Rökare = skräp

Ja, gör det brottsligt att kasta cigarettfimpar - nu! Vad väntar man på?

Nu ska jag beskriva hur det ser ut i min stad: Vid varje buss- och tågstation, längs varje gångväg, på varje trottoar, runt varje restaurang och café, vid ingångarna till varje köpcentrum, restaurang och kiosk, på varje parkering och torg, i varje rabatt, runt varje papperskorg och askkopp är det samma sak - ett hav av fimpar. På uppräknade platser finns mängder av annat skräp också. Glassplitter, hundbajs, snusprillor, tuggummin, bananskal, glasspinnar, godispapper, McDonald's-förpackning, pizzakartonger och till och med ibland hela soppåsar som folk bara lägger på trottoaren. Ibland ser jag också konstiga saker som typ filförpackningar och jag förstår inte hur de hamnat där. Dricker folk 1 liter fil på stående fot och sedan kastar förpackningen rakt på trottoaren eller hur går det till egentligen? 

I Skräprapporten 2007 konstaterades att Phillip Morris var det varumärke som skräpar ner naturen mest. Alltså att rökarna (som ändå är en begränsad del av befolkningen) förslummar stadsbilden mer än alla andra människor gör. Ändå har rökare mage att tycka synd om sig själva. De anser att det bedrivs en hetsjakt på dem, för att folk inte vill att de ska skräpa ner eller ber de flytta sig från folkmassor när de röker. Ingenting är egentligen deras fel och om de bara fanns fler askkoppar skulle de inte tvingas bli sådana nedskräpare. Att det behövs fler papperskorgar är också ett argument som folk använder för att ursäkta nedskräpning i allmänhet, alltså inte bara fimpar. 

Det bara det att det är en myt att det skulle behövas fler papperskorgar och askfat. Här är tre artiklar som beskriver att problemet är människors attityder och brist på ansvar: Kungsholmen, Eskilstuna /Flen och Gävle. Det finns säkert fler liknande eller så går det bara att titta på hur Sverige ser ut för att förstå att det inte är  antalet soptunnor som är problemet. Eller - hur resonerar nedskräparna egentligen? Om det inte finns en soptunna 5 meter från mig är det okej att jag slänger skräpet här? Om soptunnan är full kan jag bara kasta det bredvid? Om inte kommunen satsat några fler miljoner på att anställa renhållare får de faktiskt skylla sig själva om jag skräpar ner? 

Jag vill att Sverige ska vara rent. Att gatorna ska vara fina, att man ska kunna gå ute utan vara rädd för att trampa i bajs eller glass och utan att behöva se skräp var man än tittar. Men det lär man väl få vänta på så länge de värsta nedskräparna är upptagna med att röka och tycka synd om sig själva. 

Lite om mig och min blogg

För cirka två år sedan började min väg mot det som kan kallas ett uppvaknande. Jag har börjat se världen på ett helt nytt sätt än jag gjorde förut. Visserligen tror jag att människan alltid är under utveckling, men för mig har klivet mot större kunskaper och ökat medvetande om omvärlden varit stort.

Det är flera olika faktorer som har skapat den person jag är idag. En är att jag började studera. Det är självklart inget unikt i att just jag gör det, men för mig har det betytt väldigt mycket i form av ökat självförtroende och nya, större kunskaper inom ett specifikt område. Så fort jag påminner mig om mitt gamla jobb, som jag verkligen avskydde, känner jag att mitt liv kanske har en mening trots allt. När jag slutade där kunde jag också få lite distans och tid att reflektera över mina år på den arbetsplatsen.

Jag träffade en person som introducerade mig för det som de flesta kallar konspirationsteorier. Vi ägnade åtskilliga timmar till att plöja genom och diskutera olika dokumentärer och jag började läsa böcker om alternativa världsbilder som inte presenteras via etablerad media eller skolan.

Sist men inte minst började jag läsa bloggar. Mitt nyväckta intresse för politik och samhället ledde mig till att (något upprört!) börja kommentera nyhetsartiklar och genom twingly hittade jag till noboytoy och shedlight.

Detta har först och främst lett har jag börjat försöka se saker ur ett globalt perspektiv, något jag sällan eller aldrig gjorde tidigare. Visst tänkte jag på hur människor i andra länder hade det, men jag hade svårt att släppa att allt inte utgår från Sverige. Jag fått en allt tydligare bild om hur världen hänger ihop och mer börjat tänka i termer av strukturer och sammanhang, snarare än att se på saker som enskilda företeelser.

Genom att jag började läsa de bloggar jag gjorde, öppnades mina ögon också för ett feministiskt perspektiv. För mig var det kanske det viktigaste som hänt i min utveckling, eftersom jag i princip kunde höra poletten trilla ner i mitt huvud. Det kändes som att knäcka en kod och att jag såg något som funnits framför mina ögon hela tiden, men ändå osynligt.

En allt starkare känsla av att den här jorden behöver en knuff i en positiv riktning växer inom mig. Det finns allt för mycket lidande och ondska, alltför många saker har gått fel. Jag har inte längre något förtroende för journalister och politiker, utan tror att pengar är det som styr de flesta människors beslut.

Jag anser mig inte vara helt säker på saker eller "ha rätt" om allt. Tvärtom försöker jag alltid ifrågasätta och utvecklas i mina tankar. Men jag anser mig dock säker på att vi inte får sluta ställa frågor och aldrig tro att det vi ser är den enda sanningen. Ju mer frågor jag ställer, desto tydligare blir det för mig att många frågor saknar svar. Det finns mer därute som vi inte känner till och jag vill verkligen veta och känna till mer än jag gör idag.

Det som slår mig är att när man väl öppnat och klivit igenom en viss dörr, stängs den bakom dig. Du kan inte "o-se" de saker du redan sett, de går inte att radera. Ibland skulle jag faktiskt vilja gå tillbaka. Inte för att livet någonsin har varit lätt, men på något sätt hade det kanske varit mindre komplicerat att inte tänka så mycket. Det hade varit så mycket enklare att bara strunta i allt, att bara leva mitt liv och inte bry mig om vad som händer i världen. Läsa Aftonbladet, ägna kvällarna åt nöjesprogram på TVn, läsa modebloggar och bara inte bry sig så mycket mer. Men det går inte.

Jag startade den här bloggen för att jag har väldigt många tankar i huvudet och hoppas att något jag skriver kan nå ut och få andra människor att tänka vidare. Jag anser att kunskap och tankar ska spridas och att många små positiva saker kan skapa något stort bra! Jag vill påverka världen till det bättre och tror att det går - om tillräckligt många bara inser att vi måste göra det.

Kvinnor och kläder

Här nedan har jag lagt in 13 bilder på kvinnor (några av de enbart på deras fötter). Varför har jag gjort det och vad vill jag ha sagt? Jo, det handlar om vad de har på sig, om kvinnors klädsel.

Mode och skönhetsideal har tagit sig olika uttryck genom tiderna och i olika kulturer. Det finns dock en röd tråd som går igen i allt mode och all klädnad som bara riktar sig till kvinnor (alltså allt som män inte har på sig). Den röda tråden är att det är obekvämt, opraktiskt och hämmande. Läs mina texter under respektive bild, där jag utvecklar mina tankar kring detta. 

 Den finskromska klädkoden växte fram relativt sent, långt in på 1900-talet. Historiskt sett har de inte burit dessa kläder, men började med det för att särskilja sig från andra romer. Finska romer talar finska, medan de andra talar romani, och ville troligtvis hitta sin egen gruppidentitet och förstärka gemenskapen. Att klä sig på ett visst sätt hjälper till med det, men jag anser att kvinnorna har fått betala ett högt pris för det. De sliter ut sina ryggar genom att under hela sina liv gå med högklackade skor och bära 10 meter sammetstyg runt midjan. Det är också kvinnorna som får den utsatta positionen att hela tiden synas och få andra människor blickar på sig, medan männens klädkod (i form av skinnjacka, gabardinbyxor och polisonger) inte alls är lika uppseendeväckande. 

På 1700 talet var det populärt hos både män och kvinnor (i olika Europeiska länder som Frankrike, England mfl) att snöra in sig i korsetter. Till och med barn och gravida kvinnor bar dem. Det ansågs vara  viktigt med bra hållning, men tillförde troligtvis bara skador på kroppen och andnöd. För kvinnor var det mode med ställningar under kjolen. Först skulle kjolen gå långt ut från sidorna, och senare under århundradet skulle den istället byggas så att det buktade ut där bak. Detta följde i olika varianter med kvinnors mode ända in på 1900-talet. Jag behöver väl inte förklara att detta påverkade kvinnornas rörelseförmåga?

 Detta är den traditionellt blå burkan som de afghanska kvinnorna påtvingades under talibanernas regi. Den täcker hela kroppen. Jag skulle vilja påstå att detta är allt annat än mode, utan enbart ett övergrepp mot kvinnan - även när den bärs på platser där det inte är lag på att bära den. En kvinna iklädd burka är avskärmad från resten av världen. Hon kan inte få ögonkontakt med någon, ingen kan se hennes leende eller  avläsa hennes ansiktsuttryck. Det är också precis det som är syftet med den, att gömma henne och frånta henne alla möjligheter att uttrycka sig själv som person. 

 En brudklänning är förvisso ett plagg det är meningen att man ska bära under ungefär en dag av sitt liv, och hindrar således inte en kvinna i hennes vardag. Dock anser jag att brudklänningar med korsetter och långa släp är en symbol för kvinnan som prydnadsföremål. 

 Att binda kinesiska kvinnors fötter pågick under flera hundra år, och det var väl först i modern tid (1900-talet) som det började försvinna. Att göra kvinnors fötter totalt missbildade är ett oerhört grymt sätt att visa att kvinnor är underlägsna män. Männen erotiserade de bundna fötterna och ville ha sådana kvinnor, men ville sällan se de utan skor eller strumpa på. Det de egentligen ville ha var en handikappad kvinna utan någon makt över sitt eget liv. 

 Traditionella indiska kläder. Tunga smycken i öronen och på pannan gör att huvudets rörelser blir hämmade. Inte heller mycket smink (som självklart inte är typiskt för just Indien) är opraktiskt att måla på sig.  Med mycket smink i ansiktet måste man tänka på att inte kladda ut mascaran, hela tiden kolla att inte foundationet har ''kakat'' sig och att läppstiftet inte lämnar avtryck på glas man dricker ur. 

 Varför finns ens den här typen av bikini med snören över ryggen och höfterna, och med string? På stranden borde det vara meningen att man badar, solar eller leker någon strandlek (beach volley, fresbee mm). På vilket sätt underlättat knutar som närsomhelst kan gå upp, och en underdel som visar hela rumpan, en rolig stranddag? För vems skull finns den? 

På de flesta platser i Asien där skoluniform används, är det också obligatoriskt att tjejerna har på sig kjolar, medan pojkarna har på sig byxor. Kan flickor röra sig fritt och, om de skulle vilja exempelvis spela fotboll, eller måste de akta sig så att de inte ramlar och skrapar knäna och att inte kjolen åker upp? Studerar flickor bättre i kjol eller varför måste man egentligen ha den? För vems skull? 

 En del kvinnor kanske kan gå i högklackat (jag tillhör inte dem!), men hur bra man än lär sig kommer det alltid att vara bekvämmare och enklare att gå i platta skor. En kvinna i högklackat kan inte springa fort (om ens alls) och blir snabbt trött i fötterna och ryggen. 

'

 Här, geishornas traditionella platåskor. Har ni sett i filmer hur de liksom måste ta pyttesmå steg utan knappt lyfta fötterna? Inga skor att ta på sig när du ska springa till bussen direkt...

 Geishan finns till för att männen ska ha något vackert att titta på. Hur bekväma kläderna är eller hennes rörelseförmåga är inte intressant för dem. 

 I balettens värld är kvinnans kropp i fokus. Hon ska vara smal, vacker och vig. Och hon ska kunna stå på tå. Det är vanligt med förslitningsskador, och att man gör illa fötterna. Det kan ses som ett ringa problem att en liten grupp människor som frivilligt dansar balett gör illa sig, men man kan också välja att se det i ett vidare perspektiv. Balett är en dans som är oehört    idoliserad (fel ord, men kommer inte på något bättre just nu) och framhävs ofta som finkulturell och vacker. Är det en slump att den dans som har högst status också är den som ställer högst krav på kvinnans kropp?

Typisk party/mingelbild som troligtvis hade kunnat tas varsomhelst i västvärlden. Kvinnans förmåga att dansa och mingla runt minskar när hon har på sig obekväma skor. Kommer en tjej i dessa kläder ha en rolig/avslappand natt med sina kompisar eller kommer hon tvingas oroa sig för att sminket sitter på plats, kjolen inte åker upp och toppen inte åker ner? Kommer männen på samma fest ha samma problem som hon eventuellt har? 

-----

Är det inte så att det finns ett samband mellan särpräglat kvinnlig klädsel och brist på jämställdhet? Jag tänker så här...

I alla länder som räknas som de mest jämställda klär sig män och kvinnor relativt lika. Visst finns det skillnader, men jämförelsevis små.  Jämför det med länder där kvinnor inte har några rättigheter alls, där det är lag/stark social press på att kvinnor ska ha en speciell "kvinnoklädsel". 

Även där män är till synes jämställda är det väldigt viktigt för dem att poängtera utseendemässiga skillnader mellan könen. Samma personer som är motståndare till feminism är de som blir galna om en kvinna inte rakat sig under armarna, arga om en treårig pojke får ha på sig klänning och tycker att svenska kvinnor inte är tillräckligt kvinnliga och piffiga. Män tycker om när kvinnor är "kvinnliga", vilket jag tycker verkar kunna vara vad som helst som går ut på att förändra utseendet och ha på sig krångliga kläder och skor. 

Att poängtera och driva fram skillnader mellan könen, verkar alltid leda till det att kvinnor drar det kortaste strået, och det är troligtvis därför dagens antifeminister inte nog kan påpeka att det finns skillnader mellan könen. De vet att lika personer kräver lika rättigheter.

Jag tycker inte att det är fel att klä sig hur man själv vill, men vill reflektera över varför kvinnors kläder alltid tycks vara obekvämare än männens. 

Vad tror du läsare om det här? 

Kan någon komma på en plats och tidsepok där männen var tvungna att förändra sitt utseende till det extrema, men kvinnorna hade bekväma kläder på sig? 

Förstärker olika kläder ojämställdhet mellan könen? 

Var går gränsen mellan den fria viljan och påtvingat ideal?
Andra tankar? 

Fredag den 13:e

Igår var det fredag den 13:e, kan jag upplysa den som missade det. Jag gjorde det definitivt inte!

Dagen började med att jag klev upp trött (eftersom jag gått och lagt mig alldeles för sent kvällen innan) för att ringa ett telefonsamtal på utsatt tid. Målet med samtalet misslyckades och efter det kunde jag inte somna om, trots att jag inte hade behövt gå upp förrän senare.

Sedan händer något oväntat som gör att jag får en akut räkning på 1000 kronor, vilket för mig är väldigt mycket pengar just nu. Jag försöker tänka att det är sådant som kan hända, det fanns inget jag kunde göra för att förhindra det och det kanske löser sig. Vad annat kan man göra liksom?

Senare på kvällen gör jag en pytteliten omedveten rörelse med min hand. Ett föremål jag inte tänkt på skulle vara speciellt ömtåligt träffas av min hand, ramlar ner från bordet på golvet och går sönder. Jag kan först inte fatta att den faktiskt gick sönder, utan försöker laga den, men får till slut ge upp och inse att det faktiskt är kört. Föremålet kostar 800 kronor och jag kommer behöva köpa en ny inom en månad. Vid det här laget känner jag mig riktigt nedstämd, arg och uppgiven på samma gång. Varför var det bara tvunget att hända? Känns så meningslöst och fruktansvärt onödigt att en rörelse med handen ska behöva kosta mig så mycket pengar...

Då går jag mot köket, men tänker inte på/ser inte att jag flyttat en lampa från en hylla till ett annat bord, så att lampsladden hänger cirka 10 cm över golvet. Gissa om jag lyckas gå rakt på sladden och riva ner hela lampan. Själva lampställningen klarar sig, men glödlampan går självklart sönder.

Jag vet knappt om jag ska skratta eller gråta, men bestämde mig iallafall för att se på film och äta popcorn. Popcornen blev brända.

Och just det, jag får inte glömma att det regnade och var kallt hela kvällen också. Dt var min fredag den 13:e och jag ville bara skrika ut min frustration!
---

Visst kan man väl säga att jag var klumpig, men samtidigt känns det också som otur. Jag vet inte, men jag tror faktiskt inte exempelvis att föremålet jag hade i golvet nödvändigtvis måste gå sönder bara för att man tappar det. Men nu gjorde det, det.

Över huvud taget känns det som att om man väl har kommit in på en dålig bana i livet är det ganska svårt att ta sig ur det, att vända trenden. Jag tycker verkligen att det ligger något i uttrycket "en olycka kommer sällan ensam...". Går det dåligt på ett sätt, kommer det också gå dåligt på ett annat. Ta det här med sjukdom och pengar. Om man är sjuk leder det ofta till fattigdom. Om man var fattig från början, leder det ofta till att man blir sjuk (kan inte uppsöka läkare i tid, inte råd med bra mat, stress osv). Dåligt föder dåligt.

Sedan har vi ju det här med Murphys lag också. Om något kan gå fel kommer det också att göra det. Eller "
Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet" vilket tydligen ska ha varit det ursprungliga uttrycket. Så sant. 


Usch, livet är inte speciellt roligt just nu... 

Djur är inga prylar!

Jag hittade av en slump bloggen djurpoliserna som skriver om brott mot djur. Det verkar vara en seriös sida, men kan inte uttala mig helt eftersom jag inte läst tillräckligt mycket än. Någonstans där nämnde de att försäljningen av djur på blocket är mycket oseriös, och av nyfikenhet gick jag in på blocket för att se vilka hundannonser som ligger ute. Jag kan bara konstatera att alldels för många inte har någon ansvarskänsla över huvud taget, och verkar se djur som vilka slit- och slängprylar som helst! Det är mycket upprörande. 

Här kommer exempel på hundannonser: 

bullterier Måste hitta ett hem till min Bianca. Hon är ägar registrerad i skk och jordbruksverket. Hon är uppväxt med barn och andra hundar. Bianca är 2 år gammal ungefär.

Låt mig gissa, du ska sälja henne för att du äntligen inser att du är totalt inkapabel att fostra en bullterier? 

Staffe / blandning omplaceras omgående En mycket sällskapsjuk go, kastrerad hane , söker nytt hem, där han får vara ensam hund. en riktig kelgris . skriv ett mail och berätta om dej själv ,så hör jag av mej. bilder kan mailas

Tydligen bråttom att bli av med hunden. Om ägaren hade förklarat varför eller berättat hur gammal hunden är eller vilka fler raser som finns i den eller lagt ut en bild eller bara lärt sig skriva ordentligt hade det kanske gått fortare. 

Liten omplaceringshund söker hem Sammy är en dvärgpinscherblandning som med blott två år har minst 3 hem bakom sig, och är nu tillfället hos oss.Han är en dvärgpinscherblandning, ev blandat med chihuahua och ev någon mer ras. Den största problematiken är att Sammy lider av separationsångest och vill därför ständigt ha en människa nära. Han kan lämnas kortare stunder i bilen, för där känner han sig trygg. Men att bli lämnad hemma ensam är för Sammy mycket stressande och han klarar inte av det i dagsläget. ....

Människa hur tänkte du när du köpte en dvärpincherblandning du inte ens vet exakt alla raser den har i sig, och som dessutom redan hade flera hem bakom sig när den kom till dig? Var han söt? Var det synd om honom? Var det lite jobbigare än du trott att ta hand om en nervös omplaceringshund? Och hur många hem ska stackars Sammy klara av innan han bryter ihop totalt, när människor lämnar bort honom gång på gång?!

Alaskan husky tik Kandy är en glad och energisk Tik. Född mars - 2011.

Snäll mot alla och utvecklas bra.
Har bott inomhus och fått sina vaccinationer.
Ring eller maila för mer information.

Efter en googling tror jag mig nu förstå att Alaskan husky är något slags hybrid mellan Alaskan malamute och Siberian husky, som är avlad för att dra slädar, precis som nämnda raser. Kan någon tala om för mig varför folk köper dessa raser som inneboende sällskapshundar? 

Amstaff / Amerikans bulldog  Prada är en tik på 1 år som behöver ett nytt hem.
Prada är väldigt snäll men behöver någon med en fast hand som vet vad dom gör. Hon har massor med energi och behöver jobbas mycket. Hon tycker jätte mycket om barn och bor idag med ett barn på 2,5 år. 
Prada är väldigt osäker och behöver någon som hon kan lita på till 100 procent. 
Ring eller maila för mer info. Svarar inte på sms. 

Vad försöker du säga, att hon inte kan lita på dig till 100 % och att du varken har en fast hand eller vet vad du gör? Ännu en person som hade behövt köpa en liten knähund, alternativt avstått från hundköp över huvud taget. 

Jätte söt amstaff  Amstaffblandning säljes på grund av oseriösa förhållanden innan han kom till mig , då ja ska ha barn om två veckor och är ensamstående måste jag göra mig av med fina Simba , då tiden ej räcker till ! Hur snäll som helst, lyssnar när man ropar på honom , rumsren och riktigt gosig , fungerar jätte bra med barn.. Priset är inte det viktiga för mig ! Vill Endast att han kommer till någon som är seriös . 

Planering, vadå - vad betyder det? Tanken att hon någon gång inom 10 år skulle skaffa barn borde väl ha slagit denna kvinna innan hundköpet? Tänker man då inte till och väljer en hund man klarar av ensam, även om man blir gravid? Varför, varför köper man en hund från "oseriösa förhållanden" när man själv är minst lika oseriös? Frågorna hopar sig, svaren är få. 

Bullterier Nu är detta pinsamt för denna hund. Hoppas verkligen att han får ett hem nu. Jag ringde på honnom vid första annonsen men fick dåligt med respons. När jag såg han låg ute igen så bestämde jag mig i dag hämtade jag honnom o känner nu i kväll att det blir för mkt då jag redan har en Bullterrier otroligt oansvarigt av mig men nu är det så. Han är verkligen supermysig snäll gosig lite stark på promenad annars en klippa......Men kan kanske inte vandra runt för mkt så hör av Er innan han blir hemmastad här.

Oj, hoppsan - här har vi någon som bara råkade köpa en bullterier. Själv brukar mina impulsköp inte vara värre än att en påse chips slinker med hem från mataffären, men en bullterier ... nej, det har jag nog aldrig råkat köpa. Jag förstår knappt vad annonsören försöker skriva, något om att hen är en pinsam idiot som borde sluta köpa på sig hundar kanske? 

Siberian husky Valp på 4,5 månader 18 veckor snäll och rumsren...kan sitt,ligg,vacker tass vanliga saker....

pga av jobb och utlandsflytt har vi tagit beslutet att sälja honom...vi flyttar om 2 veckor.....
han har mat för en månad massa godis och massa leksaker med sig....

Jaha, men då förstår jag. Ägaren köpte alltså en valp och ett par månader senare kom de på att de ska flytta utomlands om två veckor. Självklart var det inte så att de ville köpa en Siberian husky för att de är så otroligt vackra, men kom på att de inte alls kan erbjuda den det liv den behöver för att må bra.  Det är inte alls något konstigt i att spontanflytta utomlands...

Amstaff tik Säljer min Stella på 2 månader då jag inte har den tiden som krävs. ...

Hur mycket tid trodde du att Stella skulle kräva? 20 minuter om dagen? 30? 

Amstaff tik akut Hej måste tyvär sälja min amstaff tik.

Hon är frisk, inte reggad i skk.
hon är 1 år och 4 månader.
Hon har bott i ca 5-6 hem nu så dit hon kommer ska hon inte behöva flytta igen. 
du som hör av dig ska ha kollat så du ej är allergisk..... och du ska ha hund vana denna tjej behöver mycke träning. 
inga under 23 behöver höra av sig ! 
ej till kamp eller status symbol....

Stackars, stackars hund som har tvingats runt till 5-6 hem under sitt 16 månader långa liv. Jag kan bara gissa att hon inte mår speciellt bra och dessutom visar det, eftersom det är så akut att få bort henne från hemmet. 

---

Jag skulle kunna sitta hela natten och kopiera in oseriösa annonser, eftersom det finns hur många som helst. Nästan alla är felstavade, och en del orkar inte ens bemöda sig med att bygga hela meningar. Det är sorgligt att se hur illa folk behandlar sina hundar. I en del annonser erkänner säljaren i princip att de misslyckats med hunden. Men hur många idioter döljer sig egentligen bakom ord som "tyvärr måste vi nu sälja vår hund på grund av ändrade familjeförhållanden"? För det råder ingen brist på vuxna hundar som "tyvärr" måste omplaceras, om man säger så. 

Förutom att de flesta troligtvis underskattar hur mycket tid, engagemang och pengar man måste lägga på en hund tror jag mycket av omplaceringsproblematiken handlar om att folk väljer fel raser. 

Jag tror att folk väljer raser utifrån hundarnas utseende och status. Jag menar inte att alla hundar inom en viss ras måste vara omöjliga att ha som sällskapsdjur, men jag tror att alldeles för många tror att de ska kunna ta hand om raser som Dobermann, Rottweiler, Bullterier och Amstaff när de egentligen inte kan det. En annan grupp människor köper Siberian husky och andra raser de anser vara vackra utan att vilja förstå att en del hundraser kräver mer än en sväng runt kvarteret ett par gånger om dagen. 

Varför inte ta reda på vad varje ras och enskild hund har för behov och sedan fråga sig om man som ägare kan erbjuda hunden det? Hundar är inga leksaker, och jag tycker det är så oerhört sorgligt när hundar bollas runt mellan olika ägare eller måste leva på sätt som får de att må dåligt bara för att människor inte har vett att se till hundens behov. 

Hur många av dessa hundar mår bra? Hur många kommer bli så nervösa att de till slut skadar någon människa? Hur många kommer tvingas avlivas för att deras brist på uppfostran och omvårdnar har gjort de farliga? 

"Ta hand om mig!" kanske hen tänker. 

Brevet till Hemmafrun

Kära hemmafru!

Jo, du får välja att vara hemmafru, om din man är villig att ställa upp och betala för det. Visst finns vi som inte tycker att kvinnor borde bli hemmafruar, men det är inte samma sak som att vilja förbjuda det, något som många har fått för sig. 

De som förespråkar hemmafruidealet brukar inte ha mycket mer att komma med än att det är ditt fria val. Det är visserligen sant, men är det ett argument för varför det skulle vara bra att vara hemmafru? Det anser inte jag. utan är orolig för dig och anser mig ha goda grunder för det.

Jag förstår att du älskar dina barn och vill deras bästa. Jag vet också att livet är fullt av svåra val som måste göras och att när olika intressen ställs mot varandra måste man göra avvägningar och prioritera. Ibland blir det rätt, ibland blir det fel och ibland hade det kanske utfallet blivit lika vad man än hade valt. 

Att välja att vara hemmafru är något du gör med ditt och dina barns liv som insats. Jaså, du tror mig inte? Tycker att jag är överdriver och är en sådan där feminist som bara vill bestämma hur andra ska leva? Vad kommer hända med dig och dina barn om din man inte längre kan eller vill betala för dig? Om din man dör? Om han vill skilja sig? Kommer du och dina barn överleva då? Och om ni överlever, hur kommer er livskvalité se ut? Du måste tänka på dessa frågor, det går liksom inte att undvika. 

Du har givit din man rätten att bestämma hur ditt liv ska se ut. Exakt hur just ditt familjeliv ser ut kan jag förstås inte veta, men vissa saker är bara logiska. Som att den som betalar hyran avgör när familjen har råd att flytta till större bostad. Som att den som betalar bestämmer om familjen har råd att åka på semester eller inte. Som att hemmafrun måste få sin mans godkännande för att gå på en fritidsaktivitet, eftersom han är den som betalar den. Det går att hitta på hur många exempel som helst på att den som betalar för kalaset också är den som dikterar reglerna för det. 

Som hemmafru har du gjort dig beroende av en annan människas välvilja att betala för ditt liv. För livet kostar, hur mycket du än försöker låtsas som att pengar inte spelar någon roll och att det finns andra värden i livet. Jag tror att du tar pengar för givet och inte till fullo förstår vidden av att inte äga några egna. Inte förrän du verkligen inte har några pengar över huvud taget inser du hur mycket varje krona är värd. Jag hoppas att du aldrig behöver få den insikten, för den är ganska skrämmande. 

Det som är allra farligast är om din man vill skiljas från dig eller dör. Det kostar att betala hyra och el. Det kostar att äta sig mätt varje dag. Det kostar att köpa kläder, skor, busskort, hygienartiklar, tv, mobil, dator, böcker. Det kostar med läkarbesök, mediciner, klippning och resor. Detta vet du såklart, och det är just det som får mig att undra hur du kan riskera att hamna i en sits där du inte kan betala för de här sakerna. Det är allvar - du förlitar dig på andra människor för att dina barn ska ha råd att få mat i magen. Förstår du inte att det är chockerande?! 

Du kanske tror att det är lugnt. Du kanske tror att du och din man har lovat att vara tillsammans tills döden skiljer er åt, eller att du kan börja jobba när du vill, eller att du i en krissituation kan låna pengar av någon? Men tänk om allt går fel då? Det blir sällan som man tänkt sig. Människor man trodde man kunde lita på, visade sig vara svikare, det kan vara svårare än man tror att komma in på arbetsmarknaden och ingen kan låna ut hur mycket pengar som helst. Vad är din Plan B om du inte har någon egen inkomstkälla? 

Jag vill att du, hemmafru, ska tänka igenom din situation en gång till. Väg in alla "kan hända"-situationer och ta dig rätten att göra även dina egna behov viktiga. Du kan inte leva för familjen, för de lever inte för dig, snarare på dig och dina omsorger. Dina barn kommer aldrig tacka dig för att det var du och inte någon barnskötare som bytte blöja på dem de där dagarna för 15 år sedan, de kommer bara ställa ännu en smutsig tallrik i diskhon och förvänta sig att du ska diska den för det har du ju alltid gjort.

Du är värd att ha egna pengar och fullständig makt över ditt eget liv. Är du säker på att du verkligen vill vara en hemmafru?

Med vänliga hälsningar

Atmosphere girl

http://www.aftonbladet.se/debatt/article14627792.ab

Att låta barnen vara barn tycks vara omöjligt

Barn ska leva som barn, och inte som vuxna. Barn ska inte behöva utsättas för andras sexualitet och det är ingen "rättighet" att ha sex med barn. Det kan tyckas vara helt självklara påståenden, men det finns många som inte håller med. 

Detta blir väldigt tydligt i och med debatten 'Skärpt sexbrottslag blir feltolkad' som började med en i SVD och sedan spridits vidare till diverse bloggar. Det handlar alltså om lagen som säger att det är olagligt att ha sex med  ett barn under 15 år. Thomas Bodström och Åsa Regner påstår nu att lagen slår mot ungdomar som har frivilligt  sex, men när den ena är något äldre än den andra. Detta trots att det var meningen att rättsväsendet skulle ta hänsyn till faktorerna i just sådana fall. 

NoBoyToy frågar sig hur stort problemet med en massa oskyldigt dömda 15-åringar verkligen är, och jag kan inte annat än att hålla med. Vi vet ju hur liten procent av alla sexbrottsanmälningar som går till dom över huvud taget och det är mycket svårt att tro att någon betydande del alls av dessa handlar om väldigt unga oskyldigt dömda personer. Det går liksom inte ihop. 

Det jag reagerar på mest är folks inställning till det här. Precis som när det gäller allt som har med sex att göra kan folk inte använda ordet "frivilligt" för mycket. "Ungdomar som har sex frivilligt blir dömda" påstår dessa allvetande kommentatorer. De anser att unga tonåringar ska kunna och ha rätt till att fatta det beslutet. De bortser helt från att barn (nej inte ens de över 15 år) kan ta ansvar för konsekvenserna av sex. Vad händer om tjejen blir gravid? Om de drabbas av könssjukdomar? Skador? Räknas det som lika frivilligt som sexet i sig och vem ska lösa de problemen? 

I en artikel som åtminstone jag finner väldigt obehaglig ondgör sig författaren över att lagen slår hårdare mot pojkar än mot flickor. Han tar upp några exempel på när äldre flickor friats, och äldre pojkar dömts. Det är självklart svårt att avgöra vad som ligger bakom de olika besluten när man inte vet något om fallen, men det känns lite märkligt att han försöker bevisa något med ett begränsat urval av alla domar. Och i slutändan handlar det ju om att "Som det ser ut idag måste vi ge ett helt annat budskap till pojkarna. Ett budskap som ligger väldigt långt från livsglädje, lust och upptäckaranda" Ja, för det vore ju fruktansvärt om vi tvingades be pojkar att leva ut sin upptäckaranda med en jämnårig?

I artikeln finns ett exempel på en 15-årig som fälldes för våldtäkt mot en 12-årig flicka. Är det någon vuxen som anser att en 12-årig flicka är psykiskt och fysiskt mogen att ha sex med en flera år äldre pojke? Javisst! För då låter det så här "Flickor kallas ofta 2år mognare än pojkar. Enligt den devisen är sexuellt umgänge mellan 12 årig flicka och en 16 årig pojke (pojken två år mognare jämförbart med detsamma mellan en 14 årig flicka och en 14 årig pojke (flickan 2 år mognare)" i kommentarfältet. Och helt plötsligt har det blivit okej för en gymnasist att ha sex med en femteklassare!

Samhället är överlag väldigt sexualiserat och det påverkar även barnen. Med all sexualiserad reklam med halvnakna tjejer överallt, oerhört lättillgänglig porr, sex som kvällsunderhållning i dokusåporna, tjejtidningar som uppmuntrar till sex, anser jag inte att barn får ta den tid de behöver att upptäcka vad de själva vill göra. De vuxna tvingar in barnen i en värld de inte är redo för och man skulle till och med kunna dra det så långt som till att det är ett övergrepp.

Lagen är bra för att unga människor inte ens ska behöva fatta beslut som rör sex över huvud taget. De ska inte behöva fundera på om de gjort något frivilligt eller inte, om det var rätt eller fel eller vilka konsekvenser det ger.  De ska helt enkelt inte ha sex. Ska det vara så svårt att låta barnen vara då?

En del vuxna tycks vara mer intresserade av att debattera barns "rätt" till sex. Det är inte okej!

Fulaste svenska unga kvinnliga kändisen - WTF?

*uppdaterad*

Kl 04:56 i morse startades en Flashback-tråd med rubriken 'Fulaste svenska unga kvinnliga kändisen'. I skrivande stund har 73 svar inkommit där skribenterna berättar vilka tjejer de tycker är fula. Ibland brukar Flashbacks moderatorer låsa så kallade "listtrådar" (trådar där man bara ska rada upp en massa saker) och jag tycker det här verkar kunnas klassa som en sådan. Mest en massa länkar och en text där det står "Kolla vad ful" under. Men när det gäller ett sådant här viktigt ämne kanske man inte behöver gå in och moderera?

Sverige är ett relativt litet land och kändisarna är sällan några riktiga superstars. Politiker, musiker, artister och idrottare lever på samma gator och ibland vägg i vägg med oss vanliga dödliga. De handlar i samma matbutiker, åker ibland kommunalt och går på samma restauranger som vi okända. Och de kan läsa flashback, där det är meningen att allt ska sparas för evigt.

Det handlar om makt. "Titta - jag är anonym, kan säga att du är ful och du kan inte stoppa mig!". Och det handlar om detta eviga recenserandet av kvinnors utseende som aldrig tycks ta slut. Återigen får vi berättat för oss att en kvinna inte är värd något om hon inte är vacker. Om hon inte anses tillräckligt vacker ska hon minsann får höra det!

INGEN förtjänar att kallas ful. Jag vill inte göra skillnad på några av de personer som det skrivs om i tråden, men kan väl konstatera att en del av de är allt annat än fula. Det är inte normalt att ta sig rätten att Internetmobba någon, men det har också gått väldigt snett när kraven på kvinnor är så höga att tjejer som ser ut nästan som fotomodeller blir kallade fula. Det påminner mig om en amerikansk blogg jag hittade för ett tag sedan där man kunde skicka in bilder på tjejer till bloggaren och han skulle svara vad han tyckte om tjejernas utseende. Han var väldigt kreativ med att hitta på elaka svar om bilderna och det hela verkade gå ut på att hitta den tjej som var så snygg att den krävande bloggaren äntligen skulle hitta någon som dög. På den sidan dissade han bland annat Heidi Klum för att hon hade "nackrynkor"?! Kan inte minnas vad den bloggen hette, någon som känner igen? Nåväl, det skulle ju handla om Flashback nu...

Hur ser Flashback-användarna själva ut? Inte ett kilo för mycket, musklerna på de rätta ställena, perfekt tandrad, den ultimata klädstilen, aldrig haft någon finne, aldrig blivit blek på ett foto, perfekta rena drag och 100 % fotogeniska får man anta? Eller ser de också faktiskt lite trötta och bleka ut ibland när de är med på foton? Har de också en för stor näsa, för korta ben, för stor haka, för vattniga ögon eller är de bara allmänt fula?

Flashback är ett obehagligt forum. Visst, det finns en del trevliga forumdelar där folk diskuterar gemensamma intressen - men det finns allt för mycket dåliga saker som väger över. Sexforumdelarna och Kändisskvaller (under Livsstil) är de jag tycker är värst, tätt följt av Integration & invandrig och Feminism & jämställdhet, båda under Politik. Det värsta är kanske inte ens det som skrivs, utan att det aldrig tas bort. Alla de lögner som sprids om kändisar och privatpersoner, alla hatiska inlägg, allt svartmålande och alla elaka kommentarer - där för alltid. Och Flashback tycker att det är okej. De vill ha det så. De bryr sig inte att en del människor kanske har fått sina liv förstörda på grund av en del riktigt äckliga trådar, de kallar det bara Yttrandefrihet på riktigt.

Jag tycker inte att det är yttrandefrihet att mobba. Denna tråd är fel. Låt oss istället se människors inre skönhet och uppskatta folks personligheter! Det brukar oftast lysa igenom vilka som har ett vackert inre, hur än utsidan ser ut.

96 svar hann det komma innan moderatorn gick in och kastade tråden i papperskorgen. Det var positivt, men skedde inte för att kommentarerna var elaka utan just för att det var en sådan "listtråd" jag skrev om i första stycken. Bra gjort ändå! 

Kvotering / diskriminering

Jag sitter och funderar på det här med kvotering. Det allra första jag kommer att tänka på är det som jag kallar "den tysta kvoteringen". Det är det att en del chefer och rekryterare har inofficiella tankar och mål med sin rekrytering.

Som jag skrivit tidigare vet jag att en del personer rekryteras till vissa jobb enbart tack vare sitt utseende. Självklart är det inget som sägs högt. Lite lika som någon någonsin för höra att "anledningen till att vi inte anställde dig var att det fanns andra som såg mer representativa ut än du". Nej, det sker självklart i tysthet. Detta gäller mindre kvalificerade tjänster som i princip de flesta skulle klara av.

Jag vet också att en del chefer har klara preferenser vad gäller kön. Det står inte i jobbannonsen, men som av en slump råkade den bästa kandidaten tillhöra det kön arbetsgivaren föredrar. Samma sak händer nästa gång och nästa företaget ska rekrytera. Inte ens när högre chefer uppmärksammar att bara personer av ett kön anställs, bryr sig den som rekryterar. "Det fanns inga tillräckligt bra av det andra könet" sägs det.

Samma sak vad gäller ålder och härkomst. Personer som är för gamla diskrimineras i det tysta. Och likaså invandrare.

Vad arbetsgivare har för skäl till detta är olika. Det sker både medvetet och omedvetet. Det kan bero på fördomar, det kan bero på att man känner sig obekväm att arbeta med invandrare, man har en föreställning om att äldre personer har svårare att lära om på nytt medan yngre är mer formbara, man vill jobba med samma kön som en själv och mycket annat.

Det jag vill komma fram till med det här är att en del av debatten om kvotering i arbetslivet är lite för simpel. Utifrån att en del kvotering inofficiellt blir det onödigt att prata om att det stått "kvinnliga sökande prioriteras" och kalla det för kvotering.. Det sker ändå - vare sig det står eller inte! På samma sätt är jag helt övertygad om att män i vissa fall kvoteras in, utan att någon uttryckligen har sagt att han anställdes på grund av sitt kön.

Antifeminister verkar oftast inte vara medveten om det här. De vill tro att män alla gånger har fått sina jobb utifrån meriter, medan all kvinnlig kvotering gör att "personer med för låg kvalifikation" anställs. I deras föreställningsvärld kan det aldrig vara så att en kvinna i bättre. Om de trodde att kvinnor vara lika bra som män skulle de väl ifrågasätta varför det finns så få kvinnor i ledande postitioner?

Kompetens och kvotering är INTE två motsatsord, vilket en del tror och påstår. Vidare verkar många inte förstå att det finns olika sätt att betrakta vilka kvalifikationer en tjänst kräver. Ett  exempel på det är polisen. När kvinnor och invandrare uppmuntras att söka till PHS fullkomligt rasar de vita männen för att "svaga, okvalificerade, icke svenskspråkiga" ska få jobba som poliser istället för de "starka, kvalificerade " männen. De ser inte här att det visst kan finnas ett värde i att ha folk från olika grupper som representerar polisen. Inte för att alla invandrare är likadana, men till viss del kan jag tro att de kanske har lättare att förstå och kunna kommunicera med andra invandrare. De kan andra språk, andra sociala koder och kulturella fenomen som svenskar inte till fullo förstår. Kvinnor har andra erfarenheter, likaså äldre och yngre personer.

Och de gånger kvotering sker är det självklart att man tar den mest kompetenta personer. På fullt allvar verkar folk tro att om man kvoterar in en kvinna tar man "vilken kvinna som helst" och sätter på vilken position som helst. Kvoterar man in en invandrare tar man vem som helst, som inte kan svenska och gör hen till VD. Självklart är det inte så!

Något annat jag lagt märke till är hur folk använder kvotering som ett skällsord. När någon man inte gillar har en position (oftast inom media eller i någon ledande synlig befattning) påstår man att den säkert är inkvoterad. Man förminskar på så sätt personens meriter/kunskaper. Och trots att man inte alls har något belägg för det påstår man, som sagt, att personen är inkvoterad.

Exempel:

SVT kvoterar in antisemit som programledare för Melodifestivalen - Gina Dirawi (här antar en Flashback skribent att Gina Dirawi inte får leda Mello för att hon har en väldigt rolig och omtyckt blogg - utan för att hon är kvinna och invandrare.)


Hon visade ju i På Spåret med all önskvärd tydlighet att hon är inkvoterad som sportjournalist på Aftonbladet, då hon inte verkar ens besitta de mest basic sportkunskaperna (ytterligare en flashbackare som anser att en kvinna bara måste vara inkvoterad sportjournalist för att hon inte gjorde tillräckligt bra ifrån sig i ett frågeprogram...)


Du är redan inkvoterad Jessica! (skriver en bloggare efter Jessica Rosencrantzs, riksdagsledamot och ordförande för moderata ungdomsförbundet skriver en artikel om att hon inte vill bli inkvoterad till något För det kan ju aldrig vara så att hon hade bäst meriter, eller?)


Och till sist har jag hört ryktesvägen att en del vill kvotera in invandrarkvinnor till Sverige, eftersom det finns färre kvinnor än män i giftasålder. DÅ passar kvotering, minsann! Tänka sig...