jjjj

jjjj

fredag 3 februari 2012

Flugornas herre


Vuxna vill att barn ska gå ut "för att få frisk luft och springa av sig". Men vad är det som händer på våra skolgårdar egentligen? Säkert en massa olika saker, men bland annat så kallade "maktlekar". Lekar som bara går ut på att skada och förnedra andra barn. Det har uppmärksammats redan tidigare i media,och nu skriver Aftonbladet om det:


Det här får mig att tänka på så många saker...

Kan vi förvänta oss annat av barn när vuxna beter sig som de gör? Vuxna krigar, våldtar, bråkar,  slåss, dricker och mobbar. Vi har alla hört att "barn gör som vuxna gör, och inte som de säger". Ändå blir vi förvånade över att barn, som uppfostras av vuxna, inte förstår hur de ska vara bra personer.

Barn kan lära sig allt, men de måste bli vägledda. Vi måste hela tiden föra en konversation om etik, rätt och fel, moral, känslor, mobbning, jämställdhet, vänskap och kärlek. Detta arbete måste självklart fortgå hela tiden, varje dag, men ändå skulle jag vilja slå ett slag för ämnet Livskunskap. Livskunskap som ämne har varit både motarbetat och hånat, något jag inte har någon förståelse alls för. En del kallar det en del av den "svenska flummskolan" och påstår att den tar tid från undervisningen och kritiserar att den inte har någon riktig kursplan. Men hallå! Vi utarbetar en kursplan, förbättrar, skapar metoder, lär av erfarenhet! Bara vi gör något, för så här kan det inte vara. 

Tror de som tycker det är "flummigt" att prata om saker att man kan lära sig något över huvud taget om man sitter och oroar sig över att bli utnämnd till slav på nästa rast? Kan man skapa en skola i världsklass om eleverna stannar hemma för att de skadat sig i en maktlek? Tänk efter. 

Jag tror att vuxna måste vara både fler och aktivare på skolgården. Man måste verkligen patrullera runt, prata med eleverna och fråga vad de gör. Man kan inte heller tro att elever som är sysselsatta i någon match, exempelvis fotboll eller bandy, inte behöver uppsikt. Ibland tror jag att de ser ut klara sig bra, och att lärarna låter de vara. Man får inte glömma alla ställen på skolgården som är lite undanskymda, de flesta sakerna händer på platser där de vuxna inte är. 

Det är vuxna som ska ge barn förutsättningar för att kunna känna sig trygga och trygga i skolan. Det är vårt ansvar. 

2 kommentarer:

  1. Instämmer igen.
    Det är vuxna människors ansvar att förbereda sina barn för livet. I livet ingår att kunna umgås med andra människor och bemöta dem med respekt.

    Man kan jämföra det med att skaffa sig en hundvalp och låta den löpa amok. Hundvalpar behöver vägledning för att bli sociala mot människor och andra djur och för att kunna må bra i sig själva.

    Förr fanns det rastvakter och KIS (kompisar i skolan) som "patrullerade" på rasterna. Jag vet inte hur det är idag..?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ser väl olika ut på olika skolor det här med kamratstödjare och dylikt. Rastvakter ska finnas ute överallt, men uppenbarligen brister det någonstans...? Många skolgårdar är ju ganska stora och det blir kanske svårt att täcka upp överallt (vilket när jag tänker efter också kan vara farligt ur säkerhetssynpunkt). Pojkar lämnas i regel alltid ensamma på fotbollsplan och hur det påverkar de kan man ju bara gissa...

      Radera