jjjj

jjjj

lördag 30 juni 2012

Fantastisk film om djur som jagar

Jag tycker om att titta på film i allmänhet och dokumentärer i synnerhet. Det är ett jättebra sätt att lära sig om saker, det känns som om kunskaper och fakta bara glider in i hjärnan. Just nu har jag snöat in på dokumentärer om djur och natur, och de är speciellt bra eftersom de förutom att vara informativa också är vackra att se på.

I natt såg jag klart på en av de bästa dokumentärerna jag sett på länge; Predators - The Ultimate Killing Machines. Det lite överdrivna namnet till trots överraskade den här filmen mig verkligen till det bättre. Otroligt vackert foto och massa närbilder, massa fakta, intressanta djur och en skotte som berättarröst. Vad mer kan man begära? :)


En av de saker jag tycker är mest intressant är att världen är så perfekt designad. Nästan alla djur har både styrkor och svagheter. Ingen jägare är oövervinnelig och de flesta som blir jagade har vapen att försvara sig med. Geparden som är världen snabbaste löpare orkar inte springa så långt. Zebror kan sparka lejon. Bisonoxar försvarar sina barn mot angripare genom att stångas och sparkas. Vissa djur har dålig syn, men desto bättre hörsel. Och så vidare. Allt är verkligen så perfekt och alla djur är unika.  

onsdag 27 juni 2012

Battle Royale eller Det perfekta samhället?


Jag har kommit på en jättebra plan. Vi ska ge alla nyliberalister en alldeles egen ö som de ska få bo på och bestämma över. Beroende på hur många nyliberalister det finns (bör kontrollräknas) får vi välja en mindre eller större ö. Detta måste vara den bästa lösningen för alla. På så sätt slipper nyliberalisterna alla feminazister, moraltanter och andra människor som kan tyckas inskränka deras rättighet till total frihet. Och vi andra, som ...ja, som helt enkelt inte är nyliberalister, slipper dem. Win-win!

Reglerna för ön är det att det inte finns några regler. För att precisera lite:

-Total yttrandefrihet, pressfrihet och tryckfrihet råder på ön.

-Alla droger är tillåtna och det finns inga restriktioner för alkohol eller tobak.

-Ingen betalar någon skatt. "Bidragsparasiter" gör sig icke besvär.

-Ingen inskränkning vad gäller pornografi. Prostitution och sexköp är självklart också tillåtet!

-Våldtäkt eller andra sexuella övergrepp bör anses som etikettsbrott och tillrättavisas därför bäst med en menande blick och en harkling.

-Alla har ansvar över sig själv och kan inte skylla eventuella tillkortakommanden på andra. Om någon försöker berätta att någon annans handling har påverkat denne, kommer andra bara att svara "Skyll dig själv. Du har ansvar över ditt eget liv och kan inte förvänta dig att andra ska låta dig åka på ett banaskal"

-Alla är välkomna! Eller ja, förutom... Tokfeminister, muslimer, Mena-människor, "överlevare", vänsterpack, miljöpartister (eller räknas de till vänsterpack?), orakade kvinnor, moraltanter och alla människor som inte anser att yttrandefriheten står över precis allt annat.

Jag undrar om nyliberalisterna skulle trivas på denna ö. Ingen aning faktiskt. Personligen tycker jag inte det låter speciellt trevligt, men det måste väl vara det för dem? Någon som har förslag på ledig ö?


Bland rosa mjukisbyxor och blå kepsar

I dagarna har jag tänkt en del på det ständigt aktuella ämnet hur vuxna formar barn och deras könsroller. Hur  (en del, inte alla) vuxna verkligen pressar in sina såväl som andras barn i en mall och sedan kallar det naturligt, medfött eller barnens egna vilja. Dessa människor är så blinda för verkligheten att det är skrämmande. För hur ser verkligheten egentligen ut bland flickorna respektive pojkarna?


Förra helgen umgicks jag med en grupp pojkar och flickor i åldrarna 3-5 och deras föräldrar. Alltså det var ingen barngrupp utan pojkar och flickor. För trots deras ringa ålder var grupperna redan utstakade och särskiljda.

I flickornas värld 


Nästan alla flickor i gruppen hade något rosa på sig. Väldigt många hade rosa mjukisbyxor, varav en hade mjukisbyxor med tryck på rumpan. Utöver rosa hade de överlag ganska färgstarka kläder; orange, gröna, vita, blå, lila, gula. Några, men inte alla, hade kjol. 


En flicka hade utöver sina vanliga kläder med sig en så kallad prinsessklänning. Rosa, så lång att den släpade i marken, med flera lager tyll och rosetter på. "AG, kan du  hjälpa mig dra upp dragkedjan på den här?" frågade hon och jag svarade att visst det kunde jag väl. När hon hade fått den på sig ställde hon sig framför mig, drog i en av rosetterna och log med ett förväntansfullt leende. Jag kunde riktigt känna förväntningen att jag skulle säga "Vad fin du är!". Något i hennes mimik fick mig bara att förstå att hon var van att vuxna skulle säga så. Men det gjorde jag inte, utan sa istället: "Men du hade ju redan kläder på dig, behöver du verkligen en klänning ovanpå dem? Kan du springa och leka i den där?" "Ja jag kan springa" blev svaret. "Men jag vill inte"


En annan flicka hade en docka som hon bar runt på hela dagen. Om någon petade på den skrek hon: "Rör den inte han sover!" och stirrade med arg blick på den som hade dristat sig till att röra dockan. "Det här är min bebis!" upplyste hon mig om. 


I grupp lekte flickorna mamma-pappa-barn, eller om det var mamma-bäbis-storasyster-lillasyster-husdjur. Någon pojke var i alla fall inte med och fick fylla upp någon papparoll. Det verkade vara ett evigt göra att samla ihop löv som skulle tjäna som mat och hålla koll på "husdjuret" som var rymningsbenägen. 

Flera av flickorna plockade blåklockor från ett dike och gav mig. "Här får du AG, visst är de fiiiiina?"

I pojkarnas värld


Pojkarnas kläder gick i dova, mörka eller naturliga färger. De flesta hade jeans, annars var det mörkgröna eller bruna tygbyxor som gällde.

Nästan alla pojkar hade kläder med tryck från Disneys Bilar. Hade ingen aning om att det var så populärt, men det fanns en Blixten McQueen-bild på alltifrån strumpor, byxor, skor, tröjor och kepsar.

Förvånansvärt nog (eller inte) lekte alla pojkar med bilar. Några hade sådana där plastbilar som man kan sitta på och köra runt med. Annars nöjde de sig med små leksaksbilar. Det var hård konkurrens om de största och mest avancerade leksaksbilarna.

En pojke upplyste mig om att hans favoritfärger var blå och rosa.

Utomshus lekte de med gegga och pinnar.

----


Här är en del av ett citat skrivet av NoBoyToy inne hos Monica Antonsson:

"Jag kan ta ett exempel i min omedelbara närhet. Min systerson har kommit upp i skolåldern och det är ungefär nu som fenomenet blir uppenbart. Jag såg exakt samma sak hos min lillebror. Fenomenet där han tar avstånd från allt det som han har blivit lärd att uppfatta som "kvinnligt". Han gillar inte rosa färg, han vill inte titta på "tjejfilmer" som tex Skönheten och odjuret, han vill inte baka längre eller hjälpa till med maten.

Han tycker att många av pojkarna är jobbiga på rasterna eftersom de slåss, men han kan inte tänka sig att istället umgås med flickorna i skolan. Han kan inte heller tänka sig att ha flickor som vänner och leka med dem efter skoltid. Han tycker att det är orättvist att flickorna aldrig får skäll av lärarna. Jag undrade om det kanske kan bero på att flickor är lite lugnare och inte ställer till med lika mycket "bus" och då höll han med om att det nog kunde vara så, men det var ändå orättvist att flickor kom undan skäll. Han har börjat tala om det kvinnliga könet som "svaga, lipsillar, okunniga, rädda" osv och han kommenterar gärna "tjocka och feta" kvinnor som han ser på tv eller på stan. Han blir skitförbannad när han förlorar i spel mot kvinnor men inte när han förlorar mot män. Han skrattar rått när jag säger att jag, mormor eller mamma skall laga hans leksaker. Han tror att kvinnor inte kan laga saker, annat än mat, möjligen. Ändå ser han kvinnor i sin närhet som både kan åka inlines, köra åkgräsklippare, köra motorcykel, fixa med bilen och som är mer tekniska än vad hans pappa är. Han har börjat tro att han kan bossa runt både mamma, mormor och mig (moster) och att han har bestämmaderätt över oss, något som han definitivt inte inbillar sig när det kommer till morbror, pappa eller andra män i sin närhet. Han tycker att mamma är ganska värdelös på olika saker, jämfört med pappa, och han tar sig rätten att uttala det högt, trots att vi vuxna ser det motsatta.

Fortfarande är han så liten, dock, att det är moster, mamma och mormor han kryper upp till i soffan om kvällarna;) "



----


Ingen kan få mig att tro att det här kommer "naturligt". Att det bara blir så här. Det är föräldrarna som skapar  dessa barn, i dubbel mening. Självklart med hjälp av andra vuxna och samhället. Ändå är det de som aktivast pressar in barnen i könsroller som också starkast förnekar att de gör det.

När man bara är tre är man inte speciellt medveten om saker. Visst uppfattar man världen, men man har ingen större förståelse för den. Många människor har sina tidigaste minnen från tre års ålder, och ändå påstår vuxna att de vid den åldern är så pass medvetna att de kan göra egna, aktiva, medvetna val vad gäller sina kläder och vad de leker med.

Hur länge kommer den lilla pojken kunna uttrycka att hans favoritfärger är blå och rosa innan han upptäcker vuxnas ogillande? Varför plockar små flickor blommor till en vuxen (mig) de inte ens känner? Vad händer om någon kille med Bilar-tröja skulle fråga om han fick sätta på sig den rosa tyllklänningen som var en annan flickas? Varför leker så många pojkar med pinnar de hittar i naturen?


Och kommer någon av de här pojkarna om några år förstå att kvinnor är "svaga, lipsillar, okunniga, rädda", så som NoBoyToys systerson har gjort? Är mina betraktelser av barn i förskoleåldern ett förstadie till något annat? 


Och varför, varför förnekar vuxna att de påverkar barn? 

----

Mina favoritfärger råkar också vara rosa och blått. 

måndag 25 juni 2012

Molekyler har inget kön


Tre unga kvinnor på rad kommer gåendes i korta klänningar och högklackade skor. En man i labbrock tittar in i ett mikroskop och sedan upp på kvinnorna som kommer gåendes mot honom. Han sätter med allvarlig min på sig ett par glasögon han haft i handen för att kunna studera dem ordentligt. Sedan visas lite snabba klipp på läppstift, puderborstar, lackade naglar och rykande kemikalier i ett labb. De tre tjejerna ägnar sig mest åt att posa, åma sig framför kameran, kasta slängkyssar och skratta. En av tjejerna skriver upp lite formler på en glasskiva. I slutet av klippet sätter de på sig glasögon där det står Science, med I:et bytt mot ett läppstift.

Videon är en del av ett EU - projekt som ska förmå unga kvinnor att vilja studera och sedan arbeta inom den naturvetenskapliga sektorn. Dock var de tvungna att ta bort klippet efter starka negativa reaktioner. Anledningen till varför folk blir upprörda är ganska uppenbart. Videon är idiotisk och man blir både trött och ledsen över att inget förändras när det gäller hur kvinnor portätteras. Precis som vanligt handlar Kvinnan om kropp, kläder, smink och att bli betraktade av det manliga ögat. 

Jag vet inte, men jag tror inte heller att en sådan här video får unga tjejer att tända till om helt plötsligt börja intressera sig för naturvetenskap om de inte varit det tidgare. Bortsett från några små attiraljer hade den här kunnat vara vilken modereklam som helst. Tjejerna upplevs på intet sätt som några scientists. Och om klippet verkligen väcker intresse är det ändå helt missvisande.

För vad har kvinnors utseende med vetenskap att göra? Brukar kemister ha på sig kortkort när de blandar kemikalier? Springer fältbiologer runt i stilletklackar i skogen? Behövs nagellack för att kunna studera galaxer? 

Vetenskap är inte fniss fniss och poserande. Det är disciplin, hårt arbete, analys och dedikation. Självklart klarar kvinnor såväl som män av detta. Denna video visar dock inte på något sätt detta. Den är bara dum.

Istället skulle man kunna sluta sprida myter som att pojkar är bra på matte, flickor är bra på språk. Man skulle kunna plugga matte med sina döttrar, köpa en experimentlåda istället för en massa barbies, uppmuntra och stötta flickor. Tro på att de klarar av att ta sig hela vägen till forskarnivå. För det kan de.

----

Även Lady Dahmer har skrivit om detta.



fredag 22 juni 2012

Mitt i sommaren

Jag försöker ta vara på den korta sommartid vi har i det här landet. Glad midsommar på er!






måndag 18 juni 2012

"Hillegren 4 president!"

Så här skriver Rolf Hillegren.

Glädjande (glädjande för vem? Dig, Rolf Hillegren? Simon Lundström? Barn i allmänhet eller Lundstroms dotter i synnerhet?) nog friades Simon Lundströmav HD i det uppmärksammade mangamålet. Men dessvärre är han den enda som har anledning att vara nöjd – och endast tillfälligt, då domen inte ger någon vägledning för framtida innehavare av teckningar som kan tolkas som barnpornografiska (Vi vet - nästa steg i processen är att fria de som tidigare har varit fällda för bilder som inte bara tolkats vara barnpornografi utan som ÄR det!). I just detta fall har HD utfört en bragd (Oj här tar vi i. Precis som shedlight skrivit verkar det här vara det viktigaste som hänt i år) då den åstadkommit ett förnuftigt domslut, trots att uppgiften var att tillämpa en ogenomtänkt lag (Här använder han sig av värderande ord som 'förnuftigt' och 'ogenomtänkt' som om hans egna åsikter är en självklarhet)  Men vägen till domslutet var långt ifrån spikrak. HD tvingades anstränga sig till det yttersta (Återigen, det här var ett väldigt viktigt fall) genom att kryssa bland argument om yttrandefrihet och informationsfrihet (Läs: var tvungna att hitta på pseudoursäkter för innehav av barnpornografi. Vad yttrade eller informerade Simon Lundström genom att inneha dessa bilder?) men kom ändå fram till att en av 39 bilder var straffbar (Ändå straffades han inte för den. VARFÖR INTE, Rolf Hillegren?).

Trots det friade man Lundström då innehavet ansågs försvarligt på grund av hans yrkesverksamhet. För att lyckas med konststycket
("Lyckas med konststycket"? Kan det sägas tydligare att rätten ville hitta anledningar till att fria och  inte var neutrala?) att frikänna Lundström konstaterar HD att ”….en fällande dom skulle utgöra en inskränkning i den tilltalades informationsfrihet.” Är det rimligt att man ska behöva tillhöra någon form av priviligierad grupp för att få inneha tecknade bilder av fantasifigurer (Lögn! Bilderna föreställer inga fantasifigurer, utan barn), oavsett vad dessa ägnar sig åt (Barnen på bilderna "ägnar sig åt" att bli våldtagna och betraktade avklädda)?

Framtiden är således fortfarande oviss för alla innehavare av teckningar som avbildar barn eller barnliknande figurer i situationer som censorer inom rättsväsendet kan finna barnpornografiska
(Är inte framtiden mer oviss för alla de barn som nu riskerar att bli avmålade eller uppvisade barnpornografi). Verkar det vettigt? Nej, torde många anse att döma av den debatt som förts såväl före som efter domen. Frågan är dock om det finns tillräckligt många politiker i den gruppen (se gärna min artikel på Newmill 2/6).

Till att börja med kan man konstatera att den gällande lagstiftningen är en följd av den moralpanik
(Att ha moral är något fint och bra. De som vill ägna sig åt sådant som de vet är dåligt för andra försöker framställa moral som något dåligt och hysteriskt och använder därför ordet moralpanik)  som i vart fall de senaste tjugo åren genomsyrat det mesta som haft anknytning till underlivet (Precis. Folk brukar drabbas av denna 'moralpanik' när de inte vill se små flickor våldtas eller för den delen se kvinnors underliv uppfläkta i tid och otid), . En ingrediens i denna panik är en pedofilskräck (så skräck för pedofiler är obefogad? De kanske inte gör så stor skada?) som knappast står i proportion till antalet aktiva pedofiler. Inflytelserika personer och grupper har haft ett osunt inflytande på lagstiftningsarbetet (Syftar han på när barnpornografi eller prostitutionsköp blev förbjuden? Eller är det att etikettsbrottet våldtäkt blev det?) . Och resultatet har blivit att vi fått minst sagt egendomliga inslag på sexualbrottsområdet, vilket lett till såväl orimliga lagar som orimliga domar (Finns många orimliga domar. Alla handlar om våldtäktsmän och pedofiler som blivit friade). Detta är extra märkligt då Sverige tidvis beskrivits som världens mest frigjorda land (Frigjort = barnpornografi, fri tillgång till vuxenpornografi och sexköp? Frigjort = nakna kvinnor?) . Men idag befinner vi oss i ett läge då det för vissa anses olämpligt att ens småbarn badar nakna (Nej det olämpliga är inte barnen som badar nakna i sig, utan pedofiler som antastar och fotar småbarn. Man vill med all rätta skydda sin barn från dem).

Det är lätt att förstå att man valt att kriminalisera fotograferad barnpornografi, då den knappast kan framställas utan att barn måste utsättas för övergrepp. Men det är betydligt svårare – för att inte säga omöjligt - att förstå varför innehav av tecknad barnpornografi ska vara kriminaliserad
(Jo, du vet varför, men du låtsas inte förstå). De argument som använts är att barn som grupp inte får kränkas samt att även teckningar kan avbilda existerande barn. Inget av argumenten håller ens för en snabb granskning (Eh jo, de håller visst?). Det första argumentet är rent bisarrt och leder närmast till obehagliga associationer kring avbildningar av Muhammed (För Rolf Hillegård är våldtagna barn exakt samma sak som att rita en bild på någon som aldrig existerat) och det andra argumentet förefaller tämligen långsökt. Jag tror knappast att någon gör sig besväret att arrangera övergrepp på barn för att först fotografera och därefter utföra en teckning efter fotot (Varför inte? Om det ena är lagligt och det andra olagligt, väljer man väl det lagliga när även det gör en upphetsad?). En hyfsat skicklig tecknare behöver knappast gå denna omväg.

Att ha pedofila böjelser är naturligtvis en olycka för de individer som har det
(Det är en olycka för de barn som råkar ut för övergrepp, inte för dem som våldtar, men Hillegren tycker såklart synd om pedofilerna), då de är utestängda från möjligheten att få utlopp för sin sexualitet utan att begå brott . Jag tillåter mig här att lansera en för vissa kanske hädisk tanke, men i den mån pedofiler nöjer sig med att betrakta bilder borde man rentav kunna skydda barn från övergrepp genom att avkriminalisera innehav av tecknade bilder med barnpornografiskt innehåll (Och hur kan Rolf Hillegren veta att pedofiler nöjer sig med det och inte blir triggade?). En avkriminalisering av detta slag skulle också leda till att poliser, åklagare och domare kunde ägna sig åt mer angelägna sysslor än att studera könsbehåring och annan kroppsutvecklingen hos fantasifigurer för att konstatera huruvida de nått pubertetsstadiet (Du kan vara lugn, de la nog inte så mycket tid på att avgöra åldern då det är ganska uppenbart hur gamla "fantasifigurerna" ämnar att föreställa).

Såväl tingsrätt som hovrätt fällde Lundström, medan HD friade. Alla instanserna gjorde rätt men ändå blev det så fel. Vem vågar säga att lagen är bra? Processen tog två år och under den tiden tvingades Lundström leva i ovisshet om huruvida han gjort sig skyldig till barnpornografibrott som utan tvekan tillhör de mest stigmatiserande brotten
(Buhu snyft! Så synd om Lundström det är. Varför nämna ett ord om vad han utsatt sin familj för?). En sådan dom riskerar ofelbart att leda till att den dömde av omgivningen blir betraktad som pedofil (Simon Lundström har själv i princip sagt att han är pedofil genom att erkänna att han blir upphetsad av bilder på våldtagna barn). Jag tror att många skulle föredra stämpeln mördare, trots att straffet för barnpornografibrott är betydligt lindrigare än för mord. Detta är en aspekt som inte borde vara oväsentlig för politiker som är beredda att stifta lagar alltför lättvindigt (Skydda pedofilerna!).

Av den debatt som förekommit under de två år som detta mål pågått förefaller det finnas en stark opinion för en lagändring i riktning mot en rimligare lagstiftning
(Så att ännu färre våldtäktsmän och pedofuiler fälls i rätten. Några få procent av alla anmälda brott är väl alldeles för många, Rolf Hillegren?). Dessvärre kan jag inte påminna mig att någon politiker framfört synpunkter i den riktningen. Jag tror därför att det är alltför optimistiskt att räkna med en snabb lagändring men jag hoppas givetvis att jag har fel på den punkten. Nog borde det vara möjligt att enas om att vi bör ha så få lagar som möjligt som drar löje över rättsväsendet? (Ja visst är det löjeväckande att man inte får titta på och sprida bilder av nakna barn... eh, jag menar fantasifigurer?)

Mer om manga

Vad mer finns det att säga? Spelar det ens någon roll om jag skriver något? Alla bloggare som har många fler läsare än jag har redan skrivit det mesta - och alla journalister som har tusentals läsare har ohämmat fått sprida lögnerna om mangafallet fritt. Det är redan försent, allt är slut och media har lagt locket på. Case closed. 

Ändå känner jag att jag vill skriva. Det är i tystnaden ondskan kan regera. Simon Lundström och journalisterna vill att ha största möjliga tystnad. Inga fler ska få genomskåda deras falska retorik, och vi som redan gjort det, ska glömma och gå vidare. Ge upp. Simon Lundström ska få fortsätta titta på barnpornografi och umgås ensam med sin dotter. Ingen mer ska få ifrågasätta det. 

Just för att de vill att vi gör det, får vi inte glömma och gå vidare. Den andra, och egentligen största anledningen, till att fortsätta skriva om det här är ju dottern. Det är hon som är offret. Det är henne allt det är har handlat om. Hon förlorade. Rättsväsendet och journalisterna vände sig emot henne, påstod att hon och hennes mamma ljuger, men att hennes pappa talar sanning. 

Här är några gamla citat jag vill uppmärksamma: 

1. Simon Lundström ljuger och visar sitt sanna jag på sin blogg 26:e juli 2010. 

"Jag ska faktiskt börja med att ge några av mina försvarare en näsknäpp – de bilder åklagarmyndigheten gick på var onekligen erotiska teckningar av nakna seriefigurer. Nej, det var inte scener ur Love Hina. Nej, det var inte påklätt. Det var rakt upp och och ner nude shots, helt enkelt. Några enstaka föreställde även sexakter. Och ja, i dem som åklagarmyndigheten gnällde om såg figurerna unga ut. Ja, JAG vet att de nog var tänkta att vara runt femton, men att de för en svensks ögon nog såg flera år yngre ut rådde inget tvivel om. Make no mistake."

Med tanke på att nakenhet inte chockar mig, och att den övervägande mängden bilder var seriefigurer som såg skitglada ut, ska jag inte påstå att bilderna hade direkt upprört mig om de varit foton, men jag hade garanterat känt ett obehag. Bilderna som föreställde sexakter hade garanterat upprört mig."

Gnällde om att figurerna såg unga ut? Han vet att de nog var tänkta att vara runt femton? Uppenbara lögner när han inte visste att bilderna drygt två år senare skulle kunna ses av allmänheten. De föreställer med all tydlighet mycket yngre barn. Seriefigurer som ser skitglada ut? Nej, de ser inte skitglada ut din lögnare, de ser rädda och ledsna ut. Lägg också märke till att han inte påstår sig skulle ha blivit upprörd om dessa bilder hade föreställt verkliga barn, men också känner sig nödgad att tillägga att bilderna som föreställer våldtäkter hade upprört honom. Hm, han menar samma bilder som han också påstår sig bli erotiskt kittlad av? 

2. Simon Lundström om vad han finner obehagligt på sin blogg 26e juli 2010. 

"Eftersom jag är van vid serier känner jag inte obehag inför varesig tecknad porr eller Barnatider, däremot en del inför zombiesplatter, nazistiska manifest, och många amerikanska TV-serier. Alla har vi våra egna åsikter som vad som är "äckligt"."

Klart han inte känner obehag av tecknad porr, han gillar ju tecknad barnporr! Jag förstår att det måste kännas skönt att intala sig själva att alla är olika, men på en punkt är de allra flesta människor lika: vi tycker att bilder på våldtagna barn är väldigt obehagliga och störda.

3. Anna Troberg (PP) kommenterar friandet med titeln "Får Simon Lundström tillbaka sitt liv nu?"

"Lundström har under ett par års tid haft ett helvete. Tingsrätten och hovrätten dömde honom för barnpornografibrott för att han hade ett mindre antal serieteckningar i sin ägo, som enligt en trasig barnpornografilag jämställdes med dokumentation av verkliga övergrepp på verkliga barn."

Citerar sig själv från tidigare skrivelse: "De flesta av bilderna är tämligen oskyldiga" 

Hennes titel säger väl allt. Anna Troberg tycker synd om Simon Lundström. Hon frågar sig när Simon ska få tillbaka sitt liv, och är inte det minsta intresserad av när hans dotter ska få tillbaka sitt liv. Sedan påstår hon att de flesta av bilderna är tämligen oskyldiga. En lögn eller är hon också avtrubbad och tycker det är okej med utfläkta barn? Varför är det så viktigt för Piratpartister att legalisera och kanske framför allt sprida barnporr på internet? Varför vill de att bilder på döda barn ska spridas mot föräldrarnas vilja? Något annat värt att påpeka är att Anna valt att illustrera sin text med bilder av Picasso. Picasso som gjort sig känd för att måla kubism; felaktiga proportioner, otydliga och ej verklighetstrogna människor. Med detta vill hon såklart antyda att mangabilderna är lika otydliga, men det är de såklart inte. 

4. HD ljuger om vad bilderna föreställer: 

”fantasifigurer och det är uppenbart att det inte är fråga om avbildningar av några verkliga barn”

För sista gången, bilderna föreställer barn och inga fantasifigurer!!! 

----

Det här är såklart bara en droppe i havet av allt som finns att citera för att minnas, men jag har inte möjlighet att fortsätta just nu. Det jag vill komma fram till är att vi inte får glömma vad folk sagt och skrivit. Deras lögner ska inte falla i glömskan och bli osynliga.


Mer om djur

De senaste dagarna har jag haft fullt upp och har inte hunnit blogga speciellt mycket. Tiden räcker helt enkelt inte till allt jag vill och måste göra. Mina senaste inlägg har jag skrivit i alla hast och känner att jag skulle behöva tillägga några saker.
----
Först skrev jag om fölet Juni som rapporterade ha blivit ihjälplågat. Några dagar senare uppdaterades nyheten och nu hette det att Juni hade dött en naturlig död. Skönt att höra, eller? Nja, för läser man vad GP har skrivit återstår fortfarande flera frågetecken. Det är endast den preliminära obduktionen som påvisar en naturlig död och misstankarna om mänsklig inblandning är inte helt avskrivna ännu. Så här står det bland annat:


"Hur skadorna på buk och könsorganen kan ha uppstått har han [utredningschef vid Uddevallapolisen] också fått information om.
– Obducenten har sagt till mig att det kommer från andra djur. Så är det i naturen. Det dröjer inte länge när ett djur legat dött ute förrän andra asätare blir intresserade av det, konstaterar Ragnesten."

Jag är mycket skeptisk till detta. Hur skulle då skadorna som såg ut som sticksår på hästens könsdelar kunnat uppstå? Även hästägaren Emmeli Lindholm har svårt att tro på detta när hon uttalar sig i Expressen

"Såret på magen hade vassa kanter. Fölet kan kanske ha trillat olyckligt på en pinne. Men det låter lite långsökt." 

Jag kan såklart inte veta, men jag är säker på att en människa har gjort detta. Emmeli Lindholm har själv sett Junis skador, och jag tror mycket mer på hennes oro än andras tolkningar. Veterinärer vill väl förhoppningsvis oftast djurens bästa, men polisen och journalister har jag inget som helst förtroende för. Det skulle inte förvåna mig om det kommer fram att det visst var en människa som mördade Juni, men att de mörkar det. Precis som de mörkar allt annat viktigt. Och polisen har väl inte tid eller lust att utreda brott mot djur när det inte ens bryr sig om människor?

 ----

Jag har också skrivit om två dokumentärer jag har sett. Titeln blev lite fel i det inlägget, eftersom det handlade om Jakten på hajar och delfiner.

The Cove handlar om den japanska masslakten på delfiner, Hemsk - men sevärd.

Dock tyckte jag att Sharkwater var snäppet bättre och jag lärde mig mycket om hajar av att se den. Som att hajen är ett av de äldsta djuren på jorden, har funnits här i 450 miljoner år, och att de inte alls är så aggressiva som vi gärna vill tro. Han som gjort dokumentären dyker bland och rör till och med hajarna. Hade ingen aning om att det var möjligt.

I Sharkwater får man också se Paul Watson, en djurrättsaktivist med så extrema metoder att han redan på 70-talet blev utesluten ur Greenpeace. Han har bland annat gjort sig känd för att sänka skepp och ramma illegala fiskebåtar. Mina första tanke var att denna man är helt galen och alldeles för extrem, men ju mer jag tänker på det desto mer förstår jag honom (även om jag egentligen tar avstånd från allt våld). För djuren måste få ha en chans de också.  Människan ska inte kunna få döda hejvilt och utrota vissa arter utan något som helst motstånd. När mindre organisationer ägnar sig åt illegalt massfiske, dödar hundratusentals Earthlings och regeringar världen över inte bryr sig/kan göra något - ska man bara stå och titta på då? 


Här är några citat från Paul Watson: 




“There are 30-million plus species on this planet. They’re all earthlings. They’re all equal. Some are more “equal” than others, I admit: earthworms are far more valuable than people.”

"I think the problem is, that we don't understand what we are. In essence we're, uh, you know, just a conceited naked ape, but in our minds we're some sort of divine legend and we see ourselves as some sort of god, that we can just walk around the Earth deciding who will live and who will die, and what will be destroyed and what will be saved. But the fact is, we're just a bunch of primates out of control. ..."

“This isn't a hunt that's going to kill just four or five gray whales. The repercussions of this will have an effect on tens of thousands of whales that will be killed by the Japanese and Norwegians.”






fredag 15 juni 2012

Förbannade HD!

Ett stort grattis

...Simon Lundström, resten av familjen Lundström, alla anonyma nätpedofiler,  Högsta Domstolen, Leif Silbersky, Oisin "Can NOT Well", Ann-Marie Maukonen, Oscar Zwarts, Hanne Kjöller, Ulrika Knutsson, Nils Funcke, SVD, DN, Aftonbladet och alla ni många andra personer jag inte har tid att räkna upp just nu...

till att Simon Lundström friades i HD! Det ni nu i flera månader har kämpat för har äntligen blivit verklighet. De lögner och vinklingar ni alla hjälptes åt att sprida gav resultat. Det måste ju kännas oerhört bra. Nu kan ni luta er tillbaka och vara riktigt nöjda med vad ni åstadkommit. Vilka hjältar ni är!

För nu är det nämligen okej med barnpornografi, med ursäkten att den är tecknad. Allt som är tecknat är okej. Teckningar som alla vet ska föreställa människor benämns gång på gång på gång som "fantasifigurer". Aldrig någonsin tidigare har jag hört tecknade serier benämnas med det ordet. Lejonkungen har handlat om lejon. Snövit har varit en flicka och Aladdin en pojke. Snobben har varit en hund. Men när det tecknade är barnpornografi, nej då förestället det inte längre människor - utan "fantasifigurer".

----

In i det sista hoppades jag att Högsta Domstolen skulle ta sitt förnuft till fånga och återigen fälla Lundström. Jag trodde inte, men jag hoppades.

---

Har inte tid att skiva mer om detta just nu, får uppdatera mer sedan.

tisdag 12 juni 2012

Jakten på valar och delfiner

Två dokumentärer om djurrättigheter jag sett nyligen är Sharkwater och The Cove.  Denna gång handlar det om hur människan slaktar havsinvånare.




RIP Juni


Fölet Juni hann bara leva i sex dagar innan Människan slog till. Människan (eller ska jag säga Monstret?) våldtog henne, skar upp hennes mage och slet ut hennes tarmar för att sedan lämna henne död i hagen där hennes mamma också stod. När jag hörde det här på radion tidigare idag kände jag en stor sorg. Ännu ett liv har gått till spillo för en människas grymma hand. En människa har återigen tagit sig rätten att våldta och plåga ihjäl ett litet försvarslöst djur.

Fy fan för er som gör sådant här!!! Gå och slit ut era egna tarmar istället era äckel!!!

Ursäkta språket, men det får vara nog nu. Svenska politiker har inte ens vett att kriminalisera våldtäkt mot djur. Enbart några få politiker, främst kanske Gustav Fridolin, driver aktivt frågan om att djuren ska slippa utsättas för mäns... jag menar människans ohämmade sexualitet. När Miljöpartiet har lagt upp detta som motion kan det låta så här:

"Det här som vi diskuterar handlar om att man i realiteten misshandlar djur och de far illa och det finns det redan lagar emot." - Tobias Krantz, FP

"Jag är inte expert på hur djurskyddslagstiftningen ser ut men om det är så att tillsynen måste förbättras måste vi titta på det. Men jag vill varna för en övertro på nya lagar." Tobias Krantz, FP

"Att förbjuda en sexuell läggning på det sättet vill jag inte göra. Det är inte förbjudet att ha den läggningen" Anders Bengtson, S

"Tidelag, däremot, är inte (längre) förbjudet. Och varför skulle det vara det? Om djuret skadas så är det kriminellt – om det inte skadas är det inte kriminellt. En kriminalisering av tidelag är svårt att förstå som något annat än enmorallagstifning" Mårten Schultz, juristbloggare

Ursäkterna till varför vi inte skulle skydda de svagaste är många. Det är en "morallag", och vi ska förstå att moral är något dåligt som bara hysteriska och kontrollerande människor är begåvade med. Det blir för krångligt och kan inte bevisas om vi skapar en sådan lag, vilket vi ska förstå är onödigt och slösar resurser. Allt och alla som inte säger nej till sex kan och ska bli våldtagna. Man får inte "förbjuda folks läggning", alltså  vi får inte förbjuda människor att ha sex när de känner för det och med vad eller vem de än känner för att ha sex med. Så tycker uppenbarligen de flesta politikerna eftersom de röstar ned förslaget. Usch. 

----

Juni fick aldrig lära sig tölta... 
RIP 



onsdag 6 juni 2012

Sveriges nationaldag

Dagen till ära skulle jag vilja lyfta fram Sveriges skönhet och natur. Jag tycker att det finns otroligt många vackra platser runt om i Sverige. Beroende på var man bor har man mer eller mindre nära till havet, älvar, åar, öppna fält, åkrar, fjäll, stora skogar, berg och stränder. Jag har många fina platser bara inpå knutarna, trots att jag bor i en stad, och skulle gärna vilja resa mycket mer innanför Sverige gränser. Något av det bästa jag vet är att packa picknickkorgarna, ta sig till någon plats vid vattnet där man kan grilla och sitta där i timmar. Och bada om det är varmt. Jättehärligt!

Ibland måste man inte resa runt halva jordklotet för att hitta platser värda att besöka...


måndag 4 juni 2012

Jag vill...

Alldeles nyss tog jag ett helt vitt papper, en blyertspenna och började skriva. Jag började varje mening med "Jag vill..." hade snart fyllt båda sidorna av pappret med en massa saker. Jag lät det komma helt från hjärtat och läste sedan allt när det inte längre fanns plats att skriva mer. Resultatet var fyllt av mina drömmar, förhoppningar, mål och fantasier.

Pappret jag nu har framför mig är väldigt inspirerande och jag vill alla de där sakerna just nu. Det handlade om allt möjligt i mitt liv; resor, saker jag vill lära mig, relationer, upplevelser, vara lycklig och harmonisk. Jag har ingen aning om hur många av de här sakerna jag i mitt liv kommer kunna uppnå eller göra, men ändå kändes det så bra att bara få skriva ner allting.

Livet kan vara vackert ibland ...åtminstone i drömmarna. Här är en av de sakerna jag vill göra:



fredag 1 juni 2012

Women only

Nu har tydligen ett dansk hotell skapat ett våningsplan där bara kvinnor får vistas. Det börjar tydligen bli allt vanligare med platser avsedda enbart för kvinnor. Avdelningar på gym och avskilda badplatser är andra exempel på könssegregation som  ökar i samhället.

Själv är jag kluven. Egentligen tror jag inte att det är rätt väg att gå. Målet borde vara att alla människor ska kunna leva tillsammans, befinna sig på samma platser och trivas med detta. Nu ser ju inte verkligheten ut riktigt så. För det är inte ovanligt att kvinnor blir smygfilmade på toaletter och omklädningsrum, tafsade på, trakasserade och får sina kroppar uttittade och bedömda. Jag tror att det är sådana saker som får kvinnor att välja könssegregerade platser när de gör det. Inte för att man tror att det händer varje gång eller att alla män är likadana, utan för att minska risken för att dylikt ska ske.

Ändå bli män tydligen upprörda över detta. De känner sig utestängda, diskriminerade och anser att det är en sexistisk handling. Woman only jämförs med White only.

Att jämföra gruppen vita med gruppen kvinnor är något som antifeminister gör för att de vill påvisa hur fel och diskriminerande feminismen är. Likadant påstår de att man kan byta ut ordet "man" mot exempelvis jude eller invandrare och på så sätt visa hur diskriminerande och hatisk feminismen är. Det är ju bara det att det inte är samma sak. Det är skillnad mellan att segregera med avsikt att skydda sig själv och att segregera utifrån att en grupp är bättre än en annan. Det är alltså skillnad mellan att införa badtider för kvinnor för att de ska slippa bli tafsade på, och att införa platser där svarta inte får vistas för att vita anses finare och bättre än de. Olika grupper har inte samma förhållande till varandra och därför går det inte att jämföra på det sätt antifeministerna gör. Så länge inte den gruppen som får en egen plats får det bättre än de andra borde det väl inte vara fråga om diskriminering?

I rättvisans namn kanske vi ändå borde pröva att ha både separata kvinnoplatser och separata mansplatser. Alltså inte att hela samhället blir segregerat utan att vissa platser på vissa tider. Ex på tisdagar får bara kvinnor komma till badhuset, på onsdagar bara män. Ett våningsplan för män på hotellet, ett för kvinnor. Då kan ju ingen påstå att en grupp blir förfördelad.

Vill män gå till badhuset på en eventuell manstid? Varför? Eller varför inte? Skulle det bli någon skillnad på hotellvåningarna för kvinnor respektive män? I utformning och hur människorna beter sig där?

Ändå är det lite lustigt att män blir så upprörda över att bli "utestängda" från ett hotellvåningsplan eller ett rum på ett gym. Män har i alla tider utestängt kvinnor från det mesta av värde. Och världen över finns det massor av klubbar enbart för män. Frimurarna, Royal Bachelor's Club, Sällskapet är bara några exempel. Men vad är Frimurarna mot ett 15 kvm stort rum på Fitness 24/7? Jag förstår att män är kränkta.