jjjj

jjjj

onsdag 30 maj 2012

Liar Liar

Barn som beskriver obekväma sanningar riskerar att inte bli trodda på. Många sprider bilden av barn som lättpåverkade, manipulerbara, klipska, drivna av ekonomiska motiv och lögnaktiga. De vill påstå att barn är något slags docka som man kan programmera bäst man vill. Att man kan "plantera in" minnen i barnen, få dem att hålla sig till samma lögnhistoria och få de att tro på det som andra vuxna säger till de att tro på. Så att även om barnet inte skulle vara en lögnare själv är det i alla fall någon annan vuxen som använder barnet som vapen för att få sprida falska sanningar.  De vill få det till att man inte kan lita på barn. Att det som barn berättar är mindre trovärdigt än vuxnas versioner.

Jag vet inte hur lätt det är att påverka ett barn till att ljuga, men vad jag med största sannolikhet vet är att vuxna ljuger. Oj oj oj, så mycket vi vuxna ljuger. Finns det något vi inte ljuger om?

Vi drar vita lögner för att vi inte vågar säga ens de enklaste sanningarna. De flesta människor är så vana att spela "vardagsspelet" att de knappt vet hur man är ärlig. Jag år en av de som, till skillnad från de flesta barnen, inte vågar säga mina åsikter rätt ut. Jo tack soppan var jättegod (fast det smakade som att någon tappat saltkaret i den). Bussen var försenad (satt och bloggade och brydde mig inte om att komma i tid). Snyggt - köp den! (dina överarmar ser feta ut i linne men det finns inget smidigt sätt att säga det på). Vuxna vill att allt ska vara bekvämt, att stämmningen ska vara bra, att man ska vara trevliga.

Vuxna lever också ofta i en livslögn, där man inte vågar se saker för vad de är. Livet rullar på, och man lyckas inte bryta mönstrena eller ifrågasätta sitt liv. Man skapar ideal för hur saker "ska" vara och sedan fortsätter man på det spåret. Till detta hör att inte våga ifrågasätta könsroller, att leva i ett dåligt förhållande eller inte kunna ta sig ur ekorrhjulet som snurrar allt fortare. Man intalar sig själv att man är lycklig och allt är bra.

Kanske främst ljuger vuxna för sin egen vinnings skull, rena lögner alltså. Vuxna vågar inte stå för sina misstag utan gör allt för att dölja dem. De nöjer sig inte med att sopa undan spåren efter sina handlingar, utan ljuger och förnekar aktivt. En del vuxna ljuger också för att framställa sig själv i bätte dagar. Allt för att få något bra eller slippa något dåligt.

Enligt mig är det vuxna, som har förmågan att tänka långsiktigt och är medveten om konsekvenser för olika skeenden, som är de mest påverkbara och mest lögnaktiga. Vuxna är de som är medvetna hur man ska manipulera människor, hur man drar fördelar från händelser, hur man framställer sig i bästa dagar och undviker att hemligheter avslöjas. Hur skulle barn som inte kan planera och har liten livserfarenhet vara de värsta lögnarna? Nej, självklart är det vuxna som ljuger mest, bäst och värst. Inte ens det kan många vuxna stå för.

Det finns vissa lögner som är oförlåtliga. Det är dem som skadar andra människor, speciellt barn. Det finns ingen förmildrande omständighet, inga ursäkter. Bara sanningen kan ställa allt till rätta.

måndag 28 maj 2012

Mamma

Idag (eller igår om man nu ska gå efter datum och inte när man går och lägger sig) var det Mors dag och jag spenderade lite tid med min mamma. Jag uppskattar verkligen allt hon gjort, och fortfarande gör, för mig och resten av vår familj. Tack mamma!



måndag 21 maj 2012

Aimi Eguchi - i gränslandet mellan teknik och människa


Det här är den japanska popartisten Aimi Eguchi. Om du inte redan har läst om henne, kanske det vore intressant att kolla på det här klippet där hon presenterar sig som popgruppen AKB48:s nya medlem (strunta i att du inte förstår vad hon säger!). I samband med hennes inträde i musikvärlden kunde man se henne i såväl Tv-reklam och tidningsreportage.

En tid senare avslöjades det att Aimi inte var någon riktig människa. Hon var bara en virtuell skapelse, sammansatt av de andra bandmedlemmarnas olika ansiktsdelar. En CGI-effekt, en bluff, ett PR-trick.

Jag läste om det här för flera månader sedan, men reagerade inte nämnsvärt. Först nu när debatten om "mangamannen" blossat upp, kom jag att tänka på det igen. Och jag ser det i ett annat ljus ju mer jag tänker på det.

Att man kan skapa en virtuell människa är i sig inte något helt nytt, och inte det jag främst vill lyfta fram. Även om teknik är ett intressant ämne i sig, tycker jag det är mer intressant hur vi människor föhåller sig till den och till vad man kan använda den.

För det första, är många människor väldigt villiga att ta till sig teknik utan ifrågasätta och reflektera kring hur den påverkar. Självklart debatteras media, teknik och kommunikation, men i tillräcklig utsträckning? Jag tror inte det. Jag anser att det är alldeles för tyst om strålning från mobiltelefoner, hur man ska bedöma vad som är ett verkligt foto i dessa Photoshop-tider, CGI-effekters påverkan på hur vi uppfattar filmmediet - för att  bara nämna några exempel. Är det så att de ekonomiska intressena för att få ut fler och fler produkter på marknaden stoppar debatten om vad som är bra för oss och inte?

Gränserna mellan vad vi ser på bild och video och vad som är verkligt håller på att suddas ut. Vi blir dagligen utsatta för propaganda i form av retucherade bilder på människor som inte ser ut som människor gör. Det sägs att vi förstår att bilderna är retucherade och bara finns i marknadsföringssyfte, men gör vi det då? Gör alla det, även de barn som växt upp i ett samhälle där ingen människa (speciellt inte kvinnor) får visas på bild som de verkligen ser ut? Och när sedan CGI gjorde inträde i filmvärlden, kan vi ännu mindre lita på vad vi ser. När vi ser dagens filmer, är vi helt på det klara med vad som är verkligt och inte, hur de skapat explosionerna, bränderna, biljakterna etc?

I fallet med Aimi Eguchi, handlade det inte om något missförstånd eller tolkningsfråga. Skivbolaget marknadsförde henne som en verklig, levande person i syfte att vilseleda människor. Det var meningen att man skulle tro att hon fanns, och vad hade folk för anledning att ifrågasätta och inte tro på det? Hon såg ju ut som alla andra unga japanska popartister ser ut.

Jag har inte lyckats hitta någon relevant information om varför man gjorde det här, vem som kom på idéen eller skivbolagets tankar kring det. Självklart handlar det delvis om pengar, eftersom alla sådana här jippon genererar uppmärksamhet, vilket leder till intäkter. Att de gjorde människor besvikna och fick de att känna sig lurade vägde troligtvis inte speciellt tungt om det fanns pengar att håva in.

Det finns dock ett annat motiv till varför någon skulle vilja skapa Aimi. Jag ser det som ett test för pejla hur väl en sådan här fiktiv person mottas av massan, om de hade lyckats skapa henne så äkta att hon passerade för en vanlig tjej. Och hur snabbt människor börjar kolla upp var dessa fiktiva personer bor och när de är födda, vilket ju kan bli ett problem om man på längre sikt vill hålla en "Aimi" vid liv.

För jag kan snabbt komma på flera obehagliga sätt man skulle kunna använda virtuella människor på. Även om det inte var syftet just denna gång, kommer andra i framtiden kunna använda tekniken i negativa syften.

Man skulle kunna skapa en virtuell terrorist som hotar med terrorbrott och bomber. Detta utan att de som står bakom hotet behöver figurera med sina ansikten, men ändå lyckas skrämma upp människor maximalt. Hot blir såklart mer verkliga och skrämmande om man ser en människa uttala dem.

Man skulle kunna skapa en virtuell människa av den typ man vill ska framföra en viss åsikt, i propagandasyfte. Exempelvis: man vill framställa det som att kvinnor är positiva till sexköp. Om ingen verklig kvinna är villig att uttala dessa åsikter, skapar man en CGI-kvinna som får framföra dem. Eller, man vill framställa det som att muslimer är hatiska mot judar, men hittar inga bevis på detta, och skapar då en CGI-muslim som öppet sprider hat mot judar. Detta är bara några exempel, men förhoppningsvis är det tydligt vad jag menar.

Sist men inte minst, anledning till att jag kopplade det här till "mangamannen": Man kan skapa ett virtuellt barn som utsätts för övergrepp av en virtuell vuxen. Det är det naturligt steget efter att ha gjort tecknade övergrepp accepterade och lagliga, vilket det i skrivande stund lobbas extremt hårt för att få igenom. För kan inte exakt samma retorik som används för att få oss andra att förstå hur ofarligt tecknade övergrepp på barn är, användas för CGI-övergreppsbilder? "Inga verkliga människor skadas", "fantasier", "fantasifigurer", "jag hade förstått om det var ett RIKTIGT barn, men nu är det ju bara på låtsas", "moralpanik", "vår informations- och yttrandefrihet kapas" "virtuella människor är inte människor"...

Jag blir rejält skrämd av det här, för jag ser faktiskt inte mycket som kan stoppa den här utvecklingen. Folks naivitet och bristande intresse/förmåga för att ta reda på saker och ifrågasätta, tillsammans med oändliga tekniska möjligheter bådar inte gott. Det kommer alltid finnas människor som utnyttjar saker till att skada andra. Och om propedofilmaffian skulle få igenom att tecknad barnporr blir lagligt, ser jag inte att steget till CGI-teknik är speciellt långt alls.

Man får inte glömma att teknik redan har förändrat världen radikalt, och på sätt som människor inte kunde tänka sig före de blev verklighet. Det går inte att slå saker ifrån sig med att "nej men så blir det ju inte, det kan man inte göra".

Aimi Eguchi är redan född, frågan är vem som skapas imorgon?











"Man måste tro på det som inte finns för det som finns har en gång inte funnits."
-Alice Teodorescu (?)

Verkligheten vs tecknat


Ja, det går att göra om en bild till manga och/eller tecknat så att personen på ursprungsbilden går att känna igen om man vet vem det är. Ja, det går att, för hand, rita en tecknad bild som är mycket lik den människa den menar att vara lik så att alla ser vem det är. Vissa verkar inte riktigt förstå. 










söndag 20 maj 2012

Det farliga är inte de ondas ondska...

...utan de godas tystnad. För hur god är man egentligen om man låter brott, förtryck, mobbning och ondska fortgå utan att ens ha försökt göra något åt det? Tystnad räcker inte. Man måste aktivt ta avstånd från det som är fel och lika aktivt ta ställning för det som är rätt.

Varje människa har möjlighet att göra något för att förbättra sitt och andras liv. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. En uttjatad klyscha kanske, men är det inte sant ändå? För det handlar ju inte om att en enda person ska lösa hela världens problem, utan att se vad man faktiskt kan göra. I vissa fall kräver det en del ansträngning, att man faktiskt lägger ner lite tid och engagemang i saker. Andra gånger är det faktiskt inte så svårt, det räcker med något litet för att det ska bli resultat. 

De onda frågar inte om lov innan de börjar begå sina ondskefulla handlingar. De frågar inte om de får våldta, döda, starta krig mot, släppa atombomber på, hota, trakassera, mobba eller råna andra människor. Ingen frågar heller om lov innan de lägger beslag på jordens alla pengar och naturtillgångar, lobbar för barnporr, förbjuder andra från att rösta eller inskränker andras frihet på alla möjliga olika sätt. Det är rättigheter de tar sig. 

Det betyder att vi som vill kämpa för något gott också måste göra våra röster hörda. Vi måste säga ifrån när något är fel. Vi måste säga ifrån när någon behandlar andra illa i det dagliga livet, hjälpa folk i vår närhet, och vi måste också lära oss att se de stora sammanhangen och förändra samhället och i förlängningen världen. Ingen kommer ge dig möjligheten att prata, blogga, gå med i eller starta en förening, engagera dig politiskt eller bli rik. Det är något man själv får ta sig rättigheten att göra. 

Alldeles för ofta tar människor saker för givna. Vi måste inse att vi är en del av allt, och alltså kan vi påverka världen. Det är hög tid att vi tar ställning för det vi anser vara rätt!

onsdag 9 maj 2012

Vem dör i sommar?

Saknas: 100-tals sjuksköterskor

Nu är det alltså maj och det saknas 100-tals sjuksköterskor i Sverige.

- Det kan blir farligt att söka vård, säger studenten Ulrika Blumfelds.

Men storsjukhusen i Stockholm, Göteborg och Malmö vägrar fortfarande att betala ut skäliga löner till sjuksköterskor. De bryr sig inte om att det kan vara farligt eller att människor kan dö om de inte får vård. Det är mycket viktigare att hålla lönerna nere.

Det är viktigt att komma ihåg att det inte är de som fattar besluten  att trasa sönder vårt välfärdsamhälle som får lida för det. Det finns alltid pengar till de som är mer värda. Eller tror någon att Reinfeldt inte kommer få vård om han skulle behöva det i sommar? Tror någon att Bildt får vänta ett par månader för undersökning? Att kungen får sitta 8 timmar på akuten?

Nej, det är självklart de svagaste som kommer få stå tillbaka än mer än de redan gör. Det är vi som kommer få höra att vi ska höra av oss igen till hösten. Som kommer få höra av sjukvårdsupplysningen att vi ska avvakta lite med att åka in. Som inte kommer få ambulanser utskickade. Som kommer få sitta i väntrummet och just, vänta. Det är de som inte har någon möjlighet att göra sina röster höra som kommer dö och fara illa i sommar.

Och de som får stå där med dåligt samvete, är sjuksköterskorna. Det är de som ska acceptera att de valde ett lågavlönat arbete och inte bör försöka förändra. Det är de som ska känna pressen på sig över att sjukvården kommer bli lidande.

Inte förrän Svensson själv blir drabbad kommer den förstå hur viktig den här frågan är. För det är så det fungerar för de flesta. Allt är frid och fröjd i världen, tills det drabbar dem och då minsann, ska någon ställas till svars, och varför har ingen gjort något åt det här och varför tar ingen ansvar?

Jag stöttar sjusköternas motstånd till 100%. Att säga ifrån är det enda sättet att förändra saker, för ingen kommer göra det åt dem.


tisdag 8 maj 2012

Prinsessgenen

Drottning Carola och hennes prinsessa

Alla flickor vill vara prinsessor. Till och med flickor som levt på barnhem i Sydafrika (där det inte finns några prinsessor) har en djupgående drift att vilja vara och se ut som prinsessor.

Detta behov ligger i deras natur och har ingenting att göra med vilka förväntningar omgivningen ställer på dem. Flickorna väljer allt från vilka doppresenter de ska få till hårförlängningar vid tre års ålder. Mammorna uppfyller bara döttrarnas krav på att få vara prinsessor när de klär flickorna i rosa prinsessklänningar, tar hål i deras öron och köper 40 Barbie-dockor till dem. Detta är ingen social konstruktion, utan enbart biologi. Att barn i länder som inte ens har monarki föds med prinsessgenen, bevisar bara hur stark denna gen är.

Hur gör man då bäst för att se till att flickorna får se ut som prinsessor? Jag var tvungen att bildgoogla princess och prinsessa, så jag fick se hur en riktig prinsessa ser ut. Enligt sökningen måste man ha helst ha långt svallande hår (precis som Carola sa!), extremt stora glittrande ögon, ha långa klänningar som gärna är rosa,  och en midja som är 1/4 av huvudets storlek. Krona, diadem, tröllspö och vit häst som assescoar funkar också.   Som prinsessa handlar livet också om att hitta Kärleken med stort K, alltså en prins att leva med forever and ever after.




The magnolia state & Creole state

Ikväll har jag sett filmen The help. För den som inte sett den, handlar den om svartas situation i Jackson, Mississippi under 60-talet. Det handlar om svarta kvinnor vars enda möjlighet att försörja sig är att bli hembiträden åt de vita och rika. Om rasismen som frodas och hur illa de behandlas. Jag skulle vilja rekommendera den för att skådespelerna är bra, den är välskriven och bitvis rolig. Men mest av allt är den sorglig och jag känner mig riktigt ledsen nu efteråt.

Det sorgligaste är inte filmkaraktärernas livsöden, eller ens att de troligtvis ligger väldigt nära sanningen, utan var vi kommit. Nämligen, inte speciellt långt alls. För hur ser Mississippi ut idag?

Mississippi är USA:s fattigaste delstat och har sämst BNP per capita. Där är barnadödligheten som allra högst (värre för svarta än för vita). Förutom District of Colombia (DC) är den förväntade medellivslängden som allra kortast. Det är den tredje olyckligaste staten i undersökningar på folks känsla av lycka. Det är den staten invånarna tjänar minst. Det är den tredje sämst utbildade staten. Det är en av de stater med högst arbetslöshet. Det är den näst sämsta staten att bo i (sk livable*). Det är den stat där människor är tjockast. Det är den stat där sjukvården är sämst. Och det är också den stat där det bor procentuellt flest svarta människor.

I grannstaten, Louisiana (där skräckfilmen Skeleton Key utspelar sig, och som också tar upp en del om svartas situation), är situationen inte speciellt mycket bättre. Louisiana kommer efter Mississippi i andel procent svarta invånare. Där är barnadödligheten näst högst. Medellivslängden är den tredje sämsta. Det är den femte olyckligaste staten. Det är den sämsta staten (least livable*) att bo i. Det är en av de ohälsosammaste staterna och den femte tjockaste. Femte sämst utbildade och tredje farligaste. Något bättre ser det ut när man tittar på arbetslöshet, BNP per capita och inkomst. Detta troligtvis för tack vare storstaden New Orleans.

De här sifforna är verkligen sorgliga. Idag, snart 150 år sedan slaveriet officiellt avskaffades, lever svarta i USA fortfarande som andra klassens medborgare. Den situation som de svarta upplevde i The help kändes faktiskt inte långt ifrån slaveri. De fick utstå grova rasistiska förnedringar, fick bara jobb som hembiträden åt de vita, kunde avskedas närsomhelst och levde i fattigdom.

Jag kommer att återkomma mer till detta, eftersom de här siffrorna verkligen upprörde mig.

----

*livable: To determine a state's livability rating, each state's rankings in 44 categories were averaged. Some of the positive factors included household income, homeownership, job growth, and educational attainment. The negative factors included crime rate, poverty rate, infant mortality rate, and unemployment rate.


----


Mississippi på Wikipedia
Louisiana på Wikipedia
Medelinkomst i varje stat
Spädbarnsdödlighet i varje stat

söndag 6 maj 2012

Personlighetstest - hur är du?

För några dagar sedan hittade, och gjorde, detta personlighetstest. Jag gjorde om det nyss, och fick samma resultat (kände mig tvungen att dubbelkolla). Även om man kanske inte ska stirra sig blind på ett testresultat, tycker jag att det är intressant att bli analyserad utifrån de svar man ger. Det hjälper en att reflektera över och se sig själv utifrån.

Testresultatet består av 4 bokstäver som representerar din personlighet i 4 olika avseenden. Det finns 16 olika personlighetstyper uppdelat på 4 grupper. De frågar sig om man är...

Extroverted / Introverted
Sensing / INtuative 
Thinking / Feeling 
Judging / Percieving 


Jag fick resultatet INTJ. Jag måste säga att beskrivningen av INTJ stämmer väldigt bra på mig. Visserligen tror jag att man har lite av varje personlighetstyp inom sig, men det handlar kanske mer om vad man föredrar och att en del saker är mer tydliga hos olika personer. Mina I och T är exempelvis starka (vilket betyder att jag fick höga poäng på just de kategorierna), medan jag ligger ganska nära ett S istället för I, alltså att jag eventuellt också skulle kunna vara en ISTJ.

Nu blir jag självklart nyfiken på vilka personlighetstyper mina kära (men alldeles för få!) läsare har för personlighetstyper. Gör testet ...and let me know! :) 

----

Mer om testet:


Om testet på Wikipedia
Personality paige

torsdag 3 maj 2012

Love times three

Mormon gift med ett tvillingpar och deras kusin
En av fruarna skriver om sitt liv


















Här har vi alltså Joe, en 43-årig mormon som är gift med tre fruar. Ett tvillingpar och deras kusin. Just det, han har 24 barn också och de bor alla tillsammans i ett stort hus i Salt Lake City. Joe verkar ha ordnat livet väldigt bra för sig. Han har tre fruar i tre olika rum som han vandrar emellan. Grattis!

Hans fruar verkar trivas ganska bra med upplägget. De har skrivit en bok, artiklar och har en hemsida  för att försvara sitt sätt att leva. En av hans fruar skriver bland annat att Joe inte har tre fruar för att få mer sex eller är någon mansgris. Nej, han gör det för ett högre syfte. Låter som en verkligt god och uppoffrande person!

De har dock lite problem med folks fördomar, som de vill slå hål på. Jag undrar, vilka fördomar menar de kunna motvisa? Att mormonmän gillar att ha många fruar? Att de har många barn? Att de är udda? Att de bor i Salt lake city? Att de har barn som är både kusiner och syskon med varandra?

Personligen tycker jag detta är sjukt, men på något sätt är de ändå offer för den mormonska livsstilen. De är troligtvis uppvuxna i en kultur där familjekonstellationer likt dessa inte är så avlägsna som de är för oss andra.

Dessa kvinnor är hjärntvättade till att tro att det finns något som helst normalt med att dela make. På deras hemsida kan man läsa att de alla är hemmafruar (såklart!) och ägnar sina dagar åt barn, brödbak, matshopping och att styla hemmet, medan Joe arbetar för att försörja familjen. Hur en person kan försörja 20 + personer beskrivs inte.

Stackars människor?


onsdag 2 maj 2012

Abort och makt

Abort handlar om makt. Enligt abortmotståndare är det en fråga om liv, men jag skulle vilja påstå att det primärt handlar om makt och att bestämma över liv. Det är inte samma sak.

En del abortmotståndare tror så mycket på pro life att de bestämmer sig för att döda för sin sak. De dödar kvinnor(och deras foster), läkare, poliser och till och med oskyldiga i protest mot att kvinnor får genomföra abort. Våld mot abortkliniker och de som är för abort är erkänt som en form av kristen terrorism och har beskrivits som ett politiskt vapen mot kvinnors rättigheter.

För några veckor sedan kablades nyheten om en tioårig flicka som blivit mamma ut. Först skrevs det att hon var världens yngsta mamma, men det rekordet fick hon inte behålla länge när det sedan uppmärksammades att det fanns flera yngre mammor. I detta videoklipp som handlar om nyheten får man veta att den stackars flickan "inte riktigt förstått vad som har hänt" och att stammen hon kommer ifrån är mycket förtegna om vad som hänt (läs: de vet vem som våldtagit henne, men skyddar honom). I slutet av klippet nämns också en mexikansk elvaårig flicka som blev mamma efter att ha förvägrats abort.

I tidningen Good News #1 skrevs det om den svenska läkaren Staffan Bergström som arbetar med att minska mödradödligheten. Han har jobbat i olika afrikanska länder och säger "94 % av alla etiopiska kvinnor ser inte skymten av en vit rock under förlossningen". Han uppger också att i Tanzania, där det bor cirka 42 miljoner människor, finns omkring 140 gynekologer. Och som jag skrivit tidigare, och väljer att återkomma till, världen över negligeras kvinnors vårdbehov enbart för att de anses mindre värda än män.

I en värld utan abort tvingas våldtäktsoffer, incestoffer, fattiga, sjuka och barn föda barn. Män har makten att göra vem de vill gravida - kvinnan kan varken freda sig eller rätt att avsluta graviditeten. På så sätt blir kvinnan bunden till hemmet och barnen, utestängs från arbetsmarknaden, får minskad möjlighet att skaffa pengar och alltså mindre makt över sitt eget liv. Självklart handlar inte alla aborter om våldtäkt, men det måste tydliggöras vad konsekvenserna av förbjuden abort innebär.

Abortmotståndare talar aldrig heller om pappornas del i ett barns skapelse. De kan våldta eller bara råka glömma att de gjorde en kvinna gravid - men det är alltid kvinnan som ska skuldbeläggas om hon inte vill bli mamma. Det är kvinnan som ska ta ansvar och det är kvinnans som ska hatas om hon inte föder barnet. De är inte intresserade av att skydda barn som inte vill bli mammor. De vill till varje pris att kvinnor ska föda barn.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article14737360.ab