egna, aktiva, medvetna val vad gäller sina kläder och vad de leker med.

Hur länge kommer den lilla pojken kunna uttrycka att hans favoritfärger är blå och rosa innan han upptäcker vuxnas ogillande? Varför plockar små flickor blommor till en vuxen (mig) de inte ens känner? Vad händer om någon kille med Bilar-tröja skulle fråga om han fick sätta på sig den rosa tyllklänningen som var en annan flickas? Varför leker så många pojkar med pinnar de hittar i naturen?


Och kommer någon av de här pojkarna om några år förstå att kvinnor är "svaga, lipsillar, okunniga, rädda", så som NoBoyToys systerson har gjort? Är mina betraktelser av barn i förskoleåldern ett förstadie till något annat? 


Och varför, varför förnekar vuxna att de påverkar barn? 

----

Mina favoritfärger råkar också vara rosa och blått. 

måndag 25 juni 2012

Molekyler har inget kön


Tre unga kvinnor på rad kommer gåendes i korta klänningar och högklackade skor. En man i labbrock tittar in i ett mikroskop och sedan upp på kvinnorna som kommer gåendes mot honom. Han sätter med allvarlig min på sig ett par glasögon han haft i handen för att kunna studera dem ordentligt. Sedan visas lite snabba klipp på läppstift, puderborstar, lackade naglar och rykande kemikalier i ett labb. De tre tjejerna ägnar sig mest åt att posa, åma sig framför kameran, kasta slängkyssar och skratta. En av tjejerna skriver upp lite formler på en glasskiva. I slutet av klippet sätter de på sig glasögon där det står Science, med I:et bytt mot ett läppstift.

Videon är en del av ett EU - projekt som ska förmå unga kvinnor att vilja studera och sedan arbeta inom den naturvetenskapliga sektorn. Dock var de tvungna att ta bort klippet efter starka negativa reaktioner. Anledningen till varför folk blir upprörda är ganska uppenbart. Videon är idiotisk och man blir både trött och ledsen över att inget förändras när det gäller hur kvinnor portätteras. Precis som vanligt handlar Kvinnan om kropp, kläder, smink och att bli betraktade av det manliga ögat. 

Jag vet inte, men jag tror inte heller att en sådan här video får unga tjejer att tända till om helt plötsligt börja intressera sig för naturvetenskap om de inte varit det tidgare. Bortsett från några små attiraljer hade den här kunnat vara vilken modereklam som helst. Tjejerna upplevs på intet sätt som några scientists. Och om klippet verkligen väcker intresse är det ändå helt missvisande.

För vad har kvinnors utseende med vetenskap att göra? Brukar kemister ha på sig kortkort när de blandar kemikalier? Springer fältbiologer runt i stilletklackar i skogen? Behövs nagellack för att kunna studera galaxer? 

Vetenskap är inte fniss fniss och poserande. Det är disciplin, hårt arbete, analys och dedikation. Självklart klarar kvinnor såväl som män av detta. Denna video visar dock inte på något sätt detta. Den är bara dum.

Istället skulle man kunna sluta sprida myter som att pojkar är bra på matte, flickor är bra på språk. Man skulle kunna plugga matte med sina döttrar, köpa en experimentlåda istället för en massa barbies, uppmuntra och stötta flickor. Tro på att de klarar av att ta sig hela vägen till forskarnivå. För det kan de.

----

Även Lady Dahmer har skrivit om detta.



fredag 22 juni 2012

Mitt i sommaren

Jag försöker ta vara på den korta sommartid vi har i det här landet. Glad midsommar på er!






måndag 18 juni 2012

"Hillegren 4 president!"

Så här skriver Rolf Hillegren.

Glädjande (glädjande för vem? Dig, Rolf Hillegren? Simon Lundström? Barn i allmänhet eller Lundstroms dotter i synnerhet?) nog friades Simon Lundströmav HD i det uppmärksammade mangamålet. Men dessvärre är han den enda som har anledning att vara nöjd – och endast tillfälligt, då domen inte ger någon vägledning för framtida innehavare av teckningar som kan tolkas som barnpornografiska (Vi vet - nästa steg i processen är att fria de som tidigare har varit fällda för bilder som inte bara tolkats vara barnpornografi utan som ÄR det!). I just detta fall har HD utfört en bragd (Oj här tar vi i. Precis som shedlight skrivit verkar det här vara det viktigaste som hänt i år) då den åstadkommit ett förnuftigt domslut, trots att uppgiften var att tillämpa en ogenomtänkt lag (Här använder han sig av värderande ord som 'förnuftigt' och 'ogenomtänkt' som om hans egna åsikter är en självklarhet)  Men vägen till domslutet var långt ifrån spikrak. HD tvingades anstränga sig till det yttersta (Återigen, det här var ett väldigt viktigt fall) genom att kryssa bland argument om yttrandefrihet och informationsfrihet (Läs: var tvungna att hitta på pseudoursäkter för innehav av barnpornografi. Vad yttrade eller informerade Simon Lundström genom att inneha dessa bilder?) men kom ändå fram till att en av 39 bilder var straffbar (Ändå straffades han inte för den. VARFÖR INTE, Rolf Hillegren?).

Trots det friade man Lundström då innehavet ansågs försvarligt på grund av hans yrkesverksamhet. För att lyckas med konststycket
("Lyckas med konststycket"? Kan det sägas tydligare att rätten ville hitta anledningar till att fria och  inte var neutrala?) att frikänna Lundström konstaterar HD att ”….en fällande dom skulle utgöra en inskränkning i den tilltalades informationsfrihet.” Är det rimligt att man ska behöva tillhöra någon form av priviligierad grupp för att få inneha tecknade bilder av fantasifigurer (Lögn! Bilderna föreställer inga fantasifigurer, utan barn), oavsett vad dessa ägnar sig åt (Barnen på bilderna "ägnar sig åt" att bli våldtagna och betraktade avklädda)?

Framtiden är således fortfarande oviss för alla innehavare av teckningar som avbildar barn eller barnliknande figurer i situationer som censorer inom rättsväsendet kan finna barnpornografiska
(Är inte framtiden mer oviss för alla de barn som nu riskerar att bli avmålade eller uppvisade barnpornografi). Verkar det vettigt? Nej, torde många anse att döma av den debatt som förts såväl före som efter domen. Frågan är dock om det finns tillräckligt många politiker i den gruppen (se gärna min artikel på Newmill 2/6).

Till att börja med kan man konstatera att den gällande lagstiftningen är en följd av den moralpanik
(Att ha moral är något fint och bra. De som vill ägna sig åt sådant som de vet är dåligt för andra försöker framställa moral som något dåligt och hysteriskt och använder därför ordet moralpanik)  som i vart fall de senaste tjugo åren genomsyrat det mesta som haft anknytning till underlivet (Precis. Folk brukar drabbas av denna 'moralpanik' när de inte vill se små flickor våldtas eller för den delen se kvinnors underliv uppfläkta i tid och otid), . En ingrediens i denna panik är en pedofilskräck (så skräck för pedofiler är obefogad? De kanske inte gör så stor skada?) som knappast står i proportion till antalet aktiva pedofiler. Inflytelserika personer och grupper har haft ett osunt inflytande på lagstiftningsarbetet (Syftar han på när barnpornografi eller prostitutionsköp blev förbjuden? Eller är det att etikettsbrottet våldtäkt blev det?) . Och resultatet har blivit att vi fått minst sagt egendomliga inslag på sexualbrottsområdet, vilket lett till såväl orimliga lagar som orimliga domar (Finns många orimliga domar. Alla handlar om våldtäktsmän och pedofiler som blivit friade). Detta är extra märkligt då Sverige tidvis beskrivits som världens mest frigjorda land (Frigjort = barnpornografi, fri tillgång till vuxenpornografi och sexköp? Frigjort = nakna kvinnor?) . Men idag befinner vi oss i ett läge då det för vissa anses olämpligt att ens småbarn badar nakna (Nej det olämpliga är inte barnen som badar nakna i sig, utan pedofiler som antastar och fotar småbarn. Man vill med all rätta skydda sin barn från dem).

Det är lätt att förstå att man valt att kriminalisera fotograferad barnpornografi, då den knappast kan framställas utan att barn måste utsättas för övergrepp. Men det är betydligt svårare – för att inte säga omöjligt - att förstå varför innehav av tecknad barnpornografi ska vara kriminaliserad
(Jo, du vet varför, men du låtsas inte förstå). De argument som använts är att barn som grupp inte får kränkas samt att även teckningar kan avbilda existerande barn. Inget av argumenten håller ens för en snabb granskning (Eh jo, de håller visst?). Det första argumentet är rent bisarrt och leder närmast till obehagliga associationer kring avbildningar av Muhammed (För Rolf Hillegård är våldtagna barn exakt samma sak som att rita en bild på någon som aldrig existerat) och det andra argumentet förefaller tämligen långsökt. Jag tror knappast att någon gör sig besväret att arrangera övergrepp på barn för att först fotografera och därefter utföra en teckning efter fotot (Varför inte? Om det ena är lagligt och det andra olagligt, väljer man väl det lagliga när även det gör en upphetsad?). En hyfsat skicklig tecknare behöver knappast gå denna omväg.

Att ha pedofila böjelser är naturligtvis en olycka för de individer som har det
(Det är en olycka för de barn som råkar ut för övergrepp, inte för dem som våldtar, men Hillegren tycker såklart synd om pedofilerna), då de är utestängda från möjligheten att få utlopp för sin sexualitet utan att begå brott . Jag tillåter mig här att lansera en för vissa kanske hädisk tanke, men i den mån pedofiler nöjer sig med att betrakta bilder borde man rentav kunna skydda barn från övergrepp genom att avkriminalisera innehav av tecknade bilder med barnpornografiskt innehåll (Och hur kan Rolf Hillegren veta att pedofiler nöjer sig med det och inte blir triggade?). En avkriminalisering av detta slag skulle också leda till att poliser, åklagare och domare kunde ägna sig åt mer angelägna sysslor än att studera könsbehåring och annan kroppsutvecklingen hos fantasifigurer för att konstatera huruvida de nått pubertetsstadiet (Du kan vara lugn, de la nog inte så mycket tid på att avgöra åldern då det är ganska uppenbart hur gamla "fantasifigurerna" ämnar att föreställa).

Såväl tingsrätt som hovrätt fällde Lundström, medan HD friade. Alla instanserna gjorde rätt men ändå blev det så fel. Vem vågar säga att lagen är bra? Processen tog två år och under den tiden tvingades Lundström leva i ovisshet om huruvida han gjort sig skyldig till barnpornografibrott som utan tvekan tillhör de mest stigmatiserande brotten
(Buhu snyft! Så synd om Lundström det är. Varför nämna ett ord om vad han utsatt sin familj för?). En sådan dom riskerar ofelbart att leda till att den dömde av omgivningen blir betraktad som pedofil (Simon Lundström har själv i princip sagt att han är pedofil genom att erkänna att han blir upphetsad av bilder på våldtagna barn). Jag tror att många skulle föredra stämpeln mördare, trots att straffet för barnpornografibrott är betydligt lindrigare än för mord. Detta är en aspekt som inte borde vara oväsentlig för politiker som är beredda att stifta lagar alltför lättvindigt (Skydda pedofilerna!).

Av den debatt som förekommit under de två år som detta mål pågått förefaller det finnas en stark opinion för en lagändring i riktning mot en rimligare lagstiftning
(Så att ännu färre våldtäktsmän och pedofuiler fälls i rätten. Några få procent av alla anmälda brott är väl alldeles för många, Rolf Hillegren?). Dessvärre kan jag inte påminna mig att någon politiker framfört synpunkter i den riktningen. Jag tror därför att det är alltför optimistiskt att räkna med en snabb lagändring men jag hoppas givetvis att jag har fel på den punkten. Nog borde det vara möjligt att enas om att vi bör ha så få lagar som möjligt som drar löje över rättsväsendet? (Ja visst är det löjeväckande att man inte får titta på och sprida bilder av nakna barn... eh, jag menar fantasifigurer?)

Mer om manga

Vad mer finns det att säga? Spelar det ens någon roll om jag skriver något? Alla bloggare som har många fler läsare än jag har redan skrivit det mesta - och alla journalister som har tusentals läsare har ohämmat fått sprida lögnerna om mangafallet fritt. Det är redan försent, allt är slut och media har lagt locket på. Case closed. 

Ändå känner jag att jag vill skriva. Det är i tystnaden ondskan kan regera. Simon Lundström och journalisterna vill att ha största möjliga tystnad. Inga fler ska få genomskåda deras falska retorik, och vi som redan gjort det, ska glömma och gå vidare. Ge upp. Simon Lundström ska få fortsätta titta på barnpornografi och umgås ensam med sin dotter. Ingen mer ska få ifrågasätta det. 

Just för att de vill att vi gör det, får vi inte glömma och gå vidare. Den andra, och egentligen största anledningen, till att fortsätta skriva om det här är ju dottern. Det är hon som är offret. Det är henne allt det är har handlat om. Hon förlorade. Rättsväsendet och journalisterna vände sig emot henne, påstod att hon och hennes mamma ljuger, men att hennes pappa talar sanning. 

Här är några gamla citat jag vill uppmärksamma: 

1. Simon Lundström ljuger och visar sitt sanna jag på sin blogg 26:e juli 2010. 

"Jag ska faktiskt börja med att ge några av mina försvarare en näsknäpp – de bilder åklagarmyndigheten gick på var onekligen erotiska teckningar av nakna seriefigurer. Nej, det var inte scener ur Love Hina. Nej, det var inte påklätt. Det var rakt upp och och ner nude shots, helt enkelt. Några enstaka föreställde även sexakter. Och ja, i dem som åklagarmyndigheten gnällde om såg figurerna unga ut. Ja, JAG vet att de nog var tänkta att vara runt femton, men att de för en svensks ögon nog såg flera år yngre ut rådde inget tvivel om. Make no mistake."

Med tanke på att nakenhet inte chockar mig, och att den övervägande mängden bilder var seriefigurer som såg skitglada ut, ska jag inte påstå att bilderna hade direkt upprört mig om de varit foton, men jag hade garanterat känt ett obehag. Bilderna som föreställde sexakter hade garanterat upprört mig."

Gnällde om att figurerna såg unga ut? Han vet att de nog var tänkta att vara runt femton? Uppenbara lögner när han inte visste att bilderna drygt två år senare skulle kunna ses av allmänheten. De föreställer med all tydlighet mycket yngre barn. Seriefigurer som ser skitglada ut? Nej, de ser inte skitglada ut din lögnare, de ser rädda och ledsna ut. Lägg också märke till att han inte påstår sig skulle ha blivit upprörd om dessa bilder hade föreställt verkliga barn, men också känner sig nödgad att tillägga att bilderna som föreställer våldtäkter hade upprört honom. Hm, han menar samma bilder som han också påstår sig bli erotiskt kittlad av? 

2. Simon Lundström om vad han finner obehagligt på sin blogg 26e juli 2010. 

"Eftersom jag är van vid serier känner jag inte obehag inför varesig tecknad porr eller Barnatider, däremot en del inför zombiesplatter, nazistiska manifest, och många amerikanska TV-serier. Alla har vi våra egna åsikter som vad som är "äckligt"."

Klart han inte känner obehag av tecknad porr, han gillar ju tecknad barnporr! Jag förstår att det måste kännas skönt att intala sig själva att alla är olika, men på en punkt är de allra flesta människor lika: vi tycker att bilder på våldtagna barn är väldigt obehagliga och störda.

3. Anna Troberg (PP) kommenterar friandet med titeln "Får Simon Lundström tillbaka sitt liv nu?"

"Lundström har under ett par års tid haft ett helvete. Tingsrätten och hovrätten dömde honom för barnpornografibrott för att han hade ett mindre antal serieteckningar i sin ägo, som enligt en trasig barnpornografilag jämställdes med dokumentation av verkliga övergrepp på verkliga barn."

Citerar sig själv från tidigare skrivelse: "De flesta av bilderna är tämligen oskyldiga" 

Hennes titel säger väl allt. Anna Troberg tycker synd om Simon Lundström. Hon frågar sig när Simon ska få tillbaka sitt liv, och är inte det minsta intresserad av när hans dotter ska få tillbaka sitt liv. Sedan påstår hon att de flesta av bilderna är tämligen oskyldiga. En lögn eller är hon också avtrubbad och tycker det är okej med utfläkta barn? Varför är det så viktigt för Piratpartister att legalisera och kanske framför allt sprida barnporr på internet? Varför vill de att bilder på döda barn ska spridas mot föräldrarnas vilja? Något annat värt att påpeka är att Anna valt att illustrera sin text med bilder av Picasso. Picasso som gjort sig känd för att måla kubism; felaktiga proportioner, otydliga och ej verklighetstrogna människor. Med detta vill hon såklart antyda att mangabilderna är lika otydliga, men det är de såklart inte. 

4. HD ljuger om vad bilderna föreställer: 

”fantasifigurer och det är uppenbart att det inte är fråga om avbildningar av några verkliga barn”

För sista gången, bilderna föreställer barn och inga fantasifigurer!!! 

----

Det här är såklart bara en droppe i havet av allt som finns att citera för att minnas, men jag har inte möjlighet att fortsätta just nu. Det jag vill komma fram till är att vi inte får glömma vad folk sagt och skrivit. Deras lögner ska inte falla i glömskan och bli osynliga.


Mer om djur

De senaste dagarna har jag haft fullt upp och har inte hunnit blogga speciellt mycket. Tiden räcker helt enkelt inte till allt jag vill och måste göra. Mina senaste inlägg har jag skrivit i alla hast och känner att jag skulle behöva tillägga några saker.
----
Först skrev jag om fölet Juni som rapporterade ha blivit ihjälplågat. Några dagar senare uppdaterades nyheten och nu hette det att Juni hade dött en naturlig död. Skönt att höra, eller? Nja, för läser man vad GP har skrivit återstår fortfarande flera frågetecken. Det är endast den preliminära obduktionen som påvisar en naturlig död och misstankarna om mänsklig inblandning är inte helt avskrivna ännu. Så här står det bland annat:


"Hur skadorna på buk och könsorganen kan ha uppstått har han [utredningschef vid Uddevallapolisen] också fått information om.
– Obducenten har sagt till mig att det kommer från andra djur. Så är det i naturen. Det dröjer inte länge när ett djur legat dött ute förrän andra asätare blir intresserade av det, konstaterar Ragnesten."

Jag är mycket skeptisk till detta. Hur skulle då skadorna som såg ut som sticksår på hästens könsdelar kunnat uppstå? Även hästägaren Emmeli Lindholm har svårt att tro på detta när hon uttalar sig i Expressen

"Såret på magen hade vassa kanter. Fölet kan kanske ha trillat olyckligt på en pinne. Men det låter lite långsökt." 

Jag kan såklart inte veta, men jag är säker på att en människa har gjort detta. Emmeli Lindholm har själv sett Junis skador, och jag tror mycket mer på hennes oro än andras tolkningar. Veterinärer vill väl förhoppningsvis oftast djurens bästa, men polisen och journalister har jag inget som helst förtroende för. Det skulle inte förvåna mig om det kommer fram att det visst var en människa som mördade Juni, men att de mörkar det. Precis som de mörkar allt annat viktigt. Och polisen har väl inte tid eller lust att utreda brott mot djur när det inte ens bryr sig om människor?

 ----

Jag har också skrivit om två dokumentärer jag har sett. Titeln blev lite fel i det inlägget, eftersom det handlade om Jakten på hajar och delfiner.

The Cove handlar om den japanska masslakten på delfiner, Hemsk - men sevärd.

Dock tyckte jag att Sharkwater var snäppet bättre och jag lärde mig mycket om hajar av att se den. Som att hajen är ett av de äldsta djuren på jorden, har funnits här i 450 miljoner år, och att de inte alls är så aggressiva som vi gärna vill tro. Han som gjort dokumentären dyker bland och rör till och med hajarna. Hade ingen aning om att det var möjligt.

I Sharkwater får man också se Paul Watson, en djurrättsaktivist med så extrema metoder att han redan på 70-talet blev utesluten ur Greenpeace. Han har bland annat gjort sig känd för att sänka skepp och ramma illegala fiskebåtar. Mina första tanke var att denna man är helt galen och alldeles för extrem, men ju mer jag tänker på det desto mer förstår jag honom (även om jag egentligen tar avstånd från allt våld). För djuren måste få ha en chans de också.  Människan ska inte kunna få döda hejvilt och utrota vissa arter utan något som helst motstånd. När mindre organisationer ägnar sig åt illegalt massfiske, dödar hundratusentals Earthlings och regeringar världen över inte bryr sig/kan göra något - ska man bara stå och titta på då? 


Här är några citat från Paul Watson: 




“There are 30-million plus species on this planet. They’re all earthlings. They’re all equal. Some are more “equal” than others, I admit: earthworms are far more valuable than people.”

"I think the problem is, that we don't understand what we are. In essence we're, uh, you know, just a conceited naked ape, but in our minds we're some sort of divine legend and we see ourselves as some sort of god, that we can just walk around the Earth deciding who will live and who will die, and what will be destroyed and what will be saved. But the fact is, we're just a bunch of primates out of control. ..."

“This isn't a hunt that's going to kill just four or five gray whales. The repercussions of this will have an effect on tens of thousands of whales that will be killed by the Japanese and Norwegians.”






fredag 15 juni 2012

Förbannade HD!

Ett stort grattis

...Simon Lundström, resten av familjen Lundström, alla anonyma nätpedofiler,  Högsta Domstolen, Leif Silbersky, Oisin "Can NOT Well", Ann-Marie Maukonen, Oscar Zwarts, Hanne Kjöller, Ulrika Knutsson, Nils Funcke, SVD, DN, Aftonbladet och alla ni många andra personer jag inte har tid att räkna upp just nu...

till att Simon Lundström friades i HD! Det ni nu i flera månader har kämpat för har äntligen blivit verklighet. De lögner och vinklingar ni alla hjälptes åt att sprida gav resultat. Det måste ju kännas oerhört bra. Nu kan ni luta er tillbaka och vara riktigt nöjda med vad ni åstadkommit. Vilka hjältar ni är!

För nu är det nämligen okej med barnpornografi, med ursäkten att den är tecknad. Allt som är tecknat är okej. Teckningar som alla vet ska föreställa människor benämns gång på gång på gång som "fantasifigurer". Aldrig någonsin tidigare har jag hört tecknade serier benämnas med det ordet. Lejonkungen har handlat om lejon. Snövit har varit en flicka och Aladdin en pojke. Snobben har varit en hund. Men när det tecknade är barnpornografi, nej då förestället det inte längre människor - utan "fantasifigurer".

----

In i det sista hoppades jag att Högsta Domstolen skulle ta sitt förnuft till fånga och återigen fälla Lundström. Jag trodde inte, men jag hoppades.

---

Har inte tid att skiva mer om detta just nu, får uppdatera mer sedan.

tisdag 12 juni 2012

Jakten på valar och delfiner

Två dokumentärer om djurrättigheter jag sett nyligen är Sharkwater och The Cove.  Denna gång handlar det om hur människan slaktar havsinvånare.




RIP Juni


Fölet Juni hann bara leva i sex dagar innan Människan slog till. Människan (eller ska jag säga Monstret?) våldtog henne, skar upp hennes mage och slet ut hennes tarmar för att sedan lämna henne död i hagen där hennes mamma också stod. När jag hörde det här på radion tidigare idag kände jag en stor sorg. Ännu ett liv har gått till spillo för en människas grymma hand. En människa har återigen tagit sig rätten att våldta och plåga ihjäl ett litet försvarslöst djur.

Fy fan för er som gör sådant här!!! Gå och slit ut era egna tarmar istället era äckel!!!

Ursäkta språket, men det får vara nog nu. Svenska politiker har inte ens vett att kriminalisera våldtäkt mot djur. Enbart några få politiker, främst kanske Gustav Fridolin, driver aktivt frågan om att djuren ska slippa utsättas för mäns... jag menar människans ohämmade sexualitet. När Miljöpartiet har lagt upp detta som motion kan det låta så här:

"Det här som vi diskuterar handlar om att man i realiteten misshandlar djur och de far illa och det finns det redan lagar emot." - Tobias Krantz, FP

"Jag är inte expert på hur djurskyddslagstiftningen ser ut men om det är så att tillsynen måste förbättras måste vi titta på det. Men jag vill varna för en övertro på nya lagar." Tobias Krantz, FP

"Att förbjuda en sexuell läggning på det sättet vill jag inte göra. Det är inte förbjudet att ha den läggningen" Anders Bengtson, S

"Tidelag, däremot, är inte (längre) förbjudet. Och varför skulle det vara det? Om djuret skadas så är det kriminellt – om det inte skadas är det inte kriminellt. En kriminalisering av tidelag är svårt att förstå som något annat än enmorallagstifning" Mårten Schultz, juristbloggare

Ursäkterna till varför vi inte skulle skydda de svagaste är många. Det är en "morallag", och vi ska förstå att moral är något dåligt som bara hysteriska och kontrollerande människor är begåvade med. Det blir för krångligt och kan inte bevisas om vi skapar en sådan lag, vilket vi ska förstå är onödigt och slösar resurser. Allt och alla som inte säger nej till sex kan och ska bli våldtagna. Man får inte "förbjuda folks läggning", alltså  vi får inte förbjuda människor att ha sex när de känner för det och med vad eller vem de än känner för att ha sex med. Så tycker uppenbarligen de flesta politikerna eftersom de röstar ned förslaget. Usch. 

----

Juni fick aldrig lära sig tölta... 
RIP 



onsdag 6 juni 2012

Sveriges nationaldag

Dagen till ära skulle jag vilja lyfta fram Sveriges skönhet och natur. Jag tycker att det finns otroligt många vackra platser runt om i Sverige. Beroende på var man bor har man mer eller mindre nära till havet, älvar, åar, öppna fält, åkrar, fjäll, stora skogar, berg och stränder. Jag har många fina platser bara inpå knutarna, trots att jag bor i en stad, och skulle gärna vilja resa mycket mer innanför Sverige gränser. Något av det bästa jag vet är att packa picknickkorgarna, ta sig till någon plats vid vattnet där man kan grilla och sitta där i timmar. Och bada om det är varmt. Jättehärligt!

Ibland måste man inte resa runt halva jordklotet för att hitta platser värda att besöka...


måndag 4 juni 2012

Jag vill...

Alldeles nyss tog jag ett helt vitt papper, en blyertspenna och började skriva. Jag började varje mening med "Jag vill..." hade snart fyllt båda sidorna av pappret med en massa saker. Jag lät det komma helt från hjärtat och läste sedan allt när det inte längre fanns plats att skriva mer. Resultatet var fyllt av mina drömmar, förhoppningar, mål och fantasier.

Pappret jag nu har framför mig är väldigt inspirerande och jag vill alla de där sakerna just nu. Det handlade om allt möjligt i mitt liv; resor, saker jag vill lära mig, relationer, upplevelser, vara lycklig och harmonisk. Jag har ingen aning om hur många av de här sakerna jag i mitt liv kommer kunna uppnå eller göra, men ändå kändes det så bra att bara få skriva ner allting.

Livet kan vara vackert ibland ...åtminstone i drömmarna. Här är en av de sakerna jag vill göra:



fredag 1 juni 2012

Women only

Nu har tydligen ett dansk hotell skapat ett våningsplan där bara kvinnor får vistas. Det börjar tydligen bli allt vanligare med platser avsedda enbart för kvinnor. Avdelningar på gym och avskilda badplatser är andra exempel på könssegregation som  ökar i samhället.

Själv är jag kluven. Egentligen tror jag inte att det är rätt väg att gå. Målet borde vara att alla människor ska kunna leva tillsammans, befinna sig på samma platser och trivas med detta. Nu ser ju inte verkligheten ut riktigt så. För det är inte ovanligt att kvinnor blir smygfilmade på toaletter och omklädningsrum, tafsade på, trakasserade och får sina kroppar uttittade och bedömda. Jag tror att det är sådana saker som får kvinnor att välja könssegregerade platser när de gör det. Inte för att man tror att det händer varje gång eller att alla män är likadana, utan för att minska risken för att dylikt ska ske.

Ändå bli män tydligen upprörda över detta. De känner sig utestängda, diskriminerade och anser att det är en sexistisk handling. Woman only jämförs med White only.

Att jämföra gruppen vita med gruppen kvinnor är något som antifeminister gör för att de vill påvisa hur fel och diskriminerande feminismen är. Likadant påstår de att man kan byta ut ordet "man" mot exempelvis jude eller invandrare och på så sätt visa hur diskriminerande och hatisk feminismen är. Det är ju bara det att det inte är samma sak. Det är skillnad mellan att segregera med avsikt att skydda sig själv och att segregera utifrån att en grupp är bättre än en annan. Det är alltså skillnad mellan att införa badtider för kvinnor för att de ska slippa bli tafsade på, och att införa platser där svarta inte får vistas för att vita anses finare och bättre än de. Olika grupper har inte samma förhållande till varandra och därför går det inte att jämföra på det sätt antifeministerna gör. Så länge inte den gruppen som får en egen plats får det bättre än de andra borde det väl inte vara fråga om diskriminering?

I rättvisans namn kanske vi ändå borde pröva att ha både separata kvinnoplatser och separata mansplatser. Alltså inte att hela samhället blir segregerat utan att vissa platser på vissa tider. Ex på tisdagar får bara kvinnor komma till badhuset, på onsdagar bara män. Ett våningsplan för män på hotellet, ett för kvinnor. Då kan ju ingen påstå att en grupp blir förfördelad.

Vill män gå till badhuset på en eventuell manstid? Varför? Eller varför inte? Skulle det bli någon skillnad på hotellvåningarna för kvinnor respektive män? I utformning och hur människorna beter sig där?

Ändå är det lite lustigt att män blir så upprörda över att bli "utestängda" från ett hotellvåningsplan eller ett rum på ett gym. Män har i alla tider utestängt kvinnor från det mesta av värde. Och världen över finns det massor av klubbar enbart för män. Frimurarna, Royal Bachelor's Club, Sällskapet är bara några exempel. Men vad är Frimurarna mot ett 15 kvm stort rum på Fitness 24/7? Jag förstår att män är kränkta.

onsdag 30 maj 2012

Liar Liar

Barn som beskriver obekväma sanningar riskerar att inte bli trodda på. Många sprider bilden av barn som lättpåverkade, manipulerbara, klipska, drivna av ekonomiska motiv och lögnaktiga. De vill påstå att barn är något slags docka som man kan programmera bäst man vill. Att man kan "plantera in" minnen i barnen, få dem att hålla sig till samma lögnhistoria och få de att tro på det som andra vuxna säger till de att tro på. Så att även om barnet inte skulle vara en lögnare själv är det i alla fall någon annan vuxen som använder barnet som vapen för att få sprida falska sanningar.  De vill få det till att man inte kan lita på barn. Att det som barn berättar är mindre trovärdigt än vuxnas versioner.

Jag vet inte hur lätt det är att påverka ett barn till att ljuga, men vad jag med största sannolikhet vet är att vuxna ljuger. Oj oj oj, så mycket vi vuxna ljuger. Finns det något vi inte ljuger om?

Vi drar vita lögner för att vi inte vågar säga ens de enklaste sanningarna. De flesta människor är så vana att spela "vardagsspelet" att de knappt vet hur man är ärlig. Jag år en av de som, till skillnad från de flesta barnen, inte vågar säga mina åsikter rätt ut. Jo tack soppan var jättegod (fast det smakade som att någon tappat saltkaret i den). Bussen var försenad (satt och bloggade och brydde mig inte om att komma i tid). Snyggt - köp den! (dina överarmar ser feta ut i linne men det finns inget smidigt sätt att säga det på). Vuxna vill att allt ska vara bekvämt, att stämmningen ska vara bra, att man ska vara trevliga.

Vuxna lever också ofta i en livslögn, där man inte vågar se saker för vad de är. Livet rullar på, och man lyckas inte bryta mönstrena eller ifrågasätta sitt liv. Man skapar ideal för hur saker "ska" vara och sedan fortsätter man på det spåret. Till detta hör att inte våga ifrågasätta könsroller, att leva i ett dåligt förhållande eller inte kunna ta sig ur ekorrhjulet som snurrar allt fortare. Man intalar sig själv att man är lycklig och allt är bra.

Kanske främst ljuger vuxna för sin egen vinnings skull, rena lögner alltså. Vuxna vågar inte stå för sina misstag utan gör allt för att dölja dem. De nöjer sig inte med att sopa undan spåren efter sina handlingar, utan ljuger och förnekar aktivt. En del vuxna ljuger också för att framställa sig själv i bätte dagar. Allt för att få något bra eller slippa något dåligt.

Enligt mig är det vuxna, som har förmågan att tänka långsiktigt och är medveten om konsekvenser för olika skeenden, som är de mest påverkbara och mest lögnaktiga. Vuxna är de som är medvetna hur man ska manipulera människor, hur man drar fördelar från händelser, hur man framställer sig i bästa dagar och undviker att hemligheter avslöjas. Hur skulle barn som inte kan planera och har liten livserfarenhet vara de värsta lögnarna? Nej, självklart är det vuxna som ljuger mest, bäst och värst. Inte ens det kan många vuxna stå för.

Det finns vissa lögner som är oförlåtliga. Det är dem som skadar andra människor, speciellt barn. Det finns ingen förmildrande omständighet, inga ursäkter. Bara sanningen kan ställa allt till rätta.

måndag 28 maj 2012

Mamma

Idag (eller igår om man nu ska gå efter datum och inte när man går och lägger sig) var det Mors dag och jag spenderade lite tid med min mamma. Jag uppskattar verkligen allt hon gjort, och fortfarande gör, för mig och resten av vår familj. Tack mamma!



måndag 21 maj 2012

Aimi Eguchi - i gränslandet mellan teknik och människa


Det här är den japanska popartisten Aimi Eguchi. Om du inte redan har läst om henne, kanske det vore intressant att kolla på det här klippet där hon presenterar sig som popgruppen AKB48:s nya medlem (strunta i att du inte förstår vad hon säger!). I samband med hennes inträde i musikvärlden kunde man se henne i såväl Tv-reklam och tidningsreportage.

En tid senare avslöjades det att Aimi inte var någon riktig människa. Hon var bara en virtuell skapelse, sammansatt av de andra bandmedlemmarnas olika ansiktsdelar. En CGI-effekt, en bluff, ett PR-trick.

Jag läste om det här för flera månader sedan, men reagerade inte nämnsvärt. Först nu när debatten om "mangamannen" blossat upp, kom jag att tänka på det igen. Och jag ser det i ett annat ljus ju mer jag tänker på det.

Att man kan skapa en virtuell människa är i sig inte något helt nytt, och inte det jag främst vill lyfta fram. Även om teknik är ett intressant ämne i sig, tycker jag det är mer intressant hur vi människor föhåller sig till den och till vad man kan använda den.

För det första, är många människor väldigt villiga att ta till sig teknik utan ifrågasätta och reflektera kring hur den påverkar. Självklart debatteras media, teknik och kommunikation, men i tillräcklig utsträckning? Jag tror inte det. Jag anser att det är alldeles för tyst om strålning från mobiltelefoner, hur man ska bedöma vad som är ett verkligt foto i dessa Photoshop-tider, CGI-effekters påverkan på hur vi uppfattar filmmediet - för att  bara nämna några exempel. Är det så att de ekonomiska intressena för att få ut fler och fler produkter på marknaden stoppar debatten om vad som är bra för oss och inte?

Gränserna mellan vad vi ser på bild och video och vad som är verkligt håller på att suddas ut. Vi blir dagligen utsatta för propaganda i form av retucherade bilder på människor som inte ser ut som människor gör. Det sägs att vi förstår att bilderna är retucherade och bara finns i marknadsföringssyfte, men gör vi det då? Gör alla det, även de barn som växt upp i ett samhälle där ingen människa (speciellt inte kvinnor) får visas på bild som de verkligen ser ut? Och när sedan CGI gjorde inträde i filmvärlden, kan vi ännu mindre lita på vad vi ser. När vi ser dagens filmer, är vi helt på det klara med vad som är verkligt och inte, hur de skapat explosionerna, bränderna, biljakterna etc?

I fallet med Aimi Eguchi, handlade det inte om något missförstånd eller tolkningsfråga. Skivbolaget marknadsförde henne som en verklig, levande person i syfte att vilseleda människor. Det var meningen att man skulle tro att hon fanns, och vad hade folk för anledning att ifrågasätta och inte tro på det? Hon såg ju ut som alla andra unga japanska popartister ser ut.

Jag har inte lyckats hitta någon relevant information om varför man gjorde det här, vem som kom på idéen eller skivbolagets tankar kring det. Självklart handlar det delvis om pengar, eftersom alla sådana här jippon genererar uppmärksamhet, vilket leder till intäkter. Att de gjorde människor besvikna och fick de att känna sig lurade vägde troligtvis inte speciellt tungt om det fanns pengar att håva in.

Det finns dock ett annat motiv till varför någon skulle vilja skapa Aimi. Jag ser det som ett test för pejla hur väl en sådan här fiktiv person mottas av massan, om de hade lyckats skapa henne så äkta att hon passerade för en vanlig tjej. Och hur snabbt människor börjar kolla upp var dessa fiktiva personer bor och när de är födda, vilket ju kan bli ett problem om man på längre sikt vill hålla en "Aimi" vid liv.

För jag kan snabbt komma på flera obehagliga sätt man skulle kunna använda virtuella människor på. Även om det inte var syftet just denna gång, kommer andra i framtiden kunna använda tekniken i negativa syften.

Man skulle kunna skapa en virtuell terrorist som hotar med terrorbrott och bomber. Detta utan att de som står bakom hotet behöver figurera med sina ansikten, men ändå lyckas skrämma upp människor maximalt. Hot blir såklart mer verkliga och skrämmande om man ser en människa uttala dem.

Man skulle kunna skapa en virtuell människa av den typ man vill ska framföra en viss åsikt, i propagandasyfte. Exempelvis: man vill framställa det som att kvinnor är positiva till sexköp. Om ingen verklig kvinna är villig att uttala dessa åsikter, skapar man en CGI-kvinna som får framföra dem. Eller, man vill framställa det som att muslimer är hatiska mot judar, men hittar inga bevis på detta, och skapar då en CGI-muslim som öppet sprider hat mot judar. Detta är bara några exempel, men förhoppningsvis är det tydligt vad jag menar.

Sist men inte minst, anledning till att jag kopplade det här till "mangamannen": Man kan skapa ett virtuellt barn som utsätts för övergrepp av en virtuell vuxen. Det är det naturligt steget efter att ha gjort tecknade övergrepp accepterade och lagliga, vilket det i skrivande stund lobbas extremt hårt för att få igenom. För kan inte exakt samma retorik som används för att få oss andra att förstå hur ofarligt tecknade övergrepp på barn är, användas för CGI-övergreppsbilder? "Inga verkliga människor skadas", "fantasier", "fantasifigurer", "jag hade förstått om det var ett RIKTIGT barn, men nu är det ju bara på låtsas", "moralpanik", "vår informations- och yttrandefrihet kapas" "virtuella människor är inte människor"...

Jag blir rejält skrämd av det här, för jag ser faktiskt inte mycket som kan stoppa den här utvecklingen. Folks naivitet och bristande intresse/förmåga för att ta reda på saker och ifrågasätta, tillsammans med oändliga tekniska möjligheter bådar inte gott. Det kommer alltid finnas människor som utnyttjar saker till att skada andra. Och om propedofilmaffian skulle få igenom att tecknad barnporr blir lagligt, ser jag inte att steget till CGI-teknik är speciellt långt alls.

Man får inte glömma att teknik redan har förändrat världen radikalt, och på sätt som människor inte kunde tänka sig före de blev verklighet. Det går inte att slå saker ifrån sig med att "nej men så blir det ju inte, det kan man inte göra".

Aimi Eguchi är redan född, frågan är vem som skapas imorgon?











"Man måste tro på det som inte finns för det som finns har en gång inte funnits."
-Alice Teodorescu (?)