jjjj

jjjj

tisdag 26 februari 2013

Människors desperata jakt på jobb kallas sund konkurrens i maktens korridorer

Det borde inte ha gått någon förbi att Sverige är i gungning och att vi går mot ett allt mer splittrat klassamhälle. Den öppna arbetslösheten ökar. Landsting efter landsting måste göra nedskärningar inom sjukvården. Polisen klarar inte av att utreda brott. Skolelever presterar sämre än genomsnittlig OECD-elev. Svenska företag säljs ut på löpande band. Människors privata skulder ökar. Utanförskapsområden ploppar upp ett efter ett som svampar ur jorden. Tecknena på att det går dåligt för Sverige är många.

Att alla dessa saker händer är förstås ingen slump. Enligt de styrande ska det vara så här. Moderaterna, som ju varit regerande parti sedan 2006, vill att klassamhället ska återinföras. Bakom de står förstås internationella krafter som har exakt samma agenda, men för hela världen.

Med detta i tankarna läser jag ett debattinlägg av Gunilla Carlsson, biståndsminister, och Tobias Billström, migrationsminister. Där omskrivs den imhemska arbetslösheten och det faktum att miljontals människor utan jobb och pengar knackar på västvärldens dörr, och kallas "sund konkurrens" och framhävs i postiva ordalag som en tävling.

Ingenting handlar om att människor ska få bättre liv, hjälpa fattiga eller att entreprenörer från hela världen ska mötas (herregud!), utan om att skapa ett samhälle där underklassen slåss mot varandra för överlevnad. Ett samhälle där inte ens en universitetsexamen garanterar jobb och där det går hundratals outbildade per varje ledig McDonald's-tjänst.

De som vill ha det så här är de som redan har makt i samhället; bankirerna, politiker, kungahuset, ägarna av storföretagen, familjer som sitter på gamla pengar... Alla de som inte behöver infinna sig på Arbetsförmedlingen första arbetslösa dagen. Kanske loppet redan är slut och vinnarna utsedda?

måndag 25 februari 2013

Jag läser Aftonbladet - och förfäras

Hur nära är Aftonbladet tidningsdöden egentligen? Är det någon som tar denna tidning på allvar?

Detta är något som jag inte kan sluta fascineras av på Aftonbladet:

"Är lurade -
 kan finnas hästkött i alla produkter"

"Sköts i höstas - 
hittades död"

"Klart: De träffas igen - 
om ett år"

"Så gick det sen -
för filmdjuren"

"Han dödshotades
 - efter farmen" 

"Appen - som alla väntat på" 

"Är bäst på sprit
- i hela världen"

"Nya Playstation 4-
en besvikelse"

"Sjuka kråkmenyn - 
serverar kråkor"

"Tone Damli singel 
- lämnar fästmannen"

Varför är de besatta av dessa streck? Och varför kan de inte ens hålla sig till en och samma placering av dem? Vill de inte ens försöka skriva seriös journalistik? Allt är ett sammelsurium av chocker och skandaler, vinklade granskningar, kändisskvaller, bantningstips och diverse meningslösheter.

För att inte tala om Klickmonstret. Ja det var roligt med videos i början, nej det är inte roligt att ni postar massa gamla youtube-klipp och dessutom återpostar dem när vi får nyhetsbrist en vecka senare.

Ex: För någon vecka sedan såg jag ett klipp där Carl-Philip Bernadotte säger något fel vid någon prisutdelning. För detta krävdes en hel panel på tre personer som skulle diskutera detta och "säga vad de tyckte" (läs: håna). Jag är inget fan av kungahuset, men jag tycker detta bara är helt sjukt. Det har absolut inget nyhetsvärde och är bara mobbning. Inte nog med det, utan nu har de lagt upp det som en egen nyhet bland de högst upp på hemsidan - en hel vecka senare! Alltså vad är det för fel på redaktionen?!

Jag tror att det finns en konspiration för att fördumma det svenska folket
- på riktigt.


onsdag 6 februari 2013

Månadens kvinnliga förebild: Kate Blewett

I en värld där kvinnor bedöms utifrån sitt utseende och mindre ofta för sina bedrifter, tycker jag att det är på sin plats att framhäva kvinnliga förebilder. Alla behöver se att kvinnor kan vara mer än bara ett objekt att betrakta. Det handlar inte om att bestämma vem som är bättre eller sämre, utan budskapet ska vara att kvinnor kan!

Därför blir...

Månadens kvinnliga förebild: Kate Blewett!


















Vem är hon? 
Kate Blewett är en dokumentärfilmare som gjort filmer i över 20 år. Kate växte upp i flera asiatiska länder och det var där hennes intresse för sociala frågor och klasskillnader växte fram. Hon har studerat  Radio, Film och TV vid University of Kent. De filmer hon gör skildrar fattigas, barns och kvinnors utsatta situation. En del är filmat "under cover", då hon inte haft tillstånd att filma på vissa platser. 

Ett urval av filmer hon producerat/regisserat:

Varför är hon en förebild? 
Trots att hon själv kommer från en priviligierad bakgrund har hon ägnat sitt vuxna liv åt att skildra de som aldrig annars skulle fått en talan. Hennes film Bulgaria's Abandoned Children avslöjade exempelvis de miserabla förhållandena barn levde i på ett barnhem, vilket gjorde att många av barnen räddades därifrån. I arbetet med The Dying Rooms tog hon och filmaren stora risker genom att filma sådant som   makten i Kina vill försöka dölja. 

Hon vill göra filmer som: 

1. Gör skillnad. 
2. Ger tystade människor en röst. 
3. Ändrar lagar. 
4. Räddar liv. 
5. Bevisar TVs effekt/makt. 

måndag 4 februari 2013

Vad skapar sänkta krav för slags samhälle?

Igår skrev jag om Yvonne Andersson som försökte komma med olika ursäkter till varför Sverige placerar sig så dåligt i PISA-undersökningarna. Idag går Sten Svensson ("fd chefredaktör Lärarnas tidning och utredare av skolans likvärdighet") ett steg längre och skriver i SVD att vi bör sänka kraven eftersom så få elever lever upp tll dem.

Man kan sammanfatta Sten Svenssons budskap så här:

Ett växande antal elever klarar varken grundskolan eller gymnasiet. Detta gör att de inte får jobb. Det är inte bra. Anledningen till att så många inte klarar att få E idag (eller G som det hette fram tills alldeles nyligen) beror inte på att eleverna inte lär sig tillräckligt mycket utan på att "något är fel". Lösningen på det är inte att lära eleverna mer utan att sänka kraven för godkänt nivån och/eller återinföra det relativa betygssystemet (där betyget är kvoterat i en kurva och ett bestämt antal elever i varje klass kan få varje betyg). Han skriver dock även att om man menar allvar med att alla ska kunna nå betygsmålen måste fler resurser sättas in. 

För mig är det en gåta hur en människa kan komma fram till att lösningen på elevernas kunskapsbrist skulle vara att sänka kraven. Det är helt enkelt ingen lösning. Målet med skolan är kunskap, och delvis förvaring av eleverna. Om alla ändå ska få godkänt hur lite man än kan skulle vi ju kunna låta eleverna göra vad de ville i 12 år och sedan ge de ett papper med ett stort E på lagom till 18-årsdagen. 

Sten Svensson inbillar sig att om alla fick godkänt hur de än presterade skulle samhället bli så mycket rättvisare och ingen skulle "slås" ut. Vilken värld lever han i egentligen? För det första kan man redan idag få en del jobb utan några betyg över huvud taget. Kanske inte drömjobben, men än dock jobb. Om gymnasiebetygen inte ska mäta verklig kunskap kommer det enbart leda till att högre utbildningar och arbetsplatser kommer skaffa sig sina egna mätinstrument för att se vilka som platsar. 

Och om det är något som är orättvist är det väl det relativa betygssystemet? I det relativa betygssystemet bedöms du inte utifrån hur mycket du lärt dig/kan prestera utan i jämförelse med de andra eleverna. Det spelar alltså stor roll hur resten av gruppen ser ut och en duktig elev i en högpresterande klass skulle således kunna få sämre betyg en den bästa av de i en lågpresterande klass. Den sistnämnda kan inte mer än eleven som hade större konkurrens men kan ändå komma in på en bättre utbildning. Detta system uppmuntrar ju inte alls till kunskap eller samarbete utan bara till konkurrens. 

I artikeln tas även upp att många invandrare får det svårt i skolan. Det är ett svårlösligt problem. För hur ska man egentligen göra med någon som kommer till Sverige som 15-åring utan att kunna ett ord svenska och i vissa fall med bristande skolgång i bagaget? Jag vet inte. Men jag förstår inte hur det skulle bli bättre för någon hur man sänkte gränsen för alla så att den eleven också klarade alla kurser. 

Resonemang likt dessa förstärker även myten att vissa inte kan lära sig lika bra som andra. Att begåvning är medfött och att olika grupper har speciella talanger (ex killar är bra på matte, tjejer på språk). När det som egentligen skulle behövas är att man skapar förutsättningar för eleverna att lära sig! 
Alla kan utvecklas och förbättra sig. Ingen elev är för dum!
  
Så snälla, kan inte alla bara kämpa för en bättre skola istället för att avveckla den helt? Hitta lösningarna!



söndag 3 februari 2013

Den svenska skolan får betyget F

Yvonne Andersson (KD) skriver på SvD brännpunkt att PISA-undersökningar inte ger en rättvis bild av vare sig skolan, lärarna eller eleverna. Hon menar att om svenska elever har färre matematiktimmar än exempelvis singaporianer är det inte så konstigt att svenskarna kan mindre. Istället ska vi tydligen förundras över att Sverige ligger så högt som vi gör med tanke på hur få undervisningstimmar vi har. Vi har världens dyraste skola, den längsta lärarutbildningen och många "riktigt ambitiösa och duktiga lärare". Så inga förhastade slutsatser får dras innan man ställt några "komplicerade frågor".

Allt detta för att Sveriges placering i PISA-undersökningarna blir sämre och sämre och sedan 2009 ligger under snittet jämfört med OECD-länderna. Varför ställer inte Yvonne Andersson, eller andra politikerna frågor som varför man i Sverige har så få matematiktimmar istället för att använda det som ursäkt för elevers bristande kunskaper? Eller vad det är som är man gör i skolan istället för att lära sig något? Eller hur det är möjligt att världens dyraste skola kan vara så dålig? Vad går pengarna till?

Sanningen är att den svenska skolan är en katastrof och inte värdig ett land som ska föreställa ett av världens rikaste. Låt mig ge en massa exempel på vad som är snett i dagens skola:

1. Lärarna har en alldeles för stor administrativ uppgift utanför den tid de ska ägna att lära ut. Förutom själva lektionerna ska lärare gå på diverse planeringsmöten, föräldramöten, ringa upp föräldrar till barn med problem, rätta prov och läxor, planera lektioner och aktiviteter, lösa problem som uppstår i korridorer och på raster, vara rastvakter, svara på frågor och följa upp elevers resultat och sätta deras betyg. Många lärare vittnar om att de sitter sent uppe på kvällarna med läxor, prov och uppsatser som ska rättas. Hur påverkar detta eleverna? Det är inte svårare än att en lärare som är utarbetad och stressad gör ett sämre jobb vilket påverkar elevernas inlärningsförmåga.

2. Lärarlönerna är för låga och utbildningen för lång i förhållande till det. För att bli ex fysik- och matematiklärare på gymnasiet läser man delvis samma eller likvärdiga kurser som man läser om man ska bli ingenjör, matematiker eller fysiker. Alltså; den som är lagd åt det naturvetenskapliga hållet kan välja mellan att plugga 5 år på teknisk högskola och sedan få en lön på 40000 eller läsa 5 år på lärarhögskola och få 25000 kronor. Naturvetaren som vill undervisa kan dessutom doktorera. De dåliga lönerna gör förstås att intagningspoängen till lärarhögskolorna sjunker, "vem som helst" kan komma in och de bäst lämpade för läraryrket inte ens funderar på att söka.

3. Ovanstående punkter, tillsammans med fler faktorer, gör att det ständigt saknas massa lärare och vikarier kallas in. Det finns säkerligen många bra vikarier, men det skapar en orolig situation i skolan om man ofta byter lärare. Många har heller ingen lärarutbildning alls.

4. Det finns en övertro till tekniken inom skolan. Det blir allt vanligare att skolor köper in ipads, laptops och dataskärmar till klassrummen (alltså istället för svarta eller vita tavlor). Detta måste inte nödvändigtvis förstöra skolan, men det skapar en felaktig bild av vad vad lärande egentligen är och en illusion av att en skola är bättre än vad den egentligen är - bara för att den är "modern". Dessutom tenderar lärarna att sätta elever framför datorer för att "bli av med dem" (framför datorn sitter de ju iallafall stilla) utan att ha koll på vad de verkligen gör vid datorn.

5. Alla elever ska gå i samma klass. Tanken är i grunden god; att alla elever är likvärdiga och i så stor utsträckning som möjligt ska gå tillsammans. Problem uppstår när endast en lärare ska ha en stor klass och alla har olika utmaningar och är på olika nivåer. Får den nyanlända eleven som inte kan svenska verkligen tillräckligt mycket hjälp med språk och integration? Blir eleven med bra betyg och akademikerföräldrar tillräckligt utmanad och får utvecklas till fullo? Hur löser man problemet när en elev redan är klar med en uppgift innan en annan ens har förstått den?

6. Den viktigaste punkten som verkligen förstör den svenska skolan är att det inte finns någon ordning. Självklart ser det inte lika illa ut överallt, men på många skolor råder en konstant katastrofsituation. Det finns skolor där eleverna bara skriker rakt ut, dricker på lektionerna, rusar runt i korridorerna och bankar på dörrar under lektionstid, slår varandra, bråkar. Lärarna har helt tappat greppet om dem. Men det är inte bara i de här "worst case scenario" som det är illa. Hela samhället har intaget en förslappad attityd där det inte får ställas hårda krav och alla problem ska ursäktas. I slutändan går det förstås
 ut över eleverna. Lärarna kan om de vill alltid sluta, men en högstadieelev med skolplikt måste gå till skolan hur skrikigt det än är och hur lite det än lär sig på lektionerna.

När jag läser vad jag skrivit (vilket förstås bara är min bild av sanningen) blir jag inte förvånad över att svenska elever presterar dåligt kunskapsmässigt. Men istället för att förklara bort det borde man göra något. Ge eleverna förutsättningar att bli bäst i världen!