jjjj

jjjj

söndag 25 maj 2014

Kvinnors ska straffas om de inte ställer upp för ensamma män

Läste precis om en 22-årig man, Elliot Rodger, från Kalifornien som mördat 7 (inklusive sig själv) och skadat ytterligare 13. Varför? Jo, det förklarar han i en video  samt i ett manifest han la ut på internet innan morden begicks. Kort sagt kan man förklara det som att Elliot tyckte väldigt synd om sig själv. Han förklarar bittert att han var oskuld och aldrig kysst en kvinna. Det var inte rättvist, tyckte Elliot, och nu var det dags att ta ut hämnd på mänskligheten, främst kvinnor. I sin video säger han först att kvinnor å ena sidan är slampor och bjuder ut sig till de populära killarna, för att i nästa stund förklara att allt han ville var ju att få älska och bli älskad (samt dyrkad!). 

Det är så lätt att avfärda honom som en ensam, tragisk galning. För visst är han ju helt galen?! Men Elliot är snarare en produkt av ett kvinnohatande samhälle där män ska ha rätt till kvinnor och kvinnor förväntas ställa upp. Bland dessa kvinnohatande män frodas idéer om att kvinnor är ytliga, otrevliga och dömande mot män. Detta tar sig uttryck i att kvinnor inte svarar på mäns raggningsförsök på krogen och på nätet, ja, helt enkelt inte har sex med alla som vill ha sex med dem. I verkligheten är det förstås inte kvinnors skyldighet att ställa upp för män. Inte heller har kvinnor fel attityd till männen. För kvinnor vill självklart inte vara med män med dålig kvinnosyn. Och den dåliga kvinnosynen finns ju inte där på grund av kvinnor utan just för att vi lever i det samhälle vi gör.

Faktum är att jag helt missat denna nyhet och hittade den genom denna familjelivstråd där en svensk man skriver 

"En oskuld kille skjöt vilt igår, skadade många och dödade 6 personer. Varför? För att han inte var snygg. Oskuld. Ingen Brad Pitt. Han postade en video där han pratar om hur han nedvärderats hela livet av tjejer, hur han hatar alla kvinnor och män och varför de är så ytliga. Precis egentligen som så många svenska killar också känner idag, bara det att de inte har modet att gå ut och döda. Ännu?

Vad tycker vi om det? Varför är kvinnor så ytliga? Varför ger de inte en chans till män som inte ser ut som Brad Pitt?

Har kvinnor ingen logik? En dålig tjej vill inte ha en dålig kille, vilket vore det bästa, de skulle ju passat, hon vill ha en bra kille och får det.


JAG DÅ? vem fan ska jag leva med."

Detta är alltså antifeminism i sin vidrigaste uttryck. Män ska ha rätt till kvinnokroppar, annars har män rätt att döda. Dessa män förstår inte ens att vissa män är ensamma för att de inte kan bete sig bra mot sina medmänniskor och att det också finns ensamma, utstötta kvinnor (som inte anser sig behöva döda på grund av sin ensamhet). De anser på fullt allvar att kvinnor nedvärderar män och att massmord är en fullt rimlig följd utav detta. När kommer mannen som skrivit detta gå ut och mörda oskyldiga? Det finns redan flera trådar på Familjeliv och Flashback med temat "Jag kommer snart begå en våldtäkt" där män precis på samma sätt som Elliot Rodger gör beklagar sig över alla hemska kvinnor som inte vill älska dem (undra varför!), och att de snart "måste" bli våldtäktsmän på grund av detta. Elliot Rodger hängde för övrigt på den nu nedtagna sidan puahate.com där män beskyllde så kallade Pick Up Artists och kvinnor för sin ensamhet. Puahate hade även ett twitterkonto som de också tagit ner det senaste dygnet. Jag förstår inte varför. Kanske blev det för jobbigt att stå för kvinnohatet när en av deras medlemmar bestämde sig för att gå all in och hämnas orättvisorna. Jezebel har i alla fall skrivit om sidan. I samma trådar där män beklagar sig över sin ensamhet tipsar andra män om den ultimata lösningen "men köp en hora. Detta återkommer gång på gång och visar på vad prostitution är: Mäns rätt till kvinnokroppar när helst de vill. Inte en tanke på kvinnorna och flickor som ska ställa upp. Nej, allt som betyder något är mäns rättigheter. Ytterligare återkommande kommentar i många av dessa trådar är "Nej, feminism och jämställdhet gör inte att man får sex" (efter att andra poängterar männens uppenbara kvinnoförakt). Eh... Nej, feminism leder inte till sex utan är liksom en förutsättning att man ens ska vilja prata med en man. 

En annan dimension är idealen, förväntningarna och könsrollerna männen sätter upp för sig själva och ivrigt klänger sig fast vid genom att motarbeta feminismen. Sex ska ses som något oerhört viktigt och män ska gärna ha sex med så många som möjligt. Män ska vara starka och mäktiga. Samtidigt uppfostrar man pojkar till att inte visa känslor, inte gråta och ger de inte verktygen till hur man kommunicerar och pratar om sina känslor. Att de pojkar och män som inte lever upp till idealen då får väldigt svårt att göra något åt saken och istället ofta vänder sin ilska utåt är alltså bara en naturlig följd av mäns snäva könsroller. 

Feminism behövs för både män och kvinnor. Hur svårt ska det vara att se detta? 


tisdag 11 februari 2014

Trust - en film om grooming

För ett tag sedan såg jag filmen Trust, och den har verkligen etsat sig fast i mitt minne sedan dess. Kort handlar det om 13-åriga Annie som blir groomad av äldre man på nätet. Jag vet ingen annan Hollywoodfilm som tar upp detta ämne (även om det säkert finns) och just därför tycker jag att den känns som en väldigt viktig film. Tänkte highlighta några saker som jag tänkte på efter att ha sett den:

Groomare som blir äldre och äldre
Annie har precis fått sin första, egna laptop och i ett chatrum får hon kontakt med 16-åriga Charlie. Precis som hon spelar han volleyboll och han ger henne tips om hur hon ska få plats i den nya skolans volleyboll-lag, då hon just börjat High School. De pratar på nätet varje dag och till slut går hon med på att skicka en bild på sig till honom. När hon ber honom göra samma sak...

I have a confession to make
WAT?
I'm really twenty. Sophomore at UC Berkeley. 
I said I was in high school because I didn't want to sound preachy giving you advice because I play college Volleyball. 
Do u hate me :( 

Här biter sig Annie i läppen och viskar "Twenty" för sig själv... Uppenbart skärrad tvekar hon med händerna på tangenterna. Han har ljugit för henne och självklart känns det inte bra, men...

No, it's ok. I still like you. It was sweet of u 2 try 2 make me comfortable. 

Och Annie är fast i fällan. För vad är det egentligen som har hänt här? Charlie har här erkänt en lögn, för att sekunden efter komma med en förklaring varför han gjorde det och sedan göra sig själv till ett offer genom att skriva "Do u hate me :(". För att fortsätta prata med honom (vilket hon ju vill) måste hon nu acceptera att han "blivit" 4 år äldre. De har nu en relation där det är okej att han ljuger för henne och han har tänjt på den första gränsen. När Charlie har gjort detta, finns det faktiskt inte mycket som stoppar honom för att släppa nästa bomb. Han påstår att han kommer åka till Chicago och frågar om de kan träffas. Dagen de ska träffas sitter Annie på en bänk i det lokala köpcentrat men när Chalie dyker upp så är han plötsligt inte 20 eller ens 25 längre. Snarare 35. Hon böjrar gråta, men Charlie tröstar henne.

"Annie, It's still me, forget  about the age thing! All the stuff that we talked about, all the things that we shared... It's  me, Charlie. I'm sitting right here next to you. 

Genom att spela på hennes känslor får han henne att acceptera att han är samma person som hon pratat med hela tiden, att han är personen hon drömt om hela tiden, fast i en annan kropp. Han kallar de själsfränder och säger att han trodde hon skulle hantera det bättre. Detta, att så att säga bli äldre och äldre, är ett sätt för groomaren att tänja på gränserna. Det upprepade ålderslögnerna är ett sätt att bryta ner barnet och få de att acceptera en allt högre ålder. Groomaren gör sig först mentalt viktig i barnets liv, så att hen sedan kan acceptera vilka lögner som helst egentligen.

Stockholmssyndromet och barnet som ställer sig på förövarens sida
Annie berättar för en vän att hon haft sex med Charlie. Vännen blir rädd, ringer polisen som hämtar Annie från skolan och kontaktar hennes föräldrar. Plötsligt har Charlie blivit ett fall för FBI, Annie får gå genom undersökningar på sjukhuset och förhörs av polisen. Men Annie är rasande! Ingen förstår ju hennes relation med Charlie. Det är inte Charlie som gjort henne illa, utan hennes kompis som skvallrat och hennes föräldrar som ser henne som våldtäktsoffer. Allt hon vill är att prata med honom. Detta visar på hur starkt förövaren binder sig till offret genom olika mentala manipulationer.

Andras döttrar är okej att sexualisera
Annies pappa Will jobbar som något slags reklamansvarig på American Apparel. Det är förstås ett medvetet drag av filmskaparna, och görs troligtvis för att visa på hans dubbelmoral. Han står och väljer bland bilder som ska användas i nästa kampanj, för att i nästa stund ta hand om sin dotter som blivit filmad av Charlie. Trots att man kan motsäga sig reklamen för det unkna företaget AA så funkar det faktiskt bra som ett slags pik i filmen. För inte en enda gång verkar pappan stanna upp och reflektera över sitt jobb och de bilder han har omkring sig i sitt jobb. Som vi alla vet använder de sig ju av väldigt unga modeller - som skulle kunna vara Annie. Han reagerar istället med aggressivitet och börjar leta upp pedofiler som han fantiserar om att misshandla. Andras döttrar, men inte sina egna, ska kunna sexualiseras och fläkas ut.

Ingen riktig våldtäkt?
Pappan blir allt mer ostabil och försenar arbetet på sin arbetsplats. En kollega ifrågasätter honom:

Kollega: What the hell is going on?
Will: It's Annie... she was sexually assaulted.
What? Oh my goood...I had no idea, Will.
Sh'es fine, I mean, she wasnät, but she's ok.
Did they catch the guy? 
They're looking for him. 
They started with the crime scene, the motel
Jesus, was she kidnapped?
No, she sort of knew the guy. 
I don't understand.
It was someone she met online. Someonne she'd been talking to for a while. 
Oh, I thought you meant she was like attacked or something. You scared the shit out of me. 
She was raped! She's 14, the guy's in his 30s!
I know, I know, it was just that I was picturing... No, not like picturing... Could have been much worse. 

Även detta visar på att manusskrivarna är medvetna om folks inställning till våldtäkt och vlll medvetandegöra skuldbeläggandet av flickor och kvinnor. För det är ju så det brukar låta, har en flicka följt med någon, har hon pratat och känner hon förövaren blir hans skuld mindre och hennes större. Det är ingen riktig våldtäkt. Den här scenen och kollegans reaktion borde spelas upp och analyserar i skolor.

Det mentala sveket är lika hemskt som sexuella övergrepp
Groomaren vill ju som alla förstår ha sex med barnet/tonåringen. Och det är ju av naturliga skäl ofta det fysiska övergreppet som man fokuserar på om sådant inträffat. Att få sin sexuella och kroppsliga integritet kränkt kan ge livslånga problem och trauman. Något som inte lika ofta pratas om är att förövaren och offret faktiskt ofta bygger upp en ganska "nära" relation, vilket gör att den groomade kan känna sig enormt sviken när den förstår vad den varit med om. Unga människor är sårbara och många längtar efter vad som helst som de tror är kärlek. Ofta avslöjar de väldigt mycket privat information om sig själv, sitt liv och sin familj för förövaren och tror att de hittat någon som lyssnar och förstår dem. Kanske till och med älskar dem. Att senare förstå att förövaren gått igenom kanske flera månader av prat för att snärja dem för att få ha sex med dem kan vara väldigt smärtsamt.

Riktiga chatkonversationer
Pappa Will sätter sig och chattar med pedofiler på nätet och utger sig för att vara en tonårstjej. De citerar några inlägg från en verklig chatkonversation som finns att läsa här... Det är mycket jobbig läsning, men visar på just hur aggressivt groomaren letar efter svagheter och utnyttjar ett ensamt barns rop på hjälp.

Varför klä av barnskådespelare?
Annie och Charlie möttes som sagt i ett köpcentrum och efter att ha handlat underkläder till henne tar han med henne till ett motell där hon uppmanas sätta på sig underkläderna. Hon är mycket nervös och mumlar att hon inte vill göra honom besviken när hon sätter sig på sängen bredvid honom strax innan de ska ha sex. Men, det är bara det att... Det är ju faktiskt inte bara Annie som står där ensam och avklädd. Det är ju faktiskt också skådespelerskan Liana Liberato som inte var äldre än 15 år när denna scen spelades in. Det är Liana Liberato som visar upp sig inför den nästan 25 år äldre Chris Henry Coffey, filmteamet och alla som sett filmen... Varför var hon tvungen till det? Varför måste vi se det som alla förstod skulle hända och som Annie faktiskt kunde berättat hände? Är det Annie eller Liana som inte vill känna sig som en besvikelse och tvingas uppfylla andras förväntningar? Var det ingen som reagerade på att filmteamet gör exakt samma sak som Charlie, dvs filmar och sprider en film på Liana? Jag förstår inte detta, utan tycker detta drar ner helheltsintrycket av filmen rejält. Om det inte finns något uppenbart syfte med att visa detta, verkar det tyvärr inte bättre än de "sålde filmen med en tjej" som så många andra gånger förr...



Vad lite systerskap kan göra för besöksstatistiken

I morse när jag vaknade såg jag att Calleism hade skrivit att jag mfl var föremål för veckans bloggpepp. Jag tyckte det var väldigt generöst med tanke på att jag inte är speciellt aktiv i bloggvärlden och min blogg är väldigt liten. Nu när jag kollade datorn några timmar senare har jag haft fler besökare på min blogg än någonsin förr! I absoluta tal är det säkert inte så många jämfört med de som har stora bloggar, men det är ungefär 6 gånger fler än jag brukar ha när jag har varit mer aktiv på bloggen. Kul! 

Så jag får väl säga tack så mycket för fler besökare, 




lördag 8 februari 2014

OS i Sotji och självklart ska kvinnor kläs av!

Då var det dags för vinter-OS och som i vanlig ordning i sportsammanhang ska kvinnors idrottsprestationer osynliggöras och nedvärderas, medan (de tillräckligt snygga) kvinnornas kroppar ska visas upp. Några kända ryska idrottskvinnor har fått den stora äran att få visa upp sina avklädda kroppar i en kampanj som går ut på att männen bakom kampanjen ska kunna tjäna pengar på det. Samtidigt hjälper man till att upprätthålla ointresset för kvinnligt idrottsutövande och cementerar bilden av att idrottskvinnorna bara är intressanta utan kläder.

Kampanjen är gjord av den ryska sidan adme.ru, men svensk media rapportera förstås också. "Suck. Detta är den äldsta och långtråkigaste historien i boken om synen på idrottskvinnor" skriver HD. Men självklart har de också valt att illustrera artikeln med en av de avklädda bilderna. För inte kan man väl missa en sådan chans att tjäna lite extra pengar på kvinnors kroppar?

Varför vill en enda kvinna stötta detta ryska OS eller något annat idrottsevenemang heller för den delen? Som jag skrivit tidigare förstår jag inte vitsen med att kolla på andra som utövar idrott över huvud taget, men om man nu tycker det är så kul, tycker jag att man borde stötta flickors och kvinnors idrottande för att väga upp mot resten av Sveriges Zlatanpsykos.



(Woohoo, årets första inlägg!)


tisdag 31 december 2013

Månadens kvinnliga förebild: Gudrun Schyman


















Vem är hon och varför är hon en förebild? 

Det  är nu sista dagen på år 2013 och jag tänkte avsluta året med en sista, tolfte kvinnlig förebild, nämligen Gudrun Schyman. Den som har hittat hit vet ju med största sannolikhet vem hon är, eftersom hon ju varit en aktiv politiker sedan 80-talet, till att börja med i Vänsterpartiet och sedan i Feministiskt initiativ.

Hon har givit den svenska feminismen ett ansikte och har på många sett bidragit till att den vuxit sig starkare, främst genom bildandet av Feministiskt initiativ. Även om partiet inte är så stort är det ändå viktigt att det finns som en plattform för feministiskt arbete. Gudrun är en person som vågar ta plats i den offentliga debatten och säger och gör saker som andra inte vågar. Exempelvis provocerade hon många genom att under Almedalsveckan 2010 elda upp 100 000 kronor för att uppmärksamma kvinnors lönediskriminering.

Citat

"Men just nu tänker jag uppehålla mig en stund vid det krav på förändring som växer ur det mest universella förtrycket av dem alla. Det förtryck som går djupare in i kropp och identitet än något annat; det som är äldre än klassamhället och som bestått över klassamhällenas konvulsioner, det förtryck som format och präglat varje klassamhälle och anpassat det till sina villkor: kvinnoförtrycket. Det tar sig många uttryck. Diskrimineringen och kränkningarna ser olika ut beroende på var vi befinner oss. Men det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige"





GOTT NYTT FEMINISTISKT ÅR! 



tisdag 24 december 2013

God jul!

Jag hoppas att alla där ute har haft en fin jul och får ett riktigt trevligt avslut på året.


lördag 30 november 2013

Månadens kvinnliga förebild: Louise Hay

Vem är hon?

Louise Hay föddes 8:e oktober 1926 i Los Angeles. Hon hade en svår uppväxttid då hon blev utsatt för övergrepp och som 15-åring födde hon en dotter som hon tvingades adoptera bort. I 50-års åldern blev hon diagnosticerad med obotlig cancer, något hon trodde berodde på all smärta som hon hade inom sig. Hon hävdar att hon blev frisk med hjälp av positivt tänkande, förlåtande, kost och terapi. Hon har skrivit en lång rad böcker om självhjälp, positivt tänkande, meditation, hur man förändrar sitt liv och liknande ämnen. Hon drev även en organisation (Hay Rides) för personer smittade med HIV eller AIDS, som startade som några möten i Louises vardagsrum och sedan växte till en jätteorganisation. Hon har gjort filmen "You can heal your life".

Varför är hon en förebild? 

För mig är hon en förebild eftersom hon tagit sig genom svåra personliga trauman, men ändå försöker göra det bästa av sitt liv samtidigt som hon försöker hjälpa andra. Det finns allt för många människor som tyvärr inte lyckas vända sin smärta till något positivt, utan tvärtom skadar andra för att de själva mår dåligt. Louise har genom sitt vuxna liv försökt sprida budskapet att det finns en väg ut ur mörkret, att man ska försätta kämpa och att man kan hela sig själv. Även om man inte tror på att positivt tänkande hjälper en, tycker jag hon verkar vara en väldigt sympatisk person som delar med sig av sig själv - och kan det hjälpa någon?

Hemsida


torsdag 31 oktober 2013

Månadens kvinnliga förebild: Elise Lindqvist













Vem är hon? 
Elise Lindqvist föddes 1936 i Lycksele. Under sin barndom blev hon utsatt för sexuella övergrepp för att sedan dras in i prostitution som 16-åring. Hennes barndom satte djupa i spår i henne och hon mådde mycket dåligt större delen av sitt vuxna liv. När hon var 58 år fick hon äntligen hjälp, på Mössebergs kurort i Falköping. Efter det började hon engagera sig i Sankta Claras kyrka i Stockholm. På fredagkvällarna brukar hon vara på Malmskillnadsgatan och hjälpa hemlösa och prostituerade kvinnor.


Varför är hon en förebild? 
Elise kämpar varje dag för att sprida värme och omtanke hos de som har det svårt. I en värld som tycks bli allt mer våldsam och kall behöver vi medmänniskor, som ger av sin tid och sig själva för att hjälpa andra. När man läser om Elise är det tydligt att hon har hjälpt väldigt många unga flickor och betyder väldigt mycket för många kvinnor.


Intervju: 



Imorgon kväll, fredag 1/11, kommer Elise ses som gäst hos Skavlan. 


onsdag 23 oktober 2013

Dark water

I vintras hittades den kanadensiska turisten Elisa Lam död i en vattentank på taket till ett hotell i Los Angeles. Detta hände alltså för ett tag sedan och har skrivits om massor på nätet, men det här fallet har gått helt under min radar fram tills igåkväll. Varje dödsfall och mord man hör talas om är förstås sorgliga och läskiga, men det här måste vara en av de sjukaste händelserna jag läst om.

Elisa Lam kom från Vancouver och var på semester i Los Angeles, ensam. Hon valde att ta in på Cecil Hotel. Cecil hotel är känt för att det begåtts flera mord och självmord samt att två seriemördare har bott där. Varför valde hon just Cecil Hotel? Hade hon inte kollat upp vad för slags ställde det var och att det låg i de mindre trygga kvarteren? Var hon inte rädd eller fanns det någon annan anledning till att välja just det hotellet? 

Efter att hennes föräldrar inte fick tag på henne anmälde de henne försvunnen. Polisen började leta efter utan resultat och veckorna gick. Gästerna på hotellet började klaga på att det var dåligt vattentryck i kranen och att vattnet smakade illa. När man skulle undersöka vattentanken, som låg på hustaket, hittade man Elisa Lams döda kropp i den. Polisen kunde inte fastställa dödsorsak och man avskrev det som en olycka och skyllde på att Elisa var bipolär. Bara detta känns hemskt för alla inblandade. Att inte få reda på vad som verkligen hänt Elisa måste vara väldigt betungande för familjen och människorna som i två veckorns tid hade druckit vattnet på hotellet måste ha blivit jättechockade när de fick reda på vad som hade hänt. Ändå finns det så mycket mer i den här historian som är skrämmande. 

Denna video som är från en övervakningskamera i en av hotellets hissar visar det sista någon (förutom mördaren) har sett av Elisa. 





Denna film är väldigt konstig.. Vad är det som händer och vad gör hon? Är hon full eller drogad? Varför trycker hon på alla knappar? Pratar hon med någon och är det i sådana fall en slump att den eller de står så att de inte syns på kameran? Min teori är att hon är på väg mot hissen när hon längre fram i korridoren ser en eller flera människor. De utgör inte direkt ett hot men eftersom hon är ensam tjej vill hon inte vara där. Därför går hon snabbt in i hissen och försöker trycka på knappar (varför hon trycker på flera vet jag inte). När hissen inte startar och hon hör personerna bestämmer hon sig för att snabbt kolla ut. När hon ser att de är kvar vill hon gömma sig och det är därför hon ställer sig inne i hörnet. När hissen fortfarande inte startar bestämmer hon sig för att gå ut, men nu hör/ser hon någon på vänster sida som gör något för att få henne att hoppa till. Sedan tvekar hon och kliver åt sidan, tillbaka in i hissen, men troligtvis säger personen/personerna något till henne och hon kliver ut igen för att svara. Nu har hon personer på båda sidor om sig och det är därför hon ställer sig med ryggen tryckt mot väggen, för hon inte vill vända sig mot någon av dem. Sedan går hon återigen in i hissen. Men hissdörrarna stängs fortfarande inte och personerna slutar inte prata med henne så hon går ut ännu en gång. Den/de som står på hennes högra sida gör henne upprörd så att hon vänder sig mot de och börjar gestikulera med armarna på ett sätt som ser märkligt ut, men kanske inte är så märkligt om man föreställer att hon har druckit och är upprörd. Sedan går hon frivilligt eller inte frivilligt åt vänster för att sedan... ja, vad händer henne egentligen? 

Något som gör detta ytterligare obehagligt är att det är omöjligt att inte bli lite ...vad ska man kalla det, konspiratorisk? om man sett den japanska skräckfilmen Honogurai mizu no soko kara (From the depths of the dark water) eller Dark water som den amerikanska remaken heter. Jag vet att en del troligtvis tycker att konspirationer är galet, men det är i princip omöjligt att inte dra paralleller till de här filmerna. För det första är Elisa Lam av asiatisk härkomst. Honogurai mizu no soko kara handlar om en ung japansk mamma som ligger i vårdnadstvist med sitt ex, om sin lilla dotter som är i förskoleåldern. Pappan försöker vinna vårdnaden om dottern genom att hävda att mamman är psyksjuk (precis som Elisas eventuella psykiska problem vänds mot henne och används för att inte behöva utreda hennes död vidare). Mamma och dotter flyttar in i ett stort grått höghus. I den finns en "receptionist" vilket får det att kännas som ett hotell och den gamla vakten har en liten TV där han kan se övervakningsfilmer från husets hiss i. 

Tiden går och de börjar märka att något är fel. Vatten läcker från taket och kranar beter sig inte som de ska. De mystiska spåren leder upp på husets tak, och i slutet av filmen förstår mamman att en liten flicka ramlat ner i husets vattentank och spökat för dem för att hon ville han en mamma. Efter det försvinner mamman och spökbarnet och det filmas på ett sätt så att man ska förstå att de båda är inne i tanken. I filmen dyker även en gul regnrock upp ett flertal gånger. 

I den amerikanska remaken finns fler "intressanta" detaljer. Eftersom de inte kan ha samma namn som i den japanska filmen, har filmskaparna förstås hitta på nya. Den lilla flickan har de valt att kalla Cecilia och mamman för Dahlia. Enligt olika bloggare skulle namnet Dahlia kunna vara en anspelning på Black Dahlia, Elizabeth Short, som blev mördad 1947 i Los Angeles. Jag tycker även att Jennifer Connelly som spelar Dahlia och Elizabeth Short är ganska lika varandra. 

Bilder: 


Black Dahlia / Jennifer Connelly




Mamman i filmen / Elisa Lam 



Gul regnrock / Gula arbetskläder



Mördarens fot enligt blogg


The Cecil, formar bokstaven "E"

Kanske är allt det här bara en slump och troligtvis är det galet att hålla på och kolla efter olika "samband", men jag tycker det känns väldigt kusligt att det finns så många likheter mellan två filmer och ett verkligt dödsfall.

Vad hände egentligen Elisa Lam? Och varför avslutade polisen fallet när det är mycket mer troligt att hon blev mördad och inte råkat ut för "en olycka"?