The magnolia state & Creole state

Ikväll har jag sett filmen The help. För den som inte sett den, handlar den om svartas situation i Jackson, Mississippi under 60-talet. Det handlar om svarta kvinnor vars enda möjlighet att försörja sig är att bli hembiträden åt de vita och rika. Om rasismen som frodas och hur illa de behandlas. Jag skulle vilja rekommendera den för att skådespelerna är bra, den är välskriven och bitvis rolig. Men mest av allt är den sorglig och jag känner mig riktigt ledsen nu efteråt.

Det sorgligaste är inte filmkaraktärernas livsöden, eller ens att de troligtvis ligger väldigt nära sanningen, utan var vi kommit. Nämligen, inte speciellt långt alls. För hur ser Mississippi ut idag?

Mississippi är USA:s fattigaste delstat och har sämst BNP per capita. Där är barnadödligheten som allra högst (värre för svarta än för vita). Förutom District of Colombia (DC) är den förväntade medellivslängden som allra kortast. Det är den tredje olyckligaste staten i undersökningar på folks känsla av lycka. Det är den staten invånarna tjänar minst. Det är den tredje sämst utbildade staten. Det är en av de stater med högst arbetslöshet. Det är den näst sämsta staten att bo i (sk livable*). Det är den stat där människor är tjockast. Det är den stat där sjukvården är sämst. Och det är också den stat där det bor procentuellt flest svarta människor.

I grannstaten, Louisiana (där skräckfilmen Skeleton Key utspelar sig, och som också tar upp en del om svartas situation), är situationen inte speciellt mycket bättre. Louisiana kommer efter Mississippi i andel procent svarta invånare. Där är barnadödligheten näst högst. Medellivslängden är den tredje sämsta. Det är den femte olyckligaste staten. Det är den sämsta staten (least livable*) att bo i. Det är en av de ohälsosammaste staterna och den femte tjockaste. Femte sämst utbildade och tredje farligaste. Något bättre ser det ut när man tittar på arbetslöshet, BNP per capita och inkomst. Detta troligtvis för tack vare storstaden New Orleans.

De här sifforna är verkligen sorgliga. Idag, snart 150 år sedan slaveriet officiellt avskaffades, lever svarta i USA fortfarande som andra klassens medborgare. Den situation som de svarta upplevde i The help kändes faktiskt inte långt ifrån slaveri. De fick utstå grova rasistiska förnedringar, fick bara jobb som hembiträden åt de vita, kunde avskedas närsomhelst och levde i fattigdom.

Jag kommer att återkomma mer till detta, eftersom de här siffrorna verkligen upprörde mig.

----

*livable: To determine a state's livability rating, each state's rankings in 44 categories were averaged. Some of the positive factors included household income, homeownership, job growth, and educational attainment. The negative factors included crime rate, poverty rate, infant mortality rate, and unemployment rate.


----


Mississippi på Wikipedia
Louisiana på Wikipedia

Gross Sate Product (BNP) i varje stat

Många fakta och jämförelser mellan USAs stater

Medelinkomst i varje stat
Spädbarnsdödlighet i varje stat

UtbildningArbetslöshet
Arbetslöshet 2
Hälsosammast och ohälsosammast
Least livable
Medellivslängd
African-American population

Love times three

Mormon gift med ett tvillingpar och deras kusin
En av fruarna skriver om sitt liv

Här har vi alltså Joe, en 43-årig mormon som är gift med tre fruar. Ett tvillingpar och deras kusin. Just det, han har 24 barn också och de bor alla tillsammans i ett stort hus i Salt Lake City. Joe verkar ha ordnat livet väldigt bra för sig. Han har tre fruar i tre olika rum som han vandrar emellan. Grattis!

Hans fruar verkar trivas ganska bra med upplägget. De har skrivit en bok, artiklar och har en hemsida  för att försvara sitt sätt att leva. En av hans fruar skriver bland annat att Joe inte har tre fruar för att få mer sex eller är någon mansgris. Nej, han gör det för ett högre syfte. Låter som en verkligt god och uppoffrande person!

De har dock lite problem med folks fördomar, som de vill slå hål på. Jag undrar, vilka fördomar menar de kunna motvisa? Att mormonmän gillar att ha många fruar? Att de har många barn? Att de är udda? Att de bor i Salt lake city? Att de har barn som är både kusiner och syskon med varandra?

Personligen tycker jag detta är sjukt, men på något sätt är de ändå offer för den mormonska livsstilen. De är troligtvis uppvuxna i en kultur där familjekonstellationer likt dessa inte är så avlägsna som de är för oss andra.

Dessa kvinnor är hjärntvättade till att tro att det finns något som helst normalt med att dela make. På deras hemsida kan man läsa att de alla är hemmafruar (såklart!) och ägnar sina dagar åt barn, brödbak, matshopping och att styla hemmet, medan Joe arbetar för att försörja familjen. Hur en person kan försörja 20 + personer beskrivs inte.

Stackars människor?

Kvinnor och kläder

Här nedan har jag lagt in 13 bilder på kvinnor (några av de enbart på deras fötter). Varför har jag gjort det och vad vill jag ha sagt? Jo, det handlar om vad de har på sig, om kvinnors klädsel.

Mode och skönhetsideal har tagit sig olika uttryck genom tiderna och i olika kulturer. Det finns dock en röd tråd som går igen i allt mode och all klädnad som bara riktar sig till kvinnor (alltså allt som män inte har på sig). Den röda tråden är att det är obekvämt, opraktiskt och hämmande. Läs mina texter under respektive bild, där jag utvecklar mina tankar kring detta. 

 Den finskromska klädkoden växte fram relativt sent, långt in på 1900-talet. Historiskt sett har de inte burit dessa kläder, men började med det för att särskilja sig från andra romer. Finska romer talar finska, medan de andra talar romani, och ville troligtvis hitta sin egen gruppidentitet och förstärka gemenskapen. Att klä sig på ett visst sätt hjälper till med det, men jag anser att kvinnorna har fått betala ett högt pris för det. De sliter ut sina ryggar genom att under hela sina liv gå med högklackade skor och bära 10 meter sammetstyg runt midjan. Det är också kvinnorna som får den utsatta positionen att hela tiden synas och få andra människor blickar på sig, medan männens klädkod (i form av skinnjacka, gabardinbyxor och polisonger) inte alls är lika uppseendeväckande. 

På 1700 talet var det populärt hos både män och kvinnor (i olika Europeiska länder som Frankrike, England mfl) att snöra in sig i korsetter. Till och med barn och gravida kvinnor bar dem. Det ansågs vara  viktigt med bra hållning, men tillförde troligtvis bara skador på kroppen och andnöd. För kvinnor var det mode med ställningar under kjolen. Först skulle kjolen gå långt ut från sidorna, och senare under århundradet skulle den istället byggas så att det buktade ut där bak. Detta följde i olika varianter med kvinnors mode ända in på 1900-talet. Jag behöver väl inte förklara att detta påverkade kvinnornas rörelseförmåga?

 Detta är den traditionellt blå burkan som de afghanska kvinnorna påtvingades under talibanernas regi. Den täcker hela kroppen. Jag skulle vilja påstå att detta är allt annat än mode, utan enbart ett övergrepp mot kvinnan - även när den bärs på platser där det inte är lag på att bära den. En kvinna iklädd burka är avskärmad från resten av världen. Hon kan inte få ögonkontakt med någon, ingen kan se hennes leende eller  avläsa hennes ansiktsuttryck. Det är också precis det som är syftet med den, att gömma henne och frånta henne alla möjligheter att uttrycka sig själv som person. 

 En brudklänning är förvisso ett plagg det är meningen att man ska bära under ungefär en dag av sitt liv, och hindrar således inte en kvinna i hennes vardag. Dock anser jag att brudklänningar med korsetter och långa släp är en symbol för kvinnan som prydnadsföremål. 

 Att binda kinesiska kvinnors fötter pågick under flera hundra år, och det var väl först i modern tid (1900-talet) som det började försvinna. Att göra kvinnors fötter totalt missbildade är ett oerhört grymt sätt att visa att kvinnor är underlägsna män. Männen erotiserade de bundna fötterna och ville ha sådana kvinnor, men ville sällan se de utan skor eller strumpa på. Det de egentligen ville ha var en handikappad kvinna utan någon makt över sitt eget liv. 

 Traditionella indiska kläder. Tunga smycken i öronen och på pannan gör att huvudets rörelser blir hämmade. Inte heller mycket smink (som självklart inte är typiskt för just Indien) är opraktiskt att måla på sig.  Med mycket smink i ansiktet måste man tänka på att inte kladda ut mascaran, hela tiden kolla att inte foundationet har ''kakat'' sig och att läppstiftet inte lämnar avtryck på glas man dricker ur. 

 Varför finns ens den här typen av bikini med snören över ryggen och höfterna, och med string? På stranden borde det vara meningen att man badar, solar eller leker någon strandlek (beach volley, fresbee mm). På vilket sätt underlättat knutar som närsomhelst kan gå upp, och en underdel som visar hela rumpan, en rolig stranddag? För vems skull finns den? 

På de flesta platser i Asien där skoluniform används, är det också obligatoriskt att tjejerna har på sig kjolar, medan pojkarna har på sig byxor. Kan flickor röra sig fritt och, om de skulle vilja exempelvis spela fotboll, eller måste de akta sig så att de inte ramlar och skrapar knäna och att inte kjolen åker upp? Studerar flickor bättre i kjol eller varför måste man egentligen ha den? För vems skull? 

 En del kvinnor kanske kan gå i högklackat (jag tillhör inte dem!), men hur bra man än lär sig kommer det alltid att vara bekvämmare och enklare att gå i platta skor. En kvinna i högklackat kan inte springa fort (om ens alls) och blir snabbt trött i fötterna och ryggen. 

'

 Här, geishornas traditionella platåskor. Har ni sett i filmer hur de liksom måste ta pyttesmå steg utan knappt lyfta fötterna? Inga skor att ta på sig när du ska springa till bussen direkt...

 Geishan finns till för att männen ska ha något vackert att titta på. Hur bekväma kläderna är eller hennes rörelseförmåga är inte intressant för dem. 

 I balettens värld är kvinnans kropp i fokus. Hon ska vara smal, vacker och vig. Och hon ska kunna stå på tå. Det är vanligt med förslitningsskador, och att man gör illa fötterna. Det kan ses som ett ringa problem att en liten grupp människor som frivilligt dansar balett gör illa sig, men man kan också välja att se det i ett vidare perspektiv. Balett är en dans som är oehört    idoliserad (fel ord, men kommer inte på något bättre just nu) och framhävs ofta som finkulturell och vacker. Är det en slump att den dans som har högst status också är den som ställer högst krav på kvinnans kropp?

Typisk party/mingelbild som troligtvis hade kunnat tas varsomhelst i västvärlden. Kvinnans förmåga att dansa och mingla runt minskar när hon har på sig obekväma skor. Kommer en tjej i dessa kläder ha en rolig/avslappand natt med sina kompisar eller kommer hon tvingas oroa sig för att sminket sitter på plats, kjolen inte åker upp och toppen inte åker ner? Kommer männen på samma fest ha samma problem som hon eventuellt har? 

-----

Är det inte så att det finns ett samband mellan särpräglat kvinnlig klädsel och brist på jämställdhet? Jag tänker så här...

I alla länder som räknas som de mest jämställda klär sig män och kvinnor relativt lika. Visst finns det skillnader, men jämförelsevis små.  Jämför det med länder där kvinnor inte har några rättigheter alls, där det är lag/stark social press på att kvinnor ska ha en speciell "kvinnoklädsel". 

Även där män är till synes jämställda är det väldigt viktigt för dem att poängtera utseendemässiga skillnader mellan könen. Samma personer som är motståndare till feminism är de som blir galna om en kvinna inte rakat sig under armarna, arga om en treårig pojke får ha på sig klänning och tycker att svenska kvinnor inte är tillräckligt kvinnliga och piffiga. Män tycker om när kvinnor är "kvinnliga", vilket jag tycker verkar kunna vara vad som helst som går ut på att förändra utseendet och ha på sig krångliga kläder och skor. 

Att poängtera och driva fram skillnader mellan könen, verkar alltid leda till det att kvinnor drar det kortaste strået, och det är troligtvis därför dagens antifeminister inte nog kan påpeka att det finns skillnader mellan könen. De vet att lika personer kräver lika rättigheter.

Jag tycker inte att det är fel att klä sig hur man själv vill, men vill reflektera över varför kvinnors kläder alltid tycks vara obekvämare än männens. 

Vad tror du läsare om det här? 

Kan någon komma på en plats och tidsepok där männen var tvungna att förändra sitt utseende till det extrema, men kvinnorna hade bekväma kläder på sig? 

Förstärker olika kläder ojämställdhet mellan könen? 

Var går gränsen mellan den fria viljan och påtvingat ideal?
Andra tankar?