jjjj

jjjj

torsdag 1 mars 2012

När argumenten tryter

Människor som saknar argument...

går till personangrepp. Nej, man framstår inte som intelligent för att man kan stava till ordet feministjävel, och nej, jag blir inte ledsen och vill sluta debattera för att någon tror att jag är ful/fet/en idiot/whatever. 

märker ord. Man har precis skrivit ett jättelångt och sakligt inlägg någonstans. Man väntar med spänning på hur meningsmotståndaren ska lyckas svara på ens frågor. Efter en minut kommer: "Du har stavat fel på ordet 'etikett'". End of discussion. 

struntar i att vara konsekventa. Om man anser att yttrandefriheten är det viktigaste vi har är det också så att man måste acceptera andras yttrandefrihet. Om man anser att människor har en fri vilja, så gäller det även en själv. En del människor kan bara utgå från sin egen synvinkel och vänder och vrider på saker för att det ska passa de själva. Det de påstår gäller för andra, gäller av någon märklig anledning aldrig de själva. 

berättar för oss andra hur saker är. Det bara är så. Hur många gånger har man inte hört det? Värre blir det när folk gör det mer diskret. När de smyger in påståenden i en text och får det att låta som att det är en självklarhet, som inte ens behöver förklaras. Man måste alltid hålla ögonen och öronen öppna och vara beredd på att ifrågasätta varför något skulle förhålla sig på ett visst sätt. Annars kan man bli lurad. 

förvränger motståndarens argument. Genom att ta ett av motståndarens argument och förvränga det, kan man få motståndaren att verka vara på ett visst sätt. Exempel: Om man är för insemination hatar man alla pappor och vill inte att något barn i hela världen ska få ha en pappa. Om man vill att folk ska sluta förtala människor på Internet är man en diktator som är mot yttrandefriheten. Inte riktigt samma sak, va?

använder sig av Guilt by association. Det är ett slags förlängning av punkten ovan. Man associerar en person med någon annan som har liknande åsikter som denna, och vill påstå att dessa är likadana. Man vill kollektivt skuldbelägga. 

tar på sig offerkoftan. Även här bör man hålla ögon och öron öppna. För även om någon har blivit utsatt för antingen något i verkliga livet, eller blivit illa behandlad i en diskussion, har råkat ut för Guilt by association, måste deras egna åsikter ändå stå i centrum. Bara för att någon annan haft fel, betyder det inte att man själv har rätt. Det vill en del personer gärna få det till. De vill att vi ska tro att de har rätt, eftersom någon annan varit dum emot dem. 

----

Folk har sällan verkliga argument för sina åsikter. De har antingen inte riktigt tänkt klart eller så låter de känslorna ta över helt. Det kan vara tröttsamt och det kan göra att du inte får fram dina egna ståndpunkter. För de försöker alltid förstöra diskussionen (vilket är naturligt eftersom de inte har något att komma med, men inte vill förlora), så de kommer försöka förvirra dig. 

När jag var yngre kunde jag aldrig vinna en diskussion. Jag kände mig ofta osäker om det blev bråk eller om jag blev attackerad verbalt. För jag hade inte förstått hur folk gör. Jag trodde att man skulle ha 100% täckning på allt man sa, och inte uttala sig innan man var säker på sin sak. Det ledde till att jag trodde på när andra uttalade sig om saker. Om någon sa att jag var en idiot, trodde jag att det var så - för annars skulle de väl inte säga det? 

Idag är jag som tur är mycket mer självsäker. Kanske är det så att man måste ha gått igenom ett par bråk, argumentationer och debatter för att inte låta sig tystas så fort någon annan öppnar munnen. Jag tycker att fakta och välgrundade argument alltid ska stå i centrum, men det skadar väl inte att vara medveten om att andra kommer försöka använda härskartekniker mot dig och att det är okej att påpeka när de gör det. 

5 kommentarer:

  1. Känner igen allt!

    Inklusive att man blir mer genomskådande med ökad erfarenhet, ofta=ålder.
    Inte undra på att kvinnor som inte är unga dvs är över ca 29 är skrämmande, de är kanske inte så lätta att trycka till...

    Det här inlägget är som en vitbok både på hur de könskonservativa reaktionerna är i min egen blogg men framför allt hur det låter i kommentering i media.
    Sorgligt att nätet ofta har bidragit till att dra ner på debattnivån snarare än att dra upp den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var efter en liten sväng hos några bloggare jag vanligtvis inte läser (du kan säkert gissa ungefär vilka) som jag insåg att jag ville skriva det här inlägget.

      Det är så fullt av de punkter jag radat upp att man baxnar. I princip varje gång jag kommenterat någonstans, antingen under någon nyhetsartikel eller i någons blogg, får jag tillbaka antingen personangrepp, ordmärkeri eller inget svar alls. Det är liksom helt omöjligt att komma någon vart.

      Ändå tycker jag det är de bloggare som skriver på ett seriöst sätt, med långa välformulerade inlägg som är de läskigaste. De får det de skriver att låta sant, men i själva verket är texterna fulla av sakfel, förvrängningar och rena lögner. De påstår att de kämpar för fina saker som sanningen, rättvisa och yttrandefrihet, men deras agenda är något helt annat.

      Ja debattnivån är extremt låg skulle jag vilja säga. Jag kanske borde lägga till hotelser också som de små fegisarna håller på med.

      Radera
  2. Förutom hot även hackningar!
    Både i min blogg och i min dator!
    Då är man tydligen "farlig"...eller så är det någon som inte har ngt bättre att ägna sin tid till.

    SvaraRadera
  3. Jag känner också igen allt det här. Jag brukar säga att med en dåre, debatterar man på en dåres vis. Om man inte fixar det, så låter man bli att försöka resonera med dårar. Det är ingen idé.

    Det finns ett talessätt som fler kvinnor borde ta till sig:
    "Det en man hävdar med säkerhet, är ofta mindre sant än det en kvinna hävdar med osäkerhet".

    Hur många män har jag inte stött på som har "garanterat" och "lovat" och utmålat sig själva som att ha koll på ALLT, bara för att en stund senare inse att de är fulla av skit?

    Män har, till skillnad från kvinnor, ofta en mycket självsäker attityd och vill framstå som att de minsann vet vad de talar om och att de är insatta i ämnet. Det är lite skrattretande när man inser att de är fejk, bluff och bara lider av storhetsvansinne och för höga tankar om sig själva. Det gör det också omöjligt att försöka "resonera" med dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, egentligen kanske man inte ska gå i diskussion med vissa. Det verkar bara vara att slösa sin tid. Haha, roligt talesätt! Inte hört det förut, men kanske ligger något i det =)

      Så länge man själv är tillräckligt självsäker, kan man ju skratta åt folk, men när man är yngre och mer osäker blir man ju påverkar och då är det inte lika kul...

      Radera