jjjj

jjjj

tisdag 31 december 2013

Månadens kvinnliga förebild: Gudrun Schyman


















Vem är hon och varför är hon en förebild? 

Det  är nu sista dagen på år 2013 och jag tänkte avsluta året med en sista, tolfte kvinnlig förebild, nämligen Gudrun Schyman. Den som har hittat hit vet ju med största sannolikhet vem hon är, eftersom hon ju varit en aktiv politiker sedan 80-talet, till att börja med i Vänsterpartiet och sedan i Feministiskt initiativ.

Hon har givit den svenska feminismen ett ansikte och har på många sett bidragit till att den vuxit sig starkare, främst genom bildandet av Feministiskt initiativ. Även om partiet inte är så stort är det ändå viktigt att det finns som en plattform för feministiskt arbete. Gudrun är en person som vågar ta plats i den offentliga debatten och säger och gör saker som andra inte vågar. Exempelvis provocerade hon många genom att under Almedalsveckan 2010 elda upp 100 000 kronor för att uppmärksamma kvinnors lönediskriminering.

Citat

"Men just nu tänker jag uppehålla mig en stund vid det krav på förändring som växer ur det mest universella förtrycket av dem alla. Det förtryck som går djupare in i kropp och identitet än något annat; det som är äldre än klassamhället och som bestått över klassamhällenas konvulsioner, det förtryck som format och präglat varje klassamhälle och anpassat det till sina villkor: kvinnoförtrycket. Det tar sig många uttryck. Diskrimineringen och kränkningarna ser olika ut beroende på var vi befinner oss. Men det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige"





GOTT NYTT FEMINISTISKT ÅR! 



tisdag 24 december 2013

God jul!

Jag hoppas att alla där ute har haft en fin jul och får ett riktigt trevligt avslut på året.


lördag 30 november 2013

Månadens kvinnliga förebild: Louise Hay

Vem är hon?

Louise Hay föddes 8:e oktober 1926 i Los Angeles. Hon hade en svår uppväxttid då hon blev utsatt för övergrepp och som 15-åring födde hon en dotter som hon tvingades adoptera bort. I 50-års åldern blev hon diagnosticerad med obotlig cancer, något hon trodde berodde på all smärta som hon hade inom sig. Hon hävdar att hon blev frisk med hjälp av positivt tänkande, förlåtande, kost och terapi. Hon har skrivit en lång rad böcker om självhjälp, positivt tänkande, meditation, hur man förändrar sitt liv och liknande ämnen. Hon drev även en organisation (Hay Rides) för personer smittade med HIV eller AIDS, som startade som några möten i Louises vardagsrum och sedan växte till en jätteorganisation. Hon har gjort filmen "You can heal your life".

Varför är hon en förebild? 

För mig är hon en förebild eftersom hon tagit sig genom svåra personliga trauman, men ändå försöker göra det bästa av sitt liv samtidigt som hon försöker hjälpa andra. Det finns allt för många människor som tyvärr inte lyckas vända sin smärta till något positivt, utan tvärtom skadar andra för att de själva mår dåligt. Louise har genom sitt vuxna liv försökt sprida budskapet att det finns en väg ut ur mörkret, att man ska försätta kämpa och att man kan hela sig själv. Även om man inte tror på att positivt tänkande hjälper en, tycker jag hon verkar vara en väldigt sympatisk person som delar med sig av sig själv - och kan det hjälpa någon?

Hemsida


torsdag 31 oktober 2013

Månadens kvinnliga förebild: Elise Lindqvist













Vem är hon? 
Elise Lindqvist föddes 1936 i Lycksele. Under sin barndom blev hon utsatt för sexuella övergrepp för att sedan dras in i prostitution som 16-åring. Hennes barndom satte djupa i spår i henne och hon mådde mycket dåligt större delen av sitt vuxna liv. När hon var 58 år fick hon äntligen hjälp, på Mössebergs kurort i Falköping. Efter det började hon engagera sig i Sankta Claras kyrka i Stockholm. På fredagkvällarna brukar hon vara på Malmskillnadsgatan och hjälpa hemlösa och prostituerade kvinnor.


Varför är hon en förebild? 
Elise kämpar varje dag för att sprida värme och omtanke hos de som har det svårt. I en värld som tycks bli allt mer våldsam och kall behöver vi medmänniskor, som ger av sin tid och sig själva för att hjälpa andra. När man läser om Elise är det tydligt att hon har hjälpt väldigt många unga flickor och betyder väldigt mycket för många kvinnor.


Intervju: 



Imorgon kväll, fredag 1/11, kommer Elise ses som gäst hos Skavlan. 


onsdag 23 oktober 2013

Dark water

I vintras hittades den kanadensiska turisten Elisa Lam död i en vattentank på taket till ett hotell i Los Angeles. Detta hände alltså för ett tag sedan och har skrivits om massor på nätet, men det här fallet har gått helt under min radar fram tills igåkväll. Varje dödsfall och mord man hör talas om är förstås sorgliga och läskiga, men det här måste vara en av de sjukaste händelserna jag läst om.

Elisa Lam kom från Vancouver och var på semester i Los Angeles, ensam. Hon valde att ta in på Cecil Hotel. Cecil hotel är känt för att det begåtts flera mord och självmord samt att två seriemördare har bott där. Varför valde hon just Cecil Hotel? Hade hon inte kollat upp vad för slags ställde det var och att det låg i de mindre trygga kvarteren? Var hon inte rädd eller fanns det någon annan anledning till att välja just det hotellet? 

Efter att hennes föräldrar inte fick tag på henne anmälde de henne försvunnen. Polisen började leta efter utan resultat och veckorna gick. Gästerna på hotellet började klaga på att det var dåligt vattentryck i kranen och att vattnet smakade illa. När man skulle undersöka vattentanken, som låg på hustaket, hittade man Elisa Lams döda kropp i den. Polisen kunde inte fastställa dödsorsak och man avskrev det som en olycka och skyllde på att Elisa var bipolär. Bara detta känns hemskt för alla inblandade. Att inte få reda på vad som verkligen hänt Elisa måste vara väldigt betungande för familjen och människorna som i två veckorns tid hade druckit vattnet på hotellet måste ha blivit jättechockade när de fick reda på vad som hade hänt. Ändå finns det så mycket mer i den här historian som är skrämmande. 

Denna video som är från en övervakningskamera i en av hotellets hissar visar det sista någon (förutom mördaren) har sett av Elisa. 





Denna film är väldigt konstig.. Vad är det som händer och vad gör hon? Är hon full eller drogad? Varför trycker hon på alla knappar? Pratar hon med någon och är det i sådana fall en slump att den eller de står så att de inte syns på kameran? Min teori är att hon är på väg mot hissen när hon längre fram i korridoren ser en eller flera människor. De utgör inte direkt ett hot men eftersom hon är ensam tjej vill hon inte vara där. Därför går hon snabbt in i hissen och försöker trycka på knappar (varför hon trycker på flera vet jag inte). När hissen inte startar och hon hör personerna bestämmer hon sig för att snabbt kolla ut. När hon ser att de är kvar vill hon gömma sig och det är därför hon ställer sig inne i hörnet. När hissen fortfarande inte startar bestämmer hon sig för att gå ut, men nu hör/ser hon någon på vänster sida som gör något för att få henne att hoppa till. Sedan tvekar hon och kliver åt sidan, tillbaka in i hissen, men troligtvis säger personen/personerna något till henne och hon kliver ut igen för att svara. Nu har hon personer på båda sidor om sig och det är därför hon ställer sig med ryggen tryckt mot väggen, för hon inte vill vända sig mot någon av dem. Sedan går hon återigen in i hissen. Men hissdörrarna stängs fortfarande inte och personerna slutar inte prata med henne så hon går ut ännu en gång. Den/de som står på hennes högra sida gör henne upprörd så att hon vänder sig mot de och börjar gestikulera med armarna på ett sätt som ser märkligt ut, men kanske inte är så märkligt om man föreställer att hon har druckit och är upprörd. Sedan går hon frivilligt eller inte frivilligt åt vänster för att sedan... ja, vad händer henne egentligen? 

Något som gör detta ytterligare obehagligt är att det är omöjligt att inte bli lite ...vad ska man kalla det, konspiratorisk? om man sett den japanska skräckfilmen Honogurai mizu no soko kara (From the depths of the dark water) eller Dark water som den amerikanska remaken heter. Jag vet att en del troligtvis tycker att konspirationer är galet, men det är i princip omöjligt att inte dra paralleller till de här filmerna. För det första är Elisa Lam av asiatisk härkomst. Honogurai mizu no soko kara handlar om en ung japansk mamma som ligger i vårdnadstvist med sitt ex, om sin lilla dotter som är i förskoleåldern. Pappan försöker vinna vårdnaden om dottern genom att hävda att mamman är psyksjuk (precis som Elisas eventuella psykiska problem vänds mot henne och används för att inte behöva utreda hennes död vidare). Mamma och dotter flyttar in i ett stort grått höghus. I den finns en "receptionist" vilket får det att kännas som ett hotell och den gamla vakten har en liten TV där han kan se övervakningsfilmer från husets hiss i. 

Tiden går och de börjar märka att något är fel. Vatten läcker från taket och kranar beter sig inte som de ska. De mystiska spåren leder upp på husets tak, och i slutet av filmen förstår mamman att en liten flicka ramlat ner i husets vattentank och spökat för dem för att hon ville han en mamma. Efter det försvinner mamman och spökbarnet och det filmas på ett sätt så att man ska förstå att de båda är inne i tanken. I filmen dyker även en gul regnrock upp ett flertal gånger. 

I den amerikanska remaken finns fler "intressanta" detaljer. Eftersom de inte kan ha samma namn som i den japanska filmen, har filmskaparna förstås hitta på nya. Den lilla flickan har de valt att kalla Cecilia och mamman för Dahlia. Enligt olika bloggare skulle namnet Dahlia kunna vara en anspelning på Black Dahlia, Elizabeth Short, som blev mördad 1947 i Los Angeles. Jag tycker även att Jennifer Connelly som spelar Dahlia och Elizabeth Short är ganska lika varandra. 

Bilder: 


Black Dahlia / Jennifer Connelly




Mamman i filmen / Elisa Lam 



Gul regnrock / Gula arbetskläder



Mördarens fot enligt blogg


The Cecil, formar bokstaven "E"

Kanske är allt det här bara en slump och troligtvis är det galet att hålla på och kolla efter olika "samband", men jag tycker det känns väldigt kusligt att det finns så många likheter mellan två filmer och ett verkligt dödsfall.

Vad hände egentligen Elisa Lam? Och varför avslutade polisen fallet när det är mycket mer troligt att hon blev mördad och inte råkat ut för "en olycka"? 

lördag 19 oktober 2013

Hen betyder höna på engelska...

...och därför kan vi inte använda det ordet. Vilket bra argument! Jag har några fler ord vi borde sluta använda, för de betyder också saker på engelska.

Bark
Barn
Be
Bit
Black 
Bra
Fast
Fin
I
Is
Lid
List 
Mitten
Mall
Rest
Roman
Slut
Stall
Stunt

Tall

Finns säkert fler. Något för hen-motståndarna att bita i. 

måndag 7 oktober 2013

Nio punkter för att stoppa de sexuella övergreppen

Zandra Kanakris och Olga Persson från SKR har i DN Debatt skrivit en debattartikel där de går ut med nio punkter som ska sätta stopp för sexuella övergrepp. Det mesta är bra, men inget speciellt nytt. Höj kompetensen inom rättsväsendet, motverka övergrepp innan de sker, Prioritera sexualbrott inom polis och rättsväsendet, tillsätt en haverikommission, rikta fokus på hur försvarsadvokaterna jobbar, nyansera debatten och prata inte bara om överfallsvåldtäkterna, våga lyssna på de utsattas berättelser, öka möjlighet till samtalsstöd och inför en samtyckesreglering. Som sagt, jag håller med om det mesta, men det känns som att debatten aldrig kommer vidare. Den står och stampar på samma plats år ut och år in.

Delvis kommer den ju aldrig heller vidare eftersom motståndet till att verkligen lösa problemet är massivt. Kommentarer som dessa dyker alltid upp:

"Detta har inget direkt med verkligheten att göra. Punkt 1. Många pratar om att tillfället gör tjuven. T.ex. inbrott i en bil. Men tydligen så är samma tankemönster totalt förbjudet när det gäller kvinnor. Så, punkt 1 handlar om. Väx upp och ta eget ansvar. Lägg inte över ansvaret på NÅGON ANNAN eller samhället. Punkt 2. Ert egna beteende är ofta orsaken, era egna val. Stå för dem och acceptera konsekvenserna. Förändra när något inte stämmer."
"Varje gång nått sånt här händer är det samma skit om det var kvinnor ett sånt här generaliserande gjordes mot skulle det vara sexism om det var en etnisk grupp skulle det vara rasism men när det är män kan vi skylle några få idioters handlingar på alla män. Det lilla antalet fällande dommar i våldtäks fall är för att våldtäkt är ett grovt brott och bevisbeödan då ligger hos den anklagande parten, och att själva den omgivning där sånna brott sker är sådan att det sällan finns vittnen."

"Jag vet inte vad som hända på den här festen. Men jag undrar när jag ska få läsa om något om pojkarnas tankar. 6 ungdomar som riskerat fängelse (om de varit 18 år). Är det inget problem? Hovrätten tycker de var oskyldiga, så de har inte begått något brott. När tänker tidningarna sluta förutsätta att de är brottslingar? När blir tidningarna jämställda i synen på pojkar och flickor?"

"Antiintellektuellt trams. Var får det påståendet om att försvararen har tubbat grabbarna till att ljuga? Ska de rättrådiga begränsa försvarsadvokaterna så att det blir lättare att skipa rättvisa på fritt tyckande? Och vad menar de med få fällande domar? Hur ska det kunna vara lätt att döma när det inte finns tekniska bevis? Åtalen bygger oftast på motstridiga uppgifter och vittnesmål från indirekt inblandade som går isär eller är direkt motsägande."

"Det dansar en stor elefanten i det mångkulturella sexualförbrytarrummet. Vem vågar prata om detta?"

" "Låg andel" fällande domar i våldtäktsmål !? I jämförelse med vad? Spela roll hur många, eller få som blir fällda för olika brott , i detta fallet våldtäkt! Finns det inte rimliga bevis, eller tyder andra iakttagelser på att hon gärna dansade med, ska det va friande dom. Om så alla, eller ingen, blir frikänd! Så fungerar Rättssamhället. Även feminister måste begripa det.Hursomhelst bättre om vi vuxna kan rekommendera undomarna bli äldre innan de börjar ha sex. Vågar då lättare säga ja eller nej"

"Det är inte ett "problem" att det ibland blir friande domar i just den typen av mål där det ligger i sakens natur att bevisläget är svårt. Vad som däremot är ett problem är att det uppenbarligen finns krafter som söker utnyttja Tenstamålet för att ändra lagen i en riktning som undergräver rättssäkerheten. För övrigt står det fel i överskriften till inlägget, man kan inte tala om "gruppvåldtäkten i Tensta" för pojkarna är faktiskt frikända."




Motståndet finns därute...

"Ge barnen kärlek...

...mera kärlek, och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig självt."

Jag citerade Astrid Lindgren här på bloggen för en tid sedan, och jag har inte riktigt kunnat släppa citatet sedan dess. Tycker att det är ett så fint citat och det passar idag, på Internationella barndagen. Om vuxenvärlden tog hand om alla barn, skulle väldigt många barn slippa växa upp till trasiga vuxna som skadar sig själva och andra. Barn vet hur den här världen ska skötas, vilka beslut som är de riktiga att fatta - inte vuxna.

lördag 5 oktober 2013

Mobbad

Igår avslutade Aftonbladet sin granskning Mobbad. Jag tycker att granskningen var ett bra initiativ. En av de viktigaste bitarna var att utsatta och tidigare utsatta fick ta plats och berätta sina historier. Väldigt många har erfarenhet av fysiskt och psykiskt våld. Många har aldrig vågat berätta för någon, eller bara berättat delar av vad som hänt dem. Att få berätta, att få ge uttryck för alla känslor man har, att inte bli tystad, kan vara väldigt viktigt för den som bär på jobbiga minnen. Det här är exempel på det som folk laddat upp under "Berätta din historia":

"Ett mycket stort problem för mobbade barn, är alla tillfällen där det ska ”väljas”. Bänkar som står två och två. Pararbeten, grupparbeten, labbar. Eller allra värst: skolresor där man ska dela rum eller tält.

Jag hade oftast ingen självklar kompis att vara med vid sådana tillfällen. Utan jag blev ”utauktionerad till lägstbjudande” av läraren, inför hela klassen. ”Någon måste ju ta Anna.” ”Vi vill inte ha henne, vi hade henne förra gången.” ”OK VI kan väl ta henne då”.

En gång när vi skulle tälta på en lägerskola ville ingen dela tält med mig. Det slutade med att jag fick ett eget tält, och de andra klämde ihop sig flera i andra tält…" Hela inlägget.


"Till sjuan splittrades klassen och jag bytte skola. Det var då helvetet började.

Jag var större än alla andra. Jag var inte vacker. Jag föll inte in i mallen hur man förväntades vara. Jag var dessutom smart och gillade att plugga. Jag var med andra ord ett smörgåsbord för en mobbare. Bara att välja något att hacka på.

Det var mycket verbalt naturligtvis. Tjockis, fatso, plugghäst, idiot. Bara att skriva ner alla glåpord skulle ta evigheter. Utöver glåporden så var det en hel del fysiskt våld. Det var kul att knuffa in mig i skåp. Det var roligt att sparka mig i ryggen, helst så jag ramlade framför en grupp tjejer så man fick känna sig extra uppskattad. Jag blev vid ett tillfälle sparkad baklänges ner för en trappa. Fallet stoppades en aning brutalt av en tegelvägg. Jag har fått allt från suddsvampar i klassrum till stenar kastade på mig. Jag har blivit hotad med kniv." Hela inlägget.

"Allt började en sommardag, första dagen i ettan på lågstadiet. Allt slutade sista dagen på gymnasiet, studenten.

Att bli utsatt för mobbning i 12 år är ett helvete ingen människa borde bli utsatt för något sådant. Men de hittade mig, ”mobboffret”. Jag ser precis ut som en vanlig människa, skelett, kött, blod och hud. Hår på huvudet, två ögon, näsa och mun. Två händer och två ben med fötter på. Men de hittade mig, de bestämde sig för att göra mitt liv till ett helvete.

Jag kom ifrån en invandrar familj, äldst av tre barn. (Jag och mina småsyskon är alla födda i Sverige) De bestämde sig direkt för att jag inte pratade ren svenska. Min svenska va lika ren som en annan 7 åring som precis börjat skolan. Där började mobbningen, mitt helvete. De hörde mig ropa mitt för och efternamn, som man brukar göra under uppropen. Mina plågoandar började skratta åt mig." Hela inlägget. 


"Jag var mobbad som barn och önskade att mitt barn skulle få det bättre, men hon fick det mycket värre. Hon går nu i årskurs 5 och har aldrig haft en normal termin. Redan första veckan kom hon hem med tårar på kinderna för att hon hade fel färg på jackan. Vad hon än gjorde och sa så var det fel. I årskurs 2 var det en tjej som försökte strypa henne vid tre tillfällen. Skolan sa att det var inget att bry sig om för så är livet. Jag lärde min dotter att slå tillbaka om hon gjorde det igen. Jag är emot all typ av våld, men måste man försvara sig med våld så får det vara så." Hela inlägget. 

Det är hemsk läsning, och det väcker säkert obehagliga minnen och känslor hos fler än mig att läsa dessa historier. Jag har varit både utsatt och den som utsatt andra, och har tänkt mycket kring mobbning och gruppdynamik sedan min egen skolgång. Det har knappast gjort mig till någon expert, utan snarare bara fått mig att konstatera hur fruktansvärt komplex frågan är, men jag har väl några tankar kring ämnet. Som sagt, jag är ingen expert, utan detta är helt skrivet utifrån mina egna erfarenheter. 

Orden mobbning, mobbare och mobbad

Dessa ord fyller en viss funktion. De väcker reaktioner hos människor och man vet i stora drag vad det handlar om. Mobbning är systematiskt kränkande beteenden, den mobbade är den som blir utsatt och mobbaren är den elaka. Ändå har jag vissa invändningar mot orden, främst eftersom de är väldigt generaliserande och det kan bli otydligt vad man egentligen pratar om. Jag tror att i så stor utsträckning som möjligt precisera vad som händer.

Till att börja med; en del av de sakerna som i vardagligt tal kallas mobbning, är i själva verket brott. Det är olagligt att sparka, slå, bita och riva en annan människa. Det är också olagligt att sexuellt trakassera en annan människa, att tafsa och röra någon någon mot dennes vilja. Visserligen är väl många som gör sig skyldiga till dessa brott inte straffmyndiga, men jag tycker att ordet mobbning förminskar saker som egentligen borde kallas misshandel eller trakasserier.

Mobbning är förstås också mycket mer än fysiskt eller sexuellt våld. Här hamnar man i något slags läge där man måste försöka utröna vad som är mobbning och inte. Är det mobbning att inte prata med någon, är det mobbning om ingen pratar med en person? Är det mobbning att titta på någon, om man gör det på ett visst sätt? Är det mobbning om man harklar sig varje gång man går förbi en person? Jag tror att det i slutändan är meningslöst att bestämma detta. I första hand bör man prata om beteenden. Istället för att säga "Sluta mobba!" bör man säga "Sluta skratta varje gång jag pratar!". Jag tror också att man måste öva på att sätta ord på mer avancerade psykningar och härskartekniker. Komma åt blickar, hånfulla miner, insinuationer och sådant som kan vara svårt att sätta fingret på.

Sedan tror jag inte heller på att stämpla folk som mobbare. Jag förstår att detta är väldigt känsligt för en del, eftersom den som blivit utsatt för mobbning ofta har livslånga sår och kan ha fått sina liv förstöra. Det minsta man kan begära då är att få kalla de som gjort en illa för mobbare! Problemet är att gränsen mellan vem som är mobbare och mobbad inte alltid är så tydliga. Man kanske till och med är kompisar. Man kanske till och med bjuder varandra på födelsedagskalas. Ändå kan "kompisrelationen" präglas av ojämlikhet, elakheter och till och med våld. Ett offer kan bli misstrott om man i alla lägen måste klassificera någon som mobbare. "Jaha? Men om hen är en mobbare, varför är du då med hen?", "Men ni är ju vänner, inte kan hen väl mobba dig då?", "Du är ju inte mobbad, du umgås ju med Ida hela tiden". "Mobbaren" är tyvärr inte heller alltid medveten om att andra ser den som en mobbare. Ofta tror den att den har en konflikt med den mobbade, att den skämtar eller förstår inte att en utfryst person upplever det som att de andra aktivt fryser ut en. Ibland kan också vara både mobbare och mobbad samtidigt, eller vara först det ena och sedan det andra. Då tror jag återigen att man borde ta fasta på vad personen gör, och inte vad den är.


Vad skolan kan göra

Ta allt på allvar och göra vad de kan för att hjälpa barnen. Alla som jobbar på en skola måste vara aktivt uppmärksamma på vad som händer på skolan. De har en skyldighet att utreda allt de ser och hör. Om ett barn tar mod till sig och berättar om något för en vuxen, måste den vuxna alltid ta det på allvar och tro på barnet. Även om det är jobbigt, även om det är svårt att utreda mobbning, måste de alltid göra vad de kan, fortsätta försöka och anmäla det som kan ses som brottsligt. Lärare får heller aldrig vara rädda för att prata med föräldrar m saker som händer på skolan.

Avskaffa ämnet idrott. Tanken är i grunden go; att skolan ska hjälpa till att främja hälsa och motion. Men det funkar inte som det är uppbyggt nu. För det första är omklädningsrummet en oerhört farlig och obehaglig plats för barn och ungdomar, vare sig de är mobbade eller inte. Det är exempelvis en riskplats där barn kan råka ut för sexuella övergrepp av idrottslärare, tränare eller andra elever. Och det är en plats där mobbningen får chans att härja fritt eftersom barnen ofta är ensamma utan vuxnas sällskap. Barn kan bli utelåsta från omklädningsrummet och på så viss missa lektionen, kläder stjäls eller blöts ner, värdesaker stjäls, barnen kommenterar varandras kroppar och utseenden i negativa ordalag. Vissa barn vågar inte duscha, vilket i sin tur kan leda till ännu mer mobbning. I min skola fanns det en flicka som kallades "svett-Lisa". Långt senare fick jag reda på att Lisa inte vågade duscha eftersom hennes föräldrar misshandlade henne och hon var full av blåmärken.... För det andra, ifrågasätter jag hur mycket själva idrottslektionen verkligen tränar barnen när det föreligger en mobbningssituation. På min skola ställde läraren upp två fotbollsmål, kastade ut en boll och sa "spela". Klassens killar som alla gick på fotboll spelade mot varandra, vi andra stod och tittade på. Ingen förklarade någonsin reglerna i fotboll. Och sedan; detta väljande. Hur kan detta system någonsin ha uppkommit? Det var alltid samma personer som tilläts välja lagen. Först valdes alla sportkillar, sedan klassens en eller två tjejer som var bra på sport, sedan de snyggaste tjejerna, sedan de som var halvbra (någonstans här valdes jag tror jag) och sedan ...resten  Resten var alltid samma personer som stod där, som alltid blev valda sist. Det var av en "slump" också de mobbade och/eller överviktiga barn. Hur kunde lärarna låta detta pågå? Nej, jag är av åsikten att idrott bör läggas ner.

Ha rastvakter och se över hur skolgården är byggd. De flesta (alla?) skolor har rastvakter, alltså lärare som håller koll på barnen när de har rast. Det är bra. Men många skolor behöver se över hur själva skolgården är byggd och planerad. Det finns skolgårdar som mynnar ut i skog och där barnen får leka ensamma långt upp i skogen. Rastvakterna står däremot nere på skolgården, nära dörrarna. Vem vet vad som händer i skogen? Hur kan man ha en skolgård utan utpekade gränser? Att leka i skogen är ju förstås jätteroligt för barn, men inte om de blir mobbade. Då kan det tvärtom vara livsfarligt.

Avskaffa grupparbeten eller styr vilka som grupparbetar. Något som är förfärligt för någon som är mobbad är att höra "dela in er själva i grupper" eller "para ihop er två och två". Detta bör läraren alltid göra. Sedan kan man ifrågasätta om grupparbeten är nödvändiga över huvud taget. Men det viktigaste är att inte sätta ett barn i situationen att det kan hamna utanför och få ångest över att hitta en grupp.

Sätt inte tilltro till olika projekt och temaveckor. När jag gick i skolan var det vanligt med olika slags temaveckor. Vänskapsveckan, kärleksveckan, hobbyveckan, framtidsveckan och allt vad det hette. Skolarbetet avbröts och man skulle göra olika samarbetsövningar, sitta i en ring och diskutera olika ämnen eller lyssna på en inhyrd föreläsare som pratade om något svårt den varit med om för 20 år sen. Jag vet inte exakt vad som var syftet med dessa veckor var, men ingen tyckte att det var roligt och ingen lärde sig något vettigt. Att lyssna på en okänd vuxen som kom ut levandes på andra sidan hjälper inte en 14-åring som försöker överleva just den dagen speciellt mycket, och inte fick man några fler kompisar under kompisveckan heller. Enligt mig är sådana här, visserligen välmenta, försök tids- och resursslösande. Det är viktigare att jobba med det som pågår dagligen. Det skapar en illusion hos skolpersonalen när de tror att de gjort något bra genom att sätta ihop en kompisvecka.

Vad skolan inte kan göra

Ja, skolan kan göra saker för att förbättra stämningen på skolan och hjälpa elever som har det svårt. Jag förstår bitterheten hos de som upplevt att lärarna inte brydde sig, men jag förstår likväl de lärare som bryr sig - men som inte vet vad eller hur de ska göra. Idag förväntas skolan lösa väldigt många problem och beskylls för barns mobbning, barns brott och att barns eventuella dåliga hemförhållanden inte utreds i tid. Detta samtidigt som skolans resurser blir allt knappare och många lärare upplever att de redan går på knäna under arbetsveckorna. Enligt mig är mobbning ett samhällsproblem, och inte i grunden ett skolproblem. Många av de saker som händer bland barn är ju en direkt avspegling av vad som händer i resten av samhället. Hur kan man tro att inget av alla barn som utsätts av våld och övergrepp från vuxenvärlden kommer att ta ut det på sina skolkamrater? Hur kan man tro att ett barn vara föräldrar ex öppet avskyr invandrare inte kommer påverkas av det? Hur kan man tro att skolgården är en fredad zon från samhällets sexism? Hur kan man tro att inte barn ska vara våldsamma när vuxna är det hela tiden? Jag menar varken att avsäga skolan eller mobbarna själva ansvaret för deras handlingar, men skolan existerar inte i ett vakuum. Den är en del av allt som sker i resten av samhället. I stället för peka ut alla fel som skolor gör, kan man börja arbeta med samhällets strukturer.

---

Några viktiga inlägg från granskningen

Jan Björklund: Mobbning är vuxenvärldens ansvar
Se offrens egna berättelser
Skolor köper kritiserade program mot mobbning
"Mobbarna måste flyttas"
Kommunen anlitade advokater för miljoner för att slippa ersätta Pontus

fredag 4 oktober 2013

När ingen ser



(trailer)

'När ingen ser' är en film regisserad av Ulla Lemberg och David Herdies. Den handlar om den handel med barns kroppar som pågår dag ut och dag in överallt på jorden.  En rumänsk flicka blev trafikerad av sin mammas kusin till Italien, där hon blev inlåst på ett rum och våldtagen av okända män. Efter att ha träffat på en rumänsk man, som påstod sig vara hennes bror och på så sätt fick loss henne från vakterna, trodde hon att hon blivit fri men istället väntade mer misshandel och våldtäkter, av den rumänska mannen och andra personer. Hon blev bland annat släpad bakom en bil. "Jag tror de gjorde det för skojs skull" säger hon. En svensk man berättar om sin barndom, då han utsattes av övergrepp av en man under ett års tid. Pedofilen bearbetade honom genom att först bli vän med hans äldre bror, kyöpa saker till dem och verka snäll. I Sydsudan försöker en kvinna som arbetar för organisationen CCC rädda barn som lever på en bordell. Ingen har någonstans att bo, så de söker sig till bordellen för "skydd". Överallt är barn, utan några föräldrar. I Kambodja försöker APLE få slut på pedofilvåldtäkter. En man åker runt på en vespa och försöker varna barn i riskzonen, barn som lever på gatan i fattigdom. Han frågar dem saker som om ifall turister brukar prata med dem, om de får pengar, om något hänt dem. Några barn sitter på gatan och han ger de ett nummer dit de kan ringa dygnet runt om de eller något annat barn råkar illa ut. Och i en nätkonversation som polisen beslagtagit sitter pedofiler och hetsar varandra att begå fler övergrepp. 

 Det är en rå verklighet och filmen känns som ett slag i magen. Men vi får inte blunda, vi måste se. Se och sedan agera. 




måndag 30 september 2013

Månadens kvinnliga förebild: Temple Grandin


















Vem är hon?
Temple Grandin föddes 29 augusti 1947 i Boston. När hon var 4 år diagnostiserades hon med autism. Efter en svår tid i grundskolan (high school) började hon studera psykologi vid Franklin Pierce College för att sedan ta ut en masterexamen i djurvetenskap från Arizona State University. Till sist blev hon doktor vid University of Illinois at Urbana-Champaign. Hon skrev en uppmärksammad avhandling, "Animals are not things", som handlar om hur människor äger djur. Hon förespråkar och debatter autism- och djurrätt. Hon har bland annat uttalat sig om att hon inte anser att man ska försöka hitta ett botemedel för autism utan hon förespråkar neurologisk mångfald.

Varför är hon en förebild? 
Därför att hon är en inspirerande person! Hon står för vem hon är och försöker inte gömma sig, trots att hon tidigt i livet mötte motstånd precis som alla människor som är annorlunda får göra. Jag tror att det är viktigt att människor med diagnoser vågar prata om dem. Inte för att de nödvändigt måste stämplas utifrån dem, utan snarare för att visa att man faktiskt kan leva ett liv som "annorlunda" och får ta sin plats i samhället! Hennes idéer är intelligenta och hon har ett stort patos för djur.

Citat
People are always looking for the single magic bullet that will totally change everything. There is no single magic bullet.

You have got to keep autistic children engaged with the world. You cannot let them tune out.

Autism is part of who I am.

Who do you think made the first stone spears? The Asperger guy. If you were to get rid of all the autism genetics, there would be no more Silicon Valley.
I obtain great satisfaction out of using my intellect.

Film
En film om Temple Grandins liv, med Claire Danes i huvudrollen. Trailer:





"Different, not less" - underbart citat!

Ted Talks - the world needs different kinds of minds to work together




fredag 6 september 2013

Kunglig babylycka och andras

Madeleine är alltså gravid. Jag får samma känsla som jag fick precis när Victorias graviditet offentliggjordes eller när dessa två systrar gifte sig eller när jag hör om alla andra av familjen Bernadottes förehavanden. Det vill säga, känslan av "So what?" samt irritation över att nu ska vi alla bry oss, nu ska alla dela deras lycka.

Jag kan inte dela den lyckan. Jag kan inte göra skillnad på mammor och mammor, barn och barn. Monarkin delar in människors värde utifrån vilket efternamn man har och vilken klass man tillhör. Kungahuset, adeln, prästerskapet, borgarna och bönderna - var alla olika mycket värda och det är i det sammanhanget man måste se även dagens monarki. Ingenstans blir klasskillnader och ojämlikhet lika tydliga som när det kommer till mammor och barn. För även om män förstås också kan ha olika förutsättningar, är det kvinnor och deras barn som får betala det högsta priset för fattigdom. Det är alltid deras vård som kommer att nedprioriteras när pengarna inte räcker till och det är de som kommer utnyttjas för att de fattiga männen ska överleva. Det är alltid de mer eller mindre fattiga kvinnorna som får föda sina barn i skam och rädsla och oro över ekonomin. Alla mammor älskar sina barn, men kan alla mammor känna samma babylycka?

Bernadöttrarnas barn har hela livet utstakat framför sig. De är viktiga barn, födda av viktiga mammor. De viktiga barnens födelse följs med spänning och glädje av svenska folket. De får sagostigar, ullplädar, guldhalsband, böcker, en stor handmålad dalahäst och massor av annat i doppresent av människor de inte ens känner.  Det kommer gå bra för dem i skolan och de kommer läsa vidare på högskolan om de vill. Det kommer vara en självklarhet för dessa barn att äta god mat, att bo stort och vackert, att ha leksaker och en garderob fylld med kläder för alla årstider. De kommer kunna ha husdjur och fritidsaktiviteter. Deras mammor är de som i mansvärlden har bedömts och upphöjt till värdefulla, viktiga kvinnor.

De oviktiga barnen, vilka är de då? Ja det är bland annat alla barn som inte ens har något hem. Som får sova ute, i ett hemgjort plåtskjul eller i en portuppgång. Det är fostren som aldrig får födas och flickorna som dumpas på soptippen eller utanför ett överfullt barnhem på grund av att de har fel kön. Barn som aldrig fått gå i skolan eller som visserligen går i skolan, men får stå ut med buller, trånga, fula lokaler, billig skolmat och slitna böcker. Barn som drömmer om en egen häst men vet att det aldrig kommer bli verklighet. Barn som drömmer om ett par hela vinterskor. Det är också de barnen som om de har tur kan få fotograferas med en livs levande Kronprinsessa som vill visa att hon bryr sig. Gemensamt för dessa barn, vare sig de är födda i Sverige eller något annat land, är enligt mig att de är födda av oviktiga kvinnor. Dessa mammor som går på soc eller jobbar underbetalt "för att hon valde ett sånt jobb" här i Sverige, eller kanske tillhör Indiens lägsta kast, eller är en methmissbrukare i USA eller våldtas av män på en bordell i Colombia. Vem fan firar att de barnen föds? Får de en sagostig i doppresent? Vet de ens vad en sagostig är? Vilket slott ska de bo i?

Några iakttagelser: Att kungen inte ville att Victoria skulle bli tronarvinge. Att en man tog sig rätten att associera ett spädbarns namn med "nattklubbsdrottning" (för att markera att det är skillnad på kvinnor och kvinnor). Att Sofia Hellqvist inte anses ha i Kungahuset att göra på grund av att hon har visat sig avklädd. Att ingen någonsin bedömer eller pratar om kungens eller Carl-Philips utseenden. Att kungen ansåg sig ha rätt att vara otrogen och att Camilla Henemark framställs som en lögnaktig, fallen kvinna.

Nu varken pratar eller läser jag speciellt mycket om monarkin, men jag vet ungefär vilka argument rojalister brukar använda. Förutom det klassiska att de drar in pengar till Sverige genom att representera oss (hohoho) kan det heta att klasskillnader och olikhet skulle funnits ändå. Det är ju förvisso sant, det är ju inte så att om vi avskaffade monarkin skulle hela världen  plötsligt få det jättebra. Självklart inte. Det jag reagerar mot är främst människosynen jag anser att monarkin representerar. Just det jag skrivit, att man accepterar att olika människor automatiskt är mer värda än andra på grund av en påhittad titel. Vilket betyder att andra blir värda mindre. Kungahusets makt, pengar och värde består också vad de än gör. Även om de skulle slösa massa pengar blir de ändå aldrig ruinerade. Även om de gör massa moraliskt tvivelaktiga saker eller till och med brott ursäktas de ändå. De får vända blad.

Ett annat argument är att man bara är avundsjuk om man kritiserar kungahuset. Detta är ett löjligt icke-argument. Självklart vill väl alla vara rika? Ja, jag vill också bo i ett slott eller i New York, hellre än där jag bor nu. Ja, jag skulle också vilja kunna ha min ekonomiska framtid säkrad och veta att om jag blir sjuk slipper jag tampas med F-kassan eller socialen. Jag skulle också vilja att någon betalade för mitt bröllop eller gav mina framtida barn en massa fina presenter. Men alltså, vad spelar det för roll? Monarkin blir väl inte mer eller mindre fel beroende av vad man eventuellt vill ha?

För mig kommer de barn och mammor som tidningarna inte skriver om alltid vara viktigare och mer värda att kämpa för än de barn och mammor som redan har allt.

lördag 31 augusti 2013

Månadens kvinnliga förebild: Astrid Lindgren


















Vem var hon?

Dum fråga, förstås. Alla vet ju vem Astrid Lindgren är; nämligen världens bästa barnboksförfattare! Hon har förgyllt så många barns liv världen över med sina böcker och filmatiseringarna av dem. Bara hennes liv är som en saga i sig självt. När hon föddes 1907 i Vimmerby, Småland visste ingen att hon skulle komma att bli en så älskad och hyllad författare. Hon började sin karriär genom att berätta om Pippi Långstrump för sin dotter som låg sjuk, skrev ned historierna och vann till slut en barnbokstävling som hölls av Rabén & Sjögren. The rest is history...

Hon har lämnat ett stort avtryck i världen, men allra mest i Sverige, med platser som Astrid Lindgrens världs och Astrid Lindgrens barnsjukhus exempelvis. Nästa år tar hon också plats på 20-kronorssedeln.

Varför är hon en förebild? 

Genom att skapa Pippi Långstrump förändrade Astrid barnlitteraturen. Pippi är stark, rolig, modig, busig, kaxig och en ledare - allt det som flickor inte ska vara, speciellt inte på 40-talet. Det märks i alla Astrids böcker att hon verkligen bryr sig om att se saker ur barns synvinkel, vilket också sägs vara just det som gjorde hennes böcker så kända. Hon glömde aldrig hur det var att vara ett barn.

Hon engagerade sig också för djurens rättigheter. I flera år förde hon en debatt i Expressen om djurrätt och skrev boken "Min ko vill ha roligt".

Jag tycker att allt hon gör verkar ha genomsyrats av kärlek och värme. Världen behövde Astrid Lindgren, helt enkelt!

Citat

"En barndom utan böcker, det vore ingen barndom. Det vore att vara utestängd från det förtrollade landet, där man kan hämta den sällsammaste av all glädje."

"Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv."




fredag 16 augusti 2013

Månadens kvinnliga förebild (juli): Lydia Cacho


















Vem är hon? 
Lydia Cacho är en mexikansk journalist, feminist och aktivist. Hon fokuserar främst på frågor som rör kvinnors mänskliga rättigheter och fysiskt/sexuellt våld mot kvinnor. Några verk hon skrivit är: Maktens slavar, Jag låter mig inte skrämmas och Los demonios del edén (Edens demoner). Hon har mottagit flera priser för sitt arbete, några av dem är: Amnesty Internationals pris Ginetta Sagan Award for Women and Children's Rights, The International Women's Media Foundation Courage in Journalism Award och Wallenberg Medal.

Självklart har hennes arbete att avslöja pedofiler och traffikerare försökts stoppa av män. De har försökt tysta henne på de mest brutala sett. Hon har blivit våldtagen, kidnappat, hotad, misshandlad och fått däcken på hennes bil lossnade villket resulterade i en olycka. Även den mexikanska polisen har varit inblandade i attackerna mot henne. Detta har dock inte stoppat henne.

Varför är hon en förebild?
För att hon vågar sprida viktig information som tydlig är så farlig för vissa att de anser att hon borde dö för det hon skriver. Att våga fortsätta trots att man redan har råkat ut för dessa händelser och med risk för sitt liv är något stort. Det hot och våld som människor som belyser våld mot kvinnor och barn får utstå bevisar hur farligt mörkermännen tycker information är.

Relaterat: 

Intervju
http://www.youtube.com/watch?v=vbY0VW7gtBc

Efterlysning




















På grund av oplanerad ingen tillgång till dator under sommaren har jag inte kunnat skriva så många inlägg, och därför blev jag tyvärr återigen försenad med ett Månadens kvinnliga förebild-inlägg. Men nu kommer jag kunna skriva lite mer, så stay tuned. Hoppas alla där ute har det bra! =) 

lördag 27 juli 2013

Om att nedvärdera det feminina

Antifeminister påstår ofta att det finns givna, naturliga rollar för flickor och pojkar samt kvinnor och män. Endast antifeministerna vet hur dessa roller spelas rätt. De feminister (eftersom det oftast är de) som protesterar mot att det skulle förhålla sig så får höra att de nedvärderar det feminina, flickors och kvinnors naturliga roll. Enligt antifeministerna måste feministerna läras att acceptera det som är deras öde då allt bara handlar om att män och kvinnor ska komplettera varandra.

Antifeministerna tar sig alltså rätten att berätta för andra hur de ska leva och förväntar sig att man ska acceptera det! Vad skulle de tycka om folk om någon kom fram till dem och sa "På grund av ditt kön och ålder bör du jobba med det här och klä dig så här"? De skulle självklart skratta åt det, och precis det ska vi göra åt deras tyckande!

Vilka det är som nedvärderar kvinnor är inte speciellt svårt att se. Det är män som inte vill associeras med de färger de utsett till tjejfärger, inte bära kläder som anses vara kvinnoplagg, inte vill ha samma hobbys som kvinnor och inte jobba i kvinnodominerade yrken. Kvinnors "naturligt feminina" personegenskaper (känslostyrda, svaga och vad för strunt det nu brukar stå i böcker som "Män är från Mars och kvinnor från Venus") är alltid motsatsen till de som män anser är deras positiva egenskaper (logiska, starka osv). Till sist avslöjar också språket att det feminina är något negativt: "Lipa inte som en käring", fitta, hora, tjejslag, lattemorsor osv.

Att feministerna skulle vara de som nedvärderar kvinnor och det feminina är ju helt bisarrt! Förutom lite hälsosam självkritik som alla borde inneha finns det ju ingen som vill hata sin/sin grupps vanor, levnadssätt, sätt att vara, intressen osv. Bara andras hat kan få en att hata och nedvärdera sig själv eller sin grupp.

När feminister protesterar mot den tilldelade "naturliga" kvinnorollen beror det förstås på att den i mångt och mycket inte stämmer. Alla vet helt enkelt vad som är rätt och naturligt för en själv. Man vill heller inte begränsas i sin roll eller få nackdelar på grund av den. För det är ju ofta så dessa sk olikheter mellan olika grupper används. Att påstå och förstärka olikheter mellan grupper är grunden för att kunna behandla grupper olika. "För kvinnor är barnen viktigare och de är inte lika karriärsinriktade". "Kvinnor är omhändertagande och tycker om att pyssla i hemmet". "Kvinnor tycker om att baka" Genom att tilldela andra "naturliga" egenskaper ställer man såklart också krav på att andra ska leva upp till dem!

För att ta det här med tjejspel som mitt senaste inlägg handlade om, som exempel. Ja, jag tycker mycket illa om dem. Enligt antifeministerna borde jag då inse att tjejspelen är precis lika bra som alla andra spel, men att de är lite annorlunda - för tjejer. Men detta är ju inte sant! Det är ju någon annans (högst troligtvis en vuxen mans) bild av vilka spel flickor ska spela. Säkert skulle många flickor hålla med, eftersom de är hjärntvättade till att tro att de ska gilla smink, kläder, shopping, kändisskap, dejta osv, men det betyder såklart inte att det är någon naturlig flickroll. Dessutom var spelen inte alls lika bra som andra spel eftersom de, som jag skrev, var alldeles för simpla och dumma. Alltså: spelen är inte okej dels för att försöker tala om vart flickor ska rikta sina intressen dels för att flickor inte är dumma.

Nej, att protestera mot en roll som andra vill pracka på en är sunt och har inget med självhat att göra! Ingen bör låta sig luras av "vi är olika, men bör acceptera det"-retoriken eftersom hela den modellen går ut på att kvinnan ska framställas i dåliga dager samt dra det kortaste strået.

Bara jag vet vad som är bäst för mig och hur jag bör leva mitt liv.

torsdag 25 juli 2013

Tjejspel = fördummande och indoktrinering

En gång spelade jag ett jätteroligt och klurigt spel på internet, men jag kan inte komma ihåg vare sig vad det hette eller var jag spelade det! Därför tänkte jag kolla genom några spelsidor för att se om jag kunde hitta det igen. Än så länge har jag inte gjort det, utan upptäckte istället att det verkar finnas väldigt många spel som riktar sig till tjejer. 

Tjejspelen handlar om dessa saker:
- Att sminka en tjejs ansikte
- Att klä på en tjej olika kläder (som en virtuell klippdocka)
- Att städa ett rum så snabbt som möjligt
- Att shoppa kläder
- Att styla upp sig så att man kan få en filmroll
- Att skära upp grönsaker och frukter så jämnt som möjligt
- Att dekorera en tårta
- Att ta hand om djur
- Att sitta barnvakt
- Att gå på dejt och hångla

Dessa spel som någon vuxen suttit och kategoriserat som 'tjejspel' är inget annat än indoktrinering. De vill lära flickor hur de ska vara och leva för resten av sitt liv. Allt är samma gamla skåpmat som flickor och kvinnor alltid matas med. Vi ska från tidig ålder lära oss att fokusera på vår kropp och utseende, dekorera oss själva och vår omgivning,städa, ta hand om andra människor och djur samt såklart - hitta en kille/man! Jag bestämde mig för att testa att spela lite och förutom indoktrineringsdelen slogs jag av hur fruktansvärt dåliga spelen var. Allt var jättesimpelt och inget krävde någon som helst fantasi, tankeverksamhet eller skicklighet. Det är ingen ursäkt att spelen riktar sig till barn, eftersom alla andra kategorier (ex Äventyr, Hjärngympa och Skicklighet) antagligen spelas av pojkar och vuxna och där måste man mer eller mindre göra något för att klara spelen. I tjejspelen fanns stora pilar som pekade på vilket som var nästa steg i sminkningsprocessen eller vilken ingrediens som skulle på tårtan här näst. Dessutom var flera av spelen buggiga och helt plötsligt gick det inte att komma vidare fast man klickade där pilen visade att man skulle klicka. 

Några beskrivningar av spel:

I det här spelet är det meningen att alla män blir kära i dig. Detta gör du genom att skjuta på dem med dina Lazer-ögon. När du tillsammans med en annan kvinna försöker förföra någon måste du snabbt klicka för att vinna hans hjärta först!

Flörta med så många killar som möjligt, men se upp för de avundsjuka tjejerna!

Bli en topmodell i det här Shopaholics models spelet! Se till att du spenderar dina pengar på rätt sätt och välj de rätta kläderna för att ge din karriär det rätta uppsvinget!

Städa alla rum. Lägg föremålen på rätt ställen och se till att allt är rent. 

Du är en modedesigner och du måste se till att dina modeller är de bästa och vackraste. 

Skjöt hushållsarbetet samtidigt som du letar efter de fyra barnen. 

Försök att  få reda på telefonnumret till din superhjälte. Han ska rädda dig!

Har du de rätta massagehänderna? Gör precis vad kunden frågan så att den inte går iväg. 

Ge Britney Spears en komplett makeover. 

Se till att pojken inte går. Kyss honom tillräckligt länge så att han vill stanna hos dig. 

Och så där fortsätter det... Jag känner mig nu irriterad att jag slösat mitt tid på att försöka spela några av dessa iq-befriade spel, och ännu mer irriterad över att små tjejer tillåts sitta och spela. Jag skulle gå så långt som att säga att dessa spel är rent skadliga för flickor då de enbart innehåller förkastliga budskap. 

Nej, mina barn ska lära sig att vinna i schack och Monopol. 


Så här ser det ut när en flicka tänker! 








söndag 21 juli 2013

Sommaren är kort...

När jag var liten brukade min mamma på midsommar alltid retsamt säga att "nu är det höst igen då" för att poängtera att vi var på väg mot mörkare tider. Jag blev alltid lika frustrerad eftersom det kändes som att sommaren höll på att ta slut innan den ens hade börjat. Till viss del känner jag så fortfarande - delvis för att jag alltid lyckas pricka in regn på min semester - men jag har också lärt mig att uppskatta det lilla och att ta tillvara på den tid jag har. Den här sommaren har jag gått mycket i skogen och hittat (och såklart ätit) vilda hallon, blåbär och smultron. Det kallar jag lyx! Jag älskar naturen på sommaren; skogar, ängar, sjöar, hav och stränder. Och ljudet av fiskmåsar. :) 





söndag 30 juni 2013

Månadens kvinnliga förebild: Eva Andén



















Vem var hon?
Eva Andén föddes 1886 i Uppsala. Mellan 1906 och 1912 studerade hon juridik vid Uppsala universitet (där hon fick mycket stöd av Elsa Eschelsson, som ju var Sveriges första kvinnliga professor i juridik!) och efter sin examen började hon föreläsa då kvinnor inte fick arbeta som jurister. Hon fick sedan jobb som tingsnotarie i Falun, och tack vare sina fina betyg fick hon en praktikplats på advokatbyrån Morssing & Nycander. Männen tyckte att det var väldigt viktigt att påpeka att Andén var en 'fröken' eftersom kvinnor inte fick tillåtelse att föra sin egen talan i rätten. Till slut fick hon sin egen juristbyrå, Kvinnliga Juristbyrån i Stockholm. 1918 blev hon den första kvinnan att bli medlem i Sveriges advokatsamfund.

Eva var en feminist och arbetade med kvinnors och barns rättigheter, bland annat genom att stötta kvinnor i vårdnadsfrågor och skilsmässor. Några av hennes klienter var Astrid Lindgren och Selma Lagerlöf. Hon föreläste å LKPR:s (Landsföreningar för kvinnors politiska rösträtt) vägnar om kvinnofrågor samt gick med i Föreningen Frisinnade Kvinnor.

Varför var hon en förebild? 
Precis som Elsa Eschelsson, tillhör Eva Andén den grupp kvinnor som var föregångare för arbetande kvinnor och banade väg för kvinnors allt större rättigheter under 1900-talet. Det är  tydligt att de val de gjorde har påverkat väldigt mycket. Eschelsson stöttade Andén som sedan blev partner med Sveriges andra kvinnliga advokat, Mathilda Staël von Holstein. Andéns arbete hjälpte även direkt många kvinnor som fick juridisk hjälp av en kvinna.

fredag 7 juni 2013

Bilderberg

Medan massmedia debatterar nationaldagen, pratar prinsessbröllop och håller koll på fotbollsresultaten samlas världens elit i Bilderberggruppen som absolut inte handlar om att fatta beslut som påverkar hela världen bakom lyckta dörrar. Carl Bildt, Anders Borg, Stefan Löfven, Jacob Wallenberg och Börje Ekholm är årets svenskar på mötet. Skönt att veta att vi är i trygga händer.

Partiet de fria är på plats för att bevaka.


torsdag 6 juni 2013

Idag firar vi...

...nationaldagen! 

Här är några roliga filmer på Sveriges ståtligaste djur, älgen, som jag hittade på youtube!




Vad kan vara mer svenskt än en älg, liksom? 

fredag 31 maj 2013

Månadens kvinnliga förebild: Elsa Eschelsson






















Vem var hon? 
Elsa Eschelsson föddes 11 november 1861 i Norrköping och dog, 49 år gammal, 10 mars 1911 i Uppsala. Hon studerade juridik vid Uppsala Universitet och 1897 var hon den första svenska kvinnan att ta doktorsexamen samt bli docent (inom civilrätt). Utöver det skrev hon även artiklar och jobbade för kvinnors rätt till lika lön.

Många, men inte alla, manliga professorer motarbetade Elsa och speciellt en av dem, A O Winroth, uttryckte sitt missnöje mot Elsa. Bland annat överklagade han hur hon la upp sina kurser. Konflikterna tog hårt på Elsa och gjorde att hon isolerade sig från omvärden.

Varför är hon en förebild? 
Ännu idag är rättsväsendet dominerat av män vilket visar sig i domar mot kvinnor och barn. Troligtvis hade vi  legat mer efter om inte kvinnor som Elsa Eschelsson hade följt sina drömmar och studerat det hon ville - trots männens protester. Elsa tillhör den gruppen av kvinnor som i slutet av 1800-talet/början av 1900-talet blev pionjärer för kvinnliga akademiker. Det de gjorde sopade banan för oss andra och idag är kvinnor överrepresenterade bland nyintagna på landets juristutbildningar. Tack Elsa!

Vidare läsning
Riksarkivet
Idun

torsdag 30 maj 2013

Månadens kvinnliga förebild (april): Buffy Summers


















Vem är hon?

"In every generation there is a chosen one. She alone will stand against the vampires, the demons and the forces of darkness. She is the slayer."

Buffy Summers är den fiktiva huvudpersonen i TV-serien Buffy the vampire slayer, spelad av Sarah Michelle Gellar, samt en föregående film med samma namn. Hon lever i den lilla staden Sunnydale och är på ytan en vanligt tjej, men är egentligen the slayer. Som slayer har hon extra krafter som möjliggör att bekämpa ondskan som finns i Sunnydale.

Varför är hon en förebild?
Det finns få (om några) kvinnliga karaktärer inom film och TV som är lika intressanta som Buffy. För det första eftersom såväl Buffy som karaktär och hela serien bygger på ett slags paradox och fördomar om vad en tjej kan vara och göra. Låt mig förklara! Joss Whedon som skapat serien tänkte sig en hjältinna som är motsatsen till Blond Tjej Som Går In I En Gränd Och Blir Uppäten Av Ett Monster. Han ville att en tjej skulle gå in i en gränd, bli attackerad och döda monstret. I ett avsnitt när denna kärnidé visas håller en tonårspojke på att bli attackerad av en vampyr. Buffy är på väg att rädda honom när både pojken och vampyren säger åt henne att springa därifrån (underförstått: det här bara något mellan män). Efter att Buffy dödat vampyren utspelas följande konversation:

Boy: How'd you do that?
Buffy: It's what I do.
Boy: But... you're just a girl ...
Buffy: That's what I keep saying.


...och Buffy går iväg. Namnet Buffy är valt för att ingen tror att en superhjältinna kan heta Buffy. Men Buffy är så mycket mer än någon X-man, Batman, Superman och vad alla dessa manliga superhjältar kallas - vilket blir tydligt om man ser hela serien. Ytterligare att lägga märke till angående namnet är att Buffys mellannamn är Anne. Jag vet inte, men kanske är det ingen slump att det finns en feministisk författare som heter Anne Summers? 
Buffy är visserligern slayern, men hon är främst en människa. En människa med massor av sidor och egenskaper. Några saker är extra tydliga med Buffy:

Hon är en ledare. Hon går från att som ungdom bli utvald till slayer att i seriens slut vara en ledare som tar kommandot över varje situation själv. En viktig vändpunkt i hennes ledarskap är när hon "avskedar" the council, som var de som valde ut henne och som ansvarar för slayern, för att bli en "frilansare." Hon försöker ta de rätta besluten och göra det som är bäst för alla. Det visar hon genom att göra sådant hon inte alltid vill och sådant hon är rädd för. Hon är till och med beredd att offra sitt liv för andra.

Hon är osjälvisk. Buffy vet att hon är den enda som kan stoppa ondskan, och därför måste hon göra det. Under seriens gång offrar hon mycket för att rädda världen, inte bara sin tid och engagemang utan även människor hon älskar. Hon offrar till och med sitt eget liv för att rädda sin syster. 

Hon ger aldrig upp. Buffy blir ständigt attackerad av vampyrer, demoner och monster. Hon till och med dör. Hon förlorar vänner och familjemedlemmar. Vad gör hon efter det? Kommer tillbaka och fortsätter kämpa! 

Citat
"I'm beyond tired. I'm beyond scared. I'm standing on the mouth of hell, and it's going to swallow me whole. And it'll choke on me. We're not ready? They're not ready. They think we're gonna wait for the end to come, like we always do. I'm done waiting. They want an apocalypse? Oh, we'll give 'em one. Anyone else who wants to run... do it now. Because we just became an army. We just declared war. From now on we won't just face our worst fears, we will seek them out. We will find them and cut out their hearts one by one until the First shows itself for what it really is. And I'll kill it myself. There's only one thing on this earth more powerful than evil. And that's us. Any questions?"

"The council is not welcome here. I have not time for orders. If I need someone to scream like a woman, I'll give you a call"

"I'm not just some crazy person. I'm the Slayer"

"Spike and I are getting married!" ;) 



torsdag 16 maj 2013

Våld mot kvinnor ursäktas genom att man kallar det sex

Tänk er tre tjejer på en fest. De partar och har roligt. Vid en rökpaus ute på balkongen kommer de på att de vill skära någon i ansiktet. Så de tar en vinflaska som är lite trasig och går in i lägenheten för att hitta ett lämpligt offer. I soffan sitter deras killkompis som har druckit lite väl mycket. En av tjejerna springer fram och trycker ner honom på soffan. Killkompisen blir helt helt chockad, men hinner inte riktigt reagera och kan inte  göra motstånd. En av de andra tjejerna håller i flaskan och den sista tar fram mobilen för att filma. "Nej!" säger killen och håller handen för ansikten då han förstår vad som är på väg att hända. Tjejen med flaskan puttar bort hans hand och gör några rispor i hans kind. Innan de släpper honom säger de att det kommer gå riktigt illa om han vågar anmäla det här. Sedan låter de honom gå. Killen ringer därefter en kompis och berättar vad som hänt. Dagen efter anmäler han dem till polisen.

I rätten berättar alla fyra ungefär samstämmiga historier om vad som hände på festen. Killens kompis intygar om att han ringde precis efter attacken och berättade vad som hade hänt. Frågan är nu, vad säger domstolen? 

a) Det är olagligt att skada någon med en flaska. De blir fällda. 

b) Det kan ses som omdömeslöst av tjejerna. Men att han höll för ansiktet beror bara på blyghet och tjejerna hade faktiskt inget uppsåt att skada honom. De blir friade. 

Var inte killen frivillig trots allt? Killar brukar väl gilla våld? Han borde inte druckit så mycket den där kvällen. Sa han nej tillräckligt tydligt? Hade han inte muckat gräl med någon av tjejerna tidigare, liksom antytt att han ville ha en redig fajt? Vad hade han för kläder på sig? Hur ska man kunna veta att någon inte vill bli skadad om den inte uttryckligen visar det? Varför slog han inte tillbaka? 

Jag raljerar nu, för att få fram min poäng. De allra flesta människor är av uppfattningen att våld är fel och att utövande av våld mot person är något brottsligt. Men när våldet riktas mot en kvinnas underliv blir plötsligt bedömningen mer svävande. För allt som har med en kvinnas underliv kan kallas sex och sex är ju inte kriminellt. Samma skador som på resten av kroppen ses som våld, kallas nu sex. Och domstolarna ursäktar gång på gång. Då krävs det en utredning om inte flickan eller kvinnan var med på misshandeln som förvandlats till sex. Man hittar på ursäkter till varför det skulle vara okej. 

Allt börjar bli tröttsamt... 

onsdag 8 maj 2013

Att välja väg

Ibland funderar jag, liksom många andra nog gör, hur livet skulle blivit om... Alltså om saker varit annorlunda, om ens föräldrar hade varit på ett annat sätt, om man valt ett annat gymnasium, om man hade råkat ut för en olycka, om man blivit sjuk eller inte blivit sjuk, om man varit snyggare, om man fötts med ett handikapp, om man råkat välja lotten med storvinsten på, om man bara hade... eller inte hade... Ja, ni fattar. Alla de här valen man gjort omedvetet och medvetet och allting som andra har valt åt en eller som bara hänt (Gud? ödet? slumpen?) som har blivit ens liv är lite skrämmande att tänka på. Kanske ska man inte fundera så mycket, men jag brukar göra det ibland.

Jag brukar ändå till slut komma fram till att jag är rätt nöjd med mig själv och mitt liv och då kanske det inte finns någon orsak att grubbla över hur det kunde ha blivit? Nej, troligtvis inte. 

Något som jag däremot inte riktigt kan släppa, det är att jag faktiskt har bestämt vad jag ska bli när jag blir "stor". Jag brukade ha så många saker jag ville och kunde tänka mig att bli, och när man är både barn och ungdom kan man drömma om allt möjligt för man behöver inte stressa över att tjäna pengar eller fatta några beslut. Man har råd att drömma om allt från att bli superkänd Hollywood-skådis till taxichaufför eller varför inte thoraxkirurg? Man behöver ändå inte fatta några beslut just då. Någon gång måste man i alla fall göra något slags val och även om man kan välja om blir det allt svårare ju äldre man blir. Och helt utan att jag ens vet hur det gick till har jag "blivit stor" och det känns som om en dörr stängts igen bakom mig. I verkligheten är det förstås inte så dramatiskt, men det känns som det. Tänk om jag valt fel? Tänk om jag var ämnad att göra något annat? Kanske är det bara bäst att aldrig kolla bakåt. 

Några bra filmer på temat är: 

Sliding door
The butterfly effect
Life before her eyes







lördag 4 maj 2013

Sol och vår

Just nu känns livet bättre än det gjort på länge. Jag är mindre stressad än jag brukar vara och bästa av allt; det är vår! Kanske är det larvigt, men jag påverkas verkligen av vädret. Och som det är nu är det helt perfekt. Runt 15 grader, svag vind och soligt. Gympaskor och vårjacka-väder. Vinterns mörker är långt borta, men det är inte heller för varmt som det kan bli på somrarna. April och maj är helt enkelt de bästa månaderna på hela året. 

Visst är sommaren också härlig, men det krävs att man kan bada och har tillgång till skugga. Het sommar i stan är ingen hit. Det värsta vädret är dock när det är kvavt. En gång var jag på semester i stor stad då det var som allra varmast och kvavast (är det ens ett ord?). Inget vatten så långt ögat kunde se och så fort man kom ut kändes det som att man skulle kvävas av värmen. 

Men nu är det maj och jag ska äta glass. :) Dessutom så uppdaterade jag inte Månadens kvinnliga förebild i april och därför blir det två sådana inlägg nu i maj. 




lördag 20 april 2013

What goes around comes around

Jag hade nyligen en diskussion med en religiös person som tror på karma och återfödelse. Denna person tror alltså att det man gör i detta liv spelar roll inför ett nästa liv, och att vissa saker som händer nu har en förklaring i saker man gjorde i sitt förra. Hen tror även att när man dör kommer man få se hela sitt liv i en "life review" där man får chans att se och utvärdera allt som hänt i sitt liv. Sedan kommer man få känna det man själv utsatt andra för. Själv vet jag inte vad jag tror på, men på något sätt känns tanken är intressant. 

Tänk om...

Barack Obama fick uppleva hur det känns att få benet avslitet av en bomb avfyrad av amerikanska soldater.

Kim Jong-Un fick uppleva hur det känns att sitta i ett fångläger och få äta 2 dl ris om dagen medan man väntar på döden. 

Mannen som köper ett fattigt barn plötsligt fick känna den rädsla och smärta det våldtagna barnet får känna. 

Den som tar sig friheten att tafsa på andra får känna hur det känns att inte kunna freda sin kropp från andra som tycker att de har rätt till den. 

Människor som är otrogna själva blir bedragna

osv. 

Hur skulle världen se ut då? Skulle vi börja behandla varandra bättre? 


måndag 15 april 2013

Bomber i Boston

Så har det smällt två bomber i Boston, i samband med Boston Marathon. Låt mig gissa... Någon ny "terrorattack" alternativt "ensam vapengalning". Säkerligen bara ännu en ursäkt för att införa någon ny integritetskränkande åtgjärd makten kommit på.

fredag 5 april 2013

Djurpoliserna

Såg att det kom upp någon ruta om att inloggning krävs till bloggen djurpoliserna, som jag hade på min länklista, när man gick in på min blogg. Jag har ingen aning om varför. Vill bara klargöra att jag inte har någonting med den bloggen att göra, utan bara läst den, om det nu skulle leda till något missförstånd.

Nu tänker jag lite extra på våra vänner djuren.





lördag 23 mars 2013

Sex och våld i musiken

Vilken musiksmak man än har är det svårt att undkomma den amerikanska musikindustrin och de amerikanska mainstream-artisterna. Deras musik spelas på radion och i TV, i affärer när du går och handlar, på caféer och restauranger och alla platser du rör dig på. Deras ansikten syns i reklam och media skriver reportage om dem. De är "överallt", vilket såklart beror på att de är de amerikanska producenterna/skivbolagsägarna som sitter på alla pengarna, att USA redan dominerar hela värden och folk är vana med de amerikanska kulturen.

Att det är så här är förstås inget nytt, inte heller att musikindustrin ställer väldigt höga krav på artisters  utseenden och är väldigt sexualiserad och våldsinspirerad. Jag har även skrivit om det förut. Dock tycker jag se mig att både texter och videor blir allt grövre och sexualiserade, ju längre tiden går. Det som inte vore tänkbart förut, är idag helt normalt. Jag kan dra en parallell till när jag själv var lite yngre. År 2001 när Christina Aguilera mfl gjorde sin cover på 'Lady Marmalade' var det många i min ålder som upprördes över detta. Christina Aguilera "låtsades att hon var en hora" och nu gick det inte längre att lyssna på henne. Under samma år gjorde även Britney Spears sin 'I'm a slave 4 U' och även den chockade många barn/ungdomar. Jag påstår inte att det inte hade gjorts några sexiga musikvideor innan det. Det hade det förstås. Däremot vill jag bara peka på att unga människor reagerade på dessa videor och inte såg dem som normala eller vanliga. Om vi går ännu längre tillbaka i tiden, till 1992 när Madonna släppte 'Erotica' var reaktionerna ännu starkare. Hennes videor förbjöds att visas och musiken att spelas på vissa radiokanaler. Till och med påven bannade henne från Vatikanen!

Idag är i princip all musik som matas ut på samma nivå som den vi chockades över igår och i förrgår. Nästan alla populära kvinnliga artister idag är avklädda i sina musikvideor och sina uppträdanden samt sjunger om sex. Nästan alla manliga artister låter lättklädda kvinnor sälja deras musik och sjunger kvinnoförnedrande texter. I bästa fall är kvinnor i musikvideor bara lättklädda och extremt stylade, i värsta fall... ja, jag kommer visa några exempel nedan. Påven skulle få mycket att göra om han ägnade sig åt att banna alla sexiga musikvideor som visas nuförtiden.

"Men lyssna och titta inte då!" säger de hjärntvättade som vägrar se problemet. Det är inte så enkelt att man bara kan sluta lyssna. För det första för att mainstream-musik ofta är bra. Jag gillar flera artister vars budskap jag starkt ställer mig emot. De populäraste artisterna är inte bara populära för att de har rika skivbolag i ryggen som har råd att pumpa ut reklam över hela världen, utan snarare för att dessa rika skivbolag har råd att betala bäst till de som är bäst på musik/dans/sång. Det blir alltså svårt att bra hitta alternativ om man tycker om pop, hip-hop eller r'n'b. Det är de bakom artisterna som vill att det ska vara så här.

För det andra är inte problemet att de som ifrågasätter lyssnar på musiken, utan att de som inte ifrågasätter gör det. Emma, 10, som sitter hemma och tittar på en musikvideo där kvinnor behandlas som sexobjekt har inget filter som kan behandla eller stöta ifrån budskapet. Efter att ha sett alla sina idoler agera på samma sett kommer hon ganska snabbt att hjärntvättas till att tro att det är normalt. För att sedan växa upp till att bli en vuxen som irriterat hävdar att hon minsann inte blir påverkad av massmedia. "Men lyssna och titta inte då!" kommer Emma, 30, säga till de som då ifrågasätter.

Musiken påverkar oss. Budskapet är kvinnoförnedrande och våldsbejakande. Genom musik och annan kultur lär vi oss hur vi ska se på kvinnor respektive män. Vi matas gång på gång med att kvinnor ska vara avklädda objekt som finns till för mäns blick och sexuella behov. Genom att likrikta alla artister blir också ett sekundärt budskap att om du någonsin skulle vilja bli känd inom musikbranschen måste du vara vacker och dessutom ställa upp på att vara extremt sexig (eller som man, sexistisk).

Vilka är de artisterna jag utgår från? Vilka är störst just nu? Några kvinnliga: Rihanna, Beyonce, Britney Spears, Christina Aguilera, Jennifer Lopez, Lana Del Rey, Lady Gaga och Nicki Minaj. Några manliga: Jay-Z, Lil Wayne, Kanye West, Eminem, Justin Bieber, Chris Brown, Drake, Justin Timberlake och A$AP Rocky. Jag gör inte anspråk på att tala om vilken musik som är mest inne för tillfället, men dessa är några namn som jag vet ligger bra till på ex Billboard-listan. Låt oss då ta några exempel på texter från dessa artisters texter och musikvideor:

Texter

Murder, murder in black convertibles
I kill a block, I murder the avenues
Rape and pillage your village, women and children
Jay-Z i Monster - Kanye West, Jay-Z, Rick Ross, Nicki Minaj

                                                        I'm your go-go dancer

Midnight answer
Jukebox sweetheart
Queen of the night
Vegas, baby
If you pay me
Anything you like, anything you like
Lana Del Rey - Go Go Dancer


And these hoes love me like Satan...
F-ck with me and get bodied

And all she eat is dick
She on a strict diet
That's my baby
With no makeup she a ten
And she the best with head
Even better than Corinne

 Lil Wayne - Love Me (Lil Wayne och Drake)


Stillbilder från musikvideor 

Kanye West, Jay-Z, Rick Ross, Nicki Minaj - Monster

  När den här videon kom ut blev den uppmärksammad och ifrågasatt för det mycket grova våldsinnehållet. Men vad hände efter det? Ingenting och idag ligger videon ute på youtube utan någon varningsflagg för grovt innehåll eller krav på inloggning för att se videon. Dessa artister har inte heller blivit nämnvärt drabbade eller bojkottade (snarare tvärtom!). Det är alltså helt okej att skapa en musikvideo där kvinnor hänger i snaror i taket, där man poserar med avhuggna kvinnohuvuden, där en strypning simuleras och man anspelar på nekrofili. 

Lil Wayne och Drake - Love Me
Lil Wayne och Drake vill att kvinnor ska älska dem. Detta ska kvinnorna visa genom att tillfredställa dem sexuellt och kärleken till kvinnor visar de själva genom att spärra in de i burar i en industrilokal. Eller så är det djävulen kvinnorna ska älska eftersom Lil Wayne porträtterar sig som honom och låter kvinnorna bada i blod? 



Rihanna - S&M

Ja, låten handlar alltså om hur hett S&M är. 
I videon flashar massa textremsor förbi bakom Rihanna, bland annat "Princess of Illuminati". Tolkar det som att Rihanna och Lady Gaga är systrar? 


Christina Aguilera - Not myself tonight

Ytterligare en musikvideo som angränsar till pornografi. Är Christina en människa eller en katt? Dessutom har det blivit vanligt med uppenbar produktplacering, och här får vi se några flaskor på Aguileras parfym. "Somebody call the doctor, 'cause I lost my mind" sjunger hon. Okej, jag ringer nu. 


Neon Hitch - F U Betta 

Ett exempel på hur ett skivbolag skapat en låt, tänkt ut ett koncept och utnyttjat en ung tjej som bara vill bli känd. Om man vill bli känd måste man ställa upp på att åla sig på golvet och bada i lera. 


Jennifer Lopez - Dance again

När "äldre" artister ska göra comeback eller bara vill hålla sig kvar på marknaden tvingas de att klä av sig. Det räcker inte med en bra danslåt, utan man måste låta män ta på en och ligga i en snakepit för det. 


Lady Gaga - Alejandro

Lady Gaga har blivit hyllad för sin alternativa stil och att hon står upp för homosexuellas rättigheter. Tyvärr är hon, precis som alla andra kvinnliga artister, tvungen att sälja ut sin kropp. 

Lana Del Rey - Ride

Lana Del Rey kör en annan stil. Hon är visserligen lättklädd men hennes videor är inte lika explicita som många andras. Däremot är hennes budskap väldigt antifeministiskt. Varje låt handlar om hur mycket hon älskar att uppoffra för män och mäns kärlek. I videon och genom texten till 'Ride' får vi förstå att Lana är en hemlös prostituerad. Dock mår hon inte dåligt utav detta, utan åren hon spenderade med äldre män är de lyckligaste i hennes liv och att hon är fri. Hon viftar även med en pistol mot andra och sitt eget huvud när hon festar, som om detta var något helt normalt. 


------

Om någon tycker att det är onödigt av mig att lägga ut dessa bilder - tänk på hur barn som matas med dessa bilder mår och hur det påverkar dem. Detta är vad barn och ungdomar ser. Detta är personerna barn och ungdomar ser upp till. Allt detta anses som normalt och "underhållning". Alla dessa videor ligger ute på youtube. 

Den enda lösningen som egentligen finns är att inte stötta artisterna (eller egentligen personerna bakom) ekonomiskt. Inte köpa deras skivor, inte gå på deras konserter eller köpa deras produkter - utan klaga på, belysa och ifrågasätta de budskap de matar oss med. För detta är inget annat än hjärntvätt.