jjjj

jjjj

onsdag 29 februari 2012

Fattiga mammor?


Något som slår mig i debatten om den kvoterade föräldraledighetens vara eller icke vara är hur många det är som påstår att de inte har råd att låta pappan i familjen stanna hemma med barnen, ens ett par månader. Det är deras argument mot kvoterad föräldrarledighet. För mig låter det endast som en dålig ursäkt.

Missförstå mig rätt, jag vet mycket väl att det finns fattiga svenskar och hur hemskt det är med brist på pengar. Jag tror bara inte att det är äkta fattigdom som folk pratar om när de påstår att de "inte har råd" att pappan skulle ta hand om sina barn. 

Jag vill hävda att man nästan alltid har råd med mer än man tror, utan vid vissa extrema fall som är mer regel än undantag. Standarden för vad man "måste" ha i Sverige för att inte räknas som eller känna sig fattig är väldigt hög. Hur många av de som påstår sig "inte ha råd" åker på semestrar, röker, har husdjur, går på bio, köper dyr hemelektronik, kör bil? 

Folk skriver att det är viktigare att det finns mat på bordet än att pappan är hemma med sina barn. Det kan jag visserligen hålla med om, men om det är så illa ställt att man inte kan avvara ett par tusenlappar kanske man inte ens skulle skaffat barn från första början. Menar de på fullt allvar att hela familjen skulle dö av svält, om pappan exempelvis blev sjuk eller råkade ut för en olycka? 

I slutändan tror jag det handlar om att man vill att kvinnor ska sitta i den sits de gör. Ta ut all föräldrarledighet, hamna efter i karriärsstegen och fortsätta tjäna mindre än män. Så att man kan fortsätta skylla att pappor inte vill vara hemma med sina barn, på att mammorna är för fattiga. För hur ska något kunna förändras om man gör på samma sätt hela tiden?

måndag 27 februari 2012

Spring in a big town


Solen. Ljus. Tussilago. Körsbärsblommor. Tulpaner. Påskliljor. Ägg. Påsken. Ballerinaskor. Uteserveringar. Sneakers. Cykla. Änder. Promenader. Sjöarna. Gräset. Knoppar. Glass. Picknick. Rosa. Ljusgrönt. Fåglarna. Krokusar. Påskkäringar. Nystart.

Behöver jag säga något mer? Snart är den här...

http://www.aftonbladet.se/vader/article14435633.ab








lördag 25 februari 2012

onsdag 22 februari 2012

Du skola icke tala om våld mot kvinnor

Aftonbladet skriver en artikelserie om våld mot kvinnor.

Blessing från Sydafrika blev utsatt för övergrepp första gången då hon var tre år. Vid tio hade hon fått könssjukdomar. Senare i livet blev hon gruppvåldtagen och gravid.
Rosangela från Brasilien ville skiljas från sin våldsamma man. Då tände han eld på henne och hon drabbades av brännskador på 70% av kroppen. Läkarna ville inte hjälpa henne, eftersom de trodde att hon ändå skulle dö. Ledaren för en kvinnogrupp var den som övertalade läkarna att hon skulle få hjälp.
Ezster från Sverige blev våldtagen av en okänd man, som ansåg sig ha rätt till hennes kropp eftersom hon var  full.
Nur från Egypten levde ensam tillsammans med sin pappa som misshandlade henne. När hon var sex år lämnade han henne ensam och hon blev ett gatubarn.
Akhtar från Pakistan blev misshandlad av sin man, sin son, sin svåger och svägerska.

Detta är inte unika fall. Detta pågår just nu, som du läser detta och det tar inte slut. En av anledningarna till att det inte tar slut hittar vi i kommentarsfältet under en av artiklarna tillhörande artikelserien i vårt svenska Aftonbladet:

"Alltså vad trött jag blir... Varför göra detta till en kvinnosak? Män misshandlas, mördas med mera på löpande band, och ni har mage att försöka göra detta till en "tycka synd om kvinnan" kampanj? Fan, vad ruttet.
Våld, vare sig psykiskt eller fysiskt är lika fel OAVSETT kön och det är DET ni borde koncentrera er på, istället för att försöka få det att se ut som att män är fega jävlar som BARA ger sig på kvinnor(även om det finns sådana också).
Sitter och kollar listan på de som ligger bakom artikeln, noterar ni hur många killar som finns med?"


Så oerhört kallt. Inte ett ord om dessa 5 kvinnor och deras livsöden. Inte en gnutta medkänsla över att människor blir uppeldade och sjukhuset inte vill hjälpa dem, människor blir våldtagna, människor blir lämnade att klara sig själva vid 6 års ålder, människor blir misshandlade och kontrollerade av sina släktingar och egna barn, barn blir utsatta för övergrepp av vuxna. 

Hur är det ens möjligt att kommentera dessa artiklar utan att uppröras över våldet de faktiskt handlar om?    Hur kan man få det till att det är synd om någon annan
Vad är viktigast, att utsatta människor får berätta sina historier eller att skydda människor från att känna sig "utpekade" (vilket de inte skulle behöva göra)?
Vem har sagt att våld är okej mot det ena könet?
Ska inte Aftonbladet få skriva om dessa oerhört tragiska människoöden? 
Vem bestämmer vad Aftonbladet eller någon annan ska koncentrera sig på? 
Om man vill upplysa svenska folket om något speciellt, kan man inte bli journalist eller starta en blogg då?
Varför tror folk att skribenterna bakom artikelserien försöker få det till att män är fega jävlar? 
 Brukar inte många tycka att de svenska jämställdhetsproblemen är för små för att ta upp och att man istället ska prata om hedersvåld i utlandet (sk "riktiga jämställdhetsproblem")? 
Varför är det då fel när någon väl gör det? 

måndag 20 februari 2012

För ful för ett jobb?

http://www.aftonbladet.se/wendela/article14403854.ab

SÖS lägger ut en jobbannons där de söker " Sjuksköterskor Tv-snygga eller söderhipster ". För det är väldigt viktigt att de som tar blodprov, sätter katetrar och delar ut mediciner är snygga. Det fattar väl vem som helst? Jag menar tänk om man var jättesjuk och den som ger en en spruta är ful - då kan man ju typ dö! Eller hur tänkte de egentligen?

Sedan kommer den sedvanliga ursäkten att allt bara var ett skämt. För det var ju jätteroligt att skämta om att man måste vara snygg eller hipster för att få jobba som sjuksköterska. Haha! Den som inte tycker sådana skämt är roliga saknar helt humor.

Så lustigt att detta kom upp just nu, ett par dagar efter att mitt inlägg om Avklädda sporttjejer och jag i kommentatorfältet diskuterade om hur det ställs allt högre krav på utseende inom olika yrkeskategorier. Sjävklart är det ingen slump att det är just snygga sjuksköterskor, och inte brandmän eller byggjobbare, som söks. Sjuksköterskor är ju en av de mest kvinnodominerade yrken och kvinnor vet vi måste vara smala och snygga. Som alla i Tv-serierna.

Vi är inte där riktigt än, men ser vi inte var vi är på väg? Det är redan totalt accepterat att man måste vara vacker för att jobba inom nöjesbranchen, trots att det är helt möjligt att ha på sig kläder, sjunga, spela instrument och gestalta karaktärer hur man än ser ut. Nej, man måste inte vara smal, snygg eller sexig!
Det jobbas hårt för att kvinnor och sport ska förknippas med avkläddhet och sexighet. Samtidigt som intresset för att titta på kvinnor som sportar (ex sk "damfotboll") är nere på noll, berättar media om hur kvinnor måste klä av sig i diverse kalendrar för att skaffa pengar till deras klubbar. Jag vet även att chefer som rekryterar folk till kassa- och butiksjobb bryr sig väldigt mycket om den anställdas utseende. Mer än vad folk kanske tror och vill inse. Jag skulle vilja säga att en stor del av de människor du möter när du ska köpa en dricka eller en t-shirt står i kassan enbart tack vare sitt utseende.

Det finns diverse utklädningskläder som också ska få en att assosciera yrkesgrupper med sex. Kostymer för sexiga sjuksköterskor, nunnor, poliser, skolflickor, sekreterare och hushållerska.

Än så länge kallas det humor. Men det är inte humor, utan utseendeskraven blir bara högre och breder ut sig till allt fler yrkesgrupper. Säkert håller många inte med mig, och tycker att jag överdriver, men jag ser en framtid där spärrvakter måste vara snygga och gärna avklädda. Likaså matbutikspersonal, lärare, lokalvårdare, sjukvårdspersonal och i princip alla jobb där du syns faktiskt.

För vi blir intalade att fulhet är något hemskt skrämmande. Bara vackra människor får synas. Och idag när man kan göra allt från att sminka sig, till att operera om hela sitt utseende blir fulhet något allt mer konstigt. Varför vara ful när man kan operera sig liksom?

Kommer fula människor snart få jobba alls?


Hur ÄR vi egentligen?

Låt pojkar vara pojkar och låt flickor vara flickor. Det finns en biologisk skillnad mellan könen och därför ska vi också behandlas olika. Vi bör inte sudda ut skillnader, utrota könen eller försöka vara något vi inte är. Att göra det skapar förvirring och är ett experiment, till skillnad från den bevisat lyckade metoden att särskilja så mycket det bara går. Det är bra att vi i dagsläget har olika kläder, frisyrer och uppgifter i hemmet. För att förebygga eventuella missförstånd om vem som är vad bör vi också införa separata arbetsplatser, skolor, badhus, restauranger och trottoaer. Vi bör också sitta på olika platser i bussar och ha separata tågvagnar. 

Men varför stanna där? Det finns väl andra biologiska skillnader som också bör uppmärksammas och spela roll i vårat dagliga liv?  Som hudfärg, ögonfärg, hårfärg, längd eller vilken hand man skriver med. För vi vet väl alla hur blåögda blondiner är? Eller brunögda korta asiater? Eller afrikanska, långa, svarthåriga män? 

Enbart vita flickor ska få vara Lucia. Pojkar bör inte ha klänning. Kvinnor lämpar sig inte som brandmän och poliser. Män ska inte gråta. Asiater är bättre än afrikaner på matematik. Afrikaner är bättre än asiater på att sjunga och spela musik. Flickor gillar rosa, men rödhåriga flickor gillar lila. Pojkar gillar blått, men brunhåriga pojkar tycker om både blått och grönt. Sydamerikaner är bra på fotboll, men borde förbjudas att söka in på tandläkarprogrammet. Vänsterhänta blir bra florister och tycker om att samla på saker. Kvinnor borde ha ett speciellt universitet och söka till, grönögda ska få sina egna klassrum. 

 Bör blondiner verkligen ha rösträtt?




Eller oj, ramlade jag just och slog huvudet i en sten...? 

----

Det talas ofta om hur folk är. Han är... Hon är... Kvinnor är si... Män är så... Italienare är... Svenskar gillar...
Att generalisera och förenkla är troligtvis mänskligt. För att vi ska kunna förstå och lära oss hur livet fungerar generaliserar vi människor, saker, företeelser. Vi lär oss att hitta de bra sakerna och undvika de dåliga.

Problemet är väl när folk börjar generalisera för mycket, inte kan släppa sina föreställningar om hur folk är och dessutom använder det som mall för hur människor ska behandlas. Det är då jag anser att det börjar bli farligt. För hur mycket vet i egentligen om hur folk är? Vet vi ens hur vi själva är? Människan är oerhört mångfascetterad. Jag tror att allt ryms inom oss, men att olika sidor av oss syns. 

För det första utvecklas man ju med tiden. Man kanske helt enkelt inte haft tid att visa upp en del sidor av sig själv ännu. Vem säger att universitetsstudenten som upplevs som väldigt strukturerad inte kommer leva ut en mer spontan och vild sida om den tar ett sabbatsår för att jobba som bartender? Man kanske inte heller ställts inför en viss situation i livet och man är ju garanterat inte som när man var femton. Eller? 

För det andra tror jag de flesta upplevs och beter sig olika av/med olika personer. Man är på ett sätt med sina föräldrar, och på ett helt annat ensam med sin partner. Man pratar inte om samma sak med sina barn som med sina kompisar. Arbetskamrater och syskon svarar troligtvis inte exakt samma sak på frågan om de kan beskriva Person X, hur den är. 

Sedan har vi ju det här med förväntningar. Vi människor drivs av en vilja att bli älskade och accepterade. Om vi lär oss att vissa beteenden blir positivt uppmärksammade vill vi förstärka dem, medan vi inte vill vara på ett sätt som gör att vi blir ogillade. Och eftersom ganska så många människor lever i föreställningen om att olika grupper ska vara på ett visst sätt, är det då inte naturligt att de som ställs inför dessa förväntingar blir just så? 

Det är ett maktspråk att tala om hur folk är. Att vilja kategorisera människor, särskilja dem. Att påpeka olikheter är en ursäkt för att vilja ha olika rättigheter. Om man inte vill belysa att vissa människor har det sämre än andra, kan man i stället ursäkta det med att det är ju faktiskt en annan grupp och att det därför inte går att jämföra. De med mest makt i samhället är också de som ivrigast pratar om hur andra, dvs kvinnor och invandare är, och hur de ska behandlas just eftersom de är annorlunda. 








måndag 13 februari 2012

Avklädda sporttjejer

http://www.aftonbladet.se/webbtv/sport/ishockey/article14350277.ab?start=383

Varför? Varför? Varför? Vad är det här med att tjejer ska klä av sig för "välgörenhet"? Och varför ska inte tjejer bara kunna få idrotta utan att det ska vara något sexigt med det? Tack vi har nu fått bekräftat ännu en gång att män enbart är intresserad av kvinnlig idrott om utövarna är lättklädda.

tisdag 7 februari 2012

Bilden av en flicka

Måste människor vara vackra? sexiga? smala? Måste flickor vara det? Här är hjärntvätten vi utsätts för varje dag, hela tiden, året runt:

1. Musik och musikvideor

Lady Marmalade - Christina Aguilera mfl
I'm a slave for you - Britney Spears
Monster - Kanye West
Promiscuous - Nelly Furtado ft Timbaland
When I grow up - The pussycat dolls
Alejandro - Lady Gaga
Beautiful - Snoop dog ft Pharell
... är bara några exempel på sexiga musikvideor

Kolla också in listan: 

Får man bättre sångröst om man klär av sig? Kan inte tjejer dansa annat än i underkläder? Har man gjort en medioker låt, men ändå vill man sälja kan man bara spela in en light porr-video så ska det nog gå bättre! 

2. Filmer

Även för att agera måste du vara smal och snygg. Eventuellt kan en tjock och ful (hänger alltid ihop, såklart!) få en biroll som en städerska eller dylikt, men överlag är det en perfekt yta som räknas. Varför tror ni Angelina Jolie är Hollywoods bäst betalade skådespelerska? Varför tror ni så många skådisar skönhetsopererar sig? Varför har det blivit allt vanligare att modeller går över till att göra film? 

Förutom en massa omotiverade sexscener och lättklädda kvinnliga karaktärer har jag lagt märke till att prostitution är ett vanligt element inom filmvärlden. Som ett litet erotiskt extra inslag. Speciellt i filmer (och böcker för den delen också, när jag tänker efter) som handlar om kriminalitet. För att normalisera? 

En film jag skulle vilja ta upp som särskilt exempel är filmen Chloe, som tidningen Plaza, var gulliga nog att skicka med i ett nummer för några månader sedan. Filmen är ett perfekt exempel på sexualiserad hjärntvätt. Den handlar om gynekologen Cathrine som misstänker att hennes man är otrogen och därför hyr in en prostituerad, Chloe, som ska flirta med honom för att se om han lockas av henne. Filmen visar inte speciellt mycket hud, men de pratar om sex, Chloe har sex med flera personer inom samma familj, mamma Cathrine pratar om sex med sin son och hans flickvän osv. Och filmen börjar med Chloes ord: 

" I guess I've always been pretty good with words. In my line of business. It's as important to be able to describe what I'm doing as it is to do what I'm doing. When to say what. What words to select. 
 Some men hate to hear certain terms. They can't stand specific moves and then they can't live without others. It's part of my job to know where to place my hand, my lips, my tongue, my leg and even my thoughts. 
What kind of pressure, for how long, when to stop. I can become your first kiss... or a torn out image from a Playboy magazine that you found when you were 9 years old. 
Am I your secretary or am I your daughter? Maybe I'm your seventh grade math teacher you always hated. All I know is that if I do it just right, I can become your living, breathing, unflinching dream, and then I can actually disappear. "

Helt normalt sätt att inleda en film, eller? 

3. Tv och tv-serier

Mammor och mini-modeller, Americas Next Top Model, Models inc., Svenska Top Model, Jersey shore, Big brother, Plastikkliniken och en massa tv-serier som är lika utseendesfixerade som filmer är. Om man ens skulle få för sig att titta på dumburken tröttnar man efter en timme då programmet man försökte se avbrutits 4 gånger av tröttsamma reklampauser. Helt värdelöst.

4. Reklam och modeller

De är överallt, går inte att missa eller komma ifrån. På skyltar utomhus, i tidningar, på TV, i klädaffärerna, i kataloger i brevlådan - de vackra, leende, smala modellerna. Modeller dör i anorexia, men modevärlden rycker på axlarna, säger "men bara de smalaste blir bokade" och trycker upp ännu en retuscherad jätteplanch på en blondin i underkläder. 


Sök också på youtube: Killing us softly, Banned Commercial, The Axe effect...

4. Leksaker och barnkläder

Det ska ju börjas tidigt. Eftersom "flickor ska vara flickor" matas de från att de är nyfödda med rosa kläder, prylar och leksaker. Små flickor anses välja själva att leka med Barbiedockor, Bratzdockor, Prinsessutstyrslar och Hello Kitty-prylar. Deras kläder (som för övrigt är mindre och tajtare än pojkkläder i samma storlek) är rosa, lila och med Hello Kitty eller djurtryck. 

En del klädskapare tycker även att små flickor ska ha stringtrosor, bh, bikini och kort-kort kjol. Sjukt!!!

Är barn assescoarer? Finns de till för att föräldrarna och andra vuxna ska tycka att de är söta? 

5. Tjejtidningar

Frida, Veckorevyn, Plaza, Cosmopolitan, Elle, Vogue, Sofis mode, Damernas värld, Style by, Woman....
Olika namn, men samma sak ändå. Sida upp efter sida med reklam för diverse skönhetsprodukter eller modereportage. 

Och så alla dessa mängder av "tips" om hur vi ska förändra oss: Så får du bättre hy på 1 vecka, så får du platt mage innan sommaren, så lägger du bäst vårens ögonskugga, så matchar du dina örhängen, så plattar du håret utan att det slits, så får du kändisens stil, så får du honom att gilla dig, så förbättrar du ert sexliv... 

Utseende och sex - det är väl kvinnors största intresse? 

6. Porr

Bara ett klick bort, och porrens värld öppnar sig. Där tillhör alla flickor och kvinnor en kategori, så att man snabbt kan urskilja om man vill titta på henne eller inte. Är hon milf, blond, ung, gammal, tjock, smal, asiat, afrikan, rödhårig, lång, har hon silikon? Klick. 

Inom porren är kvinnor knappt människor. Enbart objekt som ska tillfredställa andra. Vad de heter, vilka de är, hur de hamnade inom porrbranchen och vad de egentligen gillar är mindre intressant. 

Och porren kryper allt närmare oss, då den normaliseras i film, musikvideor och reklam. Alltså gör porrens bild av kvinnan och kvinnlighet också det. 


7. Bilder: 








Jag började skriva det här inlägget idag efter att ha sett dokumentären Sexy Inc. Our children under influence som handlar om just propagandan vi har omkring oss och hur samhället blir allt mer inriktat på sex i allt yngre ålder.



Vill vi ha det här samhället? Vill vi att andra ska defniera våra intressen och tjäna pengar på våra osäkerheter? Kan det vara så att en del vet att kvinnor håller sig på mattan om de är fullt upptagna med hur de ser ut? 

söndag 5 februari 2012

Rent hus

Idag har jag ägnat åt att städa hemma. Även om det inte är speciellt roligt, och det finns massa andra saker jag hellre skulle ha gjort, är det ju så skönt när man väl gjort det! Energierna blir så mycket bättre, man hittar saker och det är mer hygieniskt att ha det rent omkring sig. I alla fall jag måste verkligen anstränga mig för att det inte ska bli stökigt. En tröja på golvet här, en odiskad tallrik där - och vips så har det blivit jättestökigt.

Min bästa motivation för att få saker gjorda, och mitt tips till andra som inte orkar städa, är att titta på gamla klipp från 'Rent Hus' eller brittiska 'How clean is your house?' Bara efter några minuters tittande känns det helt plötsligt inte alls speciellt jobbigt att dra fram dammsugaren, diska eller tvätta. Man kan till och med få för sig att dra fram spisen eller städa ur hela garderoben. Det är fantastiskt!





Det man inte får glömma är att bakom programmen ligger ofta djupt tragiska livsöden. Många av de medverkande är deprimerade och även om de skulle vilja städa har det gått för långt för att de ska klara av att börja.

En annan bakomliggande orsak till extrem stökighet är maniskt samlande (eng compulsive hoarding). Det innebär att man samlar på saker, fast för mycket... Manisk samling kan vara ett isolerat problem eller del av någons OCD. Det finns massor av olika varianter av problemet. Människor som lider av detta kan ha en föreställning om att saker har ett värde, "går att sälja" eller så har helt meningslösa föremål ett personligt värde för dem. De kan samla på precis allt, men ibland harde något slags föremål de särskilt prioriterar. Det kan vara allt från bildäck, böcker, hushållsmaskiner till plastpåsar och rent skräp. I vissa fall har ett normalt samlande av omtycka föremål (ex änglar, porslinsfigurer, glas) gått över styr. Att göra sig av med saker kan framkalla extrem ångest och då handlar det såklart inte bara om att få städat, utan man måste ta tag i de bakomliggande orsakerna.

Den sorgligaste formen av detta är djursamlande (eng Animal hoarding). Då går det inte bara ut över den sjuke, utan över andra levande varelser. Dessa människor fäster sig vid och skaffar massa djur, som de sedan inte kan ta hand om. Det är vanligt att de får för sig att de måste rädda hemlösa djur och att de är djurvänner. Det är de inte. Vilda djur ska inte leva med människor lika lite som upp emot 100 "husdjur" ska leva tillsammans på en liten yta hos en människa.




Människan slutar aldrig att förundra och fascinera mig.

---
http://en.wikipedia.org/wiki/Compulsive_hoarding
http://en.wikipedia.org/wiki/Compulsive_hoarding



fredag 3 februari 2012

Flugornas herre


Vuxna vill att barn ska gå ut "för att få frisk luft och springa av sig". Men vad är det som händer på våra skolgårdar egentligen? Säkert en massa olika saker, men bland annat så kallade "maktlekar". Lekar som bara går ut på att skada och förnedra andra barn. Det har uppmärksammats redan tidigare i media,och nu skriver Aftonbladet om det:


Det här får mig att tänka på så många saker...

Kan vi förvänta oss annat av barn när vuxna beter sig som de gör? Vuxna krigar, våldtar, bråkar,  slåss, dricker och mobbar. Vi har alla hört att "barn gör som vuxna gör, och inte som de säger". Ändå blir vi förvånade över att barn, som uppfostras av vuxna, inte förstår hur de ska vara bra personer.

Barn kan lära sig allt, men de måste bli vägledda. Vi måste hela tiden föra en konversation om etik, rätt och fel, moral, känslor, mobbning, jämställdhet, vänskap och kärlek. Detta arbete måste självklart fortgå hela tiden, varje dag, men ändå skulle jag vilja slå ett slag för ämnet Livskunskap. Livskunskap som ämne har varit både motarbetat och hånat, något jag inte har någon förståelse alls för. En del kallar det en del av den "svenska flummskolan" och påstår att den tar tid från undervisningen och kritiserar att den inte har någon riktig kursplan. Men hallå! Vi utarbetar en kursplan, förbättrar, skapar metoder, lär av erfarenhet! Bara vi gör något, för så här kan det inte vara. 

Tror de som tycker det är "flummigt" att prata om saker att man kan lära sig något över huvud taget om man sitter och oroar sig över att bli utnämnd till slav på nästa rast? Kan man skapa en skola i världsklass om eleverna stannar hemma för att de skadat sig i en maktlek? Tänk efter. 

Jag tror att vuxna måste vara både fler och aktivare på skolgården. Man måste verkligen patrullera runt, prata med eleverna och fråga vad de gör. Man kan inte heller tro att elever som är sysselsatta i någon match, exempelvis fotboll eller bandy, inte behöver uppsikt. Ibland tror jag att de ser ut klara sig bra, och att lärarna låter de vara. Man får inte glömma alla ställen på skolgården som är lite undanskymda, de flesta sakerna händer på platser där de vuxna inte är. 

Det är vuxna som ska ge barn förutsättningar för att kunna känna sig trygga och trygga i skolan. Det är vårt ansvar. 

onsdag 1 februari 2012

De saknade kvinnorna

Om naturen fick bestämma skulle det födas ungefär lika många pojkar som flickor. Det går säkert att fördjupa sig biologiskt i det, men man kan också se det som enkel matematik. Två möjligheter kommer ge lika stort utfall om man låter slumpen avgöra  tillräckligt många gånger.

Det förs självklart statistik på alla länder och åldersgrupper. Det är många saker som påverkar. I nästan alla länder finns ett överskott på kvinnor över 65 år, eftersom kvinnor i regel lever längre än män. I många länder saknas också män inom vissa åldersspann, på grund av krig. 

Ändå saknas det kvinnor och på vissa platser är underskottet enormt. I alla länder föds det fler pojkar än flickor och totalt i hela världen finns det 101 män på 100 kvinnor. I Kina föds det flest pojkar jämfört med flickor och i Förenade Arabemiraten finns flest män jämfört med kvinnor (totalt inom alla åldrar). 

Möjligheten att könsbestämma foster har gjort att underskottet av kvinnor har ökat. Världen över aborteras foster enbart för att de skulle ha fötts som flickor. I Kina som har dragits med ettbarnspolitiken länge nu har detta visat sig extra tydligt. Om man bara får ha ett barn ska det vara en pojke. På vissa håll i Kina får man lov att skaffa fler barn om den förstfödda blev en flicka, så att även de föräldrarna har chans att få en son. 

Likaså behandlas unga flickor sämre än unga pojkar. Studier har visat att de inte får den vård och omsorg de skulle behöva, om föräldrarna är fattiga och hoppas att senare kunna få en pojke. Då sparar man hellre pengarna till sonen. I Indien beräknas en flicka mellan 1 och 5 år dö var fjärde minut, på grund av att hon diskriminerats baserat på sitt kön. 

Också våld mot kvinnor är en anledning till underskottet. Två reportar för New York Times, Nicholas Kristof and Sheryl WuDunn, som har vunnit Pulitzer-priset, kom fram till att antalet kvinnor som dött på grund av sitt kön under de senaste 50 åren är större än antalet män som dött i alla krig som utkämpats under 1900-talet. 

Varför män anses så mycket viktigare än kvinnan tänker jag inte gå in på nu, utan jag skulle istället vilja se på konsekvenserna av att det är så här. Vad händer med samhällen där det finns så mycket fler män än kvinnor? 

Utifrån männens synvinkel kan man ju konstatera att det blir svårare  för dem att hitta en livspartner. Det är också det som brukar framhållas som det stora problemet. Att män inte kommer kunna hitta någon att gifta sig med. För det duger kvinnor ändå till. 

Men vad tror ni händer med kvinnorna när det fattas 100-tals miljoner kvinnor världen över? Kan kvinnor i de länder där det är som värst ha någon frihet över huvud taget? Kan de välja att resa, utbilda sig, leva ensamma om de så vill? Min gissning är att ju färre kvinnor på en viss plats, desto mer ökar kontrollen av dem. Kvinnor kommer i allt högre grad bli bortgifta (vid allt lägre ålder), bli våldtagna och utsatta för trafficking och våld - om vi fortsätter att bli färre. Något som i sin tur skulle leda till att underskottet ökar ännu mer. 

Jag hoppas på en ljusare framtid.

Det finns massor att läsa för den som vill veta mer, det är bara att söka. Lite länkar: